Från att ha fört en relativt undanskymd tillvaro i Sverige verkar numera intresset för halvautomater vara i tilltagande. En trolig orsak är vildsvins- och björnjakten. Därmed följer ett, verkligt eller inbillat, behov av vapen med potent kaliber som förmår leverera snabba uppföljningsskott. Både dubbelstudsare och halvautomater blir därmed allt mer heta.
Det hävdas ibland att halvautomaten skulle vara en sorts ”fattigmans-dubbelstudsare”. Det är naturligtvis varken korrekt eller rättvisande. Båda kan givetvis avge snabba andraskott, men de är väsensskilda både i funktion, balans, konstruktion och respektive för- och nackdelar.
Den som köper en halvautomat som någon sorts dubbelstudsarsurrogat lär bli besviken. Nej, vapentyperna bedöms mest rättvist var för sig. Numera finns det ju dessutom en del att välja på för halvautomatentusiasten.
I den halvautomatens kulturskymning som rådde i Sverige för något tiotal år sedan, den så kallade Fagerhultseran, var utbudet ganska magert.
Då fanns Remingtons gamla 7400 samt Browning och Heckler & Koch. Den sistnämnda såg dessutom mest ut att vara på rymmen från någon militärförläggning. Nu är läget dock annorlunda. Remingtons klassiker finns fortfarande kvar och Browning har uppdaterat BAR-familjen med en mängd olika modeller och kommer även med en ny Winchester. H&K har också uppdaterat. Sauer är på gång med en ny konstruktion, som försenats.
Då, som en blixt från klar himmel, aviserar plötsligt brytvapenspecialisten Merkel en ny halvautomat, SR1.
Så nog bör det finnas en modell som passar, om man nu är på jakt efter en halvautomat.
Merkel SR1 har lånat en del konstruktionsdrag från H&K, men bjuder också på en del nya lösningar.
Det är vid första anblicken ett prydligt vapen. Som på de flesta nya eller uppdaterade moderna halvautomater har extra möda lagts på den yttre formen. Någon risk att förväxla SR 1 med militärt skrot föreligger inte.
Visst blir gärna intrycket lite klumpigt, trots ett avrundat och strömlinjeformat yttre. Det ligger liksom i vapentypens natur. Dock luras ögat lite. Merkel SR1 är både relativt smidig och välbalanserad.
Gasomladdad
SR1 är gasomladdad. Enligt tillverkaren är gasregulatorn flytande upphängd i pipan.
Vidare sitter förstocken monterad i en hängare på lådan. Pipan är alltså frilagd här också. Allt enligt uppgift för att minimera problemet med värmespridning.
En annan intressant nyhet är att vapnet är lätt isärtagbart och det är en trevlig omväxling när det gäller halvautomatiska studsare, som annars kan vara ganska krångliga att ta isär för vapenvård. Just halvautomater har ju ett stort behov av regelbunden rengöring för att fungera.
Merkel har faktiskt gjort livet en smula enklare för SR1-ägaren.
Så demonteras vapnet
Förstocken sitter fäst i sin hängare med ett knapplås på undersidan. Tryck in knappen så kan förstocken skjutas av. Nu kommer skytten åt att rengöra runt gasregulator och pistong. Vidare kan bössan nu enkelt delas på mitten, för säker förvaring eller transport.
Bakom förstockshängaren, precis i framkant av lådan, sitter en grov sprint. Trycks den ut med en dorn eller spetsen på en patron kan bössan enkelt delas i två delar. Stock, låda, avtryckarenhet och magasin utgör då ena halvan. Pipa, förstock och omladdningsmekanism den andra.
Förutom ur rengöringssynpunkt är det här synnerligen praktiskt för mer smidiga och mindre iögonfallande vapentransporter.
Vill man i det här läget rengöra pipan från kammaränden, som man bör, tar man bara ur slutstycket. De två manöverarmarna som överför omladdningskraften till slutstycket har varsin tapp, som passar i matchande urtag på slutstycket. De lyfts ur urtagen utan verktyg.
Men hjälp av en liten skruvmejsel eller liknande håller man sedan upp spärren, som håller manöverhandtaget på plats, så att den kan lossas från slutstycket.
När detta är gjort låter man slutstycket glida ur bakåt. Föredömligt enkelt alltså.
Det är också glädjande att notera att inget onödigt glapp eller skrammel förekommer i varken förstock eller sprinten, som håller ihop vapenhalvorna.
Slutstycket har ett roterande huvud med sex låsklackar, fjäderbelastad utkastare och dubbla utdragare.
De dubbla utdragarna är nästan ett måste på den här vapentypen, där omladdningen går ganska våldsamt tillväga.
Dels får två utdragare bättre grepp om hylsan, dels blir det en jämnare belastning på hylsflänsen i utdragningsmomentet.
Bra magasinsspärr
Det löstagbara kryssmagasinet är välgjort och har en vettig spärr som sitter integrerad i framkant på varbygeln. Magasinet är lätt att manövrera när man vill det och ändå ganska skyddad för ofrivillig påverkan.
Magasinsbotten är avrundad och uppsvept så att den med magasinet på plats bildar en avrundad helhet med den i övrigt mjukt rundade lådan.
En av de tråkiga detaljerna på bössan är trycket, vilket heller inte är helt oväntat. Det ligger i vapentypens natur att det blir släpiga och tunga tryck. Det är ett resultat av att tillverkaren vill ha en hel del säkerhetsmarginal vid omladdningen. Nu är inte trycket särskilt tungt på Merkel-automaten, men dock ganska släpigt.
