Tillgång på älg och skador av älg är frågor som lätt kommer upp när det gäller vårt viktigaste vilt, älgen, och den effekt det fått att markägare undviker att plantera tall, även på goda tallmarker.
För alla djur är tillgång på mat en mycket viktig faktor, särskilt när det är brist på mat.
För älgen blir det tillgång på vinterfödan, tallbete.
Bästa sättet för oss att få en god älgstam på sikt är att vi ser till att det finns bra med ungskogar av tall.
Sedan behöver vi beskatta älgstammen så den stämmer med mängden tillgängligt vinterfoder. Om mängden ungskog med tall minskar tvingas vi även minska älgstammen.
Återplantera tall
För att få högsta skogsvärde och bästa älgstammen behöver vi därför vara aktiva i skogen med avverkning, och återplantera med tall på alla tallmarker, samt sedan beskatta älgstammen rätt.
Här har vi, som både är skogsägare och jägare, möjlighet att själva skapa förutsättningarna, både i skogliga beslut och med bössan i hand!
Nu är det full fart i jakten, men närmast stiltje i jaktpolitiken inför riksdagsvalet.
För oss, där de jaktpolitiska uppfattningarna hos partierna har betydelse, gav Jakt & Jägare nyligen en gedigen presentation av partiernas syn på olika jaktfrågor.
Senare i höst blir det ökat tempo i jaktpolitiken när viktiga beslut kommer att fattas i riksdagen. Det gäller bland annat hur vi ska förvalta älgstammen. Regeringen ska fatta beslut om hur vargflyttandet ska genomföras och en ny rovdjursutredning börjar sitt arbete.
Lokala beslut
Jägarnas Riksförbunds grundinställning är att beslut ska fattas utifrån lokala förutsättningar. Därför är vi positiva till att politiken ger mer beslutsmakt på lokal nivå.
Det gör även att beslut kommer att bli olika på olika platser på grund av olika lokala förutsättningar. Jag kan jämföra med de olika regler som jaktlag har. För en utomstående kan det verka förvånade, men det passar för de erfarenheter och behov som finns lokalt.
Men vissa grundförutsättningar finns som inte kan ge olika regler och beslut när länen jämförs.
Oskygga vargar
Jag förvånas över att vissa länsstyrelser fortsätter att underminera vargpolitiken genom att inte tillåta skyddsjakt på oskygga vargar.
För att vi i Sverige ska kunna återskapa förtroendet för vargpolitiken krävs att vi har skygga vargar. Att inte tillåta skyddsjakt på närgångna vargar fortsätter att undergräva regeringens ambitioner med lokalt accepterad rovdjurspolitik.
I regeringens svar till EU-kommissionen om licensjakten på varg betonas att lokal acceptans krävs och att även EU:s regler har insikt om detta.
Inför framtiden krävs mer av denna insikt i praktiskt genomförande av rovdjurspolitiken. Det här är avvägningar som måste ske mot andra angelägna politiska ansvarstaganden.
Hotat fäbodbruk
Ett exempel är det unika fäbodbruket, där djur betar fritt på hagmarker samt i skog. Den flora och fauna samt mänsklig kultur som upprätthålls med fäboddrift har vi ett stort ansvar att värna.
Det är en stor förlust för biologisk mångfald och kulturarvet att fäbodbrukare tvingas ge upp.
Fäbodbruket är ett offer för en vargpolitik som inte har fått tillräcklig möjlighet till lokal anpassning. Det känns särskilt tungt då vargen inte på något sätt är utrotningshotad globalt sett. Samtidigt är ett hållbart nyttjande av betesmarker klart utrotningshotat.
Snabb björnjakt
Björnjakten verkar ha genomförts snabbt i år. Troligtvis är det ett resultat av att fler jägare specialiserat sig på björn, men även att antalet björnar är fler än någonsin. Här ser vi att jägarkåren inte är ett hot mot stora rovdjur. Får vi möjlighet att förvalta och beskatta en djurstam gör vi det ansvarsfullt.
Nu hoppas jag att de flesta av oss jägare får goda möjligheter att utöva jakt i dessa dagar.
Ta gärna tillfället att ta med någon yngre ut, så ännu fler får uppleva jaktens tjusning!
