Viktiga viltvårdande insatser görs med predatorjakt på framför allt räv och lodjur, konstaterar Solveig Larsson, förbundsordförande för Jägarnas Riksförbund.
Viktiga viltvårdande insatser görs med predatorjakt på framför allt räv och lodjur, konstaterar Solveig Larsson, förbundsordförande för Jägarnas Riksförbund.

Lojakt behövs även på hösten

Lodjur bör även få jagas på hösten för att lostammen ska kunna hållas inom de förvaltningsintervaller som beslutats, skriver JRF-basen Solveig Larsson.

Ljuset och vårvintern ger förhoppningar inför kommande vår när naturen fyller på den förnyelsebara resursen vilt. Söder ut verkar våren vara snabbt i antågande och de första tranorna, i en kraftigt ökande population, har kommit. 
Än är det gott om snö i norr med möjligheter för en fin period med skare och utflykter i skog och mark. Skaren gör det enkelt att ta sig runt markerna och kolla upp pass samt fylla på mineralstenar till viltet. 
Själv föredrar jag skidor, men inser att till detta är skotern ett bra hjälpmedel och hårda skoterspår utnyttjas gärna av viltet.
Predatorjakt viktig
Säsongens jakter är över. Viktiga viltvårdande insatser har nyligen gjorts med predatorjakt, där framför allt räv- och lodjurs­jakt pågått i vissa områden. 
Det här är jakter som ofta bedrivs under svåra jaktliga förhållanden med relativt få jägare, vilket kräver välutbildade och effektiva hundar.
Jägarnas Riksförbund driver uppfattningen att vilt ska skjutas där de finns – något som länsstyrelserna motarbetar bland annat när det gäller lo, både genom att sättet att bestämma antalet lodjur och sedan vart avskjutningen ska ske.

Lokvoterna fylls inte
Detta har inneburit att i norrlandslän skjuts inte de lodjur som tilldelas på licenserna. Här krävs att förvaltning av lojakt även får ske på hösten, för att lodjurs­stammen ska hållas inom beslutade förvaltningsintervaller. 

De stora rovdjuren i Sverige har under det senaste decenniet haft en mycket stark tillväxt. Idag har vi en mycket stor björnstam. Lodjuren hamnar, trots kraftigt underskattad antalsräknande, i gruppen gynnsam bevarandestatus. 
Järven uppnår snart gynnsam status och vargarna struntar i sin snäva genetiska bas och förökar sig i världsrekordtakt.
Privatmarker som ger välstånd
Detta sker dessutom till stor del på privat mark som även skapar stor del av svenskt välstånd genom skogsbruket, där även jakt bedrivs och alla har tillgång till marken enligt allemansrätten. 
Hur kan det då vara möjligt att den stora rovdjurstillväxten kunnat ske med dessa förutsättningar? Jag är övertygad om att jägarkårens starka respekt för demokratiskt fattade beslut samt rätten att få förvalta även rovdjuren är avgörande delar i detta konststycke, utöver att vi jägare uppskattar allt vilt, inklusive stora rovdjur. 
Utifrån detta är regeringens kapitulation gentemot EU och kollapsen i rovdjurspolitiken mycket allvarligt för respekten för demokratiskt fattade beslut och för rovdjursförvaltningen framöver.
Svårlösta konflikter
Lyfter vi blicken till andra områden, kända för mycket vilt, så finns rovdjuren ofta på marker som är nationalparker eller reservat. Vilda djur med avvikande beteenden avlivas och hänsyn tas i vissa fall till lokalt boende – ändå är det konflikter. Så frågan hur lokal acceptans för rovdjur ska uppnås är svårlöst överallt och det är förvånande att det gått så länge i Sverige.
Nyligen presenterades rovdjursutredningen. Jag har följt utredningens arbete.
Det finns ett särskilt yttrande från mig i utredningen, så jag delar inte utredarens, Lars-Erik Liljelunds, uppfattning. 
Yttrandet kan du läsa här.
Utredningen lämnade redan i fjol ett delbetänkande som vi i JRF, och många andra, kritiserat. Särskilt är nivå på antalet rovdjur för att uppnå gynnsam bevarandestatus mycket kritiserat. 
Felaktigt ange 450 vargar
Jägarnas Riksförbund finner referensvärdet som föreslås för varg, på 450 individer, helt felaktigt 
Vi anser att antalet rovdjur enbart kan fastställas utifrån vad som utifrån lokala förutsättningar är acceptabelt och att det totala rovdjurstrycket samtidigt måste beaktas.