Ett mycket kort förtryck leder till en tryckpunkt, och när den tas släpar trycket iväg lite innan skottet går.
Det är nog inte värre är att det går att lära sig att leva med, i synnerhet vid snabbskytte. Något optimalt trycke för precisionsskytte blir det dock aldrig.
Trycket slits in
Samtidigt ska nu sägas att trycket verkar ha slitits in en del under testperioden. Nu när jag står i begrepp att lämna tillbaka testvapnet upplever jag trycket som klart bättre än när jag fick vapnet. Eller också är det bara jag som vant mig.
Säkringen är av konventionell kryssbultsmodell, som sitter i bakkant på varbygeln och säkrar enbart avtryckaren.
Slutstycksspärren sitter väl placerad i lådans främre vänstra kant.
Eftersom Merkel verkar ha vinnlagt sig om att göra vapnet ergonomiskt och användarvänligt borde de ha valt en annan placering för säkringen. Vid kolvhalsen till exempel.
Kolven är av enkel och rak modell, utan de utsmyckningar som vi vanligtvis förknippar med kontinenten.
Pistolgreppet är ganska kort och har en modest utfyllnad på båda sidor. I nolläge är kolven utan skränkning. Således bör den passa både vänster- och högerskyttar.
Med vapnet följer dock ett antal mellanlägg som kan passas in mellan kolvhals och låda. Med dessa kan skränkning och kolvhöjd justeras med 5 millimeter, var för sig eller tillsammans.
Bakkappan är mjuk med en glatt, hårdare ovankant. Det här är ett föredömligt val till ett vapen vars primära användningsområde är snabba anläggningar och skott.
Den laserskurna nätskärningen är gjord i två märkliga genombrutna paneler på pistolgreppet samt en sammanhängande panel på förstocken. Greppet är bra.
Den 50 centimeter långa pipan har öppna riktmedel i form att ett rött fiberoptiskt korn som är justerbart i höjd och sida.
Battuespång
Siktet utgörs av en battuespång. För kikarmontage har Merkel valt konventionell borrning och gängning av lådan och vapnet levereras med Picatinny-skena.
Ett eget vridmontage som ska passa den förborrade lådan är på gång.
Att Merkel har valt den här lösningen, istället för ett eget montagesystem, tycker jag är klokt.
På det här viset låter Merkel köparen själv välja hur mycket pengar som ska spenderas på montaget, istället för att vara hänvisad enbart till ett dyrt originalmontage.
SR 1 är trevlig att skjuta med, som de flesta halvautomater.
Gasomladdningen tämjer .30-06:ans rekyl, som faktiskt kan vara rätt elak i fel vapen, till en smekning.
Med en halvautomat kan man skjuta hela dagen, om inte plånboken sätter stopp förstås.
För mig är kolven i sitt ”noll-läge” lite för låg för att vara optimal med kikarsikte. Däremot ligger den helt perfekt när jag använder de öppna riktmedlen. De sistnämnda ger förresten en god siktbild och är riktigt användbara för snabbskytte på kortare håll.
Balansen, kolven, riktmedlen och den ringa rekylen gör bössan mycket lättskjuten vid snabbskytte. Funktionen har under testet varit oklanderlig. Inga problem har uppstått under skjutning, vare sig med matning, omladdning eller annat. Då har ändå en hel del olika ammunition använts och avsaknaden av vapenvård har varit total, så när som ett par dragningar av pipan.
För kort pipa
Men lite smolk i glädjebägaren finns det. Pipan är för kort!
50 centimeter för .30-06, och futtiga 51 centimeter för magnumkalibrar, gör inte patronen rättvisa.
Istället eldar skytten för kråkorna, med en rejäl mynningsknall och en vid dåligt ljus bländande mynningsflamma som enda bonus.
Nu måste Merkel ju, med tanke på all mekanik under förstocken, göra pipan ganska tunn och kort för att kompensera mekanikens vikt. Annars blev nog balansen inget vidare.
Men .308 Win vore definitivt ett bättre val i den korta pipan.
Trycket går att lära sig leva med, men det är inte optimalt för träffbildsskjutning.
En hel del olika ammunitionssorter har provats. Merkelbössan verkar definitivt trivas bäst med lättare kulor. Bäst träffbilder presterade hela tiden Norma och Scandium Jaktmatch, Lapua Trainer och Normas Nosler BST.
Vad det kan bero på har jag ingen aning om, men faktum är att den nämnda ammunitionen vid ett flertal tillfällen presterade treskottsträffbilder under 20 millimeter, vilket jag anser är mycket bra för en halvautomat. Övrig jaktammunition kom lite på efterkälken.
Merkel har med SR 1 troligtvis presenterat en halvautomat som borde sätta skräck i konkurrenterna. Välgjord, funktionssäker, enkel att handha och med en del intressanta lösningar bör SR 1 bli ett hett alternativ för presumtiva halvautomatköpare.
Merkel SR
System: Gasomladdad halvautomat.
Magasin: Löstagbart kryssmagasin för två eller fem skott.
Kalibrar: 7×64, .308 Win, .30-06, 8x57IS, 9,3×62, .300 Win Mag.
Piplängd: 50 centimeter (standard), 51 centimeter (magnum).
Vikt: cirka 3,2 kilo utan kikare.
Riktmedel: Battuespång och fiberoptiskt korn, justerbart i höjd och sida.
Förborrad för kikarmontage, levereras med skena.
Pris: cirka 14 900 kronor, inklusive 5-skottsmagasin.
Generalagent: Classic Vapen AB, telefon: 033-284790.
www.classicvapen.com