Efter några år lämnade Leveque HVA och Sandström blev chef för gravyravdelningen, där han arbetade fram till 1929. Sandström blev efterhand en mycket skicklig gravör och lärde även upp andra gravörer. Bland dessa kan nämnas hans söner Eskil och Hugo samt Karl Hallin. Denne Hallin arbetade på HVA 1911-1947 och han blev läromästare åt Hans Svensson, som blev Husqvarnas sista gravör.
Hans Svensson började på Husqvarna vapenfabrik 1944.
Efter elva år var han färdig gravyrmästare och fick börja gravera lyxbössor.
Avled nyligen
Han graverade på HVA-fabriken fram till 1968, då han flyttade gravyrverkstaden hem till sin villa uppe på kullarna vid Husqvarna.
Tyvärr avled Hans Svensson hastigt söndagen den 13 maj i år.
Han skulle fyllt 80 år i oktober men han graverade fortfarande med samma säkra hand. När jag nyligen besökte honom för att ta bilder till denna artikel hade han just gjort klart en lyxgravyr på ett underbeslag till en 1900-studsare.
Det var svårt att tro att han snart var 80 år när man såg gravyrerna han fortfarande gjorde.
Förde stilen vidare
Han har på ett fint sätt fört vidare Claes Sandströms gravyrstil och gravyrmönster på de olika Husqvarna-modellerna.
Han har även komponerat gravyrerna på de 75 numrerade Ehrenpreuss-bössorna och de 15 sista jubileumsbössorna.
De allra flesta av Husqvarnas brytvapen har någon slags gravyr.
Om vi ser på 310-modellerna är det inte bara gravyrmönstren som skiljer på A-, B-, C-, D- och lyxbössorna. Kvaliteten på gravyrerna kan också variera mycket.
De enklare gravyrgraderna gjordes i regel av nybörjare och inte helt färdigutbildade gravörer. En del sådana gravyrer är enkla och spretiga. Gravyrmästarna som Sandström, Hallin och Hans Svensson graverade de högre graderna. Här tilläts inget slarv.
Gravyr på ackord
Mycket av gravyrerna gjordes på ackord, vilket nog satte sina spår i resultatet ibland.
Vissa Husqvarna-vapen har även djurgravyr. Vi ser en sådan på drillingen här. Den djurgravyren är bra, men inte riktigt i klass med den utsökta scrollgravyren. Detta gäller nog allmänt för Husqvarna-gravyrerna. Det är högre klass på scrollen än djuren.
På Husqvarna vapenfabrik signerade passare och ekipör (slutmontör) vapnen de arbetat med. Däremot signerade aldrig gravörerna sina vapen, varför det är svårt att se vilken som har graverat en viss bössa.
Inte lägre yrkesstatus
Det var nog bara Hans Svensson som kunde avgöra vilken som hade graverat en viss Husqvarnabössa. Man kan tyda detta som om gravörerna hade lägre status än de andra hantverkarna, men så var det inte. Det var nog bara så att av tradition signerade inte gravörerna sina arbeten. Detta gäller inte bara Husqvarna, utan de flesta gravörerna hos vapentillverkarna världen över.
I England till exempel var Harry Kell, 1880-1958, den ledande gravören.
Alla som har en engelsk bössa vill att den skall vara graverad av honom. Men inte heller han signerade sina gravyrer, så det går i oftast inte att säkert säga att han har graverat ett visst vapen.
I dag är det annorlunda. Gravyren har fått större betydelse på bättre vapen och gravörerna är noga med att signera sina arbeten. Ibland tycker jag nog att dagens gravyrer går till överdrift. Vapnet är inte avsett att användas för jakt utan blir ett konstföremål. Men sett som konstverk är dessa gravyrer fantastiska.
Orsaken till denna artikel är egentligen att ättlingar till Claes Sandström nyligen skänkte en drilling till Husqvarna-museet. Det är inte vilken drilling som helst, utan en mycket fin handrilling som Claes Sandström graverade till sig själv och använde som sitt jaktvapen.
Drillingen är helgraverad med en mycket fint huggen scroll samt djurmotiv på låsar och varbygel. Bilderna visar gravyren bättre än många ord.
