Marknaden översvämmas inte direkt av nya hagelbössor med piporna placerade horisontellt bredvid varandra. Än ovanligare är det att de förekommer i en inte alltför smärtsam prisklass. Det billigaste alternativet är naturligtvis Baikal, en budgetbössa som funnits länge och har en hel del som talar för den, förutom balans och finess vilket Baikal saknar en del.
Därefter blir alternativen dyrare och dyrare. Och det finns förstås en anledning. Att bygga ett så traditionellt vapen som en lätt och välbalanserad sida-sida kräver en hel del, både i tillverkningen och av material och dess behandling. Detta märks förstås på slutnotan.
Men nu tar Classic Vapen ett, får man väl säga, modigt grepp och lanserar under eget namn ett par svs-vapen till ett mycket förmånligt pris.
Tillverkaren som står bakom vapnen är turkiska Yildiz Silah.
Turkarna förlitar sig på modernt CNC-maskineri för sin tillverkning.
Förutom ett antal varianter på vapnen som presenteras här produceras också hagelbockar, pumpar och halvautomater.
Classic lanserar alltså två modeller, en i 12/76 och en i 20/76. Det sistnämnda är ju riktigt spännande. Om vapentypen i allmänhet är sällsynt är den rent av nästan utrotningshotad i kaliber 20, om man inte har en skapligt stor plånbok eller letar begagnat.
Det största problemet med billiga sidasidor är som sagt det här med balans och finess. Små nätta baskyler och tunna pipor kräver noggrann tillverkning, bra material, bra härdprocesser och effektiv slutkontroll.
Dessutom blir det större produktionskrav ju lättare den färdiga bössan blir. Just när det gäller kaliber 20 är det förstås extra viktigt att bössan inte är en järnklump.
Det finns knappast något tristare än en välbyggd men överviktig tjuga, byggd på en för kaliber 16 passande baskyl och med alltför tjocka pipor. Då går liksom hela finessen med att välja kaliber 20 bort.
Positivt överraskad
Första mötet med Classics turkiska bössor blir faktiskt riktigt positivt. Med anledning av ovansagda var förväntningarna ganska rejält nerskruvade.
Jag har fått låna ett exemplar av varje kaliber. Det stod ganska omedelbart klart att man har lagt ner lite tankemöda vid designen av de här bössorna, för det är definitivt inga obalanserade klumpar det rör sig om.
Tjugan, för att ta den som paradexempel, mäter 37 millimeter över baskylen och knappt 49 millimeter över pippaketet. Med 66 centimeter långa pipor och en vikt på cirka 2,5 kilo förstår ni att det är en pigg bössa det handlar om och definitivt en ”riktig” kaliber 20.
Annat som syns direkt är förstås kolvarna. Även här har man lyckats bra. Båda bössorna har raka engelska kolvar med lätt antydan till svanhals.
Träet över förväntan
Kolvträet hos båda vapnen är över förväntan trevligt, om än inte överdådigt. De förefaller vara tillverkade ur ett par valnötsbitar av god kvalitet.
Kolvarna har vidare försetts med tunn gummibakkappa och handskuren nätskärning. Den sistnämnda är också riktigt väl utförd.
Att bakkapporna sedan inte sitter 100 procent perfekt, och att kolvträet skulle behöva porfyllas och få ett varv eller två till med olja, det kan man nästan förlåta med tanke på nätskärnings- och träkvalitet.
Det där med porfyllningen och oljan verkar för övrigt vara en allmän sjuka, och något som lämnar mer att önska även hos betydligt dyrare nya vapen.
Förstocken är av en sorts överdimensionerad splintertyp.
Tvärsnittsprofilen är något kantig och hade gärna fått vara rundare. Nätskärningen är även här av god kvalitet och ger bra grepp.
Systemet är ett boxlås av, får man kanske säga, modifierad Anson & Deeley-typ.
Här används en ensam lång låsklack, som låser i botten av lådan med en likaledes ensam regel. Sotlampan avslöjar dock att regeln är väl inpassad, vilket för övrigt även gäller pippaketets passning mot baskylen. Regeln är också väl tilltagen radiellt och har alltså stor låsyta.
Pipklumpen är lite större än normalt och huserar mycket riktigt även ejektormekanismen, som spänns när bössan öppnas.
Invändigt är mekanismen försedd med spiralfjädrar. Piporna är ledade runt en genomgående ledbult.
Utvändigt är baskylerna laserdekorerade med jaktmotiv. Prydligt utfört förvisso, men personligen vill jag nog ha riktigt gravyr eller ingen alls.
I övrigt förefaller den utvändiga finishen vara god. Det gäller även pipor och blånering.
Märklig detalj
En märklig detalj, som drar ner helhetsintrycket på en i övrigt rätt prydlig bössa, är varbygeln eller snarare varbygelns tånge. Dels har den en osnygg form, dels är den illa inpassad på båda bössorna. Lite underligt kan tyckas, när vapnen i övrigt har ganska bra passning på delarna. Att man sedan gjort sig omaket att dra varbygelns skruvar på streck gör det hela än märkligare.
Underligt nog har man valt att förse bössorna med enkeltrycke och pipväljare i säkringen enligt Brownings modell. Säkringen är manuell.
