Baikals superbilliga dubbelstudsare

För två snabba skott i trånga eller akuta lägen finns det egentligen bara två val – dubbelstudsare eller halv­automat. Halvautomatens odiskutabelt största reella fördel är det betydligt lägre priset.

Baikal försöker råda bot på detta med superbilliga MP-221. En fabriksny dubbelstudsare i sida-sida-utförande för under 10 000 kronor. Blir det en bra grisdräpare? Det visar sig att det krävs en hel del justeringar för att få godtagbar samskjutning med piporna. Även tryckena behöver justeras.

Vi kan slå fast en sak tämligen omedelbart. Den som går i dubbelstudsartankar helt eller delvis av traditionella skäl kan slå MP-221 ur hågen direkt. Det är direkt uppenbart att den här bössan är avsedd för en sak, att leverera två skott inom rimligt håll på kortast möjliga tid. Den som söker den andra delen av dubbelstudsarägandet, en bössa att hänga i det tweedklädda armvecket, får leta någon annanstans.

Anson & Deeley-lås
Hjärtat i MP-221 Artemida är ett beprövat lås av Anson & Deeley-typ med dubbla avtryckare och utan ejektor. Enkelt och funktionellt.
Bössan har ett eget system för pipregleringen. Piporna har inte lödda spänger utan är, förutom i kontakten med förjärn och mynningsbeslag, helt friliggande.

Högerpipan är flytande i mynningsbeslaget.

Flera tillverkare använder sig numera av någon form av flytande pipor och mekanisk reglering. Fördelen är väl främst att kunden själv förhoppningsvis kan fixa till samskjutningen vid ammunitionsbyte eller liknande.
Känsligare för slag
Den stora nackdelen, som jag ser det, är att pippaketet också blir känsligare för slag, stötar och konstiga belastningar.
Korsskjutningen regleras på MP-221 med en spännmutter mellan pipornas mittcentrum.
När muttern skruvas ut trycks piporna således isär på mitten och korsskjutningen ökar. Det blir omvänt om man skruvar medsols.
Piporna har som sagt inte traditionella spänger, utan snarare täcklister i plåt som sitter inträdda under kornfot och kvartsspång och skruvas ihop.

De behöver nödvändigtvis inte tas av vid reglering, då ett litet spår i underspången medger att man kommer åt ställmuttern. Då krävs dock ett för ändamålet lämpligt verktyg.

Muttern är räfflad och går att dra med fingrarna efter att plåtspängerna avlägsnats.
Muttern har dessutom fyra hål runt om, vilket gör att en liten haknyckel eller liknande kan användas.
Knepigare reglera samskjutning i höjdled
Detta system reglerar alltså samskjutningen i sida. I höjdled blir det lite knepigare, då detta regleras med vänsterpipan genom stift i mynningsbeslaget.
Medan sidojusteringen går som en dans kräver alltså höjdjusteringen mer av både verktyg och kunnande.

En enkel kvartsspång med 11 millimeter lax och rekylurtag för kikarmontering pryder piporna. Laxen är ungefär 12 centimeter lång och alltså betydligt mer användbar än den mycket korta motsvarigheten på den tidigare testade kombibössan MP-153.

Där sitter dessutom ett laxat järnsikte som är ställbart i sidled. 
Några droppar låsskruv vore bra
Det hålls efter inskjutning på plats med en låsskruv, vilken jag definitivt skulle placera några droppar skruvlåsning på om det vore min bössa.
Kornet är av modell runt stift, vilket inte är det bästa ur reflexhänseende.
En fiffig detalj är att hela kornet är gängat och den nedre delen är flat, vilket innebär att en liten skiftnyckel är allt som krävs för att justera kornet i höjdled.

Järnsiktena är sammanfattningsvis fullt användbara, om än inte optimala.

