Blaser är just nu den mest dynamiska aktören på vapenmarknaden. Företagets övriga produktion, framför allt modulstudsaren R93, har fått mycket uppmärksamhet.
Nu har konstruktions- och PR-avdelningarna på Blaser slagit till igen och presenterar ännu ett modulvapen. Hagelbocken F3 är försedd med massor av godis och tillverkad enligt de allra senaste rönen inom modern produktionsteknik.
Målsättningen står helt klar. Blaser-ledningen har tänkt sig att ta marknadsandelar från de kunder som idag köper bland annat Beretta och Browning. Men räcker F3:an till för att imponera på den presumtiva köparskaran?
Modern är bocken som sagt i alla avseenden. Blaser har till stor del utnyttjat samma modulkoncept som på R93-studsaren. Tanken är att allt ska vara utbytbart och anpassningsbart till användaren. Konstruktörerna verkar ha tänkt igenom konceptet väl. Den fasta delen, eller hjärtat om man så vill, i systemet är naturligtvis baskylen. På den kan sedan kolvar, pipor, förstockar, spänger, bakkappor och balansvikter bytas rakt av efter användarens tycke och smak, utan hjälp av vapensmed.
Piporna i systemet finns, eller kommer att finnas, i tre olika längder för jakt respektive banskytte. 68, 71 och 74 centimeters längd för jaktpiporna och 71, 76 och 81 centimeter för sportpiporna.
Den aktive hagelskytten, som byter pipset mellan jakt och tävling, blir extra lycklig. För att balansen inte ska ändras allt för mycket, om skytten skiftar mellan olika långa pipor, är piporna tillverkade med olika tjockt gods. Därmed ska vikten på piporna bli den samma, oavsett längd.
Testexemplaret levererades tyvärr bara med ett pipset, så vi har inte haft någon möjlighet att kontrollera hur väl ovanstående stämmer med verkligheten.
Spången är av den avsmalnande typen, och kan snabbt skjutas av och bytas mot en annan. Om jag förstått saken rätt finns ännu så länge inga andra modeller att tillgå. De utbytbara chokerna kommer från Briley och det finns naturligtvis en hel del att välja på.
Men om man nu faktiskt vill ha olika balans i bössan beroende på användningsområde eller den egna smaken då? Jo, Blaser-tillverkarna har tänkt på det också. Kolvskruven kan förses med balansvikter, som kan flyttas fram och tillbaka efter behag längs skruven. Sportmodellerna levereras som standard med denna finess, jaktmodellerna inte.
Kolvar finns i olika utföranden, från den låga raka på jaktmodellen till utföranden med justerbar kolvkam och avancerade monte carlo-versioner. Om man så önskar finns även en justerbar bakkappa. Förstocken finns för närvarande i två versioner – en tunnare snabelmodell och en lite kraftigare i bäversvansutförande.
Inne i baskylen har det naturligtvis också gjorts en hel del utvecklingsarbete. För det första har lådan en mycket låg profil, cirka 60,5 millimeter, mätt från botten till toppen.
Blaser-konstruktörerna har dessutom lyckats riktigt bra med den utvändiga utformningen. Till och med undertecknad, som normalt får ses som tämligen vapenkonservativ och en stram anhängare av hagelbössor med piporna bredvid varandra, tycker att F 3:an har riktigt snygga linjer.
Den låga profilen har naturligtvis åstadkommits genom att placera låsklacken i botten av baskylen. Då hamnar låspunkten mycket nära ledbultarna, vilket i sin tur ökar kraven på låsningen. Det verkar dock inte finnas någon större anledning till oro. Låsningen är väl tilltagen, i princip så bred som lådan medger.
Dessutom ännu en snilleblixt – låsregeln och klacken i pipan kan vid slitage eller skada bytas ut med hjälp av en insexnyckel. Ledbultarna består av en stump i vardera sidan av lådan, också utbytbara naturligtvis.
För övrigt är F3:ans baskyl relativt lång, något som utnyttjats för att få till ett så långt avstånd som möjligt mellan regel och ledbultar. Den långa baskylen och ledbultarnas placering längst fram har också en annan effekt – öppningsvinkeln blir relativt flack. Det är inte bara praktiskt och användarvänligt utan snyggt också!
