Skidor och snöskor är redskap för att ta sig ut i skog och mark, men jakt med lös hund är trots vargfria marker inte att tänka på.
Stora snömängder påverkar viltet, till exempel älgen, som söker sig till lämpliga områden för att på bästa sätt klara en längre svältperiod. De sparar på krafterna genom att vandra i varandras spår och samlas i grupper. Ett faktum som medför att både trafikolyckor och påverkan på skog ökar i dessa områden. Tänk om vi lyckades fälla en stor del av dessa älgar under september och oktober, då å slapp vi sannolikt en hel del trafikolyckor, fick mindre skogsskador och dessutom ett kvalitativt bättre kött.
Det är enklare sagt än gjort, men ett borttaget brunstuppehåll är ett steg i rätt riktning att öka möjligheten att skjuta älgen där den uppehåller sig under växtsäsongen.
Om därtill älgjakten jämställdes mellan rennäring och ortsbojaktlag så kunde mer älg jagas även där. Utan tvekan har vi möjligheter att förbättra älgförvaltningen med smartare och avbyråkratiserat regelverk.
Snötäcket har även påverkat genomförandet av den mycket marginella vargjakten. Men djurrättsaktivister, som maskerade huliganer, verkar påverka möjligheten för jägare att genomföra detta samhällsuppdrag mer än vintervädret.
Det är verkligen bedrövligt att jägare ska behöva hantera dessa konflikter när de på sin fritid, utan ersättning, verkställer myndighetsbeslut. Här borde samhället skydda de föredömen för demokratin som dessa jägare utgör, och tydliggöra regler så att maskerade sabotörer kan avhysas från platser där laglig verksamhet sker.
En enkel regeländring är att alla namn kopplat till jakten fick sekretess, och det är svårt att förstå varför det inte redan skett
Svenska jägare är mycket omdömesgilla, men bara vetskapen om att jakt genomförs med vapen borde leda till att samhället såg till att jägare fick arbetsro under verkställandet. Det vore intressant att veta vilka resurser som skulle behöva ställas till förfogande om jobbet gjordes av anställda vid en myndighet.
I år fyller Jägarnas Riksförbund (JRF) 80 år och det är en mycket pigg jubilar som har kraftigt växande förtroende hos jägarkåren och som i dag är en respekterad röst i viltvården.
Ledorden, Ansvar – Frivillighet – Samarbete, kännetecknar den inställning med vilken förbundet tar sig an olika frågeställningar. När det gäller stora rovdjur står vi upp för de som utsätts för effekterna av den illa genomtänkta svenska rovdjurspolitiken, bland annat med Nej till frilevande varg och arbete för att inte mininivåer överskrids på antal djur.
Det är med stolthet jag får leda Jägarnas Riksförbund in i detta decennium. Välkommen med på resan, och bjud gärna in fler att bli medlemmar och delta!
