Signaler har även kommit från jägare bosatta i södra delarna av landet att de helt ställer in älgjakten, eftersom de är hänvisade till enbart kalvjakt.
En jägare rapporterar att han bryter en 40-årig tradition av att återvända till hembygden för en veckas B-licensjakt i september. Semester, resa och uppehälle motiverar inte den ekonomiska kostnaden för att i bästa fall fälla en ”rökalv”.
Under 40 år har det fällts åtta älgar på marken som är drygt 300 hektar, men chansen har varje år skapat motivation. Den motivationen har nu försvunnit. Det är en förlust inte bara för jägaren utan även för glesbygdsbutiken i byn.
Kraftig krititk
Jägarnas Riksförbund har kraftigt kritiserat att byråkrati och kostnader ökar samtidigt som sannolikheten minskar att vi lyckas fälla det antal älgar som förvaltningen anger.
Trots alla genomgångar har ändå de byråkratiska tolkningarna slagit mig med häpnad och överträffat min förmåga att spekulera i hur tokigt något kan bli.
Jag tänker på det faktum att om en älg faller på annat jaktlags mark ska den avräknas från bägge jaktlagens tilldelning. Det påverkar därmed dubbelt älgförvaltningsplanen inom älgförvaltningsområdet.
Helt obegripligt, särskilt som den nya älgförvaltningen skulle leda till bättre och säkrare kunskap om älgstammen.
Hotar tilltron till lagstiftningen
Nu är det sannolikt inte något större antal älgar det avser, men det är fortfarande helt fel. Ur ett mer övergripande perspektiv hotas tilltron till lagstiftningen överlag.
Inrapporteringen av fällda älgar ska ske inom 14 dagar. Vi startade jakten i norr utan att det fanns ett rapporteringssystem att göra rätt för sig.
Nu ska systemet fungera. Vi i norr får vara testpiloter. När älgjakt startar i resten av Sverige kan vi hoppas att det fungerar.
Frågan är hur mycket nytta den informationen ger under pågående jaktår.
Går före allemansrätten
Med allemansrätten som argument, från personer som hävdar sin rätt i skogen, har många jaktlag tvingats inse att den dagens jakt antingen inte gick att göra enligt plan, alternativt helt måste ställas in. För Jägarnas Riksförbund går markägarens rätt att nyttja marken klart före allemansrättsliga aktiviteter.
Dit hör jakten, som både är en inkomst för markägare och en utgift som jägare betalt för rätten att jaga.
Att bli fråntagen möjligheten att utöva sin jakt är både en ekonomisk förlust och en förlust av livskvalitet.
Har lyft frågan
Förbundet har lyft frågan både genom remissvar, i media och vid en hearing som anordnas av Naturvårdsverket med olika aktörer. Vår syn att organiserade och/eller kommersiella aktiviteter kräver överenskommelse med markägare, och att jakt är en del i äganderätten som går före allemansrätten, verkar delas av många.
Vi lyfte även att allemansrättsliga aktiviteter bör hänvisas till och underlättas att göras på alla reservat och nationalparker som finns – de är både särskilt fina naturområden samt mark som ofta är ägd av det allmänna och därför lämpliga.
En politisk siffra
I vargpolitiken fortsätter politikerna att abdikera från sitt ansvar. Nu ska Naturvårdsverket leverera siffror på vad som ska anses vara gynnsam bevarandestatus. Det är en siffra som absolut innehåller mycket politik.
Antalet vargar påverkar livskvalitet allvarligt för de som bor och verkar i områden med vargrevir och är därför en politisk siffra på den ambitionsnivå som regeringen har.
Hur mycket ska människor som bor och lever i områden med varg utsättas för försämrad livssituation?
I dagarna kom även inventeringsrapporten för vintern 2011-12, vilken anger att tillväxten i vargstammen bromsat upp.
Har ökat misstron
Rapporten levererar siffror som redan skapat en ökad misstro bland dem som lever och verkar i de drabbade glesbygderna.
För annan rovdjurspolitik håller Naturvårdsverket på med förändring i inventeringsteknik för antalsbestämning. Samverkan sker med Norge. Det ger förhoppningsvis mer korrekt underlag. För järv kan vi få mer DNA-analys, och förhoppningsvis gå från inventeringar av lyor.
För lodjur kräver vi att familjegrupper ska kunna inrapporteras under i stort sett hela året.
Generellt kräver förbundet att alla observationer av olika människor ska tas in i rapportbasen och få ingå i antalsberäkning.
Ska få använda åtelkameror
Dessutom kräver vi att Sverige ska uppmuntra nyttjandet av åtelkameror som underlag för inrapportering, för att dra nytta av modern teknik.
Vi kräver också att med större rovdjursstammar måste samhällets sätt att bedöma antal kraftigt förenklas.
Vi kan inte använda för stora resurser till att hålla koll på välmående rovdjursstammar!
