Det var i juli förra året som Polismyndigheten avslog Johan Skoogs ansökan om att få förvara sina jaktvapen hos föräldrarna utanför Ljungby i Småland.
Själv bor han sedan länge i Stockholm, men samäger barndomshemmet med föräldrarna och jagar i närheten, på det som är hans egna marker, någon gång per år.
Äger hus och mark
– Syftet med lagstiftningen är ju att vapnen ska förvaras så säkert som möjligt. Jag äger hus och mark där. Varför ska jag tvingas ha mina vapen i Stockholm? Jag brukar köra bil ner och ibland har jag åkt tåg. Men det känns ju mindre tryggt att röra sig i tunnelbana och på järnväg med vapen, säger Johan Skoog.
Han överklagade till förvaltningsrätten i Stockholm.
Samtidigt stod Polismyndigheten stod fast vid sitt beslut och underströk att man inte ifrågasätter Johans Skoogs anknytning till föräldrahemmet, men man tycker inte att skälen räcker för att han ska få förvara sina vapen där.
Sex tidigare tillfällen
Förvaltningsrätten gick på Polismyndighetens linje och konstaterade att bara anknytningen inte räcker för att få förvara vapen hos annan. Man menade också att det inte är bevisat att Johan Skoog är förhindrad att ha gevären i sin egen bostad och avslog överklagandet med hänvisning till att det inte hade framkommit särskilda skäl för att bevilja hans ansökan.
– Framför allt tycker jag att det är mycket märkligt att polisen och förvaltningsrätten gör en helt annan bedömning än tidigare. Vid sex tidigare tillfällen har ju min ansökan bifallits, säger han och tillägger:
– Det framstår ju som oerhört rättsosäkert då beslutet ändras radikalt trots att sakförhållandena inte gjort det.
En annan bedömning
Johan Skoog överklagade till kammarrätten i Stockholm som gjorde en annan bedömning än underinstansen.
Först fastslog rätten att Johan har förvarat sina vapen hos fadern sedan början av 2000-talet och att den jakt han bedriver sker på marker som ligger nära föräldrahemmet.
Dessutom äger han fastigheten till hälften och bedriver skogsbruk på den.
Sammantaget, menar domstolen, att omständigheterna gör att Johan måste anses ha en väsentlig anknytning till trakten, trots att det var länge sedan han flyttade från den.
Finns särskilda skäl
Därefter skriver man:
”Sammanfattningsvis finns det alltså särskilda skäl för att ge Johan Skoog tillstånd att förvara vapen och ammunition hos sin far”.
Sedan konstateras att:
”Polismyndigheten inte i sitt beslut har prövat om den avsedda förvaringen av något annat skäl inte kan tillåtas eller de närmare villkoren för förvaringen”.
”Upp till Polismyndigheten”
”Kammarrätten bör inte som första instans göra denna prövning. Överklagandet ska därför bifallas på så sätt att underinstansernas avgöranden upphävs och målet visas åter till Polismyndigheten för fortsatt tillståndsprövning”.
För Johan Skoog är med andra ord saken ännu inte avklarad, han kan inte andas ut men hoppas på det bästa.
– Kammarrätten har lyssnat på vad jag anfört. Nu får vi se vad polisen gör, nu är det upp till Polismyndigheten att bestämma igen.
