Han beskriver vargarna som storvuxna, större än schäfrar. Jan-Erik Hansson är övertygad om att de attackerade hans nordsvensk, sexåriga Vilma, när de tränade på grusvägen en bit från hemmet i Grinsbyn.
– Vi brukar köra ett par mil på den vägen. När vi hade kommit cirka fem kilometer hemifrån slängde sig helt plötsligt två vargar ut ur skogen i full galopp, snett framifrån på vänster sida. De dök upp kanske fem-tio meter från oss. Jag blev rädd, berättar Jan-Erik Hansson.
I dag är han omtumlad, men mirakulöst nog inte skadad. Det är däremot Vilma, som skenade iväg in i skogen på höger sida om vägen, så att sulkyn välte och Jan-Erik stöp ur den.
Så fort han hade hämtat sig ringde han efter sin fru och dotter, som hjälpte honom att hitta Vilma.
Hästen for omkull
– Hon hade sprungit två kilometer. Jag såg inte vart vargarna tog vägen. Det sista jag såg var att Vilma slog omkull och hade trasslat in benen i den uppochnervända tryckvagnen.
Sulkyn blev det skrot av och Vilma fick skador av skalmarna. Men några vargbett har Jan-Erik inte hittat på henne. I natt när han var uppe och tittade till henne var hon fortfarande skärrad. Men i dag har hon kunnat äta.
– Förhoppningsvis blir hon helt bra igen. Det man inte vet är vilken skada hon har tagit psykiskt. Jag kanske inte får förbi henne igen vid platsen där vi blev attackerade, kommenterar Jan-Erik.
Att han och Vilma stötte ihop med vargarna förvånar honom inte. Flera av hans grannar har sett både vargar och vargspillning i området under de senaste månaderna.
Bekräftas av länsstyrelsen
Detta bekräftas av Urban Mossberg, naturbevakare på länsstyrelsen Värmland.
Tillsammans med sin kollega Maria Falkevik, rovdjursansvarig på länsstyrelsen Värmland, var han hos Jan-Erik Hansson vid lunchtid i dag för att dokumentera gårdagens händelse.
– Det har kommit ganska bra med rapporter från det området i vinter. Och min hund, som är utbildad till att spåra varg, hittade spår på vänster sida om vägen. Så det som Jan-Erik berättade stämmer precis, bekräftar Urban Mossberg.
Han tror dock inte att vargarna var ute efter att angripa någon, utan att de blev lika överraskade över det plötsliga mötet som Jan-Erik och Vilma.
”Vargarna kanske blev skiträdda de också”
– Min hund hittade inga vargspår på höger sida om vägen, så vargarna tycks inte ha följt efter hästen. De kanske blev skiträdda de också. Det var iallafall en himla tur att inte Jan-Erik blev skadad.
Urban Mossberg berättar att hästar som känner vargvittring brukar bli rädda och skena iväg och göra sig illa. Men han känner bara till ett svenskt fall där en varg har attackerat och dödat en häst.
– Det var en gammal shetlandsponny som gick lös på gården. Den hade fång och kunde därför inte springa iväg.
MARI EDMAN