Tyvärr har jag inte så många tekniska uppgifter om drillingen. Den var monterad så att jag inte hade möjlighet att ta ned och
ta isär den på museet. Den har inget tillverkarnamn, men eventuellt kunde provstämplar berätta något om ursprunget och kulkalibern. Det är inte alls samma drilling som Husqvarna modell 70, vilken byggde på Sauers baskyl och låsar. Utöver proveniensen och gravyren är drillingen intressant därför att kulpipan ligger i överspången, en så kallad Scheinen-drilling.
Inkopplingen av kulpipan är också ovanlig. På en handrilling skjuter man normalt både höger hagelpipa och kulpipan med höger hane.
En omställare uppe på kolvhalsen påverkar en tapp vid tändstiften. I ena läget avfyras hagelpipan, i andra läget kulpipan.
Denna tapp finns även på Sandströms drilling, men här manövreras den direkt för hand utan någon omställare. Se foto som visar funktionen.
Bruten stock lagad
Drillingen är använd en hel del. Stocken har brutits någon gång och är reparerad. Men detta ser jag inte som något negativt. Det är tecken på att drillingen verkligen har använts till jakt.
Även Hans Svenssson graverade ett par vapen till sig själv, en modell 310 hagelbössa och en 1900-studsare. Båda har Hans Svenssons typiska scrollgravyr.
Normalt gjorde han cirka 100 timmar på en lyxgraverad hagelbössa. På sin egen bössa har han lagt ned drygt 300 gravyrtimmar.
Denna bössa byggdes på ett 310-ämne som fanns kvar från tiden då dessa tillverkades. Det var de bästa bössmakarna på Husqvarna som byggde bössan åt honom med omsorg. Ett utvalt stockämne användes och den omfattande gravyren blev kronan på verket. Bilderna visar resultatet.
1900 med scrollgravyr
1900-studsaren har en heltäckande välhuggen scroll, som även täcker en stor del av pipan.
Båda vapnen har Hans Svenssons initialer inlagda i guld. Studsaren har dessutom Husqvarna-märket i guld.
Claes Sandströms drilling finns att se på Husqvarna fabriksmuseum. Detta museum är verkligen värt ett besök för hela familjen.
Där finns allt som Husqvarna har tillverkat genom åren som gjutgods, spisar, kylskåp och andra köksmaskiner, motorsågar och inte minst en mängd motorcyklar. På vapenavdelningen finns de flesta av Husqvarnas jaktvapen genom åren.
Man har även byggt upp en vapenverkstad med de sista bössmakarna som naturtrogna dockor. Där kan man se Bertil Granqvist, Nils Abrahamsson, Petrus Ruckman och Hans Svensson i arbete i autentisk miljö.
Eftersom utbudet är så brett finns där något för hela familjen, jag rekommenderar verkligen ett besök.
Grupper kan även få guidade turer. Fråga efter öppettider på telefon: 036-14 61 62.
När jag började intressera mig för jaktvapen på 1970-talet var det Husqvarna som gällde.
Tillverkningen hade upphört vid fabriken och alla skulle samla Husqvarna. Det var också lätt att få samlarlicens.
Priserna drevs upp av skickliga handlare, men efterhand mattades Husqvarna-intresset. Det var en äldre generation som höll på. De yngre smittades aldrig av Hus-qvarna-febern. En bidragande orsak var nog att det blev allt svårare för nytillkomna samlare att få licens på vapen för samling.
Stort modellutbud
Det är synd för Husqvarna-vapnen är intressanta ur många aspekter. Modellurvalet var stort, både av hanbössor och hammerless. Bara modell 310 finns säkert i över 100 varianter om man tar med gravyr, pipstål, piplängd, kolvtyp och så vidare.
HVA tillverkade också en mängd olika kulvapen, några i mycket udda kalibrar. Här har vi bara sett ett par exempel på extrem Husqvarna-gravyr. Om intresset finns går det att göra någon artikel med annan inriktning. Jag har en känsla av att det finns ett nytt intresse för Husqvarna-vapnen i dag.