Den som läser rapporten lite uppmärksamt kan konstatera att rubrikerna som ”blykulor förgiftar älgkött” är minst sagt tagna ur luften, även om begreppet tidigare använts av tjänstemän på Svenska Jägareförbundet.
Särskilt riskerna är överdrivna. Men framförallt har media, som rapporterat om utredningen inte brytt sig om alla reservationer, som anförs av Livsmedelsverket själva när det gäller undersökningens faktiska resultat.
Låt oss därför från allra första stund slå fast det viktigaste, och ur vetenskaplig synpunkt mycket väsentliga, vid värderingen av rapporten:
Metalliskt bly måste omvandlas
Det enda som fysiskt blivit uppmätt i undersökningen är förekomsten av den totala mängden METALLISKT bly som hittats i den köttfärs av okänt ursprung, både när det gäller urval och hantering som använts vid undersökningen.
De erhållna resultaten och provmetoderna är en sak men det centrala är:
METALLISKT BLY KAN INTE TAS UPP DIREKT I DET MÄNSKLIGA MATSMÄLTNINGSSYSTEMET UTAN ATT FÖRST OMVANDLAS TILL EN MER ELLER MINDRE STOR MÄNGD LÖSLIGA BLYFÖRENINGAR!
Detta är ett välkänt faktum som kan verifieras i otaliga rapporter. Det gäller även den aktuella rapporten och personer från Livsmedelsverket som varit inblandade i undersökningen.
Löslig blyförening blir farligt
Om blysplitter från en kula skulle ätas av misstag måste det först omvandlas till en löslig blyförening i magsäckens sura miljö innan det för över huvud taget ska kunna tas upp i blodomloppet via tarmsystemet.
Redan tidigare försök som gjorts på annat håll, bland annat av det Spanska riskvärderingsinstitutet som Livsmedelsverket själva refererar till i sin rapport, visar att det i praktiken är mycket små mängder av det metalliska bly som kan hamna i en magsäck, det handlar om storleksordningen under en (1) procent, som omvandlas till biotillgängliga blyföreningar
Fel om blyexponering
Livsmedelsverket har i sina kalkyler om hur stor blyexponeringen skulle bli på människor som skulle ha ätit av den älgfärs som ingick i provet, det framgår klart av rapporten, i stället utgått ifrån att huvuddelen av det metalliska blyet i älgfärsen (sidan 9 i riskvärderingsrapporten) blir omvandlat till biotillgängliga blyföreningar.
”Biotillgänglighet av bly från älgfärs har antagits att inte skilja sig i någon betydande utsträckning från den som gäller för bly i andra livsmedel”, skriver verket.
Andra livsmedel, till exempel spannmålsprodukter, innehåller inte metalliskt bly – bara biotillgängliga blyföreningar.
Hundra gånger större
Livsmedelsverket baserar alltså sina beräkningar och redovisning av risker och blyexponering på ett tänkt förhållande som i runda tal kan vara 100 gånger större än vad som vore rimligt mot bakgrund av den spanska rapporten.
Detta är mycket märkligt.
Enligt samma spanska rapport, liksom i EFSA:s (European Food Safety Agency) rapport från 2010, framgår att det i ett tarmsystem som har ett pH på 6,5 dessutom bara är 10-15 procent av de biotillgängliga blyföreningar som bildas i magsäcken som kan tas upp i blodomloppet hos vuxna. För barn anges 50 procent.
Verket har förbehåll
Nedanstående citat från Livsmedelsverkets slutrapport, sidan 3, ligger till grund för själva riskhanteringsrapporten. Det visar att det förekommit en viss medvetenhet från Livsmedelsverket om att metalliska blysplitter i kött inte till 100 procent kan omvandlas till för människor biotillgänglig form i matsmältningssystemet.
”Förekomsten av blyfragment innebär att befolkningsgrupper som äter mycket älgfärs, t ex jägare och deras familjer riskerar ett förhöjt intag av bly. Enligt beräkningarna i denna rapport kan det uppskattade blyintaget från älgfärs i dessa konsumentgrupper överstiga de hälsobaserade referenspunkter som finns för blyexponering”.
Dessutom skrivs följande i rapporten:
”I denna studie har inte biotillgängligheten av blypartiklarna undersökts men tidigare utförda studier, bland annat av Spanska Riskvärderingsinstitutet, visar att biotillgängligheten för blypartiklarna ligger på 10 procent eller mer, beroende på hur man tillagar köttet.”
Inget stöd från spansk rapport
Den spanska rapporten, jag förutsätter att det inte finns mer än den som nämnts, talar inte någonstans i sin redovisning om utlösning av några 10 procent biotillgängliga blyföreningar från den mängd metalliskt bly som fanns i fåglarna när de processades i ett simulerat matsmältningssystem.
Vid kokning av fåglar, skjutna med blyhagel, i sura vätskor som vinäger redovisades resultatet utlösta, biotillgängliga blyföreningar på 6,75 procent. Vid kokning i vitt vin 4,51 procent och 0,7 procent när man använde rått kött utan förbehandling i några sura vätskor.
0,7 procent mer rimligt
Den senare siffran, 0,7 procent, borde då rimligen ha varit den relevanta för Livsmedelsverket att använda i sina kalkyler vid de publicerade bedömningarna av exponering av bly och hälsorisker för människor som äter älgfärs.
Medelhalten av metalliskt bly i de 54 köttfärsprov som undersökts har konstaterats vara 0,9 mg/per kg färs. Livsmedelsverket har faktiskt reflekterat över att endast en begränsad del av det metalliska blyet kan omvandlas i magen och tas upp av kroppen.
”I ovanstående beräkningar antas att merparten av det intagna blyet tas upp av kroppen. Om endast 10 procent av bly från blyammunition i älgfärsen tas upp av kroppen (är biotillgängligt), så överskrids RP vid tre av trettio konsumtionstillfällen (10 procent) för högkonsumerande barn, kvinnor som planerar bli gravida och gravida”, skriver verket.
Vore intressant att få veta
Den spanska rapporten, och även pågående försök, visar som sagts tidigare, att den faktiska mängden utlöst, biotillgängligt bly från blysplitter i genomsnitt är under en procent – alltså tio gånger mindre även i detta fall. Vad man skulle ha kommit till för slutsats angående blyexponering för den nämnda konsumentgruppen med användning av mer realistiska siffror vore mycket intressant att få veta.
Rensar runt sårkanaler
Att det blir blysplitter i och omedelbart runt sårkanalen på ett djur som skjuts med blybaserade kulor är knappast någon nyhet av rang. Så har det varit i över hundra år och med tiotals miljoner fällda klövvilt som ätits upp av människor varje år enbart i Europa.
Sårkanaler, krossade bogar och annat blodigt slafs är det ingen normal jägare som tar vara på.
Visst kan det vid slarvigt omhändertagande av misstag komma med blysplitter i kött som används till färs. Men i detta sammanhang är det inte av någon betydelse om något enstaka blyfragment skulle väga ett par hundra milligram (cirka US nr 5 i hagelstorlek) eller däröver. Ytan i förhållande till vikten blir liten liksom utlösning av blyföreningar i magsäcken.
Se upp med skador i massiva ben
Det är snarare krosskador i massiva ben man ska se upp med, då ett antal små blypartiklar i förhållande till sin sammanlagda vikt får en mångdubbelt större yta som exponeras mot magsyran.
Hur som helst, vid sådana träffar blir omkringliggande vävnad så söndertrasad att det räcker att titta på den för att lätt inse att den ska kasseras och inte användas till mat.
Jag har för närvarande inte för avsikt att fördjupa mig i Livsmedelsverkets beräkningar när det gäller riskscenarion. Men har verket avsiktligt, eller av på grund av misstag eller slarv, använt ingångsvärden för utlösning av biotillgängligt bly i människokroppen som är minst tio gånger, eller ännu värre hundra gånger, högre än vad som konstaterats vara fallet i den undersökning de själva refererat till?
Används som propaganda
Då blir man minst sagt mörkrädd med tanke på hur rapporten redan använts som propaganda mot den traditionella blyammunitionen och förtäring av viltkött i allmänhet. Och jag är inte direkt känd för att vara lättskrämd.
Det här fungerar som desinformation och skrämselpropaganda, avsiktlig eller oavsiktlig, riktat mot en i de flesta fall aningslös allmänhet i syfte att nå ett politiskt mål. Detta är vad debatten kring blyammunition egentligen handlar om.
Ingen förväntad insats från Jägareförbundet
Det är inte vad jag har förväntat mig, vare sig från Livsmedelsverket eller centralt från Svenska Jägareförbundet, som aktivt medverkat i sammanhanget under lång tid.
Det är akut påkallat att få ett klargörande från Livsmedelsverket om att beräkningsgrunderna för blyexponering som baseras på att allt metalliskt bly blir biotillgängligt i matsmältningssystemet verkligen ska betraktas som korrekta i sammanhanget.
Okritska media rapporterar
Som en avslutning kan det vara på sin plats med ytterligare ett citat från Livsmedelsverkets rapport. Samtidigt är det en uppmaning till de media, som okritiskt rapporterar till allmänheten, att först kontrollera riktigheten av vad de säger och skriver.
”Statistiska osäkerheter med avseende på de dataunderlag som använts har beaktas i de beräkningar som har gjorts i riskvärderingsrapporten. Andra osäkerheter som sannolikt anses kunna underskatta och/eller överskatta resultatet från riskvärderingen är bl.a. mängden älgfärs som konsumeras, naturligt förekommande osäkerheter i data från kostundersökningarna, beräkning av köttfärsinnehåll i färsrätter, provberedning av älgfärsproverna, biotillgängligheten av blyfragmenten och blyexponering från andra livsmedel/källor än älgfärs.”
Jo – nog finns det en betydande antal faktorer som det på olika håll borde ha tagits hänsyn till innan man går ut och slår på den stora trumman.
