FN-dubbelstudsare med svanhalskolv. Denna kolvtyp är synnerligen typisk för FN:s bockar, men det är inte den vanligaste typen.
FN-dubbelstudsare med svanhalskolv. Denna kolvtyp är synnerligen typisk för FN:s bockar, men det är inte den vanligaste typen.

FN-bocken, en värdefull slitvarg

Browning konstruerade den första riktigt lyckade hagelbocken. På många sätt var vapnet revolutionerande. Tidigare tyska varianter var konstruerade med kryssbult, vilket gjorde vapnet onödigt klumpigt. 1929 kom produktionen av bocken igång på Fabrique National i Belgien. Vapnet har genom åren tillverkats med hög kvalitet, som skulle bli för dyr i nutida produktion.
En FN-bock håller för flera generationer jägare om den får rätt vård och underhåll.
Man får räkna med bortåt 15 000 kronor för en gammal FN-bock om vapnet är i bra skick.

Fabrique National i Belgien bildades 1889 som ett samarbetsprojekt mellan ett antal mindre vapenfabrikanter för att klara av att producera en stor order på mauser-gevär m 1889 för belgiska armén. Produktionen kom igång, men det blev inte som det var tänkt.

Delägare efter delägare föll ifrån. Redan i slutet av 1890-talet tog den tyske juden Ludwig Loewe över merparten av fabriken och drev upp den till oanade höjder.

Framgångsrik man

Han införde tysk ordning på ett sätt som tidigare inte existerat. Detta ihop med den höga kvaliteten på arbetet blev en mycket lyckad mix.

Loewe var oerhört framgångsrik. Han ägde stora delar av tysk vapenindustri, däribland Mauser och DWM och även Steyr i Österrike.

Under de efterföljande åren började FN även producera stora mängder bilar, bussar och motorcyklar. En del av denna fordons-fabrikation fanns kvar fram till slutet på 60-talet.

Då, likväl som idag, producerades stora mängder militärammunition.

Efter första världskrigets utbrott 1914 blev Belgien snart ockuperat. Trots att FN till huvuddelen var av tysk ägo bestämde sig styrelsen för att stänga fabriken. Detta trots den tyska ockupationsmaktens vilja att få vapen producerade där. Efter flera år valde till slut tyskarna att installera en bilreparationsverkstad i fabriken för tyska militära fordon.

Ägarbyten

Efter krigsslutet 1918 beslöts att fientliga länder inte skulle äga vapenproduktion i Belgien och ägandet övergick till Belgien igen.

1992 såldes FN till GIAT, som är en mycket stor koncern inom vapenindustrin. Senare på 90-talet gick ägandet av företaget tillbaka till Belgien och det gäller än.

FN har köpt upp Miroku och Winchester, som nu tillverkar rena Browning-produkter.

Bytte namn

Företaget bytte namn för ett antal år sedan till Browning. Anledningen var att man haft samarbete med Browningfamiljen under väldigt många år och man ville hedra världens största vapenkonstruktör.

FN-namnet har man behållit för den militära produktionen, som är mycket stor. FN ligger som bekant bakom både kulspruta 58 och 90, som vi har i den svenska armén likväl som AK5.

1898 började FN samarbeta med John Moses Browning efter att John Browning blivit arg på Winchester och avbrutit samarbetet med dem.

John blev mycket irriterad eftersom Winchester inte ville producera hans halvautomatiska hagelgevär. Detta hagelgevär började istället FN producera i början på 1900-talet med modellnamnet A5, en enastående bössa som kom att produceras i 100 år.

Men första vapnet från Browning som FN tillverkade var m 1900-pistolen.

Fruktsamt samarbete

Samarbetet med John Browning blev oerhört fruktsamt och man kom att tillverka en stor mängd olika browningkonstruktioner, från små fickpistoler som 1906 i kaliber 6,35 till 12,7 mm tunga kulsprutor och en mängd vapen däremellan.

Redan 1912 hade FN tillverkat över en miljon Browning-pistoler.

Dessa blev en oerhörd succé. Även den svenska armépistolen modell 07 är en Browning-pistol, som under FN:s produktion heter FN-modell 1903.

Avled 1926

John Browning dog 1926, strax efter att hans konstruktion för ett bockhagelgevär hade blivit patenterat. Samarbetet med Browningfamiljen fortsatte och Johns son Val fortsatte att arbeta som vapenkonstruktör. Val är bland annat fader till FN:s .22-kalibriga tävlingspistol.

Brownings hagelbock är världens första över-under-hagelgevär som fått ett ordentligt genomslag och popularitet.

Bocken är mycket kopierad. Även Miroku och Winchester tillverkade hagelgevär i Browning-design innan de var ägda av FN. Likaså har många andra tillverkat eller tillverkar bössor på samma konstruktion.

Revolutionerande

Patentet var klart 1926 men produktionen startade inte förrän 1929. På många sätt kan man säga att vapnet är totalt revolutionerande. Trots tidigare försök från bland annat tyska tillverkare hade ingen fått över-under-hagelgevären att slå. Men Browning och FN lyckades.

En stor teknisk skillnad mellan Brownings bössa och flertalet tidigare varianter var att tyskarna gärna konstruerade med kryssbult, vilket gör vapnet onödigt klumpigt.

Generellt för allting som Browning har konstruerat är det intelligenta konstruktioner med så få delar som möjligt för att säkerställa en god funktion. Ihop med FN:s fina produktion blev det en ypperlig kombination.

Min egen FN-bock köpte jag som 18-åring av Kent Johannesson, som då hade Vapencentralen i Malmö.

Bara några månader senare blev han ihjälhuggen av en kille som var villkorligt frigiven efter 40 bilstölder.

Prisvärd kvalitet

FN:s vapen är ypperligt fina kvalitetsvapen, som idag är tämligen billiga.

FN:s ursprungliga modellserier är graderade efter gravyr.

B25 är den enda modellen som fortfarande levereras. Dessa görs från baskyler tillverkade för över 20 år sedan. Då fanns 6 000 baskyler på lager, men detta är givetvis konstant minskande.

En B25 idag kostar från 114 000 kronor och kan bli mycket dyrare beroende på vad som beställs.

B125, som är den enklare modellen, byggs i Belgien på delar från japanska Miroku. Även dessa bockar är fina vapen.

Modellerna B325-425, GTI, Citori, Liege och övriga Browning-modeller är helt byggda på fabriken i Japan.

Gjorda utan choker

Intressant att känna till är att belgisktillverkade vapen som B25 och tidigare modeller aldrig har tillverkats med choker, vilket däremot finns på japansktillverkade vapen.

Min egen bössa är en B25 med gravyrbeteckningen A1, som är den enklaste gravyren.

Det har även byggts en del dubbelstudsare på dessa lådor, men då använde man sig av kaliber 20-lådor för att vapnen skulle bli smidiga.

FN-bocken har tillverkats i kalibrarna 12, 16, 20, 28 och 410.

Håller länge

Rent generellt håller en FN-bössa i väldigt många år och fungerar oerhört väl. En FN-hagelbössa håller för flera generationer jägare om den får rätt vård och underhåll, men samtidigt är dessa givetvis inga evighetsmaskiner. All mekanik kräver visst underhåll.

Det florerar lite rykten om att FN:s slagstift lätt går sönder, vilket jag som vapensmed inte alls kan hålla med om. FN-bössorna är inte överrepresenterade när det gäller sådana problem.

Men går något slagstift sönder är det egentligen inte så konstigt. Vapnet har tillverkats sedan 1929. Få bockar har skrotats. De har används år efter år med minimalt underhåll.

Man kan inte använda en mekanisk produkt i hur många år som helst utan underhåll. Förr eller senare kommer något att krångla. Slagfjädrarna blir slappa eller slagstiftet knäcks.

