Hög precision till högt pris
  • Elmia Game Fair

Hög precision till högt pris

Vapen och utrustningPublicerad: 2006-05-23 09:11

Den som har gott om pengar och letar efter en bössa med bra trycke och långhållsprecision, och kan leva med risken att en dag kanske få slutstycket i huvudet, bör titta närmare på Blaser R93 Varmint. Det ges även möjlighet att snabbt byta kaliber och/eller kikare utan att träffläget ändras nämnvärt.

Blasers rakrepeterande studsare R93 behöver egentligen inte någon ingående presentation. Dess existens lär inte ha undgått någon, eftersom den sannolikt är den mest omtalade, omskrivna, debatterade och PR-hypade studsaren i vår tid!
Det är till och med nästan lite ovanligt att stöta på en vapenägare som inte har en åsikt om Blaser-studsaren. Liksom frågan om de stora rovdjuren verkar det i mångt och mycket handla om att befinna sig i det ena eller andra av två läger.
Jakt & Jägare har fått låna en av Blasers senaste kreationer, R93 Varmint.
Varmintmodellen är byggd på samma koncept som övriga modeller i serien, som numera omfattar helstockar, sport- och standardstudsare och graverade lyxmodeller såväl som slitvargar i plast.
Blaser har ett modulkoncept till sin R93. I grunden går det ut på att samtliga delar ska vara noggrant tillverkade med hög passform samt snabbt utbytbara av ägaren. Ett pipbytessystem ingår naturligtvis också i konceptet och är själva kärnan i konstruktionen.
Den som köper en R93 i standardutförande kan alltså i efterhand komplettera med extra pipor, kolvar och kikarmontage.
Efter eget tycke och humör kan Blaser-ägaren plocka ihop den bössa och kaliber som är mest lämpad för dagen.
Det är alltså en rakrepeterande studsare vi har att göra med här, eller ”straight pull”.

Låser direkt i pipan
Slutstycket låser direkt i pipan. Det innebär att lådan inte har någon egentlig funktion att fylla, mer än som länk mellan trycke, kolv, slutstycke och pipa.
Eftersom låsningen sker direkt mellan pipa och slutstycke utsätts inte lådan för någon belastning. Detta innebär i sin tur att man kan spara en del vikt genom att tillverka lådan i lättmetall.
Blaser-konstruktörerna har undvikit roterande slutstyckshuvuden och liknande som finns i andra rakrepeterande konstruktioner. Istället sker låsningen i praktiken via en mångtandad spännhylsa, vilken via en tapp expanderar i stängningsögonblicket och låser i ett matchande ringformat urtag i bakkant på pipans insida.

Glider som på räls
Slutstycket glider som på räls, bokstavligt talat, genom två långa styrlister som löper genom lådan och framför pipan.
Vapnet har ingen säkring i traditionell mening. Istället är R93-studsaren försedd med en uppspänningstangent ovanför kolvhalsen, med vilken skytten kan spänna eller slacka slagfjädern.
Det går alltså att ladda bössan i slackat läge, för att spänna den först när det är dags att avlossa ett skott.
Avfyringsmekanismen är Blasers egen konstruktion, med en lång fallande länk rakt upp från avtryckaren och upp till slutstycket.
Pipan sitter på plats i förstocken med två skruvar, av ansenlig diameter och dessutom hålkälsfrästa. Kikarmontaget sitter direkt i pipan, vilket borgar för god skottfasthet vid montering och demontering av kikare och/eller pipa. Blasers eget sadelmontage är föredömligt enkelt, stabilt och skottfast.

Lätt demontering
Demontering av hela bössan för service eller pipbyte sker på ett par minuter. Slutstycket lossas rakt bakåt genom att den lilla slutstycksspärren hålls ned. Pipan lyfts ur efter att de två skruvarna lossas. Vid behov lyfts magasinet ur. Slutstyckshuvudet tas ur slutstycket genom att först lossa på en ledad låstapp på slutstyckets undersida.
De två senare åtgärderna är nödvändiga vid till exempel ett byte till en magnumkaliber som kräver längre magasin och större diameter på slutstyckets stötbotten.
Testvapnet är lite speciellt till sin utformning. Inte oväntat med tanke på det är en varmintmodell.
Varmint är en märklig blandning av jakt och långhållsskytte som bedrivs i USA, främst på jordekorrar och prärievarg, som (tack och lov höll jag på att säga) saknar någon egentlig motsvarighet här hemma. Men modellen är inte nödvändigtvis oanvändbar för den skull. Dess utformning gör den lämplig för vissa former av vakjakt, där avstånden kan bli lite längre än vanligt, eller målen är små. Eller varför inte en varmintstudsare för jaktskytte?

Justerbar kolvkam
Kolven är försedd med en justerbar kolvkam från Paretti, ställbar i både höjd och sida.
Pistolgreppet är normalbrant och försett men ansvällningar för handen på båda sidor.
Förstocken är till största delen helt flat på undersidan och ganska bred. Sidorna på förstocken är konkava och nätskurna. Detta ger både ett lite lustigt utseende och ett underligt grepp. De konkava sidorna gör dock att greppet blir skapligt, om än inte särskilt bekvämt, vid konventionellt stående skytte.
Nu är den har bössan primärt avsedd att skjutas med stöd. Till det fungerar förstocken bra. Undersidan har mycket riktigt också försetts med en tillbehörsskena, för infästning av till exempel handgrepp, benstöd eller remfäste. Strikt stående skytte med remstöd går för övrigt alldeles utmärkt med den här förstocksmodellen.
Eftersom förstocken är så pass specialiserad skulle jag ha önskat att kolven också vore lite ”extremare”. Ännu trängre pistolgrepp kanske? Och varför inte en justerbar bakkappa?

Fint kolvträ
Kolvträet är av god kvalitet, som väntat. Blaser brukar använda fina bitar till sina bössor.
Magasinet rymmer tre skott och är en lite trist historia helt i plast, sånär som på fjädrarna. Magasinet är inte alldeles smidigt att fylla på, för att inte tala om att plundra det. Här finns ingen ledad magasinsbotten. Magasinet kan endast plockas ur om slutstycket först tas bort. Så det blir till att repetera ur patronerna, eller pilla ur dem med fingertopparna. Det här är ingen lätt procedur med kikaren på plats.
För att säkert kunna repetera ut patronerna med slutstycket bör naturligtvis slagfjädern vara slackad. Då är slutstycket låst i stängt läge, vilket alltså fordrar ett par fingrar runt slutstyckshandtaget och ett lätt tryck med tummen på spänntangenten för att fungera.

1800-talsmässigt
För att vara en så modern bössa känns just det här med plundringen faktiskt lite 1800-talsmässigt.
Systemet med manuell spänntangent vänjer man sig annars förvånansvärt fort vid. I praktiken handhas den precis som en kolvhalssäkring, fast längre och trögare.
Något som faktiskt inte, tvärt emot vad jag hade förväntat mig, krävde någon tillvänjning alls var rakrepeteringen. Det fungerar snabbt och enkelt redan vid första försöket.
Dock skramlar det en hel del vid normal repetering. Men det går att ladda om skapligt tyst, om man är lite försiktig. En sak att tänka på är i så fall att man ser till att man verkligen stänger till slutstycket ordentligt med det sista klicket. Annars kan man råka ut för olägenheten att det inte smäller alls.
Trycket på testvapnet är riktigt bra. Enligt uppgift skall vikten ligga på 750 gram på testvapnet. Rent och distinkt var det i alla fall. Tre olika tryckesvikter finns att tillgå, och önskad vikt beställs lämpligen i samband med köp.
En nackdel med trycket är dock att konstruktionen inte medger ett vettigt avtryckarstopp. På en vanlig jaktbössa tycker jag att det spelar mindre roll. Men på ett vapen av den här typen, som är avsett för mer renodlat precisionsskytte, anser jag att ett riktigt stopp är bättre.

Fina träffbilder
Skjutbanan skapade vissa förväntningar hos undertecknad. R93:orna har rykte om sig att vara välskjutande. Om det finns någon sanning i det borde rimligen den här varmintmodellen kunna prestera riktigt bra.
Den provas med diverse fabriksammunition från Sako, Lapua Norma och Sellier & Bellot. Och faktiskt – det blir stadigt femskotts-träffbilder på 100 meter runt 15 millimeter. Till och med S&B:s billiga övningsammunition, som knappast gjort sig något namn som välskjutande, ger fina träffbilder.
Lite mer tillvänjning till bössan och lite pillande med ammunitionen skulle högst sannolikt krympa träffbilderna ytterligare. Så ur precisionssynpunkt får R93 Varmint mer än godkänt.

