En ny Sako-klassiker

Sako-folket har träffat rätt med nya 85:an som mycket väl kan bli en klassiker, konstaterar Jakt & Jägares vapenredaktör.
Äntligen har Sako slopat Monte carlo-stuket på sin nya studsare. 85:an har en rak stock.
Den nya Sakon är lättare och bättre balanserad än föregångaren.
Sako 85 har definitivt precisionspotential och presterar bra träffbilder. Tyvärr har kolven oväntat dålig finish.

Det är inte direkt varje dag som Sako presenterar nya studsare. När de första bilderna kablades ut var intresset därför på topp.

En viss fasa infann sig också. Av bilderna att döma fanns släktskap i formerna med Tikka T3. Ve och fasa!

Skulle det italienska ägarskapet till sist ta överhanden över den finska sisun? Skulle det bli ännu en rakrepeterande studsare med pipbytessystem, spänntangent och helplast, formgiven av Pininfarina?

När underverket till sist dök upp gick det ganska snabbt att konstatera att farhågorna till största delen var ogrundade.

Upp ur lådan kom nämligen en studsare som, åtminstone relativt bra, motsvarar de grundläggande estetiska krav som undertecknad har på ett kulgevär.

Det har hänt stora saker i Finland. Sako har avvecklat Monte carlo-kolven! Bara det en anledning att kalla 85:an ett helt nytt vapen. Nu hade Sako visserligen en av de diskretare och mer användbara varianterna av Monte carlo på sina tidigare studsare, men åtminstone jag kommer inte att sakna dem.

Sako 85 har en kolv som väl får sägas vara av modernt klassiskt amerikanskt snitt. Det vill säga en helt rak stock, försedd med kindstöd med skugglinje.

Öppet pistolgrepp

Kolven har ett relativt öppet pistolgrepp och längst fram en mediumgrov rundad förstock med rundad avslutning.

En eftergift åt Italien tycker man sig märka i nätskärningen, som definitivt har fått ett mönster som för tankarna till vissa moderna europeiska studsare.

Bakänden på lådan har formats om ganska rejält. Både lådvalvet och styrhylsan har fått en form som inte bara sparar några gram, utan även följer linjerna i det öppnare pistolgreppet på ett ganska smart sätt.

Redan rent visuellt ser den nya studsaren lättare och smidigare ut än sin föregångare.

Halvt kilo lättare

Detta är heller inte enbart ett visuellt trick. Jämfört med Sako 75 har 85:an bantats med närmare ett halvkilo. Detta parat med den nya kolven och god balans ger nykomlingen en helt annan känsla i anlägget.

Sako 75 blev, trots att det var en trevlig och välbyggd bössa, inget annat än möjligtvis ”trevlig”. 75:an är överviktig och felbalanserad, eller snarare obalanserad. Sako 75 är mer en död klump än ett skjutjärn.

Om Sako-folket har tagit till sig kritiken eller på något annat sätt utvecklat sitt bösstänkande vet inte jag. Men här verkar det som om Sako har träffat rätt. 85:an är lagom tung. God balans, rak kolv och ett öppnare pistolgrepp ger egenskaper som automatiskt får skytten att börja svinga och leta efter löpmål.

I övrigt har det faktiskt inte skett så många förändringar.

Ny magasinslåsning

Magasinet är av krysstyp och fortfarande löstagbart. Här har Sako tagit fram en ny låsning för magasinet, som ska förhindra att skytten tappar bort det.

Förutom spärren, som ska tryckas in, måste man även trycka upp magasinet i framkant för att få loss det. Det verkar besvärligt men det är det inte i praktiken.

Magasinet kan även, om så önskas, fyllas på uppifrån när det sitter i vapnet.

Jag är ingen vän av löstagbara magasin. Jag tycker att ett jaktvapen ska ge så lite krångel som möjligt och ha få delar och framför allt få löstagbara delar.

