När det här skrivs i mitten av november närmar sig Sören Ekström slutet på sitt arbete med jakt- och fiskerättsutredningen. Läckorna från utredningen duggar tätt. Det ökar oron och olika rykten sprider sig snabbt. En del tidningar hjälper gärna till att öka oron med mer eller mindre initierade artiklar.
Redan när Sören Ekström fick uppdraget kallade jag det för ett omöjligt uppdrag. Då liksom nu hoppas jag att jag hade fel.
I boken ”Ingen frid i fjällen” beskrivs på ett utmärkt sätt de tragedier och traumaliknande förhållanden som råder. Och så har det varit i flera generationer i vissa delar av Lappmarken.
Dessa problem har i allt väsentligt sitt ursprung i ett oacceptabelt agerande från statens sida.
Under årtionde efter årtionde har det lagts ut miljoner, oftast insamlade från privat personer, på att försöka bringa reda i de oklara rättsförhållandena i området.
De enda vinnarna i det spelet med folks pengar och förväntningar har varit ett antal jurister. Besvikelserna och känslan av vanmakt har bara ökat och ökat.
Som en extra krydda i denna oreda beslutade riksdagen 1988 att införa dubbelregistreringen på älgjakten.
Det är med detta som bakgrund och i den här miljön som utredningen nu skall försöka göra ett avstamp mot framtiden. Ingen har nog kunnat vara mer lämplig för detta uppdrag än just Sören Ekström.
Eftersom jag inte sitter i utredningen har jag heller inte skaffat mig någon detaljkunskap om utredningsinnehållet. Tid för detta ges ju senare. Dock har jag under resans gång haft ett par möten med Sören Ekström. Jag är imponerad av det grundliga arbete som gjorts och med vilken målinriktning utredningen görs. Bakgrundsfakta och juridiska analyser av landets främsta jurister på området har inhämtats.
Själv måste jag erkänna att jag blir frustrerad bara av att lästa de olika juristernas olika tolkningar av gällande rättsläge. Hjälpen från dessa kunde ju ha varit större, om jag uttrycker mig försiktigt. Eller är det som i det gamla talesättet att ”juridik handlar inte om att ha rätt utan om att få rätt”?
När utredningen nu blir officiell i början av december startar ett nytt intensivt skede. Till utredningen torde det också ha bifogats ett antal så kallade särskilda yttranden från de olika experterna.
Exakt hur vi från Jägarnas Riksförbund kommer att gå vidare i denna fråga går inte att svara på i dag. Men jag kommer att göra vad som står i min makt för att det slutliga riksdagsbeslutet skall grunda sig på de grundvärderingar som finns i vår organisation. Och här är ÄGANDERÄTTEN överordnad allt annat. Äganderätten är helt central för en positiv samhällsutveckling på alla områden. Den dag vi börjar acceptera ett allmänt tummande på äganderätten är vårt samhälle riktigt illa ute.
Samtidigt gäller det att komma ihåg att det finns andra rättigheter i andra lagstiftningar. Det är ju också dessa andra lagar som gör att juristerna kan komma till så olika tolkningar om vad det egentligen är som gäller. Det är någonstans i detta skede, eller skarv, som det börjar bli politik av det hela. Och det är ju också inom politiken som det så småningom kommer att avgöras hur ett framtida beslut ser ut.
Hur de värden som finns inom det aktuella utredningsområdet så småningom skall fördelas kommer det säkert att finnas många uppfattningar om. Hur dessa värden sedan skall användas och skötas kommer det säkert också att finnas många uppfattningar om.
Jägarns Riksförbund kan, liksom andra organisationer, välja att ställa oss ”på sidan om”. Vi kan kritisera allt som föreslås och på så sätt bli de missnöjdas hjälte. Och det kommer att finnas många missnöjda, troligen fler än de nöjda. Men vi kan också välja den konstruktiva vägen. Med utgångspunkt i våra grundvärderingar kan vi vara med och försöka skapa något nytt.
I hela detta ”rika” område gäller det för människorna att se möjligheterna i något nytt. Och då kan man förhoppningsvis lägga gamla oförrätter bakom sig.
Fler miljoner till fler jurister torde inte vara lösningen. Låt istället samarbete, närhet och ansvar vara viktiga ledord i fortsättningen. Kompromisser får vi ju alla göra ibland. Det gäller inom hemmets väggar, på våra arbeten och i vårt vanliga umgänge. Ja, inte minst i våra jaktlag. Ibland är det små kompromisser, ibland är det större.
För att vi skall kunna vara med och skapa fred i fjällen torde vi nog få vara beredda att ta på oss den stora kompromissvästen.
Men att kompromissa får aldrig bli, eller upplevas som, ensidiga eftergifter.
I så fall kommer den här utredningen att bara bli en i mängden av misslyckanden.
Människorna, jakten, fisket och hela detta unika och rika område är värt något mycket bättre.
Staten, genom vår folkvalda riksdag, har i denna process ett särskilt stort ansvar. Genom att göra den kaka som många vill dela på lite större skulle man kunna underlätta detta arbete väsentligt. Samtidigt skulle man på detta sätt kunna kompensera för historiska oförrätter och oklarheter.
Ledartexten är även publicerad i Jakt & Jägare nr 12-05.
