I början på 1980-talet fanns det en mycket speciell dubbelstudsare på Bastmans vapenauktion i Stockholm. Provstämplarna är tyska och de som användes där 1892-1912, vilket gör att bössan kan dateras till dessa år.
Dubbelstudsaren är helt anonym, utan tillverkarnamn, vilket inte var helt ovanligt även för bättre tyska vapen vid den tiden.
Blitzmekanism
Bössan är byggd på Blitzmekanism och baskylen utformad som muschelverschluss – en tysk benämning på baskyler med kraftig förstärkning runt stötbottnarna.
Förstärkningen är oftast mycket fint formgiven och omsluter även en del av piporna baktill som en snäcka, där av namnet muschelverschluss. Detta användes främst på dubbelstudsare, men kan även förekomma på drillingar och hagelbössor.
Gravyren är både mycket speciell och välgjord. Stilen heter jugend och växte fram i slutet av 1800-talet för att skapa en ny livsstil. Inspirationen hämtades främst från naturformer som växtslingor, blommor, vågor och bubblor, som gav en böljande sensuell linjeföring.
Jugendstilen var aktuell cirka 1895-1915, vilket väl stämmer med dateringen av bössan.
Stocken, som är av vacker valnöt, har fält med trägravyr i jugendstil.
Dessutom har stocken några intressanta inläggningar i guld. Det är dels årtalet 1911, dels figurer av afrikansk storvilt. Det är giraff, lejon, flodhäst och noshörning.
Detta är tydligen en förteckning över fällt vilt under en safari 1911.
Fyra flodhästar fällda
Siffror visar att det fälldes en giraff, ett lejon, fyra flodhästar och två noshörningar.
Kalibern på jugenddubbelstudsaren angavs i auktionskatalogen till .405 Winchester, men visade sig vara 10,75x65R Collath, vilken har kapacitet att fälla afrikanskt storvilt.
Jugenddubbelstudsaren hamnade hos en god vän, där jag fotograferade den för många år sedan.
När han köpte bössan på auktionen fick han bara vaga uppgifter om den svenska proveniensen. Dubbelstudsaren skulle ha tillhört kretsarna runt det svenska kungahuset.
Den nya ägaren hade tankar på att forska om detta. Men som vanligt kom det alltid något annat i vägen, nya dubbelstudsarfynd till exempel, och det blev aldrig av.
Sedan hände inget förrän det på Widforss vapenauktion i november 2009 kom fram en Cogswell & Harrison-dubbelstudsare som kunde ha anknytning till den tidigare nämnda dubbelstudsaren. C&H-studsaren har nämligen liknande guldinläggningar med djur.
Här är det två elefanter, en buffel, två noshörningar och ett lejon som skjutits. Dateringen är samma, nämligen 1911.
Cogswell & Harrison har anor tillbaka till 1770, då Benjamin Cogswell startade en vapenaffär. År 1863 blev detta Cogswell & Harrison då Edward Harrison kom in som delägare.
Bred verksamhet
C&H hade en bred verksamhet med vapen och utrustning för jakt, men även annan sportutrustning, som cyklar.
De hade butik på Strand och senare Picadilly. Det var områden där potentiella kunder rörde sig.
C&H tillverkade eller sålde vapen av alla slag, mest i mellanprisklassen. De räknas inte riktigt till toppskiktet av Londontillverkarna, men sålde även ”Best Guns”.
C&H utvecklade också egna modeller som hagelbössan Avant Tout med ”easy opening”.
C&H finns fortfarande kvar i England och bygger exklusiva vapen på beställning.
Men detta är ingen artikel om C&H. Den som är intresserad rekommenderas boken Cogswell & Harrison av Cooley-Newton, ISBN 0-948-253-83-5.
Cogswell & Harrison-dubbelstudsaren här är, enligt den nummerlista jag har, byggd 1908. Det stämmer bra med vad som är känt om dess historia i Sverige.
Dubbelstudsaren är byggd med bakåtliggande sidolås, vilket ger en stark baskyl.
Piporna är inte demiblock eller chopperlump, vilket var vanligt på ”Best grade-bössor”.
Låsningen har ingen extra förstärkning, som dockhuvud, kryssbult, Purdeytapp eller liknande, vilket annars var standard på engelska dubbelstudsare.
Inpassningen viktigast
Vad jag kan påminna mig är detta den enda moderna engelska dubbelstudsare som jag har sett utan någon sådan förstärkning. Detta är inte menat som något negativt.
Det är inte antalet reglingar som är viktigt, utan hur inpassningen av dem är gjord. Denna C&H är efter 100 år och en hel del användning fortfarande helt tät.
De grova piporna är utförda i traditionell engelsk stil med förhöjd överspång baktill och framtill.
Den bakre spången har ett öppet V-sikte med klaffar för 100, 200 och 300 yards.
Den främre rembygeln är fäst i piporna på ett udda sätt.
Eftersom studsaren är tung är det risk att underspången med tiden lossnar om rembygeln endast skruvas eller löds fast i den. Här har det lötts en tunn platta på överspången. Rembygeln är sedan skruvad med genomgående skruvar genom plattan och båda spängerna ned i rembygeln. Därmed belastas båda spängerna. Dessutom trycks de mot piporna vid belastning.
Detta kan vara gjort i efterhand. Plattan ligger inte helt i linje med piporna, men jag fick uppfattningen att det var gjort som original.
Dubbelstudsaren är i kaliber .475 3 ¼ ”, vilken är en av många engelska storviltkalibrar som kom fram som ersättare för 450-kalibern, när denna de första åren på 1900-talet av militära skäl förbjöds i Indien och Sudan.
