En viss förhoppning väcktes då regeringen aviserade att 180 vargar bör kunna vara antalet vargar i Sverige. Det är klart lägre än Naturvårdsverkets uppfattning på 380 vargar. För att uppnå det lovar regeringen att säkerställa att åtta nya vargar, som är obesläktade med de vargar som finns i vårt land, ska införlivas under en tioårsperiod.
Ett sätt att lösa detta är att vargvalpar föds i hägn och planteras ut i en varglya, där en utvald vargtik har valpar i likartad ålder.
Onaturliga och kostsamma metoder
Onaturligt manipulerande och kostsamma metoder blir alltså regeringens recept för att blidka EU och den majoritet av befolkningen som inte berörs av problemen. Hur det ska kunna öka acceptansen för varg hos direkt berörda i Sverige är svårt att förstå.
Sedan behöver det omgående komma praktiskt genomförbar beståndsminskande åtgärder, eftersom vi idag troligen har betydligt över 400 vargar med stora koncentrationer i framför allt Värmland och Dalarna. Att minska antalet vargar är inte lätt – och det är betydande antal som ska tas bort!
Dags att ändra EU-direktivet
En annan åtgärd som regeringen lovat driva, och behöver påbörja omgående, är att verka för förändring av EU:s otidsenliga art- och habitatdirektiv för skydd av hotade arter.
Att ändra detta tar troligen lång tid, vilket gör det än mer angeläget att arbetet sätts igång omedelbart.
Jakt- och viltpolitik är en fråga som inom alla länder bör beslutas på nationell nivå, det är trots allt där den lokala kunskapen finns.
Det skadar inte att upprepa att EU grundats för att värna fred i Europa – inte för att skapa ofred på grund av varg på svenska landsbygden!
Vargpar tillåts bland renarna
Därtill har regeringen även beslutat att frångå det som tidigare varit fredat. Nu ska ett vargpar få finnas i centrala renbetesmarker under den period på året då renen har sin svåraste period, med naturlig brist på foder och svårt att försvara sig i snön.
Här blir mörkret i vargpolitiken än kompaktare och återigen är det lätt att inse stora förluster för renägare och de betydande kostnader som uppstår, både för övervakning och åtgärder för att hantera rennäringens situation i området.
Jägarnas Riksförbund har länge pekat på att rovdjursstammarna ökar kraftigt och krävt att det totala rovdjurstrycket måste beaktas i förvaltningen.
Idag erkänner myndigheterna att rovdjursstammarna ökar och att det totala rovdjurstrycket behöver beaktas. Men förvaltande åtgärder, som beaktar både ökad stam och att det totala rovdjurstrycket behöver minskas, är det svårt att hitta.
Novemberjakt på lo en ljusning
Ett litet undantag som ger en strimma av ljus är att beståndsminskande skyddsjakt på tio lodjur tillåts i delar av Västerbotten sedan 1 november.
Jägarnas Riksförbund har i flera år drivit på i frågan om lojakt tidigare på året, eftersom lodjursstammen i länet legat över förvaltningsnivåer.
Dessutom är vårvinterjakt osäkert i dessa områden, då det ofta är för mycket lös snö, för att bedriva jakt.
Förbundet gör nu även en framställan till miljödepartementet om att jakt på järv ska komma igång 2013, särskilt i områden där det totala rovdjurstrycket är högt. När vintermörkret känns som mest kompakt – då vänder det mot ljusare tider.
Dags att mörkret skingras
Det är nu dags att mörkret skingras även inom rovdjurspolitiken och att regeringen kommer med en politisk verkstad som ger dem som bor och verkar i områden med vargrevir tillbaka trygghet och tilltro till att regeringen sätter dem före invandrande vargar från öster.
