Husqvarnas sista hammerless-bössor
  • Venatio/Trijicon
Här är samtliga Husqvarna hammerlessmodeller efter 310. De två undre bössorna är 610 och 615 med 610 överst. Lägg märke till den kraftiga för att inte säga klumpiga framstocken på denna. Den undre 615 har en mer normal framstock. I övrigt är de väldigt lika. 615 har en låsskruv mer på sidan av lådan. Överst till vänster en 210. Lägg märke till framstockslåsningen med tangenten framtill. I mitten en 350 i nyskick och till höger en 1310, som är lätt att känna igen på flygeln på sidan av lådan.  Tre baskyler sedda uppifrån. Det skiljer en del i detaljerna. Till vänster en 210. Här har stötbottnarna en klumpigare utformning än 610- och 615-bössorna till höger. Utformningen dem emellan skiljer också något. 615-baskylen är något mer slimmad. Det är endast 610-baskylen i mitten som har en brygga ovanför den främre låsregeln. 210-baskylen har kryssbult, vilket de andra två saknar.  Modell 210 har lösa tändstift i bussningar som skruvas i baskylen framifrån. Detta används på sidolåsbössor och även på bättre boxlåsbössor. Frågan är varför Husqvarna använde det på denna enkla boxlåsbössa. Kanske var det en tanke av någon konstruktör. Till vänster en 350 med den traditionella framstockslåsningen med Deeley-tangent. Detta användes på 310-, 615-, 350- och 1310-bössorna. I mitten en 610 med sin klumpiga framstock, som låstes mot piporna med en enkel fjäder. Till höger en 210 med en kortare framstock som reglas med en Anson-tangent, som manövreras med knappen framtill. Detta är ett dyrare sätt att göra framstocklåsningen. Man kan undra varför Husqvarna använde detta på en bössa som skulle bli en billig ”konkurrensbössa”. Underbeslaget på 210-bössan är också annorlunda utformat. Underbeslaget går fram och täcker främre pipklacken. Husqvarna 350 med C-gravyr och ejektor. Gravyrslingorna är ganska enkelt gjorda. Lyxgravyrerna var mer utfyllda. Lägg märke till att gravyren ger intryck av en flygel som inte finns, på sidan av baskylen.
Här är fyra olika 350-bössor. Överst två skeetbössor, en med ventilerad spång och en med vanlig spång. Den övre saknar ejektor, vilket enligt Husqvarna-kataloger var standard på skeetbössorna. Där under en 350 i kaliber 16 och underst en i kaliber 20. Det tillverkades endast ett fåtal vapen i dessa kalibrar.  Två modell 1310, en Special och en Lyx. Specialen har punsade stötbottnar liksom Eckermann-bössorna. Lyxgravyren har stora slingor och är lite grovt huggen. Gravyren är gjord av Hans Svensson. Han arbetade vid den tiden på ackord åt Husqvarna. Han visade mig en gång orderboken, där det även framgick hur mycket han fick betalt för varje gravyr. Det var inga stora summor och för att få rimlig timpenning måste han göra gravyren ganska grov som på denna bössa. Under slutet av 1950-talet byggde Husqvarna fem exemplar, eventuellt någon mer, av modell 355 Extra Lyx. Den byggdes som en lyxbössa i engelsk stil. Baskylen är bantad med urfräsningar baktill mot stocken. Reglingen är förstärkt med en Purdey-tapp istället för kryssbult... ...Ejektor är standard. Varbygeln har skyddskanter. Piporna är av Specialstål, 67 centimeter och med 65 millimeter patronlägen. Spången är skålad och smal. Framstocken har Anson-regling (samma som modell 210) och stockträet är av fint ådrad valnöt. Gravyren är en grunt skuren scroll.