En svs med engelsk kolv skall ha dubbla avtryckare, det bara är så. Dessutom blir jag nervös av enkeltryck på billigare vapen. Enkeltryck brukar ha en förmåga att ställa till problem förr eller senare, egentligen oberoende av vapnets ursprungliga kvalitet. Regelbunden service krävs för att säkerställa funktionen.
Nu har turkarna förvisso valt ett mekaniskt trycke, istället för att förlita sig på ett mera lynnigt rekylopererat system. Att kolven sitter på plats med en genomgående bult bidrar säkert till att systemet blir någorlunda driftsäkert.
Tryckena fungerar bra på båda vapnen, i alla fall ur funktionshänseende. Även om släpet är ringa och trycket känns rimligt lika för båda piporna har de en något diffus känsla över sig.
Kärvar lite
Diffus känns även pipväljaren. Nu kan detta förvisso bero på att undertecknad är mest van att välja pipa med avtryckarfingret, vilket jag bestämt vidhåller är det bästa på en traditionell dubbelbössa. Men pipväljaren/säkringen kärvar faktiskt lite grann och är inte helt distinkt i lägena.
Kärvheten kommer dock säkerligen att minska med bössans användande.
Ejektorerna gav också lite huvudbry, åtminstone till en början. På tolvan kastade den först inte ut hylsan ur högerpipan. På tjugan fungerade de inte alls. Men det här är helt klart ett fall av ”slutpassning medelst kundorienterad mekanisk nötning”, eller med andra ord lite grader och ofinheter kvar efter slutmonteringen.
På tolvan började ejektorerna nämligen fungera efter cirka 20 skott, medan det kostade ungefär det dubbla innan det lossnade på tjugan.
Tolvan har 71 centimeter långa pipor, och tjugan 66 centimeter. Båda har lödda spänger, konkava av lite engelskt snitt och försedda med pärlkorn i mässing.
Pippaketen är riktigt smidiga och har, återigen, tunnare gods än förväntat. Längst fram hittar vi ännu en finess, nämligen utbytbara choker. Inte alldeles vanligt det heller på den här vapentypen.
Fem choker ingår
Generöst nog skickar Classic med fem stålgodkända choker, från cylinder till full. Då har man åtminstone löst problemet med ojämnt slitna pipor. Skifta chokerna bara, men glöm för all del inte bort att du gör det. Den medlevererade chokenyckeln är en ur plåt stansad historia.
Nyckeln fungerar, men bör hanteras med viss försiktighet eftersom det faktiskt är fullt möjligt att skada mynningarna med den.
Båda bössorna är som sagt välbalanserade och riktigt smidiga, men även om de balanserar lika har de ganska olika praktiska skjutegenskaper.
Tolvan är inte heller den någon tungviktare med sina tre kilo, men till följd av sina längre pipor och mera gods är förstås vikten mer fördelad mot ändarna. Detta ger en relativt lugn bössa med stabil sving och anläggning.
eftersom det faktiskt är fullt möjligt att skada mynningarna med den.
Båda bössorna är som sagt välbalanserade och riktigt smidiga, men även om de balanserar lika har de ganska olika praktiska skjutegenskaper.
Tolvan är inte heller den någon tungviktare med sina tre kilo, men till följd av sina längre pipor och mera gods är förstås vikten mer fördelad mot ändarna. Detta ger en relativt lugn bössa med stabil sving och anläggning.
Lillasystern däremot, med sin mera centrerade massa och lägre totalvikt, är påtagligt mer nervös. Tjugan är trevlig att bära och otroligt rolig att skjuta med, men den kräver helt klart en mer utstuderad stil med väl inövad anläggning och driven sving.
Det här har varit en kortare testsejour än vanligt, vilket innebär färre timmars pillande, färre skott skjutna och en lite osäkrare slutbedömning.
Mitt slutomdöme blir dock överlag positivt. Man måste först och främst se till priset.
Att man lyckas åstadkomma så pass trevliga och väl hopkomna dubbelbössor för ett pris till konsument på cirka 7 000 kronor betraktar jag som mycket bra.
Jag anser också att man på det stora hela, kvalitetsmässigt sett, faktiskt får ganska mycket vapen för pengarna.
Nyckeln fungerar, men bör hanteras med viss försiktighet
I synnerhet tjugan är riktigt trevlig. Visst finns det synpunkter på sådant som kunde ha gjorts bättre eller annorlunda, men detta får som alltid ställas i relation till priset.
Med tanke på den hittills rådande tillgången på vettiga och prisvärda svs-vapen tycker jag att de här bössorna känns välkomna.
Fick jag helt spontant sätta upp något på önskelistan så vore det förstås ett traditionellt dubbeltrycke.
Classic sbs
Kalibrar: 12/76 och 20/76.
Pris: cirka 7 000 kronor.
Vikt: (12/76) cirka 3 kilo (20/76) cirka 2,5 kilo.
Piplängd: 12/76: 71 centimeter. 20/76: 66 centimeter.
Kolvlängd: 370 millimeter.
Engelsk kolv med mekaniskt enkeltryck och säkring med pipväljare. Utbytbara choker, fem medföljer.
Generalagent: Classic Vapen AB, telefon 033-28 47 90.
www.classicvapen.com