”En dubbelstudsare”, hör man den klasskampsmedvetne jägaren skalla. ”Vad ska man med det till? Snobberi!”
Jo, det är ju frågan. Dubbelstudsaren är omodern, dyr, ammunitionskänslig och inte alls mer snabbskjuten än en Remington halvautomat.
Känns argumenten igen? Jag tänkte väl det. Dessutom måste man erkänna att det finns ett uns av sanning argumenten.
Fast några fördelar måste väl en dubbelstudsare ha?
Jodå. Den är visserligen dyr, men den är välbyggd.
Dubbelstudsare har dessutom oftast ett relativt gott andrahandsvärde. Snabbskyttet kan också diskuteras.
Jag skulle vilja påstå att en tränad skytt med och en passande dubbelstudsare slår vilken halvautomat som helst i snabbhet till andraskott.
Efter andraskottet blir ju saken förstås lite annorlunda.
En bra dubbelstudsare besitter en balans, en smidighet och en svingbarhet som det vore en skymf att ens försöka jämföra med en halvautomat.
Dubbelstudsaren, i sina bästa stunder, har betydligt fler likheter med ett bra hagelvapen än med något annat kulgevär. Det reella problemet med ammunitionskänslighet har numera Merkel, med flera tillverkare, löst.
På ett mer eller mindre komplicerat sätt har piporna gjorts justerbara utan att ägaren skall behöva hemfalla åt dyrbara besök hos vapensmeden, med omlödning av piporna och annat.
Enastående driftsäker
Slutligen är en dubbelstudsare med dubbla avtryckare självklart alldeles enastående i sin driftsäkerhet. Det beror på att dubbelstudsaren i princip och funktion egentligen är två enkelskottsstudsare i en kolv.
Klick eller andra problem löses blixtsnabbt genom att flytta avtryckarfingret två centimeter bakåt.
Men faktum är att dubbelstudsare är en ganska specialiserad vapentyp.
Vem kan då tänkas ha nytta av en dubbelstudsare, förutom själva ägandets glädje då? Hundförare och jägare som gör eftersök befinner sig ofta i trånga och snabba lägen. Dessutom behöver de ett smidigt vapen.
En dubbelstudsare är även lämplig för den som utövar tryck- eller drevjakt.
Eller varför inte vanlig, hederlig älgpassjakt? Vet man med sig att man brukar sitta på trånga och snåriga pass, där skottchanserna är få men snabba, då kan man nog fundera på om inte en dubbelstudsare borde ingå i garderoben.
Den här gången tittar vi lite närmare på en Merkel 141 i kaliber 9,3x74R.
Pålitligt boxlås
Det här är en konstruktion byggd på Anson & Deeleys beprövade och pålitliga boxlås, försedda med Greeners kryssbult. Det är bland vissa lite populärt att klanka på kryssbulten. Men på en dubbelstudsare vore något annat alternativ nästan otänkbart.
Testexemplaret var på baskylens botten prydligt märkt med CG:s krona, men det kan nog läsaren bortse ifrån.
Användandet av Carl Gustafs namn på Merkel-vapen kommer nämligen inom kort att upphöra.
Anledningen lär vara att Merkel, eller dess ägare Boss & Co, tycker att det med nysatsningen på kvalitet och nya modeller är dags att börja profilera fabrikatet hårdare.
Då duger det naturligtvis inte att sälja in andra varumärken på sina egna produkter. Och vem vet, CG-stämplade Merkel-bössor kanske blir framtida samlarobjekt?
Slank och smidig
Merkels senaste dubbelstudsarskapelse är en riktigt slank och smidig tingest, med en totallängd på under metern, en piplängd på 55 centimeter och en vikt på cirka tre kilo. En fröjd att bära.
Ändå känns den mycket välbalanserad och lättsvingad. Hemligheten bakom detta är att Merkel-medarbetarna valt att använda sin kaliber 28-baskyl som bas for 141, till skillnad från ”gamla” 140, som bygger på en kaliber 20-dito.
