Kejsarvapnet som blev råttdräpare

Kejsarvapnet som blev råttdräpare

Vapen och utrustningPublicerad: 2010-05-11 13:25

Håkan Spuhr har hittat en Tirmax, en belgisk pistolkarbin för 7,65 Browning och tecknar porträttet av en udda vapentyp. Den mest kända användaren av en pistolkarbin var Tysklands kejsar Vilhelm, som bara hade en brukbar arm och jagade med vapnet. Men för en nutida svensk jägare går det bara att jaga råttor och annat klass 4-vilt med pistolkarbiner.

Runt 1900-talets början producerades olika halvautomatiska studsare för pistolkalibrar i mycket begränsade upplagor. Bland annat för småviltjakt. Dessa fick aldrig någon större utbredning eller popularitet. Däremot kan de militärt ses som en föregångare till kulsprutepistolen.
Dessa civila vapen var dock inte helautomatiska utan halvautomatiska. Syftet med dessa små trevliga karbiner var att motsvara ett kraftfullt salongsgevär för jakt på skadedjur, nöjesskytte eller självförsvar.
I annonser från tiden har vapnen marknadsförts som skydd eller för schonzeit, vilket innebär jakt på skadedjur utanför den vanliga jaktsäsongen.

Vanligt med löskolvar
Kavallerister var tidigare beväpnade med två mynningsladdade pistoler, till vilka det fanns en löskolv så att vapnen kunde konverteras till karbin. Denna vapentradition hängde med till modernare vapnen.

Jaktammunition. För 7,65 Browning finns diverse hålspetsammunition och expanderande kulor för den som vill jaga med de här vapnen.

Såväl revolvrar som mynningsladdade Colt modell 1860 och senare tiders pistoler som Luger, Mauser och Mannlicher fick löskolvar som tillbehör.
När halvautomatiska pistoler började introduceras på allvar efter 1900-talets början blev karbinkolvar för enhandsvapen ändå ganska ovanliga.
Med få undantag var det bara Tyskland som i större kvantitet köpte in pistoler med karbinkolvar.

Vanligast var Lugerpistolen med kolv, som blev artilleristen och kulspruteskyttens personliga beväpning.
I betydligt mer begränsad omfattning försågs marinen med en speciell Luger, som också den hade löskolv.
Den europeiska pistoltillverkningen med löskolvar var alltså främst för militär användning.
I Amerika hade karbiner i pistolkalibrar varit populära i många år. Henrygeväret och senare Winchester modell 66 och 73 för klena pistolkalibrar fanns i stora mängder. Det här var dock civila vapen i huvudsak anpassade för jakt och självförsvar.

Mauser C96 introducerades 1896 och har det karaktäristiska hölstret, som även kan monteras som kolv.

Mauser C96 och Lugerkarbinerna är de mest kända tyska modellerna. Men det fanns även pistolkarbiner från Dreyse och Mannlicher.
Dessa vapen kunde även komma till bruk i olika poliskårer, som redan använde kalibrarna för sina vanliga pistoler.
Vid den här tidpunkten var 7,65 Browning en mycket populär kaliber för polisens vapen. Det gäller givetvis även 7,65 Parabellum från Lugerkarbinen eller 7,63 Mauser från Mauserkarbinen.

Anpassad till kejsaren
Den mest kända brukaren av pistolkarbin var Tysklands kejsar Vilhelm, som bara hade en brukbar arm. Därför använde ha en speciellt anpassad Lugerkarbin till jakt, eftersom den är lättare än ett normalt gevär och en halvautomat.
Tirmax-karbinen i den här månadens klassiker är väldigt ovanlig. Vapnet tillverkades i Belgien åren 1909-1914.
Vapenkatologen från Alfa visar att Tirmax-bössan även gjordes för 9 millimeters-patroner.

Svag smäll
Det trevliga med att skjuta 7,65 Browning i vapen med så här lång pipa är att det smäller väldigt lite. Den långa pipan, i förhållande till krutvolymen, fungerar lite som en ljuddämpare.

Slutstycket är förbundet med ett manövergrepp som sitter på framstocken.

Hanspännare. Vapnet har förutom en säkring i varbygeln även en tangent som är ihopkopplad med hanen. Därmed går det att slacka respektive spänna hanen utan att röra den övriga mekanismen.

Dock är 7,65 Browning endast en klass 4-patron. Jag ser inga som helst möjligheter att få upp den i klass 3-prestanda trots en lång pipa.
Som jaktpatron bör man tänka på att kulan förlorar mycket snabbt i hastighet och energi.
På hundra meter förlorar kulan minst 0,5 meters banhöjd och är nere i under 50 joule i anslags­energi.
Förmodligen ligger hastigheten under 150 meter per sekund.

Urklipp ur Alfa-katalogen från 1911 som visar Tirmax-vapen. De tekniska specifikationerna anges på tre språk.

Bruksvärdet är alltså mycket begränsat. Men för entusiasten är det en trevlig bössa, i en trevlig kaliber, för att decimera skadedjur som råttor, kråkor, måsar eller annat klass 4-vilt.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma