Lyxiga jaktbössor från Simson
  • Elmia Game Fair
Dubbelstudsare. Simson tillverkade bland annat dubbelstudsare i engelska storviltkalibrar. Denna är i den fina mellankalibern .450/400. Gravyren har dramatiska djurmotiv. Simsons jakt­cykel hade praktisk gevärshållare och var välkänd för sin styrka. Komplett med gummiringar, stänkskärmar, bromsar, sadel och väska med verktyg kostade den 110 mark – ungefär som en normal hanbössa kostade i katalogen. Stort fabriksområde. Detta är Simsons fabriksanläggning, bilden är förmodligen från runt 1930. Alltid till hands. Astora var bössan för den vanlige jägaren och tillverkades i stort antal. Vapnet ovan tillhör en jaktkamrat, Bengt, som i slutet av 1940-talet och började arbeta på en gård. Bössan var arbetsgivarens och den stod mest ute i ladugården – alltid till hands. Senare fick Bengt överta bössan, som användes flitigt fram till för drygt 20 år sedan. Nu är både pipor och kolv glappa och rosten har gjort sitt. Provstämplarna visar att bössan provades i oktober 1935 och förmodligen var en av de sista som såldes under Simson-namnet. Piporna har 70 millimeter patronläge. Simsons logotype, S, är inskrivet i trianglar och finns både i baskyl och på piporna. Katalogbladet visar att Astora även gick att få med kombi- och dubbelstudsarpipor. Ejektor fanns mot pristillägg. Simsondrilling byggd på Simson Jäger Verschluss. Pipklackarna ligger här sida vid sida och inte efter varandra mellan piporna, som är det vanliga. Simson gjorde klackarna i ett stycke med respektive pipa, ett slags ”chopperlumppipor”. Katalogbilden är nära nog identisk med drillingen på bilderna. Denna drilling är byggd på Blitzsystem. Sportskyttevapen var viktigt för Simson. Här en sida-sida med kraftig framstock. Handen kommer långt från piporna så skytten inte besväras av hettan. Bengt Bergs vapenset. Han beställde hos Simson i Suhl två bössor med kraftig dubbelstudsarbaskyl och nio pipset i olika kalibrar. Samtliga pipset passar till båda baskylerna. Bengt Bergs nio pipset. Katalogbladet visar de ursprungliga kaliberkombinationerna på pipseten. Fem klaffsikten för Simsons dubbelstudsare i kaliber .450/400 med avstånd på 100-500 meter. Simson Jäger Verschluss sida-sida med Blitzsystem och dubbla pipset. Under står det Herold, vilket visar att den har sålts av Jäger. Tillverkaren är okänd. Dyrgrip. Hermann Görings dubbelstudsardrilling från BSW klubbades för 430 000 kronor på auktionen hos James D Julia. Tävlingsvapen. Detta är en Simsonbock som användes av Gunnar F Lundgren på 1930- och 1940-talen. Han var en av Sveriges främsta lerduveskyttar och vann sju SM. På kassetten är klistrade lappar som visar att bössan var med på VM i Wien 1933 och Budapest 1934. Dessutom finns en etikett från ett finskt flygbolag.

Lyxiga jaktbössor från Simson

Vapen och utrustningPublicerad: 2010-06-04 15:29

Produktionen av fina tyska jaktvapen från Simson kom i skuggan av Hitler. Den judiska ägarfamiljen tvingades fly från Hitler-Tyskland och produktionen togs över av andra aktörer under namnet BSW. Nazistpampen Hermann Göring blev en av dem som kunde stoltsera med lyxiga BSW-bössor. Görings BSW-drilling såldes nyligen på auktion för 430 000 kronor.

Familjen Simson var av judisk härkomst. Judarna hade begränsade rättigheter i Preussen (Tyskland) i början av 1800-talet. År 1847 fick de emellertid i stort sett samma rättigheter som övriga folkgrupper, vilket innebar att de fick köpa mark och driva företag.

Lob Simson (född 1806) som varit kreaturshandlare köpte då tillsammans med sin yngre bror Moses in sig i två järnverk i Suhl. Konkurrensen var hård och redan 1860 stängde det sista järnverket i Suhl.

Bröderna Simson bytte nu verksamhet och började 1857 tillverka delar till vapenindustrin i Suhl.
Lob Simson dog emellertid redan 1862 varför brodern Moses tog över verksamheten.
Han investerade i den tidens modernaste maskiner och började snart tillverka kompletta vapen, vilket var mer lönsamt än att tillverka delar till andra. Lob Simson samarbetade med en kunnig vapentekniker Karl Luck. Tillsammans grundade de ”Gewehrfabrik Simson & Luck” år 1863.
På grund av krig ute i Europa som tysk-österrikiska kriget 1866 och tysk-franska kriget 1870-1871 fick Simson stora order på militära vapen.
Moses Simson dog redan 1868 och företaget drevs vidare av hans änka Luise tillsammans med Karl Luck.

