En snabb grisdräpare
  • Aimpoint AB
303:an är kort, smidig och välbalanserad. Det öppna riktmedlen går verkligen att hitta vid anläggningen och kan även användas av den som har lite problem med ackomoderingen. Tre skott inom 32 millimeter på drygt 100 meter – det är bra för en halvautomat. Lådan på S 303 är av naturliga skäl rätt lång. Faktiskt 36 procent av hela systemets totallängd. Men lådan är extremt låg, bara cirka 73 millimeter inklusive den integrerade fästesskenan. Det är det samma som vilken repeterstudsare som helst. Med ett femskottsmagasin, som sticker ner en bit under vapnen, försvinner naturligtvis en del av av den slanka formen på vapnet. Tekniskt är det robust och välgjort med små toleranser samt jämn och fin gång på alla rörliga delar. Lägg märke till att det finns två urtag för kikarfästet baktill. Det gör att man enkelt kan flytta fram eller tillbaka ett kikarsikte och få rätt ögonavstånd oavsett om man är lätt klädd eller tungt påpälsad när det är kallt. Precisionen i originalfästet gör att man inte behöver skjuta in vapen på nytt vid en sådan åtgärd. Justeringsmöjligheterna på de öppna riktmedlen är mycket goda. Framför allt är det enkelt. För att justera i höjd pressar man bara ner kornets bakre del med tummen och vrider den snedställda lilla taggskivan till höger eller vänster, beroende på om kornet ska upp eller ner. Den går mycket lätt när man pressat ner kornet. För att justera siktet i sidled släpper man skruven, som sitter framtill på kornklacken, med den insexnyckel som följer vapnet. Siktet är fluorescerande gult och syns mycket bra oavsett bakgrund. Det är lätt framåtlutat för att himmelsljuset lätt ska falla på det. Justering i sidled sker genom att lossa skruven som sitter framför siktet. Sedan kan det lätt flyttas för hand utan andra verktyg. Om vapnet ska förses med kvartsspång (tillbehör) avlägsnas siktet och spångens främre del fästs i siktes laxspår. Det finns tre spår i den främre montageskenan. När siktet ska monteras är det lämpligt att fundera över om siktet ska kunna flyttas framåt eller bakåt för att korrigera ögonavstånd för en speciell klädsel. Provar man in montaget med full vinterklädsel använder man mittenspåret eller det bakre spåret i den främre skenan och det bakre spåret i den bakre skenan. Då kan siktet flyttas framåt när man använder tunnare klädsel. Använder man de yttre spåren i respektive skena kan siktet inte flyttas alls. Provar man in ögonavståndet med lätt klädsel används mitten eller främre spåret framtill och det främre spåret på den bakre skenan. Om tangenten på kolvhalsen är i sitt bakre läge kan vapnet laddas och plundras utan att hanens slagfjädrar är spända.
I den positionen ska den alltid stå vid all sådan hantering av vapnet och självfallet också på passet. Vid förflyttningar är det viktigt att alla vapen, oavsett säkringssystem, är helt plundrade med slutstycket i öppet läge. När tangenten skjuts fram och den röda färgmarkeringen är synlig är slagfjädrarna spända och vapnet osäkrat och klart för skottlossning.
När förstocken demonterats kommer man åt att lossa de två torchskruvarna, som sitter strax ovanför gaffelns högra skänkel. Med ett verktyg, som följer vapnet och skruvas in i hålet mellan skruvarna, kan lådans främre del tvingas isär så mycket att pipan kan dras ur lådan. Gasuttaget på pipan där du kan se plungen som driver slutstycket bakåt i avfyrat (stora bilden) läge och i viloläge när slutstycket är i sitt främre läge. Underbeslaget med avtryckarsystem, hane och den högra av slagfjädrarna som sitter på var sin sida om hanen. Längre än så här kan inte vapnet demonteras utan att det blir en del plockande. Gör inte ens så här på egen hand!
På den lilla bilden syns hanens ingrepp i avtryckarstången. Den påverkas av ett rätt finurligt länksystem, som gör att trycket kan bli mycket kort och släpfritt. Det lilla förtrycket måste du lära dig att leva med. Det måste finnas för att avtryckarstången ska kunna frikopplas och hanen häktas upp under repetercyckeln, som sker medan du fortfarande har avtryckaren tillbakapressad.
För att det ska gå att komma in över siktlinjen med den rätt höga och helt oskränkta monte carlo-kolven har kolvryggen lagts över till höger. Åtgärden är vare sig vacker eller särskilt bekväm när man skjuter med de kraftiga kalibrarna. Någon på Sauer är helt klart snål med kolvträ. Magasinsspärren sitter framför magasinet. Funktionen är distinkt. Slutstycksspärren sitter på vapnets högra sida bakom magasinet när man har det rättvänt. Slutstycket stannar i öppet läge när sista patronen avfyrats.

