Foto: Shutterstock Invandringen har gjort att den genetiska variationen är högre än när populationen grundades. Mellan 1991 och 2007 lyckades inga invandrade vargar reproducera sig i Skandinavien och under denna period minskade den genetiska variationen i populationen, säger Mikael Åkesson på SLU.

Ny forskning visar att invandrade vargar är syskon

Sju invandrade vargar från öst har ökat den genetiska variationen i den skandinaviska vargpopulationen. Men fortfarande är stammen i Finland och Ryssland i bättre skick, visar forskare från SLU.

Det är en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som utgår från en kartläggning av 26 så kallade mikrosatelliter – det vill säga dna-sekvenser med hög mutationstakt. Norsk institutt for naturforskning, Universitetet i Oulo, Naturresursinstitutet i Finland och Høgskolen i Innlandet, Norge, har också deltagit i arbetet.

Djur från öster

Sammanlagt studerades 143 skandinaviska vargar, 20 invandrade vargar, 25 finska vargar och 19 ryska djur.

Bland annat kom forskarna fram till att den genetiska variationen hos de skandinaviska vargarna är mindre än hos de finska och ryska vargarna. Men en invandring av varg under perioden 1983 till 2014 ökade den genetiska variationen hos skandinavisk varg.

”Viktigt resultat”

Dessutom står det klart att många av de 20 invandrade vargarna rentav är släkt med varandra, en stor del av dem är hel- eller halvsyskon.

– Detta är ett viktigt resultat. Om man antar att våra invandrade vargar är obesläktade finns risk att man överskattar deras bidrag till minskad inavel, säger Mikael Åkesson, forskare på SLU Grimsö forskningsstation, i ett pressmeddelande.