Simsons jakt­cykel hade praktisk gevärshållare och var välkänd för sin styrka. Komplett med gummiringar, stänkskärmar, bromsar, sadel och väska med verktyg kostade den 110 mark – ungefär som en normal hanbössa kostade i katalogen.

Satsade på cyklar

Sönerna Moses och Gerson Simson kom snart med i företaget. Efter krigen blev det sämre tider för vapenindustrin i Suhl. Beställningarna på militärvapen minskade drastiskt. Den huvudsakliga vapentillverkningen hade varit militärvapen.
Gerson Simson gav sig emellertid inte. Han köpte en nedlagd porslinsfabrik, där han började tillverka cyklar 1896. Hans söner Max, Leonard och Arthur började senare även tillverka bilar.
Karl Luck lämnade företaget 1884 och namnet ändrades då till Simson & Co.
Simson fick en del order till försvaret på karbinen m/88, men de flesta militära vapnen tillverkades nu av statliga gevärsfaktorier.
Simson hade hela tiden tillverkat jaktvapen men koncentrerade sig nu mer på dessa samt svärd och bajonetter.
Simson hade mycket precisionsmaskiner och dessa kunde de använda i en nisch som de hittade – precisionsriktmedel för artilleriet. De samarbetade här med Krupp och Zeiss.
Så kom första världskriget 1914 och behovet av vapen ökade drastiskt. 1916 hade produktionen fyrdubblats. Simson gjorde mycket delar till maskingevär och diverse pistoler.

Stort fabriksområde. Detta är Simsons fabriksanläggning, bilden är förmodligen från runt 1930.

Simson tillverkade också flygplansmotorer, telegrafutrustning och mycket mer.

Efter krigsslutet 1918 upphörde all vapentillverkning i Tyskland enligt Versaillesfördraget. Simson hade tidigare visat att de kunde komma igen och snart producerade de cyklar och hushållsutrustning. De återupptog även biltillverkningen några år, men fick ingen lönsamhet på detta.

Fick unikt kontrakt
En viss tillverkning av militära vapen, till exempel för polisen och ett litet försvar, skulle få förekomma. För att ha full kontroll över detta skulle endast en fabrik få tillverka dessa vapen och Simson lyckades få detta kontrakt 1920.
Snart översteg tillverkningen det tillåtna. Familjen Simson var judar och det användes mot dem av andra vapentillverkare.
I mars 1933 skrev vapentillverkarnas organisation ett brev till Hitler och påpekade det olämpliga i att en judisk familj hade rätten till denna tillverkning av militära vapen, men det blev ingen omedelbar åtgärd.
I maj 1933 utsåg nazistpartiet Fritz Sauckel till ”Reichstatthalter of Thuringia” vilket Suhl tillhörde.
Han började misskreditera Simsonfamiljen och fabriken, men lyckades inte hitta några ekonomiska olagligheter trots omfattande revisioner.
Trots detta anhöll Gestapo i april 1935 Arthur Simson och delar av Simsonfamiljen och fabriksledningen för korruption. Efter sju månader släpptes de under förutsättning att de överlämnade äganderätten av Simsonfabriken till Fritz Sauckel.
När de var fria flydde de via Schweiz till USA.
Arthur Simson, som var den sista ledaren för Simsonfabriken, dog 1969 i Los Angeles 87 år gammal.

Alltid till hands. Astora var bössan för den vanlige jägaren och tillverkades i stort antal. Vapnet ovan tillhör en jaktkamrat, Bengt, som i slutet av 1940-talet och började arbeta på en gård. Bössan var arbetsgivarens och den stod mest ute i ladugården – alltid till hands. Senare fick Bengt överta bössan, som användes flitigt fram till för drygt 20 år sedan. Nu är både pipor och kolv glappa och rosten har gjort sitt. Provstämplarna visar att bössan provades i oktober 1935 och förmodligen var en av de sista som såldes under Simson-namnet. Piporna har 70 millimeter patronläge. Simsons logotype, S, är inskrivet i trianglar och finns både i baskyl och på piporna. Katalogbladet visar att Astora även gick att få med kombi- och dubbelstudsarpipor. Ejektor fanns mot pristillägg.