Sako har gjort det bästa möjliga av situationen. Kryssmagasinet har fått en vettig magasinsspärr och är påfyllbart när det sitter i bössan. Det är nästan så att jag skulle kunna tänka mig ett sådant.

Ingen magasinsspärr i världen kan dock hindra en från att glömma magasinet hemma på köksbordet…

Ny frimatning

Sako har gått ut ganska hårt i lanseringen av den nya kontrollerade frimatningen.

Är det verkligen en kombination av det bästa av matningarna hos en Mauser och en Sako utan någon av dess respektive nackdelar?

Faktiskt är det ingen riktig nyhet. Systemet har redan varit i bruk på safarimodellen, som kom häromåret. I princip är det samma slutstycke med tre låsklackar som finns på Sako 75. Men nu har den nedre delen av stötbotten öppnats upp. Därmed kan patronen som hämtas från magasinet glida upp och in under utdragaren redan på väg in i patronläget.

Utdragaren är något bredare än på tidigare modeller.

Bra slutstycksgång

Bussningsytan i lådvalvet har gjorts lite längre än förut, troligen för att förbättra slutstycksgången.

Jag vet inte om det är det som har hjälpt, eller om man har mixtrat med härdningen, eller båda delarna. Slutstycket glider i alla fall lätt och fint. Inte ens de mest handledsslappa bör finna någon större anledning till klagomål.

Sakos integrerade kilspårsbaser för kikarmontaget har hängt med ett tag. Kilspårsbaserna finns även på 85:an. Inget fel i det, de fungerar alldeles utmärkt.

Som vanligt är väl landet delat i två delar här, men jag gillar dem i alla fall. Urvalet av kikarringar kan möjligtvis bli lite mindre, åtminstone om man letar efter riktigt låga ringar.

Trycket och säkringen är också av tidigare snitt. Inte heller här finns anledningar till klagomål. Säkringen låser även slutstyckshandtaget i säkrat läge. En liten tangent finns framför säkringen om man vill öppna slutstycket med säkringen på.

Bra trycke

Trycket är i god Sako-tradition av bra snitt. På testvapnet är det faktiskt riktigt bra. Trycket är kort, rent och lagom hårt.

Är man inte nöjd med hårdheten är trycket ställbart via en insexskruv på framsidan av avtryckarhuset.

Tyvärr har 85:an också ärvt den fasta utkastaren från föregångaren. Det är absolut inget fel på fasta utkastare, faktiskt tycker jag att de är att föredra. Dock är inte placeringen särskilt lyckad. Den sitter i botten av bakkanten på lådan. Som alla vet har det som sitter i botten en förmåga att dra till sig skit och skräp på grund av jordens dragningskraft.

Dessutom blir ergonomin mellan utdragare och utkastare inte helt lyckad, eller snarare lite mer känslig. Det krävs att de båda är perfekt justerade från fabrik. Annars finns det risk att tomhylsor kastas för rakt uppåt, med risk för kollision med kikarsiktet som följd.

På testvapnet fungerade det dock bra. Hylsorna kastades ganska brant uppåt men inga kikarkrockar märktes.

Inte så förtjust

Rekylklacken har en lös huvuddel skruvad i lådan. En lösning som jag inte är så förtjust i. Förr eller senare brukar den här typen av konstruktioner innebära ett behov av plastbäddning, med de speciella problem som det ingreppet innebär på en sådan konstruktion.

Pipan, riktmedlen och mekanismen är blånerad efter blästring och har en matchande och i mitt tycke snygg sidenmatt lyster.

Apropå riktmedel har Sako-folket haft den goda smaken att montera sikte och korn som vid behov kan göra tjänst som mer än bara dekor eller dödvikt på pipan.

85:an har ett stabilt sikte med rejäl skåra, parat med ett grovt rektangulärt korn under en korntunnel. Det tackar vi för.

Här har en del andra vapentillverkare att lära.

Visserligen kommer de flesta köparna att låta montera kikare direkt och aldrig mer se åt järnsiktena.

