”Tänk om du har förlorat 30-40 procent av ditt surt förvärvade sparkapital. Därefter blir du varslad om arbetet. Dessutom har du fått ditt största fritidsintresse förstört på grund av rovdjursstammarnas kraftiga ökning!”
”Tänk om du har förlorat 30-40 procent av ditt surt förvärvade sparkapital. Därefter blir du varslad om arbetet. Dessutom har du fått ditt största fritidsintresse förstört på grund av rovdjursstammarnas kraftiga ökning!”

En turbulent och svår tid

Vad skall en ledare handla om så här i början av 2009?
Skall den handla om den svåraste finansiella krisen sedan 30-talet? Eller om det faktum att tiotusentals människor har varslats om att de inom kort kommer att förlora sina arbeten? Eller kanske om Maria Norrfalks älgutredning? Eller skall jag ta en sväng till om rovdjursproblemen?

En sådan här gång vore det bra om man på något genialt sätt omedelbart kunde få läsarnas synpunkter på vad ni är mest intresserade av. 
Nu finns inget sådant instrument, utan det blir som vanligt att skriva om det som jag själv upplever är det mest aktuella.
Finanskrisen och varslen på arbetsmarknaden är något som vi alla på ett eller annat sätt har eller kommer att beröras av. 
Ibland känns det som om alla andra problem bleknar i denna jämförelse. Och för många är det säkert så. 
Bördan blir ännu större
Men för många är det också så att dessa ”andra problem” läggs ovanpå de först nämnda och då blir ju bördan ännu större att bära. Och kan man överhuvudtaget gradera problem? 
Ja, på någon sorts makronivå kan man säkert det, men på personnivå kan ingen utomstående avgöra vad som är värst. 
Jag fick alldeles nyss ett e-postbrev från en medlem och förtroendevald där han talade om att hans hus hade brunnit ner. 
Förutom allt annat brann även tre hundar inne. 
Det är ganska lätt att förstå vad som just nu är svårast för honom och hans familj. 
Tre hus till salu på grund av vargarna
För några dagar sedan fick jag berättat för mig att det i en by i Värmland fanns tre hus till salu. Anledningen i samtliga fall var att jakten hade blivit helt förstörd på grund av vargen. 
Det finns säkert många liknade fall och det är här jag lite grann närmar mig pudelns kärna. Jag är rädd för att beslutsfattare, främst regering och riksdag, är så upptagna av de stora världshändelserna att man tappar styrfart i många andra frågor, som för många vanliga människor är nog så viktiga. 
Tänk om du har förlorat 30-40 procent av ditt surt förvärvade sparkapital. Därefter blir du varslad om arbetet. Dessutom har du fått ditt största fritidsintresse förstört på grund av rovdjursstammarnas kraftiga ökning! 
Måste ha en vettig rovdjurspolitik
I det perspektivet måste det i allra högsta grad vara förståeligt om vi som företräder jägarintressena fortsätter att tjata om att vi måste få en vettig rovdjurspolitik, som kan accepteras av dem som skall hysa rovdjuren i sin närhet.
Trots att vi nu, även officiellt, mer än väl har uppnått både miniminivåer och etappmål för alla arter, och vi har förslag från Åke Petterssons utredning om hur vi skall göra på kort sikt, har regeringen inte kommit med något förslag eller beslut om hur och vad gör vi nu. 
För flera år sedan krävde vi att man skulle starta arbetet med vad som skulle hända när miniminivåer och etappmål var nådda. 
Går inte att vänta längre
Det finns dock en fördel med att man väntat ända till nu och det är att man också har sett konsekvenserna av den kraftiga ökningen och hur fort det nu börjar gå. Men nu går det inte att vänta längre. 
Ett positivt inslag är att Naturvårdsverket har fått i uppdrag att komma med förslag om hur en regionaliserad rovdjursförvaltning skall gå till. Deras förslag skall lämnas till regeringen den 15 februari. 
På grund av den korta tiden finns inget utrymme för remissbehandling utan våra synpunkter får lämnas via nationella rådet eller vid underhandskontakter. Här får vi luta oss mot vår rovdjurspolicy i detta arbete.