Kolvhalssäkringen är automatisk och en låskula säkerställer att den inte oavsiktligt osäkras. Lite väl effektivt kanske.
Ljudlig och trög säkring
Säkringen är kanske lite onödigt trögmanövrerad och ganska ljudlig.
Bössan är på traditionellt Baikal-vis trögöppnad, men en märkbar förbättring har skett redan under den korta testperioden.
Tryckena däremot skulle må riktigt bra av en justering, men inte för att få till alldeles perfekta trycken. Det räcker nog varken materialkvalitet eller fabrikspassning till.

Däremot skulle det till en rimlig peng nog gå att lätta tryckena något och framför allt jämna till dem något. I levererat skick är nämligen främre trycket tämligen rent men mycket hårt.

Bakre trycket är också hårt, men har ett riktigt långt släp utan någon egentlig tryckpunkt.
Det här är en kombination som åtminstone undertecknad skulle ha lite svårt att leva med.
Saknar ejektorer
Bössan har inga ejektorer och jag saknar dem inte heller.
Personligen anser jag att möjligheten att ladda om tyst med en dubbelstudsare är en intressantare egenskap än att kunna ladda med två nya patroner lite fortare. Det är ändå de där två skotten i bössan som är de viktigaste. Annars kan man ju köpa en halv­automat i stället.
Baskylen är ganska slank och förefaller härstamma från Baikals dubbelbössa i kaliber 20.

Framifrån kan bössan för övrigt med de .45-kalibriga och koniskt försänkta mynningarna lätt misstas för just en dubbelbössa i kaliber 20. Bössans skarpa ände är ganska imponerande.

Udda kaliberutbud
Förutom testvapnets kaliber .45-70 tillverkas modellen även för kalibrarna .308 Win och .30-06. Ett något märkligt kaliberutbud för dubbelstudsare kan tyckas, men jag misstänker att den tänkta huvudsakliga marknaden är USA. Det bekräftas även av den på piporna etsade uppmaningen att läsa instruktionsboken före användning.
En annan etsad textsnutt på piporna anger att bössan är avsedd för ett maxtryck på 2 200 bar. Laddata för .45-70 brukar delas in i tre grupper, med max 2 000 bar för gamla svartkrutsvapen, 3 000 bar för starka bygelrepetrar och hejdundrande 4 000 bar för riktigt starka mekanismer som Ruger no. 1.

De flesta fabriksladdningarna i .45-70 tar hänsyn just till de gamla bössorna. Med ett maxtryck på 2 200 bar blir även handladdaren i praktiken hänvisad till gammelbössetabellerna.

Apropå etsat är baskylen, för­utom en förunderlig etsad krumelur på vänstersidan, tack och lov befriad från artificiell budgetdekor. En bruksbössa skall vara fri från dylikt tycker jag. Gärna gravyr, men då skall den vara dyr!
Mycket rysk kolv
Kolven är mycket rysk till sin utformning. Det syns direkt var bandputsen har använts för att göra utformningen.
Kolvformen är neutral och väl utförd, med undantag för den knepiga kolvhalsen. Men mer om den strax.

Förstocken är tunn och i det närmaste av traditionell engelsk splintertyp. Nätskärningen är brutal, men ger bra grepp. Jag är nästan benägen att föredra en bra nätskärning framför en vacker. Nästan.

Testvapnet var tyvärr inte inskjutet till nöjsamhet för artikelförfattaren.
Sköt en meter isär
Med fabriksammunition sköt piporna direkt ur kartong närmare en meter isär på 100 meter.
I höjd skiljde det cirka en halv meter. Naturligtvis är detta ett icke acceptabelt resultat. Att reglera om sidinställningen med hjälp av tidigare nämnda mutter var dock mycket enklare än förväntat och gick ganska snabbt.

Det hade också viss positiv inverkan på höjddifferensen, om än inte så mycket att vi lyckades komma ner på acceptabel sam­skjutning. Lite synd, för var för sig förefaller piporna att skjuta mer än väl godkänt.

Bössan verkar med den flytande högerpipan också vara relativt okänslig för varmskjutning.
Kan prestera bättre träffbllder
Med en korrekt reglering tror jag således att den här bössan är kapabel att prestera träffbilder som inte skulle skämmas för sig ens bland betydligt dyrare bössor.
Några handladdningsförsök med lite tyngre kulor och varierande kulvikter gav till sist en samskjutning som nästan var godkänd med en spridning på cirka 15 centimeter på 80 meters avstånd.
Vore det min bössa skulle jag dock definitivt se till att få höjdfelet ordentligt åtgärdat.