Husqvarnas sista hammerless-bössor

Vapen och utrustningPublicerad: 2009-01-16 16:39

Tre baskyler sedda uppifrån. Det skiljer en del i detaljerna. Till vänster en 210. Här har stötbottnarna en klumpigare utformning än 610- och 615-bössorna till höger. Utformningen dem emellan skiljer också något. 615-baskylen är något mer slimmad. Det är endast 610-baskylen i mitten som har en brygga ovanför den främre låsregeln. 210-baskylen har kryssbult, vilket de andra två saknar. 

Först ut var modell 210, som enligt Husqvarna-boken tillverkades 1939-40 i endast drygt 400 exemplar. Priset var 210 kronor. 
Modell 210 finns emellertid med redan i 1938 års katalog till samma pris. Modell 310 A kostar där som jämförelse 260 kronor. Med den lilla prisskillnaden mellan modellerna var det inte konstigt att 210-bössan inte sålde så bra.  

Kriget påverkade
Andra världskriget påverkade givetvis den civila vapenproduktionen. Det kan vara en orsak till att så få bössor tillverkades. Men förmodligen föll modellen som sådan inte de svenska jägarna riktigt i smaken. Jämfört med modell 310 var den klumpig med sin kantiga låda. 
Rent mekaniskt var 210-bössan emellertid ingen enkel bössa. Visserligen saknade den dubbelsäkring med fångstänger, men säkringen verkade på avtryckarstängerna, vilket är en mycket bra säkring. 

Modell 210 har lösa tändstift i bussningar som skruvas i baskylen framifrån. Detta används på sidolåsbössor och även på bättre boxlåsbössor. Frågan är varför Husqvarna använde det på denna enkla boxlåsbössa. Kanske var det en tanke av någon konstruktör.

210-bössan hade också lösa tändstift vilket får ses som ett plus. 
Piporna var av Svenskt stål, alltså inte Specialstål. Den hade också fått behålla Greeners kryssbult från 310-bössorna. 
Märkligt nog använde Husqvarna här Anson framstocklåsning, vilket mer förknippas med engelska bössor. Det är en mer påkostad lösning än Deeley-tangenten som användes på 310-bössorna. Men oavsett vad som var orsaken så försvann modell 210 efter endast ett par år.
Nästa konkurrensbössa var modell 610, som tillverkades 1943-1950 i cirka 5800 exemplar. 
Om modell 210 var en kompromiss mellan den mer påkostade modell 310 och de enklaste bössorna så gick man fullt ut med förenklingen på 610-bössorna. 
Beträffande pipstålet gick Husqvarna emellertid upp ett steg jämfört med modell 210 och använde Svenskt specialstål. Det enklare Svenskt stål användes inte längre på hammerlessbössorna.

Till vänster en 350 med den traditionella framstockslåsningen med Deeley-tangent. Detta användes på 310-, 615-, 350- och 1310-bössorna. I mitten en 610 med sin klumpiga framstock, som låstes mot piporna med en enkel fjäder. Till höger en 210 med en kortare framstock som reglas med en Anson-tangent, som manövreras med knappen framtill. Detta är ett dyrare sätt att göra framstocklåsningen. Man kan undra varför Husqvarna använde detta på en bössa som skulle bli en billig ”konkurrensbössa”. Underbeslaget på 210-bössan är också annorlunda utformat. Underbeslaget går fram och täcker främre pipklacken.

