Den FN-tillverkade versionen gjordes endast i kaliber .35
Foto: Håkan Spuhr Den FN-tillverkade versionen gjordes endast i kaliber .35

Brownings halvautomatstudsare står sig än

Den klassiska halvautomatiska studsaren, Remington Modell 8, utvecklades efter patent från den legendariske vapenkonstruktören John Moses Browning. Tillverkad i kaliber .35 Remington blev vapnet snabbt ett erkänt jaktvapen, lämplig för det större viltet, som älg och björn. Men det fick också polisiär och militär betydelse. 

Vapnets ryktbarhet tog fart efter polisinsatsen mot det legendariska gangsterparet Bonnie och Clyde. Vapnet på bilden ovan är den FN-tillverkade versionen, som bara gjordes i kaliber .35.

Den mest framgångsrike vapenkonstruktören genom tiderna är utan tvivel John Moses Browning. Vid tidigt 1890-tal började han experimentera med halvautomatiska vapen. Första försöket var en Winchester bygelrepeter som konverterades, bara för att se om hans idéer fungerade.
Senare utvecklade han en kulspruta som Colt producerade som modell 1895 ”peacekeeper”, eller ”Potato digger” som den kallades i folkmun. 
Under ett stort antal år hade Winchester köpt alla Brownings patent och satt en hel del i tillverkning. Winchester hade en mycket kompetent patentavdelning som skrev patenten och detta gjordes mycket grundligt.

Samarbetet sprack
Men patenten togs ut i John Brownings namn och inte i Winchesters. När det långa samarbetet mellan Winchester och John Browning slutligen sprack år 1902 tog John helt enkelt sina bössor och patent och gick. De patent som Winchester redan hade köpt kom han naturligtvis inte åt. Men de senaste patenten, som man inte hade gjort upp om, kom att bli en mycket dålig affär för Winchester.
Det vapen som Browning-familjen genom åren tjänat mest pengar på är FN automaten A5, som vi skrev om för några år sedan. 
Jag ber om ursäkt för att jag i denna artikeln upprepar en del saker, men det är dessvärre nödvändigt för sammanhanget. 

John Browning hade en fungerande hagelhalv­automat redan i slutet av 1890-talet, men Winchester trodde inte på idén. 

Winchesterchefen var en traditionalist och trodde att återbetalningstiden för investeringen på Brownings automatiska hagelgevär skulle bli för lång. 

Ville ha royalty
Samtidigt ansåg Browning själv att denna bössa var något av det mest lyckade han hittills konstruerat och ville inte bara ha den i produktion, utan dessutom royalty på produktionen.
Winchesterchefen Bennet blev rasande och förklarade att Winchester aldrig betalar royalty. Således lämnade John Browning Winchesters fabrik 1902 för att aldrig mer ha något med den att göra.
Slutstyckshantaget 
Något av det intressantaste i patenten är att slutstyckshantaget ingick i Brownings patent. 
Det innebar att ingen annan kunde tillverka halvautomater med slutstyckshandtag som inte hade tillverkningsrättigheter från Browning. För Winchesters del innebar det att den hagelhalvautomat de senare startade tillverkning av, Modell 11, hade lättrad pipa som man ryckte fram och tillbaka vid laddrörelsen. 
Gick runt patenten
Konstruktören Thomas C. Johnson hade väldiga problem att gå runt alla patenten på Browning A5. Det mycket lång tid och slutprodukten blev inte bra.
Winchester kom med en serie kulhalvautomater från kaliber .22 till .401. De hade en stång som stack ut fram genom framstocken och som fick tryckas in. Allt för att komma runt problemet med slutstyckshandtaget.

Ursprungligen satt inte handtaget för laddrörelsen på slutstycket utan bak i kolven. 

Genom att dra i det handtaget drog skytten i rekylfjäderstången och slutstycket gick tillbaka. Men alla produktionsvapnen hade handtaget på slutstycket.
FN-versionen
En av de mindre omskrivna Browning-konstruerade vapnen är FN-halvautomaten, som Fabrique National marknadsförde som Browning Patent 1900. Vapnet är i stort sett samma som Remingtons modell 8. FN-varianten är världens första serieproducerade halvautomatiska studsare. 5 000 halvautomater tillverkades mellan 1910 och 1931 av Fabrique National. 
Modell 8
Från 1906 till 1936 tillverkade Remington samma vapen på Brownings licens med namnet Remington modell 8. 
Dessa gjordes i strax över 80 000 exemplar.
1936-1950 tillverkades en moderniserad variant, som hette Remington modell 81, i cirka 56 000 exemplar. Patentnumret för denna Browning är 659786.
Vapnet är rekylomladdat med principen lång piprekyl. I stort påminner funktionsprincipen mycket om FN A5 hagelautomat.
Lång piprekyl innebär att pipan följer med slutstycket hela vägen tillbaka och slutstycket hakas  upp. Pipan frigörs och åker fram. När pipan väl är framme frigörs slutstycket, som åker fram och tar en patron med sig. 
Klumpigt utseende
Vapnet ser lite klumpigt ut, eftersom det har en pipmantel runt om pipan, som tillsammans med en fjäder rör sig innanför. Slutstycket låser i pipan med ett roterande slutstyckshuvud med två låsklackar