En snabb grisdräpare

Vapen och utrustningPublicerad: 2007-11-30 13:59

Tre skott inom 32 millimeter på drygt 100 meter – det är bra för en halvautomat.

Precisionen
Det är få vapen idag som inte har en egenprecision som oftast är bättre än en kapaciteten hos en ordinär skytt.
Vissa vapen är lättare att skjuta med än andra och det har oftast sin förklaring i hur väl vapnet passar skytten, aktuell kaliber, avtryck och siktesutrustning.
Ett dot-sikte är nu inte mitt förstahandsval när det ska skjutas precision på tavla.
Resultatet de första serierna blev därför inte särskilt lysande. Men efter lite manipulerande med stöd och annat visade sig 303:ans rätta ansikte. Tre skott inom 32 millimeter i kulhålscentrum, räknat på drygt 100 meters avstånd, anser jag vara mycket bra för vapentypen. Särskilt med beaktande av att kolvryggen är extremt smal och inte tillåter någon särskilt bekväm ställning för huvudet.
Med en vettigare och fylligare bakstock och ett lämpligare riktmedel hade det säkert gått att krypa ner ännu lägre.
Men nu är vapentypen inte designad eller avsedd för att skjuta tjäder i topp på långa avstånd. Det här är ett utpräglat drevjaktsvapen vid jakt på stort vilt. Då är träffbilder under fem-sex centimeter på 100 meter rätt orelevanta. Det finns viktigare saker att titta på. Men visst är det en fördel om vapnet, som den här 303:an visade, har en egenkapacitet att skjuta mycket tätt. Särskilt om den också ska användas för jakt i allmänhet.
Går det att vid normal jaktmässig skjutning med stöd att träffa en enkrona, låt vara i kanterna, med tre skott i följd är i alla händelser jag mycket nöjd.

Öppna riktmedel
För dem som är 60 år eller äldre brukar öppna riktmedel vara kört. Men 303:an har siktet placerat vid pipans gasuttag runt 60 centimeter från ögat, vilket öppnar nya möjlighet för en ålderslångsynt person utan glasögon.
Visirlängden (avstånd mellan korn och sikte) blir dock mycket kort, bara 25 centimeter, beroende på den korta pipan. Men det räcker, i motsats till vad många tror, för att skjuta med förbluffande precision på rimliga avstånd.
Kornet har röd fiberoptik och siktet är intensivt gult.
Riktmedlet är av naturliga skäl grovt för att man ska uppfatta det lätt vid hastig skott.
Det röda kornet ställs som ringen över ett ”Å” och siktet är mycket lätt att komma överens med.
Inte att förglömma är 303:ans öppna riktmedel mycket lätta att justera. För att justera i höjd behövs egentligen inga särskilda verktyg. Det räcker med en vässad träpinne eller knivspetsen.

Avtrycket
Det är få konventionella standardstudsare som har ett så rent och kort tryck som Sauer 303. Jag kan naturligtvis inte uttala mig om annat än testvapnet men de vapen som visades på IWA 2006 var inte mycket annorlunda.
Trycket på provvapnet låg på stadiga 1,4 kilo, vilket är välavvägt på ett jaktvapen. Som alla halvautomatiska vapen har 303:an en kort tryckpunkt, eller ett litet spel i avtryckaren, som måste finnas där för att hanen ska kunna häktas upp mellan varje skott.
Förtrycket har en kraft på cirka 0,5 kilo men är distinkt och inte särskilt störande ens vid hastiga skott om man är medveten om det och har lärt sig att hantera det.
Tillslaget är inte särskilt rappt då vapnet (som andra halvautomater) har en hane och inget spiralfjäderdrivet slagstift. Men det är också en egenhet man får leva med och lära sig hantera om man väljer en halvautomatisk studsare.

Stockningen
Även om jag hade alla kindtänder kvar efter att ha skjutit två fulla 20-askar .300WM är kolven i stort sett det enda jag jag irriterade mig på.
Pistolgreppets utformning är helt okej för att inte säga riktigt bra.
Asymmetriska pistolgrepp med en flack översida och en lämplig brant kurva ger en mycket bekväm och ergonometriskt korrekt handställning för att göra en ren avfyring.
Det passar dessutom nästan alla, oavsett storlek på händerna, och det är roligt att se att serietillverkade vapen har anammat något som man själv sysslat med i över 30 år på handgjorda studsarkolvar.
Däremot var kolvryggen alldeles för mager för att få en perfekt och alltid stabil och likformig anläggning.
Frånvaron av kindstöd och ingen som helst skränkning lyser heller inte upp situationen.
Den åtgärd som vidtagits för att det ska gå att komma in över visirlinjen när man ska skjuta med öppna riktmedel är att fälla över kolvryggen till höger, vilket självfallet gör den tunnare än den behövt vara.
Normalt är detta en nödåtgärd som görs för att korrigera kolvar som inte är skränkta tillräckligt.
Normalt skulle jag inte gnälla över en sådan sak, men Sauer har slagit stort på vapnets kapacitet som drevjaktsvapen. Då är det särskilt viktigt att anläggningen blir distinkt och bekväm utan krusiduller.
Frånvaron av skränkning gör att det vid snabbt skytte med flera skott i snabb följd mot rörligt mål på nära håll, där vapnet också måste röras kvickt och yvigt i sidled, blir onödigt svårt.
Åker kolven ut på överarmen redan efter första skottet gör rekylen från den kraftiga kalibern att man tappar kindkontakten och vapnet vrids ur position vid andra och tredje skottet. Då blir precisionen i skyttet självfallet lidande.
I stället för att odelat kunna koncentrera sig på målföljning och avfyring, och ha stenkontroll över riktmedlen, måste man nödtorftigt försöka hinna korrigera anläggningen mellan varje skott. Om man nu har ambition att försöka träffa rätt och inte bara att i rask takt avlossa ett magasin i riktning mot målet.

Mildare kaliber behövs
En lugnare kaliber som .30–06 eller 8x57 JS skulle i och för sig vara enklare att hantera för gemene man.
Men på ett vapen i den här prisklassen, och det ändamål det är designat för, borde man kunna kräva att få något extra hekto trä på rätt ställe.
De flesta skulle nog kunna tänka sig att betala några kronor extra för att få en kolv som passar eller kan anpassas till skytten och de aktuella riktmedlen.
Enligt importören är modellen ”Elegance” utrustad med kindstöd. Hur det är med dimensionerna på detta känner jag inte till.
Så smaningom har man tänkt sig att kunna utrusta 303:an med en kolv som har justerbar kolvrygg.
Enligt uppgift ska också 202:ans kolvar passa på 303, vilket borde öka urvalet.

Handhavandet
Sauer 303:s magasin har som standard en kapacitet på två skott plus ett i loppet.
Anledningen är att det i många europeiska länder inte är tillåtet att använda halvautomatiska vapen med mer än tre skotts-kapacitet för jaktbruk.
Enligt importören ska det så småningom dock kunna levereras extramagasin som rymmer fem patroner.
Med två skotts-originalmagasin är det en omständlig liten procedur att ladda om vapnet, som också kräver en del uppmärksamhet när det gäller säkerheten. För den som inte nöjer sig med de två skott som ryms i magasinet blir det bökigt.

Två alternativ
Det finns två alternativ. Antingen stoppar skytten ett skott i magasinet och matar in den patronen i patronläget.
Sedan tar skytten bort magasinet och fyller på det med två skott och sätter magasinet på plats igen.
Nästa alternativ är att öppna slutstycket med det tomma magasinet på plats.
Därefter lägger man en patron uppe på magasinets patronförare och stänger slutstycket genom att trycka in spärren.
Patronen måste ligga helt rätt annars matas den inte in utan ställer sig på tvären mot pipans bakplan.
Därefter kan magasinet tas bort och fyllas på och sättas på plats igen. På provvapnet var magasinsfjädern mycket hård och det krävdes hårda nypor för att få i skotten.
Det man måste se upp med, framför allt vid omladdning, är att komma ihåg att slappa slagfjädern med tangenten som sitter på kolvhalsen innan man matar in den första patronen i patronläget. Det här kan göras med slutstycket i öppet läge.
Detta gäller båda alternativen. Annars finns det risk att man ställer ifrån sig ett skarpladdat och osäkrat vapen medan man fyller magasinet, vilket kräver båda händerna.

