Conny Sandström, förbundsordförande Jägarnas Riksförbund
Conny Sandström, förbundsordförande Jägarnas Riksförbund

Jaktfrågorna stoppas undan inför valet

För att slippa ”vargfrågorna” tillsätter regeringen nu en ny rovdjursutredning. I skrivande stund har jag varken direktiv eller utredare. Att regeringen skulle välja att desarmera rovdjursfrågorna inför valet var ingen direkt överraskning. Samtidigt har vi och andra krävt just en helt ny rovdjurspolitik. Det arbetet måste börja någonstans och då är ju utredningar oftast bäst. […]

För att slippa ”vargfrågorna” tillsätter regeringen nu en ny rovdjursutredning. I skrivande stund har jag varken direktiv eller utredare. Att regeringen skulle välja att desarmera rovdjursfrågorna inför valet var ingen direkt överraskning.

Samtidigt har vi och andra krävt just en helt ny rovdjurspolitik. Det arbetet måste börja någonstans och då är ju utredningar oftast bäst. Nu får vi innerligt hoppas att detta inte blir någon långbänk. Rovdjursfrågorna har redan haft alldeles för lång ”handläggningstid”.

Jag hoppas också att en ny utredning förmår att lyfta sig både ur och över sifferexercisen. Det vi behöver i en ny rovdjurspolitik är inte en meningslös lek med siffror utan en bra rovdjursförvaltning. En förvaltning som utgår från verkligheten för de människor som bor och verkar i de områden som har eller som kommer att ha rovdjur.

Om vi har en vargföryngring eller om vi har 10-15, eller ännu fler, har självklart viss betydelse. Men för den enskilda människan räcker det med få vargar för att vardagen ska bli kraftigt påverkad. Det handlar om rivna tamdjur, förstörd jakt och rädsla för att gå ut i skog och mark. Det kan till och med handla om fängelse för den som har skyddat sina tamdjur. Då är det föga tröst att veta att det är fler som drabbas på andra ställen i landet.

Det är just därför som det är så viktigt att vi får vettiga regler för förvaltningen av landets stora rovdjur.

Första steget på den vägen är att vi får bra regler för den så kallade skyddsjakten. Det nu liggande förslaget på ändring av paragraf 28 skulle ju ha kunnat vara ett steg på vägen. Men med de krångliga bevislägen som skapas är det stor risk att folk än en gång luras att tro att man gör rätt. Sedan kan det finnas någon domstolsnivå där det fastställs att man inte gjort rätt.

Från Jägarnas Riksförbund har vi länge sagt att när rovdjur kommer i närheten av bebyggelse är de på fel ställe. Ju fortare dessa djur skjuts, desto bättre är det för alla parter.

Förr eller senare kommer dessa individer att skapa problem och med de nuvarande stammarna har en avskjutning av dessa djur ingen som helst betydelse.

Vad som är närhet till bebyggelse kan vi väl diskutera i utredningen.

Utöver detta måste vi kunna skydda våra hundar i samband med angrepp ute i skogen. De som gör utredningen måste också inse att vi snarast måste få komma igång med avlysnings- eller licensjakt.

Skälen för detta är flera. Dels tål stammarna det. Dels handlar det om att bygga upp kunnande och öka intresset för träning av lämpliga hundar. Det gäller även att finna jaktformer som passar för våra förhållanden. Det kan också handla om att bygga upp förtroende mellan beslutsfattare och de som lever i verkligheten, folket på landsbygden.

Regeringen har också i dagarna tillsatt en utredare för den framtida älgjakten. Även om det inte är lika bråttom här som i rovdjursfrågan har älgfrågorna i allra högsta grad fått nytt bränsle.

Det har skett efter Skogsstyrelsens obegripliga utspel om en halvering av älgstammen. Utspelet kan väl knappast ses som ett seriöst förslag. I bästa fall är det ett sätt att skapa debatt. Under alla omständigheter torde väl regeringen även slippa älgfrågorna i valrörelsen.

Nuvarande ledningen för organisationen av eftersök av trafikskadat vilt håller på att avveckla sig själv på grund av pengabrist.

Även här har regeringen i dagarna tillsatt en utredare.

Det är nog bra med val ibland.

– 00 –

I skrivande stund är det mycket som tyder på att Naturvårdsverket är på väg att trotsa EU-byråkratin och fatta beslut om jakt på lodjur även utanför renskötselområdet. Nödvändigt, men också starkt av Naturvårdsverket.

– 00 –

Ibland kommer det framstötar i olika sammanhang om att det vore bättre att endast ha en jägarorganisation i Sverige.

Men tänk efter. Hur skulle det ha varit idag om vi i Jägarnas Riksförbund inte hade funnits?

Vem hade då börjat reagera mot blyförbudet. Hade Jägareförbundet orkat byta fot från sin tidigare positiva inställning om vi inte hade ”drivit” dem framför oss?

Hade det tryck som nu finns i rovdjursfrågan funnits om vi i Jägarnas Riksförbund inte hade funnits?

Vem hade ställt sig på den enskildes sida om inte vi hade gjort det?

Och till sist – men inte minst – hade det funnits mer än ett utbildningsmaterial för jägarexamen?

Nu finns det ett mycket bra material i form av Kunskap för jakt, som bara kostar ungefär en tredjedel så mycket som Jägareförbundets stora kursbokspaket.

Detta är bara några exempel på frågor och områden som kanske inte alls hade blivit belysta om det bara hade funnits en stor organisation.

Redan nu finns det ju en stor organisation.

Men det är ju inte alls så att störst alltid är bäst.

Det finns ett stort värde i att det existerar mer än en jägarorganisation.

Jag måste också säga att jag verkligen beklagar att det under mina år som ordförande ännu inte har gått att få till ett bättre samarbete med Jägareförbundet.

Jag har dock försökt, men det behövs ju två för en tango.

Fotnot:

Denna ledartext skrevs för nr 1/2-06 av Jakt & Jägare, som gick i tryck strax före Naturvårdsverket offentliggjorde beslutet att det blir begränsad lojakt i år utanför renskötselområdet.