Pipan har en slaglängd på närmare 70 millimeter för varje skott och vapnet har en inbyggd dold hane för avfyrningen.
Magasinet i FN 35 och modell 8 är lite speciellt. Det är nämligen inte avtagbart, utan sitter fast i vapnet. Det är ett enkelradigt femskottsmagasin. Man fyller på genom att trycka ner patronerna ovanpå magasinsläpparna, som flyttar sig i sidled och släpper ned patronen.
På de senare Remington 8-gevären, och givetvis även Remington 81, fanns löstagbart magasin.

FN hade två varianter, en enklare samt den ni ser på bilderna med spång och tvålägessikte.

Remington hade en helt annan framgång i USA med sin automat än FN hade i resten av världen. Därför tog Remington fram flera varianter med bland annat olika fint stockträ och nätskärning. Varianterna var No. 1 Standard, No. 3 Special, No. 4 Peerless, No. 5 Expert och No. 6 Premier. 
Mot pristillägg kunde vapnen fås med halvt pistolgrepp. Annars var det rakt engelskt grepp som gällde. Dessutom tillverkades en kortpipig variant av modell 81 med 18,5 tums pipa.  

Bonnie och Clyde
Polisiärt blev framför allt Remington modell 8 väl använd.
Ett känt exempel är en av de mest kända Texas Rangers genom tiderna, Frank Hamer. Han använde en modell 8-bössa 1934 under ”the Texashideout”, då Texas Rangers sköt gangsterparet Bonnie och Clyde i ett bakhåll.
Frank beställde en Remington modell 8 från Jake Petmeckeys vapenbutik i Texas. 
Vapnet skickades sedan till Peace Officer Equipment Company i St. Joseph, Missouri för att få ett 20 skotts-magasin installerat.

Vapnet var i kaliber .35 Remington och införskaffades av Frank Hamer av en speciell anledning. Den V8 T-Ford, som Bonnie och Clyde använde hade inte  penetrerats av kulorna från en Thompson 45 ACP året tidigare. 17 av 30 skott träffade bilen men ingen av kulorna gick genom plåten. 
Därmed betraktade Frank T-Forden som nära nog skottsäker. Clyde hade enligt vissa uppgifter mördat 14 personer. Som rånare var han känd som extremt skrupelfri. 
Clyde var därtill känd för att ha hyggligt med vapen och vara mycket farlig.
Bilen sköts sönder och samman
Texas Rangers valde därför att inte ta några chanser. När de fick syn på bilen sköt man den totalt sönder och samman. 
Givetvis dog både Bonnie Parker och Clyde Barrow i bakhållet.
Modell 8-vapnen har haft en begränsad militär användning under första världskriget, primärt runt 1914-1915 från flygplan. De användes då av piloter som vapen för luftstrider innan planen fått kulsprutor.  
Fina träffbilder
Detta är en gammal bössa, med en rätt rejält sliten pipa.
Trots detta och trots att siktena är skabbiga och skamfilade genom årens bruk av bössan var  det inga problem att i bänk samla träffarna inom sju-tio centimeter på 80 meter. Med ordentliga sikten krymper säkert träffbilderna betydligt. Troligen ned till fyra-fem centimeter med ett skarpt och ordentligt korn.
Även om jag är klart förtjust i bössan tänker jag inte göra mig dum genom att allmänt rekommendera den som jaktvapen. 
Men för entusiasten som klarar sig med öppna riktmedel är det en trevlig bössa. 
Just därför avser jag att under nästa säsong jaga en del med den här bössan. 
Öppna riktmedel och avsaknad av extrem precision är inte något större problem. 
Begränsat avstånd
Istället får man begränsa skjut­avstånden till vad som är rimligt med de här riktmedlen.
Säkringen är dum och ljudlig. Det går att hantera säkringen  tyst men då upptar den hela högerhanden för jobbet. 
Viktmässigt är FN-bössan väldigt framtung och totalvikten är 3,8 kilo. Men som sagt: En trevlig bössa som inte ska pensioneras än.