Träffläget kvar
Vi provar också att plocka bort och sätta tillbaka kikaren några gånger. Den manövern påverkar inte träffläget i någon mätbar utsträckning.
Balansen ligger, som sig bör, något längre fram än på ett mer konventionellt jaktvapen. Det passar utmärkt på ett vapen som det här. Varmintstudsaren är som sagt lättskjuten med det fina trycket och snabbrepeterad. Matningen och utkastningen fungerar också riktigt bra, trots det trista magasinet.
Det känns dock, vid långsamma omladdningar, en tydlig friktion mellan patronen och magasinsläpparna. Se där, en nackdel med plast i magasinet.
Finns det fler nackdelar? Jodå, men främst konstruktions- och konceptmässigt skulle jag vilja säga.
Blaser har fört idén med automatiserad produktion och tillförlitlig slutkontroll av vapen till helt nya nivåer. Det blir bra finish och passning samt mycket god repeterbarhet på ett vapen som ändå går att plocka isär och bygga om på bara ett fåtal minuter.

Tveksam låsning
Kritiken gäller främst mekanismen, eller snarare låsningen. Blaser-konstruktörerna har alltså valt att förlita sig på en enda låsning, nämligen spännhylsan. Visst är den fiffigt konstruerad. Bland annat är det så ordnat att ett högre tryck mot stötbotten leder till att spännhylsan pressas hårdare fast i låsurtaget.
Dessutom har Blaser sörjt väl för det kanske viktigaste ur säkerhetssynpunkt, gasevakueringen. Utdragarurtaget samt ett motstående urtag i slutstyckshuvudet leder eventuella gasläckage mot två evakueringshål på vardera sidan om pipan.
I teorin är mekanismen alltså mycket säker. Och nog ska det mycket till för att den ska totalhaverera. Men ingenting är omöjligt när det gäller mekaniska manicker, tillverkade av en mänsklig hand. Minns att Titanic var osänkbar.
Om ett totalhaveri skulle inträffa med Blasern blir det inte nådigt för den som håller i kolven. Ingen som helst sekundär låsning finns som hindrar slutstycket att likt en missil fara bakåt mot skyttens ansikte.
Slutstycksspärren, i form av en ynklig liten sintrad metallbit, lär inte heller kunna avvärja ett sjukhusbesök.
På den här punkten är alltså R93 sämre konstruerad än till och med en gammal kronomauser. Nu känns det plötsligt väldigt 1800-talsmässigt igen.

Driftsäker i fält?
Jag sätter även ett stort frågetecken för den fältmässiga driftsäkerheten. Jag tvivlar starkt på att R93:ans plastmagasin och den där mångtandade spännhylsan är särskilt motståndskraftiga mot hård kyla, plötsliga besök i myrar, snö, is, granbarr eller bara bristfällig vapenvård.
Risken för driftstopp är ganska stor.
Jag är heller inte särskilt förtjust i systemet med separat uppspänning av slagstiftet. Visst fungerar det och visst är det säkert. Jag ifrågasätter bara om det verkligen är bättre eller säkrare än en konventionell säkring, som blockerar avtryckare och slagstift. Naturligtvis inte! Ett mekaniskt blockerat slagstift är lika säkert som ett icke uppspänt dito!
Det intressanta i sammanhanget är följande. Hade det här vapnet haft en konventionell säkring, med samma långa och tröga slaglängd, så hade studsaren sannolikt sablats ner av en enig vapentestarkår.
Den tröga och långa uppspänningen är ganska trist. Det blir inte bättre bara för att det kallas ”manuell uppspänning” istället för ”säkring”.
Även plast är trist, men tyvärr får vi nog vänja oss vid att den har kommit för att stanna på moderna vapen.
Men nu kostar faktiskt en R93 Varmint över 30 000 kronor. För de pengarna tycker jag att det vore trevligt att slippa bland annat underbeslag, avtryckare och magasin i plast.
Nog är det trevligt med pipbytessystem. I synnerhet när vi får leva med den begränsade vapengarderob vi har blivit påtvingade. Och i Blasers fall fungerar pipbytessystemet dessutom utmärkt. Kaliberbyten går snabbt och med bibehållen inskjutning, trots separata kikarmontage i pipan.
Dock finns ett par nackdelar, som jag ser det. Den som bygger upp hela sin kulvapengarderob runt ett pipbytessystem ligger illa till om någonting i bössans hjärta havererar dagen före älgjakten.
Om slagstiftet går av står man ju där, oavsett hur många extra pipor det finns.
Det andra problemet är de höga priserna. Förutom investeringskostnaden för bössan kostar en extra pipa (varmintpipa) närmare 10 000 kronor. Dessutom behövs ett extra montage till kikaren för 3 500 kronor och kanske även ett extra slutstyckhuvud.
Rakrepeteringen kan åtminstone jag både ha och mista. Det råder inget tvivel om att man laddar om den här bössan snabbare än en konventionell studsare.
Men med en rutinerad skytt är skillnaden så liten att det knappast spelar någon roll. Är det bara den snabba omladdningen man är ute efter när man överväger att köpa en Blaser kanske man ska titta på en halvautomat istället?

Både plus och minus
Sammanfattningsvis får Blaser R93 Varmint stora plus för god passning och finish, hög repeterbarhet samt ett starkt och enkelt kikarmontage. Dessutom blir det plus för den enkla konstruktionen, som gör bössan lätt och snabb att plocka isär och sätta ihop.
Pipbytessystemet ger både plus och minus, enligt vad som sagts tidigare.
På skjutbanan samlar Blasern poäng för det fina trycket och den stora precisionspotentialen.
Ett stort och allvarligt minus är definitivt låskonstruktionen, som inte känns genomtänkt ur säkerhetssynpunkt.
Ett stort frågetecken finns också för den fältmässiga driftsäkerheten.
Magasinet är inte roligt, hur man än ser på det. Dels är magasinet av mjukplast, dels pillrigt att fylla och tömma.
Slutligen är priset för högt. Jag anser helt enkelt inte att man inte får tillräckligt mycket för pengarna. Dessutom är även tillbehören alldeles för dyra.
Det känns som om marknadsavdelningen har skapat en produkt för den prylgalne med för mycket pengar på banken.
Modellnamn som Attaché, Prestige, Offroad och Safari Luxus ger också en vink om vilka som är den tänkta målgruppen.
Den som letar efter en bössa med bra trycke och långhållsprecision samt med möjlighet att snabbt byta kaliber och/eller kikare, och kan leva med risken att en dag kanske få slutstycket i huvudet, bör titta närmare på Blaser R93 Varmint.

Blaser R93 Varmint

Priser: .308 Win, höger: 33 700 kronor. Varmintpipa, standardkaliber: 9 840 kronor. Slutstyckshuvud standardkaliber, höger: 1 800 kronor. Sadelmontage för kikare: 3 540 kronor. Kalibrar: .222 Rem, .223 Rem, .22-250 Rem, .243 Win, 6,5x55, .308 Win, .300 Win Mag.
Piplängd: Standard: 625 millimeter. Magnum: 650 millimeter.
Vikt utan kikarmontage: cirka 3,5 kilo.
Kolvlängd: cirka 365 millimeter.
Trycke: Direkttryck, kan levereras i vikterna 750, 1 050 eller 1 550 gram.
Kolvkam: justerbar i höjd och sida.
Flatbottnad förstock, försedd med tillbehörsskena.
Generalagent:
Normark Scandinavia, telefon 0280-125 65.

Rakrepeteringen är lätt att vänja sig vid och R93 är också mycket riktigt snabbrepeterad.

Att plundra vapnet görs enklast genom att repetera ut patronerna. Vill man göra det med slackat slagstift krävs det ett grepp om slutstyckshandtaget och tummen på spänntangenten.

Blasers sadelmontage är riktigt trevligt! Snabbt att sätta på och ta av, med bara fingrarna till hjälp. Dessutom utan träfflägesförändringar.

Som vanligt har Blaser hittat en fin träbit till kolven. Kolvkammen är justerbar i höjd och sida.

Slutstycket i bakre läget med mekanismen uppspänd.

R93 isärplockad i sina huvudbeståndsdelar. Det går på ett par minuter. Ägaren kan här välja att bara sätta ihop vapnet igen, eller byta kaliber och utförande.

Slutstyckshuvudet kan lätt bytas i samband med pipbyte, om den nya kalibern så kräver det. Den lilla knappen i högra lådväggen är slutstycksspärren.

Magasinet fungerar, men gör ingen glad. Notera även slitmärkena av slutstycket i magsinsläpparna.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsGyttorp Norma