Säkerheten
Systemet med att ha en separat tangent på kolvhalsen för att spänna hanens slagfjäder är annars en mycket bra lösning för att öka säkerheten vid all hantering av ett laddat vapen.
Men det är under förutsättning att man inte glömmer att slappa slagfjädern vid laddning eller efter att man avlossat ett skott.
Det är samma sak med alla halvautomater. Har man osäkrat och skjuter så laddar vapnet om utan att vi själva påverkar det och är således skarpladdat och osäkrat direkt.
En vanlig repeterstudsare är ofarlig efter skottet ända tills vi manuellt matar i en ny patron.
Visst kan det i stundens hetta bli så att man även med ett sådant vapen laddar om för ett andraskott som inte behöver avlossas och glömmer att säkra.
Sammantaget är systemet med att kunna ha slagfjädern avslappad ända tills man ska skjuta en mycket bra säkerhetsdetalj. Inte minst i samband med eftersök eller jakt med löshund.
Vapnet är i princip helt ofarligt även om det ligger en patron i loppet så länge man inte spänner fjädern.
Sannolikheten för att oavsiktligt spänna slagfjädern kan anses vara obefintlig, oavsett hur våldsamt man far fram i skogen.

Sauer S 303 Classic (standardmodell)

System: Gasomladdad halvautomat med roterande låsning.
Låda av lättmetall med integrerad skena för snabbfästen och optiska riktmedel. Oberoende uppspänning av slagfjädern S.C.S (Silent Cocking System).
Kaliber: .300 Winchester Magnum.
Piplängd: 522 mm (inklusive förregling).
Övrigt: Monte carlo valnötskolv (Grade 1) med gummibakkappa utan kindstöd. Separat förstock. Rembyglar med snabbfäste. Laddkapacitet: Två patroner i magasin plus ett i loppet.
Pris: cirka 18 900 kronor.

Tillbehör:
Snabbfäste ”isi Mount” av stål, pris: 2 995 kronor. (Tre olika höjder). Som standard kommer montageskenor för Swarovski, Zeiss och Schmidt & Bender med ”underrail” att lagerföras. Pris okänt.
Extra magasin för fem patroner: cirka 1 000 kronor.
Separat kvartsspång med safarisikte: 295 kronor.
Kalibrar: 8x57 JS, .30-06, 9,3x62.
Modellutbud: Classic, Elegance och Individual. Standardmodellen av S 303 Elegance har rak kolv med kindstöd och högre träkvalitet än Classic modellen.
Pris för S 303 Elegance: 24 900 kronor.
Importör: Jaguargruppen. www.jaguargruppen.com

Lådan på S 303 är av naturliga skäl rätt lång. Faktiskt 36 procent av hela systemets totallängd. Men lådan är extremt låg, bara cirka 73 millimeter inklusive den integrerade fästesskenan. Det är det samma som vilken repeterstudsare som helst. Med ett femskottsmagasin, som sticker ner en bit under vapnen, försvinner naturligtvis en del av av den slanka formen på vapnet. Tekniskt är det robust och välgjort med små toleranser samt jämn och fin gång på alla rörliga delar. Lägg märke till att det finns två urtag för kikarfästet baktill. Det gör att man enkelt kan flytta fram eller tillbaka ett kikarsikte och få rätt ögonavstånd oavsett om man är lätt klädd eller tungt påpälsad när det är kallt. Precisionen i originalfästet gör att man inte behöver skjuta in vapen på nytt vid en sådan åtgärd.

Justeringsmöjligheterna på de öppna riktmedlen är mycket goda. Framför allt är det enkelt. För att justera i höjd pressar man bara ner kornets bakre del med tummen och vrider den snedställda lilla taggskivan till höger eller vänster, beroende på om kornet ska upp eller ner. Den går mycket lätt när man pressat ner kornet. För att justera siktet i sidled släpper man skruven, som sitter framtill på kornklacken, med den insexnyckel som följer vapnet.

Siktet är fluorescerande gult och syns mycket bra oavsett bakgrund. Det är lätt framåtlutat för att himmelsljuset lätt ska falla på det. Justering i sidled sker genom att lossa skruven som sitter framför siktet. Sedan kan det lätt flyttas för hand utan andra verktyg. Om vapnet ska förses med kvartsspång (tillbehör) avlägsnas siktet och spångens främre del fästs i siktes laxspår.