Simson blev BSW

Simsonfabrikerna ingick nu i Wilhelm Gustloff Stiftung och döptes till Berlin-Suhler Waffen und Fahrzugwerke, förkortat till BSW. De som inte trodde på Hitlers tusenåriga rike sade att BSW stod för Bis Simson Wiederkommt (tills Simson återkommer).
Utöver Simson och BSW kan Simsonvapen heta Waffa Suhl, vilket ibland användes under BSW-epoken.
I april 1945 nådde amerikanska trupper Suhl och tre månader senare överlämnades detta område enligt Potzdam-överenskommelsen till Ryssland.
Simsonfabriken monterades ned och sändes till Ryssland. Det var totalt cirka 4 200 maskiner som hamnade i Ryssland. De bästa sändes till Tulaverken, där mycket av den ryska vapentillverkningen fanns. Sedan sprängdes stora delar av byggnaderna.
Av någon anledning förstördes inte Merkelfabriken på samma sätt. Här återupptogs ganska snart tillverkningen av jaktvapen. De stämplades då med de gamla Suhlnamnen som Merkel, Sauer & Sohn och Simson.

Noga testade
Detta var något av historiken runt Simson, den är onekligen turbulent. Mer intressant för många av oss är de jaktvapen som Simson tillverkade.
Jag har tillgång till några Simsonkataloger, dels en äldre från före 1912 och dels några från 1920- och 1930-talen samt en BSW som måste vara från tidigast 1935 eftersom Simson bytte namn till BSW då.
Gemensamt för samtliga kataloger är att Simson framhåller hur noggrant de vetenskapligt provade materialen som används i vapnen. De har egna laboratorier för kemisk och metallurgisk undersökning och maskiner som provar hållfasthet under längre perioder. Det är också en hel del bilder från olika laboratorier och på provmaskiner.
Skjutresultaten provades ofta och det gick att få ett vapen levererat med en ”Begleitbuch” som visade provresultaten.

Simsondrilling byggd på Simson Jäger Verschluss. Pipklackarna ligger här sida vid sida och inte efter varandra mellan piporna, som är det vanliga. Simson gjorde klackarna i ett stycke med respektive pipa, ett slags ”chopperlumppipor”. Katalogbilden är nära nog identisk med drillingen på bilderna. Denna drilling är byggd på Blitzsystem.

Stor prisvariation

En katalog från runt 1910 visar ett traditionellt vapensortimentet, där finns alla de vanliga vapentyperna.
I denna äldre katalog är det givetvis mycket hanbössor.
Den billigaste bössan är en hanbössa för hagel med Lefaeuchuex-system. Vapnet kallas Lancaster hagelbössa och kostar 25 mark. Den dyraste är en Anson & Deeley-drilling modell Exelsior i extrakvalitet med högsta möjliga finish och speciellt fin lyxgravyr och guldinläggningar samt trä­gravyr med elfenbensinläggningar. Priset låg på 1 000-1 200 mark. I enklaste utförandet kostar Exelsiordrillingen 328 mark.
Sidolåsdrillingarna kostar 270-400 mark. Hagelbössor sida-sida A&D kostar från 215 till 400 mark.
Hagelbössorna med sidolås är genomgående något billigare än de med A&D-system, men det var inte helt ovanligt att tyska bössmakare vid den tiden byggde sina toppmodeller med A&D-system.
Simsons sidolåsbössor, oavsett om det var hagel, kombi, drillingar eller dubbelstudsare, hade modellbeteckningen Elite.
Obligatoriskt test
En intressant detalj är att prov med röksvagt krut kostade fem mark extra per pipa. Prov med röksvagt krut blev obligatoriskt i Tyskland först 1912. Innan dess räckte det med svartkrutsprov.
Ejektor kostade 60 mark för en dubbelbössa och automatiskt kulsikte på en drilling 20 mark.
Redan då fanns det kikarsikten. Voigtländer Skopar kostade 120 mark inklusive montering och inskjutning.
Slutligen är det i katalogen inte mindre än tio sidor med enkelpipiga kulgevär. Där finns så kallade Scheibenbüchsen för tävlings­skytte. Kända system som Martini, Stahl, Aydt och Tanner kostar 100 till 130 mark.
Enkla studsare för Flobert och .22 short går att få för ned till runt tio mark.
Tävlingsskytte med kulgevär i alla former var en mycket populär sysselsättning på söndagar och andra helger i Tyskland på den tiden.

Sportskyttevapen var viktigt för Simson. Här en sida-sida med kraftig framstock. Handen kommer långt från piporna så skytten inte besväras av hettan.

