Projekt varg inför öppen ridå
  • Sunne Jaktmässa

Projekt varg inför öppen ridå

KrönikaPublicerad: 2012-12-03 17:26

 

Flyttvargen hålls som i djurpark, fast mitt bland renarna i Junseletrakten. Man ska flytta renar, jaga bort vargarna, ta ungarna som vargtiken föder och placera hos andra vilda vargar, eller i djurpark. Sedan blir det avlivning eller flytt för vargtiken och hennes partner. Det enda som skiljer hanteringen av henne och djurparksvargar, är att Naturvårdsverkets tjänstemän inte satt upp något djurparksstängsel.


Inte helt otroligt i Sverige 2013
Ännu, ska man kanske tillägga. I den senaste informationstexten från vårt statliga verk för vargangelägenheter, kan det finnas en öppning för att finskryskan faktiskt placeras i hägn. ”Jordbruksverket utreder”, meddelas det.
Människor som följer vargfrågan befarar att det då kan vara fråga om ett så kallat acklimatiseringshägn. Staten pekar med hela armen var flyttvargen slutligen kan slå ned sina bopålar och så bygger man ett cirka fem hektar stort hägn, där vargarna får leva några månader medan de matas av människa.

När hägnet rivs är förhoppningen att vargarna blir kvar i området. Människor kan stå hemma på trappen och peka ut över gärdet, titta där kommer de statliga vargarna som man bestämt ska bo här.

Det finns inga beslut eller ens uttalade planer om acklimatiseringshägn, men visst måste vi medge att inte ens det skulle vara helt otroligt i Sverige 2013. Naturvårdsverket verkar vara berett att ta till precis vilka metoder som helst. Det spelar ingen roll hur åtgärderna uppfattas eller hur mycket prestige, pengar och enskilt lidande det hela kostar. Projekt varg ska genomföras till varje pris.


Sövning på film gynnar inte saken

Jag har vid flera tillfällen frågat om jag som reporter kunde få hänga med och till exempel filma vid en sövning av varg. Svaret har varit nej.

– Det skulle inte gynna vår verksamhet om det kom ut filmer som kanske visade jakt i djup snö och blodiga vargar. Risken är att det inte skulle tas väl emot av allmänheten, fick jag som svar senast.

Jag brukar fråga var det blev av med etiken i hela den här cirkusen. Vem ägnar nu en enda tanke åt hur staten tar sig friheten att behandla en levande varelse? När jag debatterar med vargvärnare kallas jag inte sällan för hycklare. ”Inte fan bryr du dig om vargen, du vill ju bara klaga på alltihop”, har jag fått veta.

I deras värld är det värsta man kan utsätta ett djur för, att döda det. Det är det mest barbariska


Vore olagligt för jägare
Problemet är att det kanske är just för att jag är jägare som jag värnar om viltet. I jaktsituationer är målet att djuret ska dö så fort som möjligt. Det ska inte utsättas för stress och därför skulle det vara helt otänkbart att utsätta ett djur för den behandling som den svenska vargförvaltningen gör med vårt goda minne.

Inte nog med det, det skulle dessutom vara förbjudet.

De som bäddade för den här situationen gick målmedvetet och noggrant till väga. Man propagerade på alla plan och i alla instanser för att vargen är viktig. Man skrev sagoböcker där lågstadiebarn lockades att reflektera över hur hemskt det måste vara för vargen som inte får finnas bland människor.

Till och med bland jägare fanns det en romantiserad syn av att få tillbaka vargen i Sverige. I nummer fyra av Svensk Jakt 1970 berättade krönikören Kurt Fries i sin spalt ”Med jägarhälsning” att det fanns en varg i Vilhelmina. Man hade hittat rivna renar och Kurt Fries hoppades så att den skulle hitta en partner.


SJF håller på att implodera
I dag ser vi hur Jägareförbundet nästan håller på att implodera av motsättningarna i vargfrågan. Företrädararna för SJF bockar och ler när de tar emot 50 miljoner kronor för det allmänna uppdraget, lovar att vara staten behjälplig i allt staten önskar sig, samtidigt som man vallfärdar runt på medlemsmöten och lovar att hålla en skarpare ton i vargfrågan.

Det är naturligtvis omöjligt att veta vad miljöminister Lena Ek egentligen tycker om hela den här soppan. Men tidsandan är sådan, att hon sannolikt känner sig tvingad att spela med i den konstiga cirkus som vargfrågan utvecklats till i Sverige. Det finns en politiker i landet som på allvar ifrågasätter det konstgjorda flyttandet av vargar kors och tvärs. Det är socialdemokraten Helén Pettersson. Men hon är lika fullt helt inställd på att Sverige ska ha ett isolerat vargreservat söder om renskötselområdet.


Lögnen måste åtminstone strykas
Om det är tillåtet att spekulera, så har Lena Ek förstått att det blir ett djävla liv, rent ut sagt, om man ska hysa det stora och potenta rovdjuret varg i den folktäta halvan av landet. Hon fattar också att EU kräver en livskraftig vargstam, trots att den är helt isolerad och aldrig kommer att överleva utan bil- och flygplansflyttar, uppfödning i djurpark och andra artificiella åtgärder.

Därför vill Lena Ek ha en så liten vargstam som möjligt. Att den blir helt konstgjord är av underordnad betydelse.

Projekt varg drivs vidare utan eftertanke eller reflektion. Men en sak blir Naturvårdsverkets tjänstemän tvingade att ändra på. De kan inte längre skriva att vargen ”är en naturlig del av den svenska faunan”, som det står i den senaste informationstexten på verkets hemsida.

Det är en ren lögn.

På 1970-talet framfördes förslag lite i det tysta om att återskapa en skandinavisk vargstam genom utsättning av vargar i Värmland. Nu skriver vi snart 2013 i almanackan och Projekt varg är på väg att förverkligas. Men den här gången är det inte extremister i diverse bevarandeföreningar som driver projektet för öppen ridå, utan Naturvårdsverkets tjänstemän, påhejade av Jägareförbundet och regeringen.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsUtomhusliv.se
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsBosjökloster