Han är jägare och vänsterskytt. Det var så det började; kolvarna passade dåligt och då gjorde Ingemar om dem.
Nu har han sysslat med bössmakeri sedan 1980-talet och blivit en auktoritet i ämnet. Det är lätt att förstå om man tittar på detaljbilderna från det custombygge som Ingemar arbetat med den senaste tiden.
Från början var det mest ombyggnader av jaktgevär som kunderna ville ha av Ingemar Hansson. Nu för tiden sysslar han dock inte med att bygga om gevär – det är helt enkelt för tråkigt för honom.
Istället satsar Ingemar på att göra en handfull bättre vapen per år. Han har fastnat för de sparsmakade engelska kolvarna. Det är enkla kolvar med klassiska drag.
God balans
Han vill ha gevär som är smäckra att hålla i, med god balans. Det ska gå snabbt att komma till skott. Målet är att studsarkolven ska ge skytten samma känsla som hagelkolven.
– En smäcker kolv blir smidigare, snabbare och mer lätthanterlig. Om händerna ligger nära centrumlinjen, så pekar man rätt snabbare.
– Det är ju inte så väldigt många sekunder man har på sig ute i skogen, säger Ingemar Hansson.
Dessutom lägger Ingemar till en massa vackra detaljer.
– De där raka kanterna på kolven är väl egentligen inte så funktionella. Det är lätt att det slås ur en flisa om man har ett sådant här vapen med sig i skogen.
– Därför slipar man ned kanterna på gevären i vissa länder. Men här är traditionen att man ska visa att man behärskar att göra raka kanter, säger Ingemar. Samma sak är det med nätskärningen, som görs helt för hand.
22-24 linjer per tum blir det på bättre vapen, även om det inte är riktigt praktiskt i skogen.
Rugers enskottare
Den bössa som Ingemar jobbat med den senaste tiden är en enskotts Ruger, kaliber 6,5×55. Studsaren har en åttakantig pipa, som är ordentligt styv fast den är lättare än runda pipor. Pipan har gängats i en fallblock-låda.
– Det ska vara ett av de starkaste systemen som finns – hela den fyrkantiga klumpen måste flyttas innan lådan börjar ge vika.
– Genom att bössan inte har någon traditionell låda blir den också kortare och mer lätthanterlig, säger Ingemar.
Han har valt en mycket fin träbit till kolven och framstocken. Det är fransk valnöt som odlats i Kalifornien. Pris: 6 000 kronor.
– Trädet ska växa väldigt torrt och sakta. De bästa växtplatserna ligger gärna i öknar. Det är bara rotbenen och en liten bit upp på stammen som går att använda, berättar Ingemar.
Sedan ska träbiten torka i åratal. Allt för att träet ska röra sig så lite som möjligt när det väl sitter på bössan. Ingemar använder sig av en mallkolv, en sämre bit valnöt eller björk, som han först passar ihop med metalldelarna på geväret.
– När träbiten kostar 6 000 kronor har man inte råd att skära fel. Därför använder man mallbiten först.
Extremt fin finish
Ingemars Ruger har en extremt fin finish i träet. Det är nästan svårt att förstå hur en träyta kan bli så silkeslen.
– Man impregnerar träet med linolja eller någon oljelack. Efter att porerna i träet fyllts igen, går jag på med mer slippapper och linolja. Mellan varje strykning får träet torka i 14 dagar.
– På billigare bössor går det att använda mer snabbtorkande oljor, säger Ingemar.
Bäddningen av pipan är ett kapitel för sig. Glöm selmatestet, det där med en tjuga mellan pipan och framstocken.
– En gevärspipa kommer i kraftig svängning i skottögonblicket. Om pipan ska vara friliggande krävs det mycket mer utrymme mellan pipa och framstock, än en 20-kronorssedel, annars finns det risk för att geväret skjuter snett.
– Det är ju inte så snyggt, men på ett billigare bruksvapen spelar det ingen roll om det blir lite mer avstånd, säger Ingemar.
Bäddar in pipan
Som bössmakare strävar han dock efter att bädda in pipan ordentligt i stocken.
– Min åsikt är att om pipan får stadga, så svänger den mindre och då blir träffbilderna bättre. Men då gäller det verkligen att pipan ligger ordentligt bäddad hela vägen, säger Ingemar.
Nu återstår blånering, flamhärdning och en del gravyr på metalldetaljerna.
Sedan är customgeväret klart att användas.
Toppfågeljakt
Ingemar kommer främst att jaga toppfågel med sitt gevär.
Ingemar Hansson arbetar till vardags som skogstekniker. Det innebär bland annat att han går runt i skogen och kollar rågränser och områden som ska avverkas.
På fritiden målar han. Säkert är det många bilder som Ingemar registrerar i skogsarbetet, som sedan blir teckningar, målningar eller skulpturer. Hela huset i Hansjö är fullt av hans olika alster.
– Det hänger väl egentligen samman med jobbet att göra bösskolvar – man måste ha känsla för form, säger Ingemar Hansson.