En del oförstående hedningar kommer sannolikt också att helt sonika skruva bort de öppna riktmedlen. Men den övriga promillen av jägarkåren tackar och tar emot.

Kolven visade sig faktiskt, trots att den är hög och rak, fungera skapligt med järnsiktena. Man får trycka till lite, men ner i linje med riktmedlen kommer man.

Åtminstone gjorde den hamsterkindade och tjockskalliga artikelförfattaren det.

Dålig kolvfinish

Kolven har, förutom att den känns rätt och har en estetiskt tilltalande form, faktiskt en stor brist – finish!

Här behövs både olja, härdare och porfyllning. Varför släpper Sako iväg en så ofärdig kolv ut på marknaden, när bössan i övrigt verkar så genomtänkt?

Det här testexemplaret är inte färdigt för skogen. Är det kanske meningen att kunden själv, alternativt en vapensmed, skall göra jobbet färdigt?

Helt enligt förväntningarna är testvapnet i .30-06 mycket behagligt att skjuta med. Vikten, den raka kolven och det öppnare pistolgreppet gör Sako 85 ytterst lämplig för långa pass på skjutbanan. Detta oavsett om det skjuts från bänk, liggande eller i mera jägarmässiga skjutställningar. Den relativt hårda bakkappan ägnades faktiskt inte en tanke.

Matningsproblem

Det mekaniska har fungerat tillfredsställande, för det mesta. Dock visade sig några egenheter. En fin slutstyckgång och god finish även invändigt i lådan till trots uppstod vid några tillfällen matningsproblem med patroner som inte ville följa med upp ur magasinet.

Problemet uppstod endast med korta övningspatroner och bara från ena sidan magasinet.

Den kontrollerade frimatningen var närmast ett antiklimax, eftersom den delvis inte fungerade alls som tänkt, om jag förstått det hela rätt. Patroner puttades relativt ofta upp ur magasinet utan att glida upp i stötbotten och utan att hamna under utdragaren.

Detta innebar att bössan fungerade som en helt vanlig frimatare, eftersom utdragaren inte gick i ingrepp förrän patronen var inne i patronläget. Dock störde detta på intet sätt matningen som, förutom detta huvudbry, fungerade mjukt och bra.

Jag misstänker för övrigt att problemen kan vara av enskild natur, knutna till just testexemplaret, eftersom båda problemen med matningen endast uppstod med patroner som kom från samma sida magasinet.

Bra träffbilder

Sako 85 har definitivt precisionspotential. Bra träffbilder presterades överlag och det gick inte att märka någon särskild förkärlek för någon av de testade ammunitionssorterna.

Det blev regelbundna träffbilder ner mot och under 20 millimeter på 100 meter med ett fabriksvapen och fabriksammunition samt en medelmåttig skytt. Det visar att det finns potential för ännu bättre resultat.

Nya Sako 85 är en helt ny studsare, inte på grund av de stora förändringarna, utan på grund av de små.

Ergonomiskt befinner sig det här vapnet i en annan division än föregångaren. Matningsbesvären ser jag som ett olycksfall i arbetet. Men kolvens finish borde, om testvapnet är representativt, definitivt åtgärdas innan vapnen sänds ut till kund.

Helhetsintrycket är ändå gott. Det är mycket möjligt att det här är en blivande Sako-klassiker.

Fakta Sako 85

Priser: Hunter: cirka 17 995 kronor. Hunter Laminated Stainless: cirka 17 695 kronor. Syntetic Stainless: cirka 16 695 kronor.

Kalibrar: S (Short) – 22-250 Rem, 243 Win, 260 Rem, 7mm-08 Rem, 308 Win, 338 Federal SM (Short Magnum) – 270 WSM, 300 WSM M (Medium) – 25-06 Rem, 6,5×55, 270 Win, 7×64, 30-06, 9,3×62, 9,3×66 Sako.

Piplängd: 570 millimeter, SM: 620 millimeter.

Vikt: 3,2-3,3 kilo.

Generalagent: Sako Sweden, telefon: 08-709 78 80. www.sako.se