Kantig låda på 610:an 
Lådan var helt kantig på 610-bössan. Greeners kryssbult saknades och framstocklåsningen var ett enkelt fjäderbelastat snäpplås. Säkringen verkade endast på avtryckarna. 
Det kan utan överdrift sägas att 610:an är den enklaste av Hus­qvarnas hammerlessgevär. 
Därmed inte sagt att det var en dålig bössa, men den saknade alla spår av finess och känsla. Den var prissatt i 350 kronor, som jämförelse kostade då en 310 AS som fortfarande tillverkades 440 kronor. De extra 90 kronor som 310-bössan kostade var väl använda pengar.
År 1949 kom nästa modell med beteckningen 615. Den tillverkades endast några få år fram till 1952, i cirka 2 150 exemplar. Även om den i stort sett var samma bössa som 610, så vände utvecklingen här mot det bättre. 
Lådan var något rundad på 615-bössan och den fick samma Deeley framstocklåsning som använts på 310-bössorna. I standardutförande kostade den 1951 555 kronor. 
615-geväret gick också att få med A- eller C-gravyr samt i lyxutförande som innebar lyxgravyr, ejektor och nickelstålpipor. Den kallades LN. 
Det fanns också en modell 615 som uppföljare till Eckermann-bössorna, alltså i princip en ograverad Lyx som hette EN, förmodligen står det för ejektor-nickelstål. 
Min första jaktbössa var en modell 615. Det fanns ingen hagelbössa i mitt hem när jag växte upp trots att det var en gård på landet. Min far jagade inte. 
Jag började skjuta på bana med kulgevär i tolvårsåldern.

Måste ha en bössa
Intresset för jakt och skytte var väckt. När jag var 14-15 år började jag övertala min far att vi måste ha en hagelbössa. Den lokala järnaffären sålde då ut Husqvarnas 615-bössor med rabatt. Den nya modell 350 hade just kommit ut. 
Det slutade med att det kom hem en ny fin modell 615. Den var min jaktbössa i drygt 15 år och användes till både jakt och visst lerduveskytte. Bössan fick tätas för glapp ett par gånger, men fungerade annars utmärkt. 
I dag tycker vi att det är en något tung och klumpig bössa, men då visste jag inte om något bättre och var lycklig med 615-bössan. 
Nästa steg i utvecklingen tillbaka till bättre hagelbössa var modell 350, som tillverkades i drygt 6 000 exemplar under åren 1952-60. 

Husqvarna 350 med C-gravyr och ejektor. Gravyrslingorna är ganska enkelt gjorda. Lyxgravyrerna var mer utfyllda. Lägg märke till att gravyren ger intryck av en flygel som inte finns, på sidan av baskylen.

Bantad modell
Här hade Husqvarna bantat både låda, pipa och stock. Modell 350 är en riktigt trevlig bössa. Även kvaliteten höjdes. 
Husqvarna hade skaffat en del nya maskiner. Pipklackarna djuphärdades. Från 1956 fick 350-bössan dubbelsäkring som verkade på avtryckarstängerna. 
Det är enkelt att se om en 350 har denna säkring. I säkrat läge går det då att föra tillbaka säkringstangenten ytterligare en bit. 
Mot pristillägg gick det att välja till förlängd spång med kryssbult samt ejektor. Den tillverkades som ograverad standard, med A- eller C-gravyr samt Lyx och vidare Special, som är en ograverad Lyx. 

Skeetversion av 350:an
Dessutom fanns 350-bössan i en skeetversion. 
Vid introduktionen kostade grundmodellen 555 kronor, AS 610 kronor, CS 795 kronor, Special 1 200 kronor samt Lyx 1 750 kronor. 
Tillverkningen av Husqvarnas hagelgevär avslutades med modell 1310 som kom 1959. Här hade Husqvarna gått ytterligare ett steg mot modell 310. Lådan bantades och fick en flygel på sidan, liknande den som 310-bössorna har. 
Modell 1310 har emellertid inte säkring med fångstänger, som 310-bössorna, utan samma säkring över avtryckarstängerna som 350-bössorna. 
1310-bössorna är bra och trevliga jaktvapen, även om de inte är riktigt lika fint arbetade som de bättre exemplaren av 310-bössorna. 
1310-serien tillverkades i samma modellvarianter som 350-bössorna.

Här är fyra olika 350-bössor. Överst två skeetbössor, en med ventilerad spång och en med vanlig spång. Den övre saknar ejektor, vilket enligt Husqvarna-kataloger var standard på skeetbössorna. Där under en 350 i kaliber 16 och underst en i kaliber 20. Det tillverkades endast ett fåtal vapen i dessa kalibrar. 

