Stora utgår från den senaste Älgbetesinventeringen, Äbin. Skogsägarna i Götaland är fortfarande hårdast drabbade i Sverige av viltbetesskador. Enligt Äbin-genomgången är 56 procent av tallarna svårt skadade.
– Våra medlemmar har under senare år gjort stora investeringar som bokstavligen riskerar att ätas upp om inte betestrycket från klövviltet, framförallt älgen, minskar, kommenterar Lena Ek, ordförande i Södra.
Förlust på totalt 4,5 miljarder
För skogsägarna i Götaland uppgår förlusten till 0,5 miljarder kronor årligen. Räknas det på uteblivet förädlingsvärde är det per år en samhällsekonomisk förlust på totalt 4,5 miljarder kronor i Sydsverige, enligt Södra.
– Det får inte bara ekonomiska konsekvenser utan drabbar även biodiversiteten och leder till mindre variation i skogarna. Utan tillräckliga foderresurser försämras dessutom kvaliteten på viltstammarna och vi får se fler sjuka djur, lägre slaktvikter och försämrad reproduktion, tillägger Lena Ek.
”Drabbar både klimatet och välfärden”
Göran Örlander, tidigare professor i skogsskötsel och senior rådgivare på Södra, ser även viltets skogsskador som ett problem både för klimatet och välfärden.
När klövviltets bete gör att den årliga avverkningsnivån minskar med tio procent i Sverige blir det uteblivna skatteintäkter. Det gör i sin tur att gör att det årligen förloras tusentals finansierade offentliga tjänster, hävdar han
– Även för klimatets skull gör vi oss en otjänst genom det alltför höga viltbetestrycket i de svenska skogarna. Genom aktivt skötta skogar blir tillväxten och därmed upptaget av koldioxid högre. Därför bör viltstammarna reduceras, åtminstone under en tidsperiod, tycker Göran Örlander.
Planterat mer tall
Södra pekar på att skogsägarna dragit sitt strå till stacken för att minska betesskadorna genom att ha färre granar och fler tallar. Sedan 2016 har försäljningen av tallplantor fördubblats och sedan 2010 tredubblats i Götaland.
– När skogsägarna så tydligt investerat för mer variationsrika skogar måste alla aktörer inom viltförvaltningen axla sin del av ansvaret. Annars riskerar den positiva trenden att vända. Vi ser viltet som en viktig resurs och stammarnas vitalitet måste säkras samtidigt som vi måste nå acceptabla skadenivåer, kommenterar Johan Frisk, ansvarig för viltförvaltning på Södra.
Brister i älgförvaltningen
– Det går inte att fastställa en generell avskjutningsnivå, även om stammarnas numerär överlag måste minskas, utan den måste avgöras utifrån lokala förutsättningar och aktuellt läge, tillägger han.
Men avskjutningsmålen nås inte. Det finns brister i uppföljning, planering och styrning på alla nivåer inom älgförvaltningen, hävdar Södra.
– Dagens viltförvaltningsmodell måste omgående visa bättre resultat. Hög måluppfyllnad underlättas av generösa jakttider på allt klövvilt. Vi förväntar oss därför att regeringen ställer sig bakom och genomdriver Naturvårdsverkets jakttidsförslag, säger Johan Frisk.
Han syftar på att verket bland annat föreslår utökad jakttid på rådjur, dov- och kronvilt. Älgjakten föreslås bli uppåt 14 dagar längre.
JRF-samarbete med skogsbruket
Jägarnas Riksförbund, JRF, samarbetar med skogsbruket i Mera tall-projektet. I stora drag är upplägget att kanske uppåt 30 procent av älgstammen skjuts bort. I gengäld satsar skogsägarna på att plantera tall istället för gran.
Maximalt 30 procent av tallföryngringarna ska skadas allvarligt av klövviltsbete.
– JRF har genom överenskommelsen ställt sig bakom skogsbrukets mål angående skador, konstaterar JRF-konsulenten Mikael Hultnäs.
Han sitter med i en arbetsgrupp hos Skogsstyrelsen hur jägarna och skogsbrukare kan samverka lokalt.
”Jägarna har tagit sitt ansvar”
– Jägarna har på många ställen tagit sitt ansvar genom att sänka stammarna av älg och andra klövvilt och vi kommer fortsätta detta arbete, säger Mikael Hultnäs.
Överenskommelsen innebär inte bara att klövviltsstammarna skall sänkas på vissa håll.
– Utan den innebar även att ståndortssanpassningen skulle öka. Även om man nu på många ställen ökar tallandelen är det få län, enbart Norrbotten och Västerbotten, som kan anses vara i närheten av godkända resultat avseende ståndortsanpassningen, konstaterar JRF-konsulenten.
”Direkt usla resultat för anpassningen”
Flera län i södra Sverige har direkt usla resultat för sin ståndortsanpassning på svaga marker, påpekar han.
– Att då ensidigt gå ut och säga att klövviltstammarna måste minska är inte hela sanningen. Alla parter behöver fortsatt bidra för att nå en lösning på betesproblematiken. Det kommer inte att fungera att ensidigt peka ut enskilda lösningar som universella, sammanfattar Mikael Hultnäs om utspelet från Södra.