Bössan är även försedd med ett skruvsystem för pipregleringen, vilket innebär att dyra omlödningar vid ammunitionsbyte är ett minne blott. Och tur är väl det, eftersom man valt att från fabrik reglera bössan för Normas 15 grams Vulcan. Ett i mina ögon lite märkligt val, när det faktiskt finns betydligt mera intressanta val att göra i viktintervallet 18,5 till 19 gram.
Nå, det skall som sagt vara relativt lätt åtgärdat. Dock rekommenderar Merkel att man ändå uppsöker vapensmed för justering av piporna.
Ett klokt val
Vapnet är delvis förberett för kikarmontage. Dock har Merkel frångått det tidigare systemet där bössan var i princip färdig för svängmontage med två klackar.
Ett klokt val. Även om det nu blir lite dyrare att montera kikare så har man ändå en valfrihet vid montaget och kikarval, som inte fanns med det tidigare systemet. Då var man låst vid det av tillverkaren förutbestämda montageavståndet.
Nu har Merkel nöjt sig med att bara fräsa in en bakre kilklack. Denna kan då användas vid ett framtida kikarmontage, eller användas som den är, ihop med något av de på marknaden tillgängliga små rödpunktssiktena.
Vidare var testvapnet försett med automatisk säkring, selektiva ejektorer och dubbla avtryckare, med justerbart snälltryck på den främre.
Tryckena håller god standard för vapentypen, rena och lagom hårda. Det främre trycket var dock något lättare. Snälltrycket kan åtminstone jag vara utan, men å andra sidan stör det inte direkt där det sitter heller.
Enkeltryck finns som extrautrustning, men en dubbelstudsare skall naturligtvis ha dubbla avtryckare. Annars faller ju det där argumentet om driftsäkerheten lite.
Ejektorerna är som sagt selektiva. Skjuter du ena pipan och bryter vapnet (det är ett korrekt förfarande om man har tid till det och kallas också ”taktisk omladdning”) så kastas bara den avfyrade hylsan ut.
Återigen en personlig reflektion – bössan skall visst gå att få utan ejektorer. Själv skulle jag ha valt det utförandet. Men jag överlåter till den hugade spekulanten att avgöra vilket som är bäst – att kunna ladda om fort eller att kunna ladda om tyst.
I vilket fall var ejektorerna mycket bra intrimmade, med god tajming och pondus i utkastandet.
Testvapnet har en riktigt fin träbit med trevlig ådring och vettigt utlägg, även om jag gärna skulle ha sett lite mer följsamhet hos fibrerna i pistolgreppet. Det senare får för övrigt beskrivas som halvöppet och relativt slankt samt med en antydan till ansvällning på höger sida.
Förstocken är kort och tunn och hela skapelsen ger faktiskt intryck av flyktskyttebössa för markburet vilt. Dessutom är stockningen väl utförd med god passning överallt.
Varför svinrygg?
Det enda lilla smolket i bägaren skulle i så fall vara att Merkel har så svårt att begrava den där svinryggen. I mitt tycke är den inte särskilt god vare sig mot ögat eller kindbenet.
Merkel har ju en alldeles utmärkt och trevlig kolv på safarimodellen av 140. Det är lite synd att Merkel inte använder den på övriga modeller också.
Ett varv till med porfyllaren hade heller inte gjort någon skada om vi nu ska börja bli lite kinkiga.
Kolven avslutas med en hård bakkappa. En glatt dröm vid snabba anläggningar, men kanske inte det skjutmässigt bästa valet för en bössa i den här kalibern och av den här ringa vikten. Mer om detta strax.
På det korta och slanka pippaketet sitter fiberoptiska riktmedel. Ett orangerött rektangulärt stolpkorn och ett sikte med matchande rektangulär skåra och tre gula prickar. Riktmedlen har mycket hög synbarhet i de flesta ljusförhållanden.
Det är alltid roligt att åka till skjutbanan. Med en dubbelstudsare i bagaget blir naturligtvis glädjen extra stor, för att inte säga dubbel. Och jag måste erkänna att funderingarna på hur den här lilla skapelsen skulle bete sig gjorde det lite extra spännande.