Stötbotten hör också till de många snabbt utbytbara delarna. Ett par insexskruvar håller den på plats. Vid behov, till exempel slitage på slagstiftsbussningarna eller för snabb åtkomst av slagstiften, skall stötbotten enkelt kunna plockas av och/eller bytas ut.
Slagstiftens returgång är mekanisk. När man manövrerar öppningsarmen dras slagstiften tillbaka. Öppningsarmen är också snabbt utbytbar. Därmed kan vänsterskyttar låta installera en vänstervriden öppningsarm.
Kikar man lite på avfyringsmekanismen hittar man också en hel del intressanta saker. Blaser skryter lite över den korta låstid man säger sig ha uppnått.
En del av hemligheten ligger i att de tunga delarna rör sig horisontellt. Man använder alltså rörelseenergin i delarna på bästa sätt och minimerar oönskade energiriktningar i avfyringsögonblicket.
Som en extra åtgärd, för att förbättra låstid och driftsäkerhet, löper fjädrarna också horisontellt i tuber. Den här linjära konstruktionen är dessutom ganska utrymmessnål, vilket också bidrar till baskylens smäckra yttre. Enkeltrycket är mekaniskt och förlitar sig alltså inte på rekylen för att skifta pipa. För att undvika risken för oönskade dubbelavfyringar är trycket av balansviktstyp, av Blaser kallat ”IBS”, eller ”Inertia Block System”.
Oavsett alla finesser och mystiska förkortningar kan man snabbt konstatera två saker. Trycket har fungerat oklanderligt och helt som tänkt av konstruktörerna.
Blaser har lyckats oerhört bra med trycket. Det kan nog faktiskt vara det bästa tryck jag känt på en hagelbössa. Kort, rent och distinkt utan något spel eller släp. Tankarna går närmast till ett trycke avsett för ett kulvapen av matchmodell. Upphaket bröts för båda piporna på strax över 1 500 gram.
Själva manöverhandtaget, avtryckaren alltså, är också justerbar för att kunna anpassas till skyttens handstorlek och fingerlängd.
Hur väl avfyringssystemet kommer att fungera efter några tusen skott och ”fältmässig” vård kan bara framtiden utvisa.
Inne i varbygeln hittar man, förutom avtryckaren, det enda som riktigt irriterar mig på bössan, nämligen pipväljaren. Nog är funktionen god, men den är liten och hårdmanövrerad. Säkert helt okej en solig söndag på skjutbanan, men en regnig novembermorgon i jaktskogen? Knappast. Men framför allt har pipväljaren ingenting att göra inuti varbygeln. Den platsen skall vara reserverad för avtryckaren, basta! Fummelfaktorn blir allt för hög när man börjar peta in pipväljare, säkringar och annat inne i varbygeln.
Mera bokstavskombinationer: Blaser EBS, det vill säga ”Ejector Ball System”. Ur en rent praktisk användarsynpunkt betyder denna förkortning att utkastarna spänns när vapnet avfyras och bryts. Det sker annars vanligtvis när bockar sluts. Om det egentligen har någon större praktisk betydelse vet jag inte, men F3:an är i alla fall lätt att stänga.
Hela utkastarmekanismen är för övrigt prydligt inbyggd i pipblocket och aktiveras via de två stift, som ses sticka ut genom stötbotten.
Blaser har tagit produktionstekniken för NC-producerade vapen till en riktigt hög nivå. Vi ska inte glömma bort att det här är ett datorproducerat vapen, customimagen till trots. Men man måste faktiskt kika ovanligt noggrant inuti bössan för att hitta några alltför uppenbara spår av maskinbearbetning. Passning mellan metall och trä är också fullgod, med tanke på förutsättningarna.
Dessutom ska skytten själv, på någon minut och med endast en insexnyckel till hjälp, kunna byta pipor, förstock och kolv till andra modeller direkt från handlarens hylla med bibehållen passform. Då måste man erkänna att tekniken för serieproduktion hos Blaser verkar vara väl genomtänkt.
Testvapnet är Luxus-versionen av competition-modellen. Bocken är således försedd med trevligt kolvträ och en enkel gravyr. Den maskin- eller laserskurna nätskärningen ger dock inte höga poäng. Visst är greppet fullgott, men det är mindre trevlig att se på.
Piporna har en mycket matt finish som ser riktigt bra ut, åtminstone så länge bössan är ny. Men jag undrar lite hur väl den matta finishen står sig mot repor och skav.
Det är svårt att utvärdera skjutegenskaperna hos hagelvapen i allmänhet. Skytteresultatet beror helt på personliga preferenser, erfarenheter och kunnande.
Det blir naturligtvis ännu svårare i det här fallet, eftersom F3:an i så pass hög grad är anpassningsbar för skytten. F 3:an är i alla fall en riktigt trevlig bekantskap på skjutbanan.
Lite mixtrande fram och tillbaka med pipvikterna ger bössan en något mer offensiv balans. I kombination med den låga lådprofilen känns F3:an lättare och smidigare än de närmare 3,7 kilo som låneexemplaret väger.
De två balansvikterna i kolven väger cirka 70 gram styck. Inte mycket kan tyckas, men i och med att de sitter så långt från tyngdpunkten blir påverkan på vapnet ändå ganska god.
Pistolgreppet är relativt öppet och med en väl tilltagen handutfyllnad på höger sida.
Jag misstänker att många kommer att uppskatta att avtryckaren är justerbar.
Bakkappan är av tvåkomponents-typ. Mjuk och lite kladdig ger bakkappan både bra rekylupptagning och säkert grepp. Överkanten är hård och glatt för att inte fastna i kläderna vid anläggning.
Under de alltför korta provskjutningssessionerna har det mekaniska fungerat helt utan problem eller irritationsmoment. Enda undantaget är som sagt pipväljaren.
De många justermöjligheterna kan resultera i både himmel och helvete för skytten.
Fördelarna är självklara. Kunden kan köpa ett, inom rimliga gränser, personligt anpassat vapen direkt över disk och därmed få lite ”customkänsla” till ett betydligt lägre pris än vad en specialbeställning skulle kosta.
Nackdelarna då? Den ovane skytten, eller nybörjaren, kan nog lätt kollra bort sig i alla justeringsmöjligheter. Det är allt för lätt att försöka kompensera bristande eller dåligt inövad teknik med vapenjusteringar. I stället för att träna skyttet så skruvar man. Och skruvar… Då hamnar skytten snart i en ond cirkel som det kan krävas proffshjälp att ta sig ur.
Samma fenomen drabbar från tid till annan även elitskyttar när de hamnar i en formsvacka. Dessa brukar dock ha helt andra möjligheter att ta sig ur dårskapen.
För många köpare blir dessutom troligtvis justeringarna av engångstyp. Jag tror nämligen att en stor andel av användarna gör sina grundjusteringar och sedan blir inställningarna kvar i det läget.
Men till sist är det naturligtvis kunden själv som avgör. Och visst är det trevligt att veta att alla dessa möjligheter står till förfogande, oavsett om man utnyttjar alla alternativ eller inte.
Men vem behöver då en F3, egentligen? Det är faktiskt ganska modigt av Blaser att lansera ett sådant här avancerat modulkoncept baserat på ett hagelvapen. De presumtiva köparna av multipla pipset och allehanda kolvar till ett hagelvapen borde ju rimligtvis bli färre än vad som är fallet med till exempel Blasers egen R93, byggd med samma koncept.
Blaser hamnar dessutom lite lustigt i pris. I standardutförandena är F3:an dyrare än de nu populäraste sportbockarna, men billigare än Perazzis och Berettas toppmodeller.
Den mest självklara köparen torde vara den drivne hagelskytten, som tränar mycket, tävlar i ett par grenar, och som dessutom helst tar med sig hagelbössan när han jagar.
Jag måste faktiskt erkänna, återigen stick i stäv med min konservativa läggning, att F3:an efterlämnar ett visst habegär.
Det ska bli riktigt intressant att följa bockens karriär. Hur väl den säljer, och framför allt hur väl alla finesserna står emot vardagens (miss)bruk.
FAKTA:
Testad modell: Blaser F3 Luxus Competition.
Pris: 39 600 kronor.
F3 Standard Game: från cirka 31 400 kronor.
Ställbar kolvkam:
cirka 2 750 kronor.
Kaliber: 12-76.
Piplängd: 760 millimeter.
Vikt: 3 639 gram.
Leverantör: Normark.
Telefon: 0280-125 69.
Detta material har tidigare publicerats i Jakt & Jägare nr 7/8-05. I varje nummer granskar en av Jakt & Jägares två vapenredaktörer, Petter Andersson och Christer Holmgren, ett vapen.