Tidigare i år offentliggjordes betesskadorna för Götaland och Svealand. I veckan presenterade Skogsstyrelsen också Äbinresultaten för norra Sverige och det står klart att skadesituationen är problematisk.
Liten nedgång
Nationellt är skadenivån 11 procent, vilket innebär en liten nedgång sedan det sämsta resultatet på 13 procent som gällde 2019.
Samtidigt har skadorna gått upp med en procentenhet sedan 2022 och Skogsstyrelsen konstaterar:
”Skadenivån har sedan 2016 pendlat runt drygt 10 procent och det finns ingen tydlig nationell trend som visar på förbättringar.”
– Älgstammen har minskat och skogsägare satsar allt mer på tall, vilket är de två kraftfullaste åtgärderna. Det är bekymmersamt att vi trots det ännu inte ser större förbättringar nationellt även om det finns ljusglimtar, säger Ebba Henning Planck, viltspecialist på Skogsstyrelsen.
Norra Sverige
I norra Sverige varierar betesskadorna mycket mellan och inom länen. För Norrbotten och Västerbotten noteras en ökning av den årsskadade ungtallen till 12 respektive 11 procent. Vad gäller Jämtland och Västernorrland hamnar skadeandelen på 10 respektive 13 procent.
– Trots att jägarna generellt har sänkt älgstammen så minskar inte skadorna på skogen. Sambanden mellan antalet älgar och skador på framför allt tallugnskog är komplexa, inte linjära. Det kan inte vara en universal lösning att skjuta mer älg bara för att det finns skador, säger Mikael Hultnäs, riksviltvårdskonsulent på Jägarnas Riksförbund, JRF.
Vad bör man göra för att minska betesskadorna?
– En bra utgångspunkt och något som vi inom JRF länge förespråkat är att utgå från de lokala förhållandena. Sverige är ett stort land med vitt skilda förutsättningar, säger Mikael Hultnäs och tillägger:
– Gott om vilt och många viltarter i söder. Rovdjursproblematik på många ställen som dessutom sprider sig med myndigheternas goda minne. Vandringsproblematik i norr. Denna bild bara förstärker JRF:s ståndpunkt om att utgå från lokala förhållanden.