Hur många kör en PV från 1955 utan att motor och växellåda är renoverade? Eller hur många kör PV överhuvudtaget?

Det är många FN-vapen där ute som aldrig någonsin har blivit servade. Stocken har aldrig varit av vapnet.

Bör förebygga

Den som har en gammal FN-bock bör faktiskt förebygga problem och lämna in bössan för underhåll. Det kan behövas en total genomgång och att tvätta ur allt gammalt fett och skit.

Byt ut slagfjädrar och slagstift trots att de fortfarande fungerar. Det kostar inte så mycket. För att jämföra med bilen byter man kamremmen innan den har gått i sönder. Man kan göra likadant med hagelbössan.

Bruksvärdet för en FN-bock är lika högt som den dagen vapnet tillverkades.

Man får nog se en FN som en livstidsinvestering. Sköter man bössan ordentligt håller den till många generationer.

Stockdesign har förbättrats genom åren. Självklart är en nyare bössa mer användarvänlig än en gammal.

Bra bruksvärde

Detta går givetvis att fixa till och bruksvärdet för en FN-bock torde alltid vara högt, åtminstone så länge vi använder patroner i den kalibern.

En standard FN-bock kan kosta allt mellan 8 000 och 25 000 kronor. Men man får räkna med bortåt 15 000 kronor om vapnet är i bra skick. Bättre bössor i lyxversion som visas i artikeln finns det inga statiska värden på. Nya är de oerhört kostsamma.

Båda dessa vapen är inlånade från Jakt & Friluftsgården i Lund och är till salu. Den som har frågor kan ringa 046-15 50 93.

B25-hagelbössan kostar 95 000 kronor och dubbelstudsaren med hakmontage och Stanley Stoltz-gravyr kostar 110 000 kronor.

Stanley Stoltz-gravyren är fantastiskt fin, vilket gör detta vapen till något verkligt extra.

Olika nummersystem

FN har haft ett antal olika tillverkningsnummersystem genom åren.

Från 1975 fram till dags datum har vapnen märkts med två bokstäver i tillverkningsnumret. Dessa bokstäver är en kod för årtalet.

På europeiska och amerikanska bössor är de tre första siffrorna i tillverkningsnumret modellen.

De två följande bokstäverna står för årtalet. Efterföljande siffror är tillverkningsnumret, startande på 1 s000 för varje år.

På japansktillverkade vapen har man kastat om ordningen. Där är tillverkningsnumret först, årtalet sedan och modellen sist.

Bokstäver för år

Följande gäller för årtal: RV-1975, RT-1976, RR-1977, RP-1978, RN-1979, PM-1980, PZ-1981, PY-1982, PX-1983, PW-1984, PV-1985, PT-1986, PR-1987, PP-1988, PN-1989, NM-1990, NZ-1991, NY-1992, NX-1993, NW-1994, NV-1995, NT-1996, NR-1997, NP-1998, NN-1999, MM-2000, MZ-2001, MY-2002, MX-2003, MW-2004, MV-2005, MT-2006,MR-2007.

Det innebär alltså att bokstäverna står för följande siffror: Z-1, Y-2, X-3, W-4, V-5, T-6, R-7, P-8, N-9. M-0.

Kan missförstås

De olika tillverkningsnummersystemen kan lätt leda till missförstånd. Varje kaliber har haft sin egen nummerserie, likväl som dubbelstudsare.

I kaliber 12 har man haft en nummerserie från 0-99999 från 1931 till 1962.

Sedan gick man över till en kod för året och då började man varje år om från 0001. Då var alltså tillverkningsnumret utskrivet som 3456S3, där S3 indikerar 1963.

Detta system körde man fram till 1975 enligt följande:

S3-1963, S4, S5, S6, S7, S8, 1969-S69, 1970-S70, 1971-S71, 1972-S72, 1973-S72, 1974-S74, 1975-S75.

För kaliber 20 var prefixet V, för 28 F och för 410 J.