Olämpliga för jakt. Varför? I vilket utförande då? Och för vems jakt är dessa rullblockare olämpliga?
Olämpliga för jakt. Varför? I vilket utförande då? Och för vems jakt är dessa rullblockare olämpliga?

Förbud mot rullblockare – nu går 67:an i himlen in?

Alltfler tillståndsenheter har börjat ge avslag på ansökningar om jaktlicens på gamla rolling block-vapen. På vissa håll i landet har det pågått en längre tid. På andra polismyndigheter är det ganska nytt. Men vad är det som ligger bakom detta? Ny vapenlagstiftning? Nya föreskrifter från Naturvårdsverket?

Svaret på ovanstående frågor är i båda fallen nej. Det är naturligtvis Rikspolisstyrelsen (RPS) som än en gång hittat på egna tolkningar av vapenlagen. Den här gången i samråd med Svenska jägareförbundet.

Men Jägareförbundet och RPS – stiftar de lagar? Nej, naturligtvis inte, RPS ger regelbundet ut sin FAP, där man skapar nya tolkningar av den befintliga vapenlagen. Jägareförbundet har visserligen ett särskilt allmänt uppdrag, som ger extra många miljoner från jägarnas jaktkortsavgifter. Men förbundet får inte pengar för att hitta på nya vapenlagar.

Att RPS gör sitt bästa för att stävja vapenrelaterad brottslighet och undanhålla kriminella element tillgång på vapen är bara bra. Men hur gångbara de gamla rullblockarna är i undre världen, det kan man stillsamt undra.

Nu ges i alla fall avslag på grund av att ”vapnen inte är lämpliga för jakt”.

Tydliga föreskrifter

Både i vapenlagen och i naturvårdsverkets föreskrifter framgår med all önskvärd tydlighet att ”vapnet skall vara lämpat för sitt ändamål”, respektive ”lämpligt för jakt”. Men RPS har som vanligt sin egen agenda och har nu siktat in sig på dessa gamla bössor. Vad Jägareförbundets underliggande mål och syfte kan tänkas vara har jag ingen aning om. Men helt klart är att i det allmänna uppdraget ingår inte att ägna sig åt vapenlagstiftning.

Men låt oss titta lite på argumenten mot rolling block-vapen för jakt. Jägareförbundet har nämligen frågats till råds av polisen om dessa vapen. Förbundets ”vapenexperter” hade en del intressant att säga om vapnens användbarhet. I det här fallet ett vapen med kaliber 8x58RD.

Först och främst påpekas att ett grundläggande krav för jaktvapen är att jägarna övningsskjuter med vapnet. Dessutom påstås att ammunition i det här fallet (8x58RD) är otillgänglig.

Nu finns det ju någon mindre firma som erbjuder ammunition i kalibern. Dessutom brukar det inte vara alltför svårt att hitta gammal Norma-ammunition och tomhylsor. Att handladda den här patronen är knappast svårare eller dyrare än till många andra, modernare kalibrar.

Dessutom nyttjar 8x58RD nominellt samma kuldiameter som 8x57JS, vilket innebär att handladdaren har tillgång till allehanda moderna kulkonstruktioner, till och med blyfria! Om svårtillgänglig ammunition är en anledning till avslag – hur går det då med andra studsare i landet? Många är lyckliga ägare till fina vapen i gamla svåra kalibrar, liksom nya svåra kalibrar, eller rent av vildkatter, som kräver handladdning för att kunna brukas.

Och hur är det med rullblockare i andra kalibrar?

Allehanda kalibrar

Här i Sverige har Husqvarna tillverkat rullblockare i allehanda kalibrar, till exempel 8x58RD och även klassiska 12,7x44R. Dess-utom (ett litet urval) 5,6x35R Vierling, 8,15x46R 8x58R Sauer, 8x57R/360, 9,3x57R/360, 10,15 Jarmann, .450 Express, samt de flesta hagelkalibrar.

Vem bestämmer vad som är otillgängligt? Handladdaren eller Jägareförbundet? Utomlands har rullblockare tillverkats (och tillverkas fortfarande!) i ännu fler varianter. Till exempel .45-70 och 7x57R. Dessa två kalibrar kan knappast betecknas som sällsynta.

Slutligen finns ju naturligtvis möjligheten att pipa om bössan, något som har gjorts och fortfarande görs med framgång. 45-70, 45-90 och 7x57R är populära och användbara varianter.

