Futuristisk bockdoldis
  • Jämtland Game Fair
Fotograf/Copyright: Petter Andersson
Axis bockkonstruktion är enkel och beprövad. 
Det är rätt intressant att ha två så likadana bössor fast med olika vikt och balans. Skillnaderna blir mer påtagliga när man kan skifta bössa från serie till serie. Den guldpläterade avtryckaren kan man ha rent estetiska invändningar mot. Mycket bra är dock att den är justerbar i sex olika lägen i längsled. Bakkappa i trä är snyggt och dessutom fastnar den inte i kläderna. Krysskruvarna genererar dock inga stilpoäng.
Den som ägt eller skjutit en Beretta någon gång känner nog igen säkringstangenten med sin vippa till pipväljare. Själv är jag inte överförtjust i den typen av pipväljare, men det är en smaksak.

Pistolgreppet är lite knubbigt men ändå ganska neutralt och på det hela bra utformat. Den ställbara avtryckaren gör ju pistolgreppets utformning någon mindre känslig.
Kolvträet på båda bössorna förefaller vara av standardkvalitet med godkänd finish och utlägg. Testbössorna har även oljebonade kolvar. Som alternativ finns även Fabarms Triwood-kolvar där man mixtrat med ådringen och lackerat utvändigt.
Axis Field 12 och Axis AL 12. Bössorna är förrädiskt likadana till det yttre och även till funktion och utförande. Bara piplängderna avslöjar dem på håll. Rejäla rembygelfästen, direkt på pipan Fabarms förstockslås har en alldeles egen utformning som smälter väl in i omgivningen. Pipsetet är högglanspolerat och blånerat, har ventilerad och lättrad spång och avslutas med ett fiberoptiskt LPA-korn. Förreglingen sker med en regel i bakkant av baskylens botten. Regeln har fullbredd, det vill säga den är så bred som baskylen tillåter. En enkel men stabil lösning som Fabarm har använt i många år. Ledstiften är utbytbara. Det här måste vara marknadens längsta invändiga choker. Hela 82 millimeter, utan att de sticker ut ens det minsta. Invändigt har de en avancerad konisk form som sägs var optimerad för stålhagel. Det ser rätt prydligt ut även inne i Axis maskinrum. Relativt god finish på delarna och utan några alltför uppenbara spår av gjutning eller maskinbearbetning. Enkeltrycket är mekaniskt och rekylopererat. Kolven fästs vid baskylen med en genomgående kolvbult. Baskylerna är titannitrerade utvändigt. En behandling som används av flera andra tillverkare, däribland Blaser, och som enligt uppgift skall vara mycket stryktålig. Finish, färg och utseende på de två baskylerna är i det närmaste identiska, trots att den ena är gjord av stål och den andra av ergal.

Futuristisk bockdoldis

Vapen och utrustningPublicerad: 2009-03-20 17:49

Axis bockkonstruktion är enkel och beprövad. 

Om ni tycker att ni sett den här bössan tidigare i tidningen är ni förlåtna. Hagelbockarna i serien Axis från Fabbrica Bresciana Armi, eller Fabarm till vardags, delar både konstruktion och form med tidigare testade bockdubbelstudsaren Asper från Fabarm.

Axis finns i tre grundutföranden och i kaliber 12/76. Standardmodellen heter Field 12. Dessutom finns lättviktsvarianten AL 12 och sportmodellen Axis Sporting. Vi har lånat Field 12 och AL 12. 

Enkel och beprövad konstruktion
Axis bockkonstruktion är enkel och beprövad. Konstruktionen har funnits med på banan ganska länge, även om de är lite okända på vår marknad. Konstruktionen har diskuterats lite närmare i testet av Fabarm Asper. 
Några saker är dock värda att nämna angående bössans konstruktion i allmänhet. Axis har en förregling som använder en fullbred låsregel i baskylens botten. Det är en enkel men stark och vid det här laget beprövad lösning. Axis har också ett mekaniskt rekylopererat enkeltrycke.

Det är rätt intressant att ha två så likadana bössor fast med olika vikt och balans. Skillnaderna blir mer påtagliga när man kan skifta bössa från serie till serie.

Ställbar avtryckare
Avtryckaren är ställbar i längsled i sex olika lägen. Det är en finess vi verkligen gillar, eftersom pistolgreppets form och storlek samt skyttens handskstorlek blir av mindre betydelse. Säkringen sitter i god ordning på kolvhalsen. Säkringen har en pipväljare i form av en vippknapp i säkringstangenten. Den som har skjutit med en Beretta känner igen systemet.
Utvändigt är baskylen behandlad med en titanbeläggning som används även av andra tillverkare, bland andra Blaser. Beläggningen sägs vara mycket nötnings- och korrosionsbeständig.

Den guldpläterade avtryckaren kan man ha rent estetiska invändningar mot. Mycket bra är dock att den är justerbar i sex olika lägen i längsled.

Justering mot glapp
Förstockslåset har en justerbar regling, vilket innebär att eventuellt uppkommet glapp skall kunna hållas i schack.
Nytt på Axis är Fabarms chokesystem, som börjar redan med piporna som kallas för Tribore. 
Piporna är, skulle man kunna säga, uppdelade i tre sektioner förutom patronläget. Först finns en extra lång övergångskona från patronläget. Övergångskonan övergår i den långa cylindriska delen som är lätt överdimensionerad enligt ”overbore-principen”. 

Bakkappa i trä är snyggt och dessutom fastnar den inte i kläderna. Krysskruvarna genererar dock inga stilpoäng.

Slutligen finns en 20 centimeter lång svag strypning innan chokerna tar vid. Allt detta skall enligt Fabarm själva bidra till lägre tryck, lägre rekyl och förbättrade träffbilder. 
Chokerna i sig är också intressanta. Trots att de inte är av utstickande modell är de hela 82 millimeter långa, vilket måste vara något slags rekord för invändiga choker. 

Ska ge mindre randhagel
Vidare har de invändigt en ganska avancerad konisk form, vilken sägs ge mindre randhagel och dessutom vara synnerligen lämpligt för stålhagel. 
Ett tekniskt sett hypermodernt pipset således, som inte behöver skämmas för sig ens i det fina och etablerade sällskap man konkurrerar med. 


Utvändigt har piporna en ventilerad och lättrad spång som är 10 millimeter bred vid patronlägets början men snabbt konar ner till bredden 7 millimeter. Ett fiberoptiskt korn från LPA sitter monterat längst fram.


Modern design
Axis har, i likhet med dubbelstudsaren Asper, en mycket intressant och modern design. När förra testen gjordes var jag inte helt säker på vad jag egentligen tyckte om utseendet. Två tester och tre bössor senare måste jag säga att jag vant mig. Designen känns ganska fräsch. Traditionalisterna får förmodligen hicka av den, men strunt i det! Efter en längre tittsession har jag insett en finess med designen.

Pistolgreppet är lite knubbigt men ändå ganska neutralt och på det hela bra utformat. Den ställbara avtryckaren gör ju pistolgreppets utformning någon mindre känslig.

Alla de där flådiga kurvorna på baskyl och kolv fyller faktiskt en funktion. Med låsregeln i botten är Axis baskyl lite högre än på moderna konstruktioner med reglingen på sidan eller baktill. 


Ögat blir lurat
Men Axis avancerade utvändiga formgivning bidrar faktiskt till att lura ögat. Baskylen upplevs som lägre än vad den faktiskt är. Visst är det trevligt med låga baskyler, men det har gått lite hysteri i millimeterjämförelser hit och dit. Browning har ju klarat sig ganska bra i alla år ändå.
Nåväl, Axis har alltså en avancerad formgivning. Det finns inget att direkt jämföra med på marknaden. Den som kommer närmast är väl i så fall Browning Cynergy, som har lite av samma formspråk.

Men designen har tyvärr nackdelar också. Hur fascinerande kurvorna på förstocken än är, så lyckas jag inte få till något riktigt bekvämt och naturligt grepp om förstocken, hur jag än försöker. 

Med korta korvfingrar behöver jag ett tydligt och definierat grepp­område för att trivas. Det finns inte på Axis förstock, om skytten inte håller väldigt långt bak. Kolven förefaller ha hederlig kvalitet. På testvapnen är kolven tack och lov oljad, istället för att ha utsatts för Fabarms Triwood-behandling. 

Dåligt grepp i regnväder
Inte för att jag har något principiellt emot de här olika fuskådringarna, men det visade sig att den lackade ytan på dubbelstudsaren gav ganska dåligt grepp i regnväder. I synnerhet i kombination med det moderna laserskurna greppmönstret, som må vara designerfräscht men inte ger någon direkt grepphjälp.

Axis Field 12 och Axis AL 12. Bössorna är förrädiskt likadana till det yttre och även till funktion och utförande. Bara piplängderna avslöjar dem på håll.

Fabarm borde vid det här laget ha bytt ut de anskrämliga krysskruvarna, som håller bakkappan på plats. Det får faktiskt vara någon måtta på moderniteterna, även för mig. 

Snyggt och oväntat

Snygg bakkappa
Bakkappan är för övrigt i trä. Det är ett snyggt och oväntat inslag mitt i allt det moderna. Sedan kan man ha olika åsikter om nyttan med träbakkappor. På en hagelbössa ger bakkappor i trä lika många för- som nackdelar.
Det är en rätt intressant och lärorik upplevelse att på skjutbanan ha direkt tillgång till två lika bössor när det gäller funktion och konstruktion, fast med olika vikt och balans. De små skillnaderna blir mer uppenbara, i synnerhet för en hageldilettant som undertecknad.

Rejäla rembygelfästen, direkt på pipan

AL 12 är ett par hekto lättare än Fieldmodellen, och har även i det här fallet kortare pipor, 66 centimeter mot Field-bössans 71 centimeter. Balanspunkten på de båda bössorna är rätt likartad. Likaså är kolvarna identiska. Kolvar och pistolgrepp har för övrigt en bra utformning, med undantag för vad som sagts om förstocken. 

Med lite olika fördelning av vikten blir skjutegenskaperna ganska olika. 

Lättviktaren mer nervös
Lättviktaren är klart nervösare är stålbössan. Lättviktaren kräver i mitt tycke en bestämd sving och mer medveten styrning med förhanden. 
Field-modellen å andra sidan beter sig lite lugnare. Den har mer självgång i svingen och är inte alls i samma behov av medveten och driven styrning av svingen. Välj bössa efter temperament och läggning!
Eftersom jag själv är av den sävliga typen skulle jag personligen välja Field 12 som jaktbössa, AL 12 är lite för lätt och yster för mig.

Fabarms förstockslås har en alldeles egen utformning som smälter väl in i omgivningen.

Nu är inte Field-bössan direkt någon klump den heller. Den blir knappast till besvär under jakten på grund av övervikt i alla fall. 

AL 12 väljs med fördel av den som är liten och spenslig och har en mer aggressiv skjutstil, eller för all del av den som traskar miltals över fjällen på ripjakten. Där ser jag en jaktform som borde passa AL 12 alldeles utmärkt.
Bössorna fungerar rent mekaniskt mycket övertygande. Trycken är jämna om än lite tunga och med visst släp.

Pipsetet är högglanspolerat och blånerat, har ventilerad och lättrad spång och avslutas med ett fiberoptiskt LPA-korn.

Ejektorerna är vältajmade på båda bössorna. Även om det inte är alldeles nödvändigt är det trevligt och betryggande att se tomhylsorna göra parhopp. På Fabarm Asper fanns lite problem med dubbleringar. Förvisso hände det bara med en ammunitionssort och det blev aldrig riktigt utrett vad det berodde på. 


Fungerar utmärkt
Axis-bössorna har dock fungerat alldeles utmärkt, utan krångel med dubbleringar, pipväljare eller enkeltrycken.

Förreglingen sker med en regel i bakkant av baskylens botten. Regeln har fullbredd, det vill säga den är så bred som baskylen tillåter. En enkel men stabil lösning som Fabarm har använt i många år. Ledstiften är utbytbara.

Köpare av bössor med enkeltrycke bör dock vara medveten om att de kräver service för att vara tillförlitliga år efter år, oavsett vad bössan kostar. Det är nog den pryl på en så välförsedd hagelbössa som krånglar mest.
Kan Fabarm konkurrera med Browning och Beretta då? 
Ja, det tycker jag. Kvalitet, finish och finesser ligger väl i paritet med prislappen. 

Det här måste vara marknadens längsta invändiga choker. Hela 82 millimeter, utan att de sticker ut ens det minsta. Invändigt har de en avancerad konisk form som sägs var optimerad för stålhagel.

Problemet torde väl inte ligga i Fabarms kvalitet eller pris utan snarare vara en fråga om marknadsföring och styrkan hos varumärket. 


Fräsch och spännande bössa
Jag gillar Fabarm-bössorna. Visst skulle jag vilja ha en annan utformning på förstocken och nog borde Fabarm kunna kasta bort förrådet av krysskruvar, men i övrigt tycker jag det är en fräsch och spännande bössa.

FAKTA: Fabarm Axis Field 12 (AL 12)

Det ser rätt prydligt ut även inne i Axis maskinrum. Relativt god finish på delarna och utan några alltför uppenbara spår av gjutning eller maskinbearbetning. Enkeltrycket är mekaniskt och rekylopererat. Kolven fästs vid baskylen med en genomgående kolvbult.

Axis Field 12 är standardmodellen för jakt med stålbaskyl. 

AL 12 är en lättviktsvariant med baskyl av lättmetall.
Pris: cirka 16 800 kronor. 
Kaliber: 12/76. 
Piplängder:  610, 660, 710 och 760 millimeter. 
Vikt: 2,9-3,1 kilo (2,65-2,85 kilo). 
Spång: 7 millimeter, ventilerad. 
Kolvlängd: från cirka 360 millimeter. Avtryckaren ställbar i längsled i sex olika lägen. 
Övrigt: utbytbara långa choketuber Fabarm Inner HP, fyra medföljer. Piporna gjorda enligt Fabarms Tribore HP system, vilket skall ge lägre rekyl, lägre tryck och jämnare träffbilder. Bössorna är provtrycka med 1 630 bar. Förstockslåsets inspänning är justerbar mot glapp. Baskylen är titannitrerad. Fabarm Axis finns även i sportingutförande.
Generalagent: Classic Vapen AB, telefon: 033-28 47 90.
www.classicvapen.com

Baskylerna är titannitrerade utvändigt. En behandling som används av flera andra tillverkare, däribland Blaser, och som enligt uppgift skall vara mycket stryktålig. Finish, färg och utseende på de två baskylerna är i det närmaste identiska, trots att den ena är gjord av stål och den andra av ergal.

Med futuristiska Axis går Fabarm in i mellanprisklassgetingboet för hagelbockar. De skall således konkurrera med Browning och Beretta om köparnas gunst.  Är det möjligt? Ja, kvaliteten och priset räcker långt. Problemet är att Fabarm är ett doldismärke.

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsStaffans vapen
  • AnnonsGyttorp Norma