Piporna är stämplade Service Charge 75 Grs Cordite, 480 Grs Bullet. Detta är laddningsvikten med Corditekrut samt kulvikten som den skall användas med. Det är ingen tvekan om vilken patron den är avsedd för.
Afrikanskt storvilt
.475 är en mycket potent patron, väl lämpad för allt afrikanskt storvilt.
C&H dubbelstudsaren ligger fortfarande i sin original ek- och läderkassett, där det även finns kvar två skruvmejslar, märkta C&H.
Etiketten i locket stämmer också. Det är den som användes av C&H 1901-1928.
Denna dubbelstudsare har en intressant svensk proveniens, som vi skall försöka knyta samman med den första dubbelstudsaren i artikeln.
C&H-dubbelstudsaren köptes av Åke Sjögren. Exakt när vet vi inte, men förmodligen köpte han den ny 1908 av tillverkningsnumret att döma. I varje fall måste det ha varit före 1911.
Äventyrare
Åke Sjögren var egentligen ingenjör men kan mer beskrivas som entreprenör och äventyrare.
År 1896 gifte han sig med ryskfödda Mary Landzert. Hon var änka efter Alfred Nobels brorson Carl Ludvig, som dog tidigt.
Mary hade med sig Nobelpengar från sitt första äktenskap och dessa sattes verkligen i omlopp. De köpte 1898 godset och slottet Mälsåker i Södermanland. Detta har gamla anor och hade sin storhetstid när familjen von Fersen ägde det under drygt 100 år fram till 1867.
Slottet började sedan förfalla under olika ägare, fram tills Åke Sjögren köpte det, restaurerade och möblerade det.
Här levde familjen Sjögren ett liv med stora projekt och exklusiva fester.
De umgicks med toppen av den tidens societet, inklusive kretsar runt kungahuset.
Jaktskola för prins
Åke Sjögren var mycket jaktintresserad och ett av hans projekt var en jaktskola där bland andra prins Carl deltog, vilket visar på hans samröre med kungahuset.
Ett av hans större projekt var jordbruk i Afrika. Han såg stora möjligheter att tjäna snabba pengar där. Han hade kommit till Östafrika 1910 som ledare för en svensk zoologisk expedition.
Då väcktes Åke Sjögrens intresse för jordbruk i Afrika. Han bildade ett svenskt konsortium, Swedo African Coffe Company, som köpte en kaffefarm vid Ngong Hills utanför Nairobi.
Åke Sjögren bodde sedan tidvis i Kenya och blev även svensk konsul där.
För att komplicera detta ytterligare skall vi även blanda in Bror Blixen, känd svensk storviltjägare och en tid gift med Karen Blixen, eller Tanne som hon kallades.
Hennes bok Out of Africa (Den afrikanska farmen) och filmen som bygger på boken blev stora framgångar.
När de var förlovade bestämde de att åka till Afrika och börja med jordbruk.
Först var tanken en boskapsranch. Bror Blixen skulle först åka själv till Östafrika för att köpa en farm och sedan skulle Tanne komma efter.
Mötte Bror Blixen
När han 1913 kom till Nairobi med tåg bestod välkomstkommittén av Åke Sjögren, som var god vän till Bror Blixens svåger Clarence von Rosen, samt William Northrup, en amerikansk mångmiljonär.
Bror Blixen bodde i början hos Åke Sjögren på dennes farm vid Ngong Hills.
Det slutade med att Bror Blixen köpte en farm av Åke Sjögren. Bror Blixen skulle odla kaffe i stället för att hålla boskap.
Åke Sjögren började vid den tiden få dålig ekonomi och måste sälja ut en del egendomar. Hustruns Nobelpengarna var slut.
Han tvingades även sälja Mälsåker 1916 och sedan fick familjen bo i en lägenhet i Stockholm.
Sambandet oklart
Sambandet mellan de två här beskrivna dubbelstudsarna är inte helt klart.Vi vet inte vem som ägde den tyska jugenddubbelstudsaren i kaliber 10,75R Collath.
Eftersom båda har samma typ av guldinläggningar med afrikanskt storvilt, och utförandet och dateringen är samma, utgårjag från att det är gjort avsamma guldsmed vid samma tidpunkt.
På safari med en vän?
En tanke är att Åke Sjögren var på safari i Afrika tillsammans med en god vän.
Efteråt när de träffades över en god whisky kom de på idén att på sina dubbelstudsare göra dessa guldinläggningar med de djur de fällt under safarin.
Den nuvarande ägaren till jugenddubbelstudsaren har en teori att vapnet ägdes och användes av Åke Sjögrens fru Mary. Han menar att jugendgravyren kan tyda på att den är vald eller komponerad av en kvinna.
Med tanke på de i princip identiska guldinläggningarna verkar det rimligt att båda tillhörde samma familj. Men det är oklart om Mary Sjögren var jägare och i så fall om hon även var storviltjägare av den digniteten att hon sköt det vilt som är inlagt på dubbelstudsaren.
Kvinnliga jägare
Visst fanns det kvinnor även på den tiden som jagade storvilt. Kvinnorna runt Bror Blixen som Karen Blixen, Beryl Markham och Eva Dixon är exempel på detta.
Tyvärr har vi inte lyckats få klart om detta fram till sista inlämningsdagen för denna artikel.
Därför frågar jag om någon av läsarna känner till något som kan sprida ljus över ämnet, även om det ligger 100 år tillbaka i tiden.
Det är bara att inse att det är så mycket jag inte vet och kan.
Men ser man det positivt innebär det att jag har mycket intressant att lära.
Det är det jag hoppas att göra med denna fråga.
När jag får klarhet i detta publiceras det i Jakt & Jägare.
Hör gärna av er på telefon 0477-210 52 kvällstid eller
på e-post till:
franzen.ugglekull@swipnet.se