Upphörde 1970
Fram till 1970, då tillverkningen upphörde, hade cirka 5 000 exemplar tillverkats. 
Priset för det enklaste utförandet var då 1 150 kronor. Kryssbult kostade 100 kronor extra och ejektor 245 kronor. Lyxmodellen kostade 3 950 kronor och Special 3 150 kronor. 
Försäljningen av Husqvarnas hammerlessbössor minskade efterhand under 1960-talet. Förmodligen berodde detta på två orsaker. Det kom en mängd sida-sida bössor av hygglig kvalitet till betydligt lägre priser än 1310-bössorna. Dessutom minskade intresset för sida-sida bössor till förmån för bockbössor. 

Två modell 1310, en Special och en Lyx. Specialen har punsade stötbottnar liksom Eckermann-bössorna. Lyxgravyren har stora slingor och är lite grovt huggen. Gravyren är gjord av Hans Svensson. Han arbetade vid den tiden på ackord åt Husqvarna. Han visade mig en gång orderboken, där det även framgick hur mycket han fick betalt för varje gravyr. Det var inga stora summor och för att få rimlig timpenning måste han göra gravyren ganska grov som på denna bössa.

Billigare Merkel
En 1310 med kryssbult och ejektor kostade 1970 1 495 kronor medan en Merkel i motsvarande utförande var prissatt till 795 kronor. Utan ejektor var priset endast 630 kronor. 
En Merkel 47S med sidolås och ejektor kostade 1 780 kronor. Andra prisexempel på sida-sida bössor, som någorlunda kan jämföras med 1310, är en Miroku för 510 kronor. Med ejektor kostade Miroku-bössan 670 kronor. SKB kostade från 700 Miroku. Beretta såldes för 840 Miroku. 
Spanska AYA i boxlåsutförande låg på 500-650 Miroku, men de var kvalitetsmässigt inte i klass med 1310. 
AYA:s toppmodell med sidolås Super AYA kostade 2 500 kronor, att jämföra med 3 950 kronor för en 1310 Lyx. 
Webley & Scott 700 kostade 1 700 kronor och deras bästa modell 701 kostade 3 385 kronor.
Det fanns också bockbössor av bra kvalitet till priser jämförbara med 1310. Berettas enklaste modell 55 kostade endast 850 kronor. Med gravyr och ejektor var priset 1 095 kronor. 

SKB för 900 kronor
SKB kostade 900 kronor. 
Merkel 200E var något dyrare med 1 825 kronor medan FN-bockarna startade från 2 125 kronor för en A1. Detta var alltså den ”riktiga” gamla FN-bocken med fast framstock. 
När man ser dessa priser på både sida-sida och bockbössor förstår man att Husqvarna efterhand fick problem att klara konkurrensen. 
Det slutade också med att Husqvarna upphörde med vapentillverkningen 1970. Vapenavdelningen såldes till FFV, som fortsatte tillverkningen av 1900-studsaren. 

Under slutet av 1950-talet byggde Husqvarna fem exemplar, eventuellt någon mer, av modell 355 Extra Lyx. Den byggdes som en lyxbössa i engelsk stil. Baskylen är bantad med urfräsningar baktill mot stocken. Reglingen är förstärkt med en Purdey-tapp istället för kryssbult...

...Ejektor är standard. Varbygeln har skyddskanter. Piporna är av Specialstål, 67 centimeter och med 65 millimeter patronlägen. Spången är skålad och smal. Framstocken har Anson-regling (samma som modell 210) och stockträet är av fint ådrad valnöt. Gravyren är en grunt skuren scroll.

