Man lägger direkt märke till Marlin XLR. Med det rostfria sidenmatta stålet och den gråbetsade laminatkolven skiljer den sig ganska radikalt från hur vi normalt sett förväntar oss att en bygelspännare skall se ut.
Här handlar det heller inte om någon karbin, vilket felaktigt har blivit närmast en beteckning för vapentypen på senare år. I alla fall på den här sidan av Atlanten.
Fullvuxen bössa
Nej, med en vikt på cirka 3,2 kilo och en piplängd på 61 centimeter är det här en fullvuxen bössa.
Och det är klart, skall man kunna krama ut det där sista av den nya patronens påstådda prestanda krävs det förstås lite piplängd.
I övrigt torde det, jämfört med modell 336, vara lite som skiljer. XLR sägs vara förstärkt för att bättre klara trycket från de små potenta nya patronerna .308 och .338 Marlin Express. Exakt vad förstärkningarna skulle bestå av har jag inte klart för mig.
Lätt montera kikare
Marlins låda har ett plant lådtak och utkast på högersidan, vilket gör montering av kikare till en mycket okomplicerad procedur. Lådan är förstås också förborrad och gängad för det ändamålet. Weavers skena nummer 63B är ett bra val. Den som vill utöka möjligheterna ännu mer har även picatinnyskenor att tillgå.
Över huvudtaget finns det en stor tillbehörsflora till de här bössorna och de kan om så önskas byggas om i oändlighet. Inte minst gäller det järnsiktena, där det finns otroligt mycket att välja på.
Bra tycker jag. Det fabriksmonterade buckhornsiktet, parat med det lilla pärlkornet, är åtminstone ingenting som mina ögon trivs särskilt bra med.
Eftersom kolvhöjden är bra anpassad till skytte med just järnsiktena är det förstås trevligt att ha funktionella sådana monterade.
Hanen har förstås ett klassiskt halvspänn, men för säkerhets skull finns där också en kryssbultssäkring. Man kan tycka vad man vill om det påfundet. Men är man kall om händerna kan det åtminstone vara tryggt att ha den på när man fäller hanen efter avslutad laddning. I övrigt ser jag ingen större nytta med den säkringen.
Bra trycke
Trycket är förvånansvärt bra för att sitta på en bygelspännare. Där finns ett litet men distinkt släp i tryckpunkten. Men släpet är fullt hanterbart och irriterar egentligen bara när man jagar träffbilder på skjutbanan.
Om en lite större kikare monterats på bössan blir det lite trångt för tummen mellan hanen och kikarens okular. Därför har Marlin ett litet tillbehör. En liten rund tapp, som är fastskruvad på hanen, sticker ut åt sidan. Därmed behöver inte skytten fingra under kikaren för att manövrera hanen.
336-mekanismen (eller XLR-mekanismen om ni så vill) är föredömligt enkelt uppbyggd.
Lätt att ta isär
Den är betydligt enklare att ta isär än somliga andra bygelkonstruktioner.
För att till exempel kunna dra pipan från rätt håll, det vill säga bakifrån, är det bara att lossa skruven som håller bygeln. Där efter plockas bygeln ut och sedan dras slutstycket ut rakt bakåt. Nu kan även om så önskas utkastaren lyftas ur. Därmed finns fri tillgång till pipan från kammaränden.
.308 Marlin Express är, om än intressant, knappast nyskapande. Den numera närmast insomnade .307 Winchester togs fram i exakt samma syfte och med samma patron som förebild.
Inget nytt under solen
Och .300 Savage utvecklades i början av 1920-talet med syftet att komma nära .30-06-prestanda i en kort patron, som skulle rymmas i en dito kort låda. I det fallet närmare bestämt för Savage 99. Känns tankegångarna igen? Intet är nytt under solen.
Dessutom har även .308 Winchester kamrats i bygelspännare med boxmagasin av både Browning, Savage och Sako. De här bössorna har dock haft ganska begränsade försäljningsframgångar. Kanske är bygelfantasten helt enkelt allt för reaktionär?
Man kan ju tycka att det hade varit enklare att helt enkelt använda den befintliga och alldeles utmärkta .307:an. Men det finns förstås varken nyhets- eller marknadsvärde i det.
Ny patron ger eko
En ny patron formligen kastar sig murvlarna över, som synes, medan en .307:a knappt ens hade fått en notis.
Men visst. Marlin-patronens hylsa är något kortare, både i hyls- och totallängd. Därmed utnyttjas både hylsvolym och mekanismens slaglängd till fullo. Förhoppningsvis har ingen gått på myten om bygelrepeterns snabba omladdning.
Glöm snabb repetering
Snabbheten finns inte. Speciellt gäller det långa klass 1-patroner. Slaget på bygeln blir alltför långt för att omladdningen skall bli särskilt effektiv.
För att inte prata om vad som händer om en hylsa kärvar. En tränad skytt med en vettig cylinderstudsare är lika snabb, eller nästintill, tro inte annat.
Bygelrepeterns fördelar ligger på helt andra plan. Dit hör bland annat den platta profilen och lättburenheten.
.308:an utgår från en helt ny 48 millimeter-hylsa, medan .338:an enligt uppgift har .376 Steyr som förebild. .308:an laddas med Hornadys egen nya Leverevolution-kula. Här i 160 grains-versionen.
Enkelt och genialt
Leverevolution-konceptet är lika enkelt som genialt.
Genom att förse kulan med en flexibel fjädrande plastspets kommer man runt problemet med att använda spetskulor i rörmagasin.
Att plötsligt kunna använda moderna spetskulor har förstås en positiv inverkan på ytterballistiken. Leverevolution-programmet har stadigt utökats.
Förutom lösa kulor för handladdning finns FTX-kulan nu fabriksladdad från Hornady i de flesta aktuella bygelrepeterkalibrarna som .30-30, .32 Winchester special, .444 Marlin och .45-70.
Hornady anger utgångshastigheten för 160 grains-kulan i .308 ME till 810 m/s ur en 60 centimeterspipa. Det är imponerade prestanda ur en bygelrepeter.
Egen kronografering antyder en något lägre utgångshastighet. Lite drygt 770 m/s får jag fram. Men det är fortfarande bra prestanda och väl bortom den lagliga gränsen för klass 1.
Drog ned hastigheten
Här skall också noteras att kronografskjutningen gjordes i ett par minusgrader med väl kylda patroner, vilket bör ha en något negativ effekt på hastigheterna.
Provskjutningen har sålunda gjorts med en enda patronsort, nämligen Hornady 160 grains FTX.
Det har gått förvånansvärt bra.
Femskottsträffbilderna på 100 meter kryper ner mot 35-40 millimeter, vilket är att betrakta som mycket bra. I synnerhet med tanke på att förstocken har ett nosjärn och att magasinsröret sitter fast i pipan via en lax.
Pressas hårt
Endast när bössan pressas hårt från kall till het kan en viss vertikalspridning synas. Dock inte så mycket att det finns någon anledning till direkt oro.
Även i övrigt fungerar mekaniken bra.
Den råhet och det skav i ytorna som fanns i början har minskat betydligt redan efter ett 50-tal skott.
Visst är Marlin XLR och .308 Marlin Express lite av ett jippo.
På de avstånd som de flesta normala jaktskott avlossas fungerar de tidigare tillgängliga patronerna alldeles utmärkt.
För att kunna utnyttja den, ur klövviltshänseende, marginellt bättre kulbanan på längre håll krävs ändå att skytten i förväg både har tränat och är inskjuten på långa håll. Annars hjälper det föga med bra ballistik.
Testvapnet skjuter förvisso bra och är nära .308-prestanda. Men jag tvivlar på att någon köper en bygelrepeter som specialvapen för vak- eller toppfågeljakt.
Bra allroundpatron
Men å andra sidan – liksom .308 Winchester torde .308 Marlin Express vara en riktigt bra allroundpatron.
Snäll att skjuta med är den också.
För den som redan är såld på bygelkonceptet och inte tror på stenåldersdevisen ”tyngre och långsammare är bättre”, utan hellre vill ha en kaliber .30-patron till högviltjakten, finns det faktiskt inget egentligt alternativ.
Och .308 Marlin Express förefaller som sagt vara ett bra sådant.
Marlin XLR
Priser: .308 MX: cirka 7 995 kronor. .308 MXLR: cirka 9 900 kronor.
.308 MX är blånerad och har valnötskolv.
.308 MXLR är rostfritt och har laminerad kolv.
Piplängd: 24”. (.308 MX har 22”-pipa.)
Kolvlängd: cirka 345 millimeter.
Vikt: cirka 3,2 kilo.