Ett konstaterande kunde jag göra direkt efter de första två skotten. Pipuppslaget och mynningsflamman från det korta pipsetet är imponerande!
Efter ytterligare några skott kunde jag också konstatera att det mycket riktigt hade varit trevligt med en gummibakkappa.
9,3x74R har jag tidigare erfarenhet av. Jag upplever patronen som en mysig bekantskap i en fyrakilosbössa.
Biter tillbaka!
Ett kilo mindre bössa med hård bakkappa och den biter faktiskt tillbaka en hel del. Nå, efter påklädande av diverse persedlar kunde provskjutningen fortsätta.
Riktmedlen syns som sagt mycket bra. Men jag skulle, för snabbskyttets skull, gärna ha sett att de var av öppnare typ, eller med mer luft mellan sikte och korn. Den befintliga utformningen med stolpe och skåra påminner mera om den typ av riktmedel man finner på enhandsvapen av sportskyttemodell.
Faktiskt upplevde jag riktmedlen som så pass tajta att de fungerade riktigt skapligt till precisionsliknande skjutövningar. Och även om det i och för sig kan vara trevligt så är det väl inte grundtanken bakom bössan?
Norma Vulcan var som väntat den rekylmässigt trevligaste patronen att skjuta med. Den stod dessutom för ett par riktigt fina träffpar på 60 och 80 meter.
Nu börjar jag nog förstå varför den är inskjuten från fabrik med just den ammunitionen… Till min förvåning samsköt även Norma Oryx riktigt vettigt i bössan utan justeringar. Brutalast upplevde jag RWS 19 grams TUG att vara.
”Rekyl, slappna av och njut.” Var det inte någon som sa så? Den tyska kolvformen bidrar som sagt heller inte direkt till att förbättra rekylupplevelsen.
Under de korta testskjutningarna har bössan fungerat oklanderligt. Något annat hade jag väl egentligen inte väntat mig av ”nya” Merkel.
Den försiktiga tröghet som fanns i mekanismen från början var rejält reducerad efter bara ett 50-tal skott.
Bra sving
Som väntat märks den upplevda smidigheten också i skjutbanans verklighet. Bössan lägger an mjukt och lätt, och svingar efter löpmål på ett mycket trevligt vis.
Möjligtvis skulle en smula mera framtunghet inte ha skadat, både som uppkasthämmare och för lite mera driv i svingen.
Balanspunkten i testvapnet låg strax bakom ledbulten. Strax framför hade nog gett den där sista poängen i hanterbarhet.
Nu kan förstås den lilla skillnaden skilja från vapen till vapen, beroende på till exempel kolvträets densitet.
En trevlig bekantskap är det i alla fall, trots den spänstiga rekylen. Skulle jag vara spekulant skulle jag, förutom att välja bort ejektorerna, definitivt montera en vettig bakkappa. Jag misstänker att detta skulle göra 9,3:an mer användbar på skjutbanan.
Eller varför inte välja kaliberalternativet 8x57IRS? En sympatisk, charmig och mycket användbar patron för svensk jakt och troligtvis också den perfekta patronen i den här lilla bössan.
Är det så att ni går och försöker värja er från dubbelstudsarköptankar, undvik då Merkel 141 om ni stöter på den i butik. Provlyfter ni är risken mycket stor att ni trillar dit.
Fakta: Merkel 141
Hel längd: 97 cm.
Piplängd: 55 cm.
Vikt: 3,0 kg
Kolvlängd: cirka 36 cm.
Visirlinje: cirka 37 cm.
Dubbla avtryckare med snälltryck på främre avtryckaren, ejektorer och automatisk säkring. Justerbara pipor.
Kalibrar: 6,5x57R, 7x57R, 7x65R, .30-06, 30R Blaser, 8x57IRS, 9,3x74R.
Riktpris: 43 000 kronor.
Generalagent: Classic Vapen AB, telefon: 033-28 47 90.