Det finns tre spår i den främre montageskenan. När siktet ska monteras är det lämpligt att fundera över om siktet ska kunna flyttas framåt eller bakåt för att korrigera ögonavstånd för en speciell klädsel. Provar man in montaget med full vinterklädsel använder man mittenspåret eller det bakre spåret i den främre skenan och det bakre spåret i den bakre skenan. Då kan siktet flyttas framåt när man använder tunnare klädsel. Använder man de yttre spåren i respektive skena kan siktet inte flyttas alls. Provar man in ögonavståndet med lätt klädsel används mitten eller främre spåret framtill och det främre spåret på den bakre skenan.

Om tangenten på kolvhalsen är i sitt bakre läge kan vapnet laddas och plundras utan att hanens slagfjädrar är spända. I den positionen ska den alltid stå vid all sådan hantering av vapnet och självfallet också på passet. Vid förflyttningar är det viktigt att alla vapen, oavsett säkringssystem, är helt plundrade med slutstycket i öppet läge. När tangenten skjuts fram och den röda färgmarkeringen är synlig är slagfjädrarna spända och vapnet osäkrat och klart för skottlossning.

När förstocken demonterats kommer man åt att lossa de två torchskruvarna, som sitter strax ovanför gaffelns högra skänkel. Med ett verktyg, som följer vapnet och skruvas in i hålet mellan skruvarna, kan lådans främre del tvingas isär så mycket att pipan kan dras ur lådan.

Gasuttaget på pipan där du kan se plungen som driver slutstycket bakåt i avfyrat (stora bilden) läge och i viloläge när slutstycket är i sitt främre läge.

Underbeslaget med avtryckarsystem, hane och den högra av slagfjädrarna som sitter på var sin sida om hanen. Längre än så här kan inte vapnet demonteras utan att det blir en del plockande. Gör inte ens så här på egen hand! På den lilla bilden syns hanens ingrepp i avtryckarstången. Den påverkas av ett rätt finurligt länksystem, som gör att trycket kan bli mycket kort och släpfritt. Det lilla förtrycket måste du lära dig att leva med. Det måste finnas för att avtryckarstången ska kunna frikopplas och hanen häktas upp under repetercyckeln, som sker medan du fortfarande har avtryckaren tillbakapressad.

För att det ska gå att komma in över siktlinjen med den rätt höga och helt oskränkta monte carlo-kolven har kolvryggen lagts över till höger. Åtgärden är vare sig vacker eller särskilt bekväm när man skjuter med de kraftiga kalibrarna. Någon på Sauer är helt klart snål med kolvträ.

Magasinsspärren sitter framför magasinet. Funktionen är distinkt.

Slutstycksspärren sitter på vapnets högra sida bakom magasinet när man har det rättvänt. Slutstycket stannar i öppet läge när sista patronen avfyrats.

Efter rätt många turer är nu Sauers nya halvautomat, modell S 303 Classic, tillgänglig för intresserade svenska jägare. Vapnet väckte med rätta en hel del uppståndelse när det presenterades på IWA mässan 2006 med sin låga vikt, bra tryck, goda balans och allmänna smidighet.

