22-pumpen som blev en perfekt juniorbössa

22-pumpen Winchester 1906 blev ett perfekt vapen för ungdomar. Det var den första bössan som kunde hantera alla tre patrontyperna i kaliber .22, vilket var en viktig anledning till bössans stora framgång. Från 1906 till 1932 tillverkades närmare 850 000 exemplar av modell 1906. Funktionen i vapnen är ypperlig och vapnet i sin helhet ger riktig skjutglädje.

Winchester är förmodligen mest förknippat med bygelrepetervapen och Colt är mest kända för sina revolvrar. Men på 1880-talet hade de två fabrikaten på var sitt håll börjat gå in på varandras domäner.

Colt tillverkade ett bygelrepetergevär som hette Colt Burgess och Winchester tillverkade en Winchester Mason-revolver. Dessutom gjorda Winchester lite experimentella Borchardt-revolvrar.

Colt Burgess-geväret var tämligen likt Winchesters storsäljare modell 1873 och dessutom i samma kaliber, .44-40.

Självfallet var Winchesters Mason-revolver väldigt lik Colts 1873 Peacemaker.

Båda parterna insåg att detta var riskabelt för framtiden och skrev ett avtal 1883 om att Colt ej längre skulle tillverka bygelrepetervapen och Winchester skulle upphöra med revolvrarna.

Kommersiell framgång

Men eftersom avtalet inte reglerade andra gevärsmodeller började Colt 1884-85 tillverka Colt Lightning pumprepetergevär, som hade kommersiell framgång.

För att möta denna konkurrens fick John Browning uppdrag att ta fram en pumprepeterande kulbössa.

John Moses Browning, 1855-1926, är världens störste vapenkonstruktör med över 100 patent på olika vapendetaljer och över 80 vapen.

Hans första konstruktion konstruerade han som 23-åring 1878. Konstruktionen köptes av Winchester 1883 och de började producera den 1885 som Winchester enkelskottsstudsare Hi Wall och Lo wall.

Dispyt satte stopp

Under de kommande 19 åren sålde Browning alla sina konstruktioner till Winchester.

Men efter en dispyt med Winchesters VD Thomas Bennett övergick han i slutet på 1800-talet att sälja konstruktionerna till FN, som hade försäljningsrättigheterna för övriga världen medan olika amerikanska fabrikat hade rättigheterna för USA-marknaden.

Dispyten berodde på att Bennett inte ville sätta John Brownings A5 hagelhalvautomat i produktion. Förmodligen trodde inte Bennett på idén. Dessutom ville han inte betala royalty till John Browning för varje tillverkat vapen.

Förlusten av att bli av med John Browning blev utan tvekan dyr för Winchester, som framöver endast kom att ha med John Browning att göra i samband med militära projekt under första världskriget.

Avled på arbetet

John Browning dog 1926 på sitt arbetsrum i Herstal på FN-fabriken, som för övrigt numer använder hans namn för den civila produktionen.

Under sin tid på Winchester var John Browning direkt ansvarig för konstruktionerna av bland annat bygelrepetergevären 1886, 1887, 1892, 1894, 1895 samt för pumparna 1890, 1897 och 1906 och en stor mängd andra vapen.

Den första pumpen för Winchester blev modell 1890 i kalibrarna .22 kort, .22 lång samt .22 Winchester Rimfire. Den sistnämnda kalibern var en egen Winchester-patron som sedan länge är nedlagd.

Som så många andra vapen under den här perioden var pumpen konstruerat av John Browning. I det här fallet konstruerade John pumprepetern ihop med sin halvbror Matt. John Browning var uppvuxen i ett mormonhem och med 21 syskon som hade tre olika mödrar.

Matt och John lämnade in patentansökan på denna pumpbössa runt 1887-88.

På specialbeställning kunde kunden få .22 long rifle. Bortsett från specialbeställningar hade alltid modell 1890 24” (61 centimeter) oktagon pipa.

Kostsam bössa

Winchester 1890 var tämligen kostsam och därför kom Winchester 1906 ut med en billigare version som givetvis fick modellnamnet Winchester 1906.

Första varianten kom endast i .22 kort. Men efter bara några år följde .22 long och .22 long rifle.

Finessen med denna var att Winchester för första gången tillverkade en bössa som kunde hantera alla tre patrontyperna, vilket både var en stor nyhet samt förmodligen en viktig anledning till bössans stora framgång.

Vapnet blev mycket populärt och tillverkades i runt närmare 850 000 exemplar åren 1906 till 1932, när modellen lades ner. Även modell 1890 tillverkades i cirka 850 000 exemplar.

Även om tillverkningskostnaden bara var två tredjedelar av 1890-modellens är kvaliteten väldigt hög, som det oftast var på den här periodens vapen.

Gick i konkurs

1931 gick Winchester i konkurs efter många hårda år under depressionen och i slutet av 1931 köptes Winchester av Western Cartridge company, som ägdes av familjen Olin. Nu, 70 år senare, ägs fortfarande Winchester av Olin, men tyvärr är produktionen nedlagd.

Modellerna lades ner

Efter Olins övertagande 1931 lades både 1890 och 1906 modellerna ned. Men man startade istället modell 62, som kom att produceras i cirka 470 000 exemplar. Totalt med modellerna 1890, 1906 och 62 finns det närmare två miljoner producerade Winchester-pumpgevär av i princip samma konstruktion.

Vapnets primära målgrupp var nog kvinnor, barn och ungdomar, vilket bland annat den låga vikten och mycket korta kolven vittnar om.

Vapnet var knappast var pojkes egendom. Dessa pumpar var sannolikt förbehållna de rikare familjerna. De fattigare fick nog hålla sig till billigare enkelskottare.

Tänk om dagens jägare kunde börja sin bana på samma sätt, genom att en avlossa flera tusen .22-patroner, innan de börjar jaga storvilt. Nu kommer nya jägare ut i jaktmarkerna efter en jägarexamenskurs där de fått skjuta cirka 100 studsarpatroner.

Trycket i de här bössorna brukar vara mycket bra och det testade exemplaret är inget undantag.

Trycket på vapen med hane brukar för övrigt vara tämligen enkelt för en vapensmed att justera så att det blir riktigt bra.

Precisionen är inte heller något som helst problem, men givetvis kan den inte jämföras med Anschutz bästa modeller.

Slamfire-pumpning

En speciell egenhet med 1906:orna är att de är avsedda att kunna skjuta ”slamfire”.

”Slamfire” innebär att man håller inne avtryckaren och pumpar med pumphandtaget och då smäller det hela tiden. Detta har inget som helst jaktligt motiv utan är egentligen bara användbart för att snabbt destruera stora mängder ammunition, men däremot kan det vara barnsligt kul.

Troligen var ”slamfire-lösningen” viktig ur konkurrenssynpunkt för att möta marknaden mot Colt Lightning, eftersom den var döpt efter eldhastigheten och också hade slamfiremöjlighet.

Anställde trickskytt

Tidigt 1900-tal blev Adolph ”Ad” Topperwein anställd av Winchester som trickskytt för att göra PR för deras vapen. 1903 gifte han sig med Elisabeth Servaty, som då arbetade i Winchesters ammunitionsfabrik. Hon hade då aldrig hanterat ett vapen.

Ad satte henne i hårdträning. Elisabeth hade dessutom talang, vilket gjorde att hon redan 1904 satte världsrekord i trap.

Winchester arrangerade så att makarna Topperweins åkte kors och tvärs i USA och förevisade Winchester-vapen och skytte.

Ad Topperwein är nog mest känd för att under tio dagar, åtta timmar om dagen, skjutit 72 491 uppkastade träklossar som var cirka 65 gånger 65 millimeter i storlek och endast ha missat nio stycken. Denna bedrift gjordes 1907 med ett Winchester 1903-vapen, ett .22 LR halvautomatiskt gevär.

Rost vanligt

Många av dessa äldre bössor har rostiga pipor. Ofta beror det på att man förr sköt med patroner som hade kvicksilver i tändsatsen, vilket är extremt korrosivt.

Får man tag i en äldre bössa med rostig pipa, där precisionen är katastrofal men vapnet är mekaniskt sunt, finns en lösning. Det går att göra en ”lining”, det vill säga en fodring av pipan.

Det är det enklaste sättet att både få precision och samtidigt behålla patinan och det trevliga utseendet. Fodringen av pipan görs genom att borra ut pipan till cirka 10 millimeter, beroende på fodrets ytterdiameter. Därefter limmas eller lödas fodret in i pipan. Precisionen i en ”linad” pipa är inte sämre än med en bra normal pipa om jobbet är rätt utfört.

Viktigt för värdet

Men man bör dock ha klart för sig att de vapen som har ett uttalat samlarvärde får ett lägre pris för varje ingrepp som avlägsnar vapnet från originalskicket.

I sådana fall är en rostig oduglig pipa oftast bättre.

Funktionen i dessa 22-vapnen är ypperlig och vapnet i sin helhet ger stor skjutglädje.

Winchester 1906 har ett högt bruksvärde i synnerhet för dem som inte anser att kikarsikten är ett måste. Det går att montera kikarsikte på dessa pumpvapen. Men eftersom hela lådans ovansida utgörs av slutstycket måste kikarsiktet fästas på pipan.

Tack till Jakt & Friluftsgården i Lund för lånet av vapnet. För den som är intresserade att köpa vapnet går det att nå Jakt & Friluftsgården på telefon 046-15 50 93. Priset är 3 000 kronor.

Fakta Winchester 1906

Kaliber: .22 kort, lång och lång rifle.

Piplängd: 55 centimeter.

Magasinskapacitet: 10-15 patroner beroende på kaliber.

Tillverkningsår: 1906-1932. Efterföljaren modell 62 producerades 1932-1958.

Pris 1910: 9,60 dollar.

Värde i Sverige: 1 000-2 500 kronor.