Liten verkstad kvar
En liten vapenverkstad behölls i Husqvarna, där Bertil Granqvist, Nils Abrahamsson och Petrus Ruckman hantverksmässigt byggde ett antal hagelvapen på befintliga delar samt renoverade äldre Husqvarna-bössor. 
För att utnyttja Husqvarna-namnet blev Husqvarna under några år vapengrossist och sålde då bland annat enkla italienska bockbössor under Husqvarna-namnet. 

Ett sorgligt kapitel
Detta är ett sorgligt kapitel i Husqvarnas historia som vi inte skall gå in närmare på här. 
Här kommer Tommy Andersson in i bilden. 
Han arbetade tillsammans med de förut nämnda bössmakarna på Husqvarna och lärde sig yrket av dem. 
Tommy Andersson arbetade delvis med de riktiga Husqvarna-bössorna, men svarade även för servicen av de olika importbössorna. 

Övertog lagret
Han övertog senare hela reservdelslagret inklusive resterande Husqvarna-delar och arbetar nu som självständig vapenhantverkare med Husqvarna som specialitet. 
Tommy Andersson är den sista nu verksamma bössmakaren från Husqvarna Vapenfabrik. Det är Tommy som har ansvaret att föra vapentraditionen från Husqvarna vidare. 
I dag finns det ingen fabriksmässig tillverkning av jaktvapen i Sverige. 

FFV:s 1900-studsare
FFV fortsatte tillverkningen av 1900-studsaren, men ansåg efter några år att den var omodern och började konstruera en egen studsare, modell 2000. 
Det var en del nytänkande med 2000-modellen i form av hamrad låda och rulltryck, men problemen var många under utvecklingen. 2000-bössan marknadsfördes långt innan den var färdig. Vapentidningarna skrev mycket om den, men det kom inte ut några bössor.  

”Jesusbössan”
Bössmakarna från vapenverkstaden i Husqvarna döpte den med sin speciella humor till Jesusbössan – alla har hört talas om den, men ingen har sett den. Visst, den kom i produktion men problemen fortsatte och den försvann snart igen.
Andra storslagna svenska vapenprojekt som fick mycket publicitet var Flodman-Caprinus och Varberger-studsaren. 
En viss produktion kom igång men såväl ekonomiska som tekniska problem gjorde att de snart var borta. I dag tillverkas ett mindre antal exklusiva Flodmanbössor hantverksmässigt av Skullman Enterprise AB. 

I den sista delen om Husqvarnas hammerlessbössor är det dags att titta på de modeller som kom efter succén med 310-bössan. Konkurrensen var mördande, särskilt prismässigt, och Husqvarna tappade terräng när de följande modellerna introducerades. 
Sist ut var modell 1310, som kom 1959.
1310-bössorna är bra och trevliga jaktvapen, även om de inte är riktigt lika fint arbetade som de bättre exemplaren av 310-bössorna. 

Som vi såg i en tidigare artikel blev Husqvarnas hammerlessmodell 310 en stor framgång med drygt 21 000 tillverkade exemplar. 310-bössorna var emellertid relativt dyra att tillverka. Baskylen var fint arbetad och mekanismen hade dubbelsäkring med fångstänger. 

I Widforss katalog från 1932 kostar en 310 AS 270 kronor. Jämfört med tyska kvalitetsvapen som Merkel 8 för 300 kronor och Sauer modell 14 för 350 kronor hävdar sig Husqvarna bra prismässigt. 
Men det fanns billigare alternativ också. Av Sauers enklare modeller var modell 175 prissatt till 155 kronor. Modell Habicht kostade 220 kronor. En belgisk hammerless med gravyr, kryssbult och sidoöron gick att få för endast 125 kronor. Tyska Geco och Greifelt fanns från 185 kronor. 
Det var förmodligen för att konkurrera med dessa billigare bössor som Husqvarna tog fram enklare modeller. 

Genom att kommentera på jaktojagare.se så godkänner du våra regler

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsEdvardson
  • AnnonsAimpoint AB
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB