Billig och bra jänkare

Marlin XS7 är en bra bruksbössa för .308-patroner med godkänd precision och ett nykonstruerat, ställbart trycke som duger utmärkt för jaktbruk. Bössan har också en duglig slutstycksgång trots att den invändiga finishen kanske inte är alldeles på topp. Det här är ett bra köp för den som vill ett billigt och funktionssäkert gevär med syntetstock.

Numera Remington-ägda Marlin gör med modellerna XL7 och XS7 entré i studsarnas ekonomiklass. En klass som för bara några år sedan var ganska urvattnad, men som nu består av många riktigt bra och funktionella alternativ från Savage, Howa och andra.
När man säger Marlin tänker väl de flesta med viss rätt på bygelrepetrar. Men företaget tillverkar förstås andra vapentyper också. Deras centralantända cylinderstudsare har inte skapat bra försäljning, trots flera försök.
Ingen framgång
Redan på 1950-talet byggde Marlin studsare, dels på Sakos L461-mekanism, dels på FN:s Mauser 98-låda. Men några försäljningsframgångar blev det som sagt inte.
Senaste försöket var i mitten på 90-talet med modellen MR7. En vettig bössa, men framgångarna uteblev i stort sett nu också.
Kanske är den typiske amerikanske vapenköparen alltför konservativ? En Marlin skall helt enkelt vara en bygelrepeter, vilket Marlin haft desto större framgångar med.
Men under nytt ägarskap försöker Marlin nu igen med två helt nya basmodeller.

XL7 har fullängdsmekanism för patroner av .30-06-längd. XS7 har följaktligen en kortare låda avsedd för patroner av .308-längd.
Bössorna finns med antingen svart eller kamouflagemönstrad syntetkolv eller träkolv. Vidare finns en kompaktare ”ungdomsmodell”, även den med syntetkolv.

Den nya Marlin-studsaren är, liksom föregångaren MR7, en intressant blandning av lån från andra kända konstruktioner.
Mekanismen hämtar inspiration från Remington och Savage. På Savage-vis hålls pipan på plats mot lådan med en utvändig mutter. Mellan muttern och lådan sitter en lös rekylklack fastklämd, á la Remington.

Cylindrisk låda
Lådan följer också Remingtons grundrecept, den är helt cylindrisk. Utan fast rekylklack, eller andra utstickande delar, är den förstås optimal för massproduktion.
Detta är faktiskt inte enbart av ondo, om nu någon trodde det. En helt cylindrisk bit är också betydligt lättare att spänna upp och linjera i maskinerna än till exempel en kantig Mauser-låda.
Det ökar således chansen för att kunden skall få en bössa där låda, slutstycke och pipa faktiskt linjerar.
En riktig kortlåda
Att man valt att göra en riktig anpassad kortlåda för .308 ger förstås en extra guldstjärna i marginalen.
Slutstycket har två låsklackar, med försänkt stötbotten, samt även utdragare och utkastare av Remington-snitt. En styrlist löper i högra låsklacken och slutstycks­kroppen är hålkälsfräst. Bössan har också en duglig slutstycksgång trots att den invändiga finishen kanske inte är alldeles på topp.

Slutstyckshuvudet är gjort i en separat löstagbar del. En kraftig sprint och en fjäderbricka håller det på plats.
Den enda riktiga invändningen jag har mot konstruktionen är gasevakueringen. Förvisso finns där två stora utblås i pipmutterns högra sida, men i slutstycket är det bristfälligt.
Marlin har i och för sig konstruerat styrhylsan med en liten skyddsfläns på vänster sida, men den är alldeles för liten. När Marlin nu ändå gjorde sig omaket kunde de väl ha gjort den i funktionell storlek.
Med Weaver-skena

Lådan toppas med en fabriksmonterad Weaver-skena, något jag är mycket välvilligt inställd till. I synnerhet för förstagångsköparen, som ändå har nog med saker att lära sig och tillräckligt med utgifter, är det förstås bra att det redan finns en funktionell och anpassningsbar universalbas på plats.

En snabb blick på avtryckaren antyder att Marlin har kopierat Savages Accutrigger-system. Så är dock inte fallet. Förvisso har XS7 också en avtryckarspärr integrerad i form av ett blad i avtryckarskon, men konstruktionen är helt annorlunda.

Trycket är nykonstruerat och har, förutom den nyss nämnda finessen, även ställbar avtryckarvikt.
I likhet med de tidigare nämnda konkurrenterna har även Marlin-studsaren ett fullt dugligt jakttrycke.
Den integrerade sidosäkring är av tvålägestyp och slutstycket går att öppna i säkrat läge. Det är bra när vapnet skall plundras, men kanske mindre lyckat när skytten ålar genom en granplantering.

Vridstyv syntetkolv
Den svarta syntetkolven känns ganska plastig och kall och kan vara en aning slamrig.
Dock är syntetkolven faktiskt förvånansvärt vridstyv för att sitta på en bössa i den här pris­klassen. Riktigt bra faktiskt och något som förstås bådar gott ur precisionshänseende. Kolven har även en enkel pelarbäddning.

Eftersom det handlar om en budgetbössa är kolven mycket riktigt också blind. Det finns därmed inget ledat underbeslag eller löstagbart magasin på undersidan.
Laddning och patron ur görs alltså uppifrån.

Patron ur görs genom att mata ut patronerna med slutstycket, om man nu inte vill roa sig med att försöka peta ur patronerna manuellt.
Omodernt? Ja, kanske. Blaser använder sig hur som helst av ett liknande magasinssystem på sin R93. Men det är sällan Blaser-ägare hörs klaga på magasinslösningen.
Den lilla varbygeln är av plast, för övrigt den enda prominenta plastdetaljen på bössan.
Tre skruvar håller alltså ihop bössan, dels främre och bakre lådskruven, dels varbygelns främre skruv. Denna är tyvärr en träskruv, gängad direkt i kolven.

En hylsa eller insatsgänga i kolven hade varit synnerligen lämplig här, för det kommer inte att dröja länge innan plastgängan är slut om bössan plockas isär då och då.
Kolven är slank, klassiskt rak och med en rundad och ganska tunn förstock. Kolven har ett öppet pistolgrepp och ett diskret kindstöd.
Kolven skulle ha blivit snygg om den var gjord av valnöt. Men nu är kolven av plast, så jag får nöja mig med att kalla den funktionell.

Smidig och kompakt
Marlin XS7 är trevlig att skjuta med och trevlig att bära.
Faktum är att hela bössan känns smidig och kompakt. Hade vapnet bara haft balansen lite längre framåt hade det nästan kunnat bli full pott för ergonomi och förighet.
Nu lyfter bössan lite onödigt mycket i rekylen, dock inte så att det gör ont. Det är snarare lite irriterande.
Den mjuka bakkappan gör förstås också sitt till för att lindra rekylupplevelsen.
Med tanke på konstruktionen och dess utförande inbillar jag mig att här skall finnas en viss precisionspotential.
På grund av kyla, blåst och snö blev skyttet begränsat. Bättre träffbilder än 35-45 millimeter har jag inte lyckats åstadkomma. Det är i och för sig helt dugligt för all normal klass 1-jakt, men jag känner ändå att jag inte riktigt gjort bössan rättvisa i det här fallet.

Pålitilig även i kyla
Dock kan noteras att XS7:an fungerar bra rent mekaniskt även i sträng kyla.
En sak angående funktionen är värd att notera. Det är lite trångt att fylla på patroner. Samtidigt är det, som så ofta med frimatande och blindbottnade kryssmagasin, synnerligen viktigt att omsorgsfullt och noggrant stoppa ner patronerna på rätt ställe i magasinet.

Annars blir det matningsproblem i form av stopp i magasinet och ibland till och med dubbelmatningar. Men har skytten bara stoppat i patronerna rätt går det bra.
Ännu en ärlig och okomplicerad bruksbössa alltså. Behöver vi verkligen ännu en billig studsare med syntetkolv? Svaret på den frågan blir utan tvekan ja, och Marlin XS7 är ett gott alternativ.
Med det låga priset i åtanke får köparen väldigt mycket bössa för pengarna.

Marlin XS7

Piplängd: 560 millimeter. Kolvlängd: cirka 340 millimeter.
Vikt: cirka 2 900 gram. Pris: cirka 4 900 kronor.
Leverantör: Jaguargruppen, Torsbo Handels AB, 
telefon 0321-740 40.
www.torsbohandels.com