Glöm samförstånd om vargarna

Samhällets önskan är att den svenska vargkrisen ska sluta i en konsensuslösning, alltså en situation där vargskeptiker och vargkramare blir överens. Den drömmen är bara att glömma. Det finns inte en chans att jägarkåren någonsin kan komma överens med de krafter som nu driver vargvärnarföreningarna och där man kämpar för att löshundsjakten upphör eller förbjuds.

Den som följer rovdjursvännernas debatterande förvånas inte över någonting längre. Där kan högt uppsatta skolledare kalla jägarna för skjutkåta och undersköterskor föreslå jakt på jägare.

Och då handlar det alltså om människor som bedriver laglig jakt, som samhället önskar sig. Det är också samma jakt som rovdjursvännerna vill att jägarkåren ska bedriva för att kraftigt minska klövviltstammen. Det där sista är någon slags rättvisekrav, eftersom jägarkåren vill hålla vargstammen så liten som möjligt.

Vill stoppa löshundsjakten
Den senaste tidens paragraf 28-fall, där jägare försvarat sina hundar när de angripits av varg, har nu fått vargvännerna att ifrågasätta löshundsjakten med förnyad kraft.

På Svenska Rovdjursföreningen, som till stor del är tankesmedjan där vargvännernas argument hamras fram, vill man få jägarna att självmant avstå löshundsjakt.

Så här formulerade Rovdjursföreningens Jan Bergstam saken i Bagbad Bob-debatten med Jägareförbundets Gunnar Glöersen i Radio Värmland:

– Det som är problemet för vargarna är att det kommer jägare dit och ska släppa sina hundar. Hur tänker man när man släpper hunden i vargrevir?


Drabbade ljuger eller övedriver

Rovdjursföreningens huvudtes bygger på att människor som uppger sig ha problem med vargar antingen ljuger eller överdriver.

Jan Bergstam kan inte ens erkänna att det skulle finnas en koppling mellan antalet vargar och antalet skadetillfällen.

När det nu faktiskt blir konfrontation i jaktsituationer, så är det enligt rovdjursvännerna människan som måste stå tillbaka. Är det problem med vargar som attackerar jakthundar, så får människan sluta jaga med hund.

Inte rätt att försvara hunden
Och om människan i alla fall fortsätter med löshundsjakt, så ska rätten att försvara hunden förverkas. Hundägaren ska vördnadsfullt lyfta på kepsen och stillatigande stå och se på när hunden blir uppäten.

Ett av huvudargumenten är att en ”mamma varg” eller ”pappa varg” kan bli skjuten. Då kommer ”vargbarnen” att svälta.


Skjuten varg alltid ”förskräckligt”

Men den som skärskådar Rovdjursföreningens argument finner att deras företrädare i princip menar att en varg aldrig någonsin kan skjutas, utan att det får förskräckliga konsekvenser. Antingen är valparna för små för att klara sig själva, eller också har parningstiden startat och då får vargarna absolut inte störas.

Sedan finns det ännu mer extrema grupperingar bland vargvännerna. Just nu pågår en namninsamling där en organisation kräver att löshundsjakt förbjuds, ”av moraliska, etiska och många andra skäl”, som det står i uppropet.

Letar efter argument
Man letar förtvivlat efter argument: löshundarna hetsar vilt (trots att lagen föreskriver att jakthundar inte får hetsa vilt), man undrar om lagen om tillsyn av hundar och katter kan användas för att kriminalisera den förhärskande jaktmetoden i Sverige.

Samtidigt är vi en växande skara människor i Sverige som undrar vad som är anledningen till att Sverige ska skapa en isolerad och konstgjord vargstam i den folktäta halvan av landet.

Så samförstånd och konsensus i vargfrågan, det är bara att glömma. Det kommer aldrig att inträffa.