Jag vill inte påstå att halvautomater alltid är den ultimata lösningen för ett jaktvapen, som ska användas till allt i alla sammanhang.
Precis som alla andra bruksföremål har varje modell eller konstruktion sina nackdelar eller fördelar beroende på sammanhanget. Sauer S 303 marknadsförs av tillverkaren som ett vapen särskilt väl lämpat för tryck- och drevjakt på större vilt, med tonvikten lagd på vildsvin.
Den som har haft möjlighet att delta i sådana jaktformer utom eller inom landet inser att det förutom skyttens egna färdigheter finns en rad önskvärda egenskaper på vapen som ofta används för den jaktformen.
Det är utifrån de förutsättningarna jag i huvudsak tittat på vapnet och dess utförande och konstruktion i den modell som lämnats för test.
För att lämpa sig för snabba skott i trånga pass och/eller på nära håll ska vapnet vara förhållandevis kort och med tyngdpunkten väl mellan händerna. Gärna med tyngden något förskjuten framåt.
Profilen bör vara låg för att inte vapnet ska bli vingligt i sidled och stockningen bör vara som ett korrekt stockat hagelvapen. Då måste vapnet vara rimligt skränkt i sidled, så att bakkappan automatiskt kommer att ligga stadigt mot kroppen innanför axelleden vid anläggningen.
Vidare bör kolvryggen vara anpassad eller kunna anpassas till skytten och de riktmedel som används, så att kolven utan minsta korrigeringar får en stadig alltid lika förankring mot kindbenet.
Pistolgrepp och förstock ska också ha en utformning så att det är enkelt och ergonometriskt störningsfritt att pressa vapnet mot axeln i skottlossningsögonblicket.
Särskilt viktigt är då pistolgreppets form och utförande. Inom parentes går det fabriksmässigt att utforma pistolgrepp så att det passar de allra flesta.
Nu hjälper det inte hur perfekt vapnet är om den som använder det inte kan skjuta och då menar jag inte att bara avlossa skott.
Men självfallet underlättar det skyttet både vid jakt och övning om vapnet är lätthanterat och passar skytten och de riktmedel han eller hon använder.
Nu finns det också en rad fysiska och mentala aspekter som påverkar skyttet, bland annat rekyl och mynningsknall.
Grova eller kraftiga kalibrar kan kännas betryggande i många sammanhang. Men även om de används i ett gasomladdat halvautomtiskt vapen som har låg vikt måste man räkna med att rekylen blir rejält märkbar.
Alla önskvärda egenskaperna på ett vapen avsett för snabbskytte kan förvisso i mer eller mindre hög grad överföras till nästan alla vapentyper. Skälet till att använda en halvautomat i stället för en repeterstudsare bottnar oftast i möjligheten att kunna avlossa flera skott i snabb följd utan någon manuell åtgärd.
Det är naturligtvis bra att hela tiden kunna hålla i vapnet med båda händerna. Men halvautomater, och fram för allt sådana med kraftig kaliber, har en del egenheter man inte kan bortse ifrån. Dessa egenheter påverkar möjligheten att inte bara skjuta snabba utan också välriktade skott.
På en halvautomat är det inte enbart vapnets normala rekylrörelse som avgör hur snabbt man kommer i balans för nästa skott.
Vid repetercykeln på en halvautomat är det rätt mycket metall som först ska röra sig bakåt och sedan framåt igen påverkade av framföringsfjädern. Det är fram för allt när slutstycket tvärstannar i låsläget som den kenetiska energin kan ge vapnet en tendens att tippa framåt.
Den som alltid skjuter med en halvautomat funderar kanske inte så mycket på saken. Men de här ofrånkomliga extrarörelserna gör att vapnet inte kommer till ro lika snabbt som en motsvarande utformad repeterstudsare i samma kaliber. Självfallet ska detta vägas mot hur snabbt och vant skytten kan hantera en konventionell repeterstudsare. Men det är en sak att beakta vid valet av vapen när det gäller jaktformer som kan kräva upprepad och snabb skottlossning.

Provskjutningen
Hur stämmer nu Sauers koncept för ett drevjaktsvapen i praktiken? På de flesta punkter mycket bra. Vapnet är kort. Totallängden är endast 1 060 millimeter, det vill säga ungefär som en dubbelstudsare med 60 centimeters-pipor.
Vikten är relativt låg. Provvapnet vägde 3 180 gram utan patroner eller optiska riktmedel.
Pipan är extremt kort. I praktiken endast 505 millimeter om man räknar från patronlägets bakre del utan recesserna för slutstyckets låsklackar, som är integrerade i pipans bakre del.
Mynningsdiametern är 17 millimeter på de grövre kalibrarna och magnumvarianten. Detta tillsammans med aluminiumlåda, anordningen för gasuttag, pistong, återföringsfjäder och gejdrar som ligger i förstocken blir vapnet mycket välbalanserat och med en god del av vikten i pipan.

Bra hanterbarhet
Hanterbarheten framför allt vid skytte mot rörligt mål är mycket bra för att vara en halvautomat.
303:an känns som vilken välbalanserad kortpipig studsare som helst. I händerna på någon som skyttemässigt kan hantera snabba och trånga situationer blir Sauer-vapnet giftigt. Men det kräver att skytten också kan hantera halvautomaternas egenheter under repetercykeln vid ett andra eller tredje skott, som jag tidigare talade om
Med provvapnet följde ett Zeiss Varipoint 2,5–10x42 och originalfästen ”isiMount”. Med sikte och fästen ökade totalvikten till lite drygt 3,8 kilo, vilket fortfarande är en ganska låg vikt för ett vapen med kaliber .300 Winchester Magnum.
Även om en del av rekylen ”äts upp” i en halvautomat känner man av den vid sittande skjutning i bänk. Då gäller det att hålla i för att inte få siktets okular i pannan.
Mynningsknallen från 303:an blir rätt våldsam med en kaliber som enligt C.I.P. ska ha en piplängd på 660 millimeter i stället för i praktiken 500 millimeter, vilket stör skyttet en aning.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsNettojakt höst 17
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB