Uppenbart är att både passkyttar och småvilt uppskattar sol och värme mer än regn och kyla. Jakthundar med ordentlig päls har det lite besvärligare och björnarna verkar lättretade. Kanske är det brist på lättlöslig näring i form av bär som orsakar det? I varje fall har ovanligt många jägare tvingats försvara sig själva och hundarna mot björnangrepp.
Björnjakten genomfördes på rekordfart i många områden. Det är tydligt att Jägarnas Riksförbunds uppfattning att antalet björnar har underskattats i inventeringarna är korrekt. Behovet av att få fälla fler björnar, som håller sig nära människor, blir också tydligare.
Det är absurt att Naturvårdsverket avslår en begäran från en länsstyrelse om att få genomföra björnjakten samtidigt med älgjakten. Återigen klarar inte Naturvårdsverket att ta människors oro på allvar.
Riksdagsvalet verkar innebära en politisk dimma och ett famlande efter att hitta lämpliga partners för att bilda en stabil regering den kommande mandatperioden. Utropen under valnatten leder tankarna till kronhjortars bröl som ska locka hugade till den bästa hjorten. Nästa steg är politiskt hornfäktande. Efter striderna koras segraren som ska leda landet de kommande fyra åren.
När dimman skingrats hoppas jag att de gröna näringarna, inklusive jakt, får ökad respekt och betydelse för den nya regeringen. Jag hoppas även att det fattas beslut som leder till att vi med frihet under ansvar får bruka de naturgivna resurserna fullt ut.
Samtidigt mal de byråkratiska kvarnarna. Naturvårdsverket arbetar nu på uppdrag av regeringen med en utvärdering av måluppfyllelsen inom älgförvaltningen. Resultatet ska rapporteras sista november.
Verket ska även lämna förslag på hur riksdagens mål för en livskraftig älgstam i balans med betesresurserna, och en produktionsanpassad älgjakt, konkret kan följas upp på lokal nivå. Jag har svårt att se hur byråkratiska formler ska kunna åstadkomma en både långsiktig och snabbfotad förvaltning. Det krävs både långsiktighet och förmåga att göra snabba ändringar för att förvaltningen ska anpassas till årsmån och skogens utveckling lokalt.
I norr behöver främst älg och rådjur beaktas samt i viss mån kronhjort och strövrenar. Men längre söderut utökas viltarterna med snabbt tillväxande vildsvinspopulationer samt fler kron- och dovhjortar.
Många jaktlag genomför klövviltsjakt (inte älgjakt) då det ibland fälls någon älg. Överallt påverkas klövviltet allt mer av stora rovdjur, vilket ytterligare komplicerar förvaltningen. Mer frihet och mångfald i förvaltningsstrategierna behövs för att skapa flera möjliga lösningar för optimal förvaltning av klövvilt utifrån naturgivna, lokala förutsättningar. Det som inte behövs är mer byråkrati och tvång.
Min uppfattning är att enfald i förvaltningssystem är det största hotet inför en okänd framtid med klimatförändringar. Särskilt med tanke på att Sverige har så stora olikheter i de naturgivna förutsättningarna.
Fortsatt fina jakttillfällen tillönskas alla!
