Länsstyrelserna kör över viltvårdsnämnderna igen

Hur är detta möjligt? Jag har bara pratat med en av dessa ansvariga tjänstemän och enligt honom var nämnden inte enig utan det var bara ett majoritetsbeslut. Är det inte så vårt demokratiska system fungerar? Majoriteten bestämmer. Nej, inte i denna tjänstemans värld.

Om de av föreningar och organisationer utsedda representanterna inte är/blir överens är det tydligen bättre att en eller flera tjänstemän tar över beslutet!

Vad säger våra folkvalda i kommuner och riksdag om det?

Bli överens, annars beslutar tjänstemännen!

Nu skall jag inte dra alltför stora växlar på just detta fall, men eftersom nästan samtliga länsstyrelser har minskat sina förslag jämfört med viltvårdsnämndernas kan jag inte utesluta att samma synsätt gäller i flera länsstyrelser.

Detta handlande från länsstyrelsernas sida har nu pågått år efter år och detta när det gäller ett vilt som med cirka tre gånger överstiger det av riksdagen fattade beslutet om minimiantal.

Varför tar jag då upp detta just nu? Jo, detta agerande från länsstyrelsernas sida kommer att sättas på sin spets om förslagen i Åke Petterssons utredning om bland annat en regionalisering av rovdjursbesluten genomförs, vilket vi är många som hoppas på.

Om regionaliseringen genomförs genom att besluten flyttas från några tjänstemän på Naturvårdsverket till några tjänstemän på länsstyrelserna är det långt ifrån säkert att vi har vunnit något i ökad demokrati och medbestämmande från ”folket”.

Vi riskerar bara att få en mycket mer personberoende länsvis politik som kan komma att slå mycket snett.

Parallellt med att regeringen nu hanterar remissvaren måste mycket tid och arbete läggas på hur den regionala beslutsprocessen skall se ut.

Eftersom Jägarnas Riksförbunds uppfattning är att besluten skall fattas nerifrån och upp blir det helt avgörande för resultatet och acceptansen hur processen kommer att se ut.

Om ordningen skulle bli den att tjänstemännen på länsstyrelserna skall kunna överpröva och ändra besluten från viltvårdsnämnderna, oberoende om de är eniga eller inte, kommer vi att få en ohållbar situation och den förankring som är nödvändig för en acceptans av rovdjursförvaltningen kommer inte att kunna uppnås.

Arbetet och uppdraget som ledamot i en viltvårdsnämnd kommer för många att innebära att man måste skaffa sig mer kunskap och kanske också att förankra sin uppfattning ännu bättre i den organisation som man företräder.

Den demokratiska sammansättningen av nämnderna måste noga diskuteras. Det måste även klargöras om man sitter där och är företrädare för en myndighet eller representerar någon organisation. För en fungerande regional förvaltning av rovdjuren krävs en noggrann planering av hur den demokratiska processen skall fungera. Det behövs även stor fingertoppskänsla för den lokala förankringen.

När ni läser detta har Naturvårdsverket med stor säkerhet fattat sitt beslut om årets björnjakt. Om de då har följ länsstyrelsernas förslag innebär det en höjning på drygt 25 procent, vilket i och för sig är bra. Det stämmer väl med forskarnas uppfattning om en långsiktigt hållbar nivå med den stam vi har nu.

Själv är jag dock övertygad om att björnstammen kommer att fortsätta att växa. Min grunduppfattning kvarstår – det borde ha varit viltvårdsnämndernas förslag som skulle ha gällt.

För mig hade detta varit ett mer demokratisk handlande.

Till sist vill jag önska alla läsare lycka till med de olika jaktpremiärerna under hösten.