Ja, men då så. Då är väl hindren för licens undanröjda? Inte heller. Jägareförbundet har ammunition kvar i försöket att stoppa rullblockarna.

Undermålig teknik

Förbundet påstår nämligen att, oavsett kaliber, vapentypen är tekniskt undermålig. Vapnet är ohanterligt, omodernt, av en-skottstyp och kan svårligen förses med kikarsikte.

Det är sant att mekanismen konstruerades på 1860-talet av Joseph Ryder. Alltså något tiotal år efter Lefaucheux underarmsmekanism (som används på bland annat Husqvarnas klassiska ”torparbössa”). Fallblocksmekanismerna kom i sina första utföranden också något år tidigare. Henrys bygelrepeter är ett par år äldre. Mauser presenterade sitt första repetergevär knappt tio år senare. Den mekanismen fulländades 1898. Purdeys förregling är från samma årtionde som Ryders patent. Och det absolut vanligaste och möjligtvis bästa systemet för hammerlessvapen, Anson & Deeley, kom på 1870-talet.

Omodernt

Ett omodernt vapen? Ja, alla riktigt bra jaktvapenkonstruktioner såg dagens ljus på 1800-talet och är alltså hiskeligt omoderna.

Nu är kanske inte en svensk rolling block i original militärt utförande det mest smidiga jaktvapnet. Men geväret kan ju byggas om. Dessutom har Husqvarna byggt och Vapendepoten, med flera, byggt bössor till ett otal civila varianter.

Enskottstyp då? Ska man verkligen jaga med enkelskottare? Tja, fråga den nyblivne ägaren av en dyr kipplauf från Blaser eller Merkel, eller ägaren till en fallblockare från Browning eller Ruger. Jag tvivlar på att ett enkelskott från en gammal rullblockare på något sätt skulle vara mera enkelskott än ett skott från en nytillverkad och dyrare enkelskottare.

Konstiga argument

Men Jägareförbundet har argument mot det också. De här vapnen kan ju svårligen förses med för jakt lämpliga riktmedel, till exempel kikarsikte.

Nu är faktiskt inte kikarsikte något lagstadgat krav för jaktlicens. Gillar man inte originalriktmedlen så finns det fina öppna riktmedel att tillgå från en mängd olika håll. Eller varför inte prova med en jaktdiopter?

En normalt funtad vapensmed löder dit nya riktmedel utan större besvär.

Och om man så vill går det naturligtvis att passa till nästan vad som helst för ett montage för optiska riktmedel. Weaverskena, klackar eller till och med hakmontage kan lödas eller skruvas på plats. Det har gjorts, och görs, med framgång!

Lödning försämrar?

Men enligt Jägareförbundet kan ”montering av kikarsikte på den aktuella vapentypen ske genom att fästen löds fast på pipan. Den värme som krävs för lödningen kan emellertid skapa spänningar och orsaka sprickbildning i pipgodset”.

Jo, tjena! I en enda mening delar man ut körförbud på säkert 90 procent av jägarkårens samlade vapeninnehav. Vet Jägareförbundets ”experter” inte om att många studsare har lödda järnsikten? Vet man inte om att merparten av alla flerpipiga vapen har lödda spänger? Känner man till något om de olika lödmetoder som finns att tillgå och hur är det egentligen med de metallurgiska kunskaperna? Har någon på Jägareförbundet begett sig till skjutbanan eller laddbänken och tagit reda på hur det förhåller sig med skjutbarhet och ammunition?

Nej, jag tycker att Jägareförbundet med omedelbar verkan skall säga upp sin vapentekniske expert. Dessutom bör Jägareförbundet genast återgå till att endast förvalta det som ingår i det allmänna uppdraget. Överlåt vapentekniska spörsmål till dem som begriper sådana frågor bättre!

Den som nu ansöker om licens får alltså, på grund av Jägareförbundet, veta att rullblockare är klumpiga, hopplösa att skjuta med, omöjlig att hitta ammunition till och således så ofarliga för viltet att de är direkt olämpliga att jaga med.

Arvegods ska pluggas

Det är annorlunda för den som råkar ärva samma vapen och dristar sig att söka minneslicens. Då är bössan plötsligt så allmänfarlig att den måste både pluggas permanent och förvaras inlåst.

Det är inte utan att man tar sig för pannan och stillsamt bluddrande på läpparna börjar nynna på en pastisch av den gamla svensktoppsdängan ”34:an”.