Trots vad jag tidigare sagt om bruksvapen måste ett dubbelstudsarköp göras med ett visst mått av passion inblandad, oavsett om objektet är en Baikal eller en Holland & Holland. Köparen får nämligen räkna med att ett visst pyssel med samskjutning och provskjutningar med olika ammunition kan krävas.

Leverantören lovar fixa bössan
Nu säger representanter för leverantören att när det gäller just MP-221 fixar man till vapnet om den visar sig inte skjuta helt korrekt efter köp. Hur andra handlare gör bör kunden kanske kontrollera före köp.
Bössan är, sina små egenheter till trots, rätt trevlig att skjuta med. Neutral balans med tyngdpunkten över ledbulten, en totallängd på en meter och en väl fjädrande bakkappa bidrar förstås.

Det gäller även kolvmåtten som passar mig alldeles utmärkt, både i höjd, längd och skränkning.

Det enda smolket i bägaren är egentligen den klumpiga kolvhalsen och det märkligt utformade pistolgreppet. Kolvlängden får nämligen med sina 365 millimeter anses som normal, men det säger inte hela sanningen. Kolvhalsen är lång och rak med ett mycket öppet pistolgrepp, som sitter placerat långt bak.
För långt till främre avtryckaren
Halvvägs upp på pistolgreppet är det 12 centimeter fram till främre avtryckaren, vilket är för långt för mig. Detta vore ändå frid och fröjd om den långa kolvhalsen kunde användas som ett engelskt grepp. Nu fungerar inte det riktigt, eftersom kolvhalsen både har stor omkrets och är mycket fyrkantigt utformad.
Slutresultatet för mig med korta fingrar blir att jag, för att få kontroll över det hårda trycket, får krypa runt och ner med handen alldeles bakom varbygeln när jag skall skjuta första pipan.

Då får långfingret en del stryk av varbygeln i rekylen. Och det är lite synd med tanke på att kolven i övrigt fungerar riktigt bra.

Förutom det lilla bråket mellan varbygeln och långfingret tar bössan den inte alldeles oävna rekylen från .45-70:an riktigt bra.
Är Baikal MP-221 ett vettigt köp med tanke på det låga priset? Svaret blir nog ett ”nja”.
Perfekt för snabba skott på kort håll
Det beror som sagt på vad köparen har tänkt sig att få ut av ägandet. Som eftersöks- eller hundförarbössa för korta håll och snabba lägen bör Baikalen finna sig väl till rätta.
Tryckena är faktiskt det största irritationsmomentet. Dessutom borde piporna gå att reglera enkelt i både höjd och sida.

Begagnatköparen har förstås möjlighet att hitta mycket mera bössa till en obetydligt större kostnad. Men att köpa begagnad dubbelstudsare kräver både tid, kunnande och tålamod.

Om det är riktigt prisvärda bössor krävs ofta mer eller mindre avancerad handladdning, eftersom dylika vapen ofta är kamrade för en hel- eller halvdöd europeisk patron.
Så visst har MP-221 en egen nisch att fylla och den bör klara jobbet också.
Men räkna åtminstone in kostnaden för en tryckesjustering i totalpriset.

Baikal MP-221 Artemida

Pris: cirka 8 900 kronor.

Kalibrar: .45-70, .30-06 och .308 Win.
Vikt: cirka 3,2 kilo.
Totallängd: 1 050 millimeter.
Piplängd: 600 millimeter.
Övrigt: Dubbeltrycke, automatisk säkring, justerbara öppna riktmedel, kvartsspång med 11 millimeter-lax för optikmontage. Ställbar korsskjutning. Baikal tillverkar även en dubbelstudsare i bockutförande – IZH-94.
Generalagent: Jaguargruppen, Torsbo Handels AB, telefon: 0321-740 40.
www.torsbohandels.com