Komplett sortiment

Tillverkningen av jaktvapen kom snart igång på 1920-talet och kataloger från 1920- och 1930-talen visar att Simson då hade ett komplett sortiment av jaktvapen.
De senare BSW-katalogerna är identiska med Simsonkatalogerna, det är bara namnet som skiljer.
BSW satsade mycket på sportskyttevapen, både för lerduveskytte samt tävlingsskytte på levande duvor.
Det senare var då fortfarande ganska vanligt ute i Europa. Ofta var det insatsskjutningar som kunde ge stor utdelning för de bästa skyttarna.
Tävlingsvapnen var i regel något kraftigare byggda med 70 millimeter patronläge. De fanns både som sida-sida och i bockutförande.
Av sida-sida-bössorna för jakt var storsäljaren modell Astora. Den är byggd på Anson & Deeley-system med avtryckarstången lagrad upptill, vilket är bra.
Astora är en boxlåsbössa i enkelt utförande men i bra kvalitet. Den tillverkades som hagelbössa, kombi och dubbelstudsare.

Bengt Bergs vapenset. Han beställde hos Simson i Suhl två bössor med kraftig dubbelstudsarbaskyl och nio pipset i olika kalibrar. Samtliga pipset passar till båda baskylerna.

Klackar sida vid sida

I en katalog från 1920-talet finns en intressant drilling med Simson-Jäger-Schildzapfen-Verschluss. Det speciella är pipupphängningen med två pipklackar som ligger vid sidan av varandra, och inte efter varandra som är det vanliga. Reglingen sker med en förlängd spång och kryssbult.
Det här är egentligen ett patent uttaget av Franz Jäger. Det finns två versioner från 1904 respektive 1910. Rätten att använda detta patent köptes också av Simson i Suhl och Paul Scholberg i Liege.
Ofta är vapen med detta system märkta Herold, vilket var Franz Jägers varumärke, samt Simson-Jäger-Verschluss.
Vem som egentligen tillverkade vapnen vet jag inte. Antagligen byggde både Simson, F Jäger och P Scholberg sådana. Förmodligen hade detta system inga större fördelar eftersom tillverkningen tycks ha upphört ganska snart.
Vapen med Simson-Jäger-Verschluss finns inte med i Simsons kataloger in på 1930-talet. I en Jägerkatalog från 1912 finns hagelgevär, drillingar och dubbelstudsare med detta system.

Bengt Bergs nio pipset.

Katalogbladet visar de ursprungliga kaliberkombinationerna på pipseten.

Kanadagåsens fader

I en Simsonkatalog från början av 1930-talet finns ett par intressanta vapen med svensk anknytning. Det är det vapenset som beställdes av den kände vetenskapsmannen, jägaren, djurfotografen och författaren Bengt Berg (1885-1967).
Hos oss är han nog mest känd för att ha planterat in kanadagåsen i Sverige. Bengt Berg arbetade också mycket med att skydda de svenska örnarna, som höll på att utrotas. Örnarna blev genom hans försorg fridlysta 1924.
Bengt Berg var internationellt känd, speciellt i Tyskland. Han skrev många böcker om djur och natur och illustrerade dem med egna högklassiga bilder. Han var en föregångsman som djurfotograf.
Bengt Berg skrev totalt 25 titlar, som gavs ut på 16 språk i cirka en miljon exemplar. Böckerna är fortfarande läsvärda. Eftersom böckerna gavs ut i så stora upplagor är de lätta att hitta till vettiga priser på antikvariat.
Men tillbaka till Bengt Bergs bössor. Runt 1930 beställde han hos Simson i Suhl två bössor med kraftig dubbelstudsarbaskyl och nio pipset i olika kalibrar. Samtliga pipset passar till båda baskylerna.
Bössorna levererades förmodligen 1931 eftersom piporna är provade och stämplade på provhuset i Suhl 1930 och 1931. Det är inte riktiga parbössor, det skiljer i detaljer. Tillverkningsnumren är 32087 och 32249. Han beställde ytterligare en likadan bössa nummer 32250 med tre pipset till sin fru, Inger Illum.
Två av de ursprungliga pipseten till Bengt Bergs bössor tycks ha försvunnit ganska snart, eftersom de är ersatta med två andra, stämplade Sempert & Krieghoff och Lein & Hornsetter. Dessa är provstämplade 1933. Vi vet kalibrarna på de ursprungliga pipseten eftersom de omnämns i den nämnda Simsonkatalogen.

Fem klaffsikten för Simsons dubbelstudsare i kaliber .450/400 med avstånd på 100-500 meter.

Klarar all jakt

I dag finns följande nio pipset till Bengt Bergs Simson bössor:
Hagel kaliber 12 75 centimeter, dubbelstudsare .360 No 2, dubbelstudsare kaliber 12 Paradox, kombi kaliber 12 och Paradox-8x60 Magnum, kombi kaliber 12 med ursprungligen .22 Hornet, senare ändrad till .222 R, dubbelstudsare .470 NE, dubbelstudsare .22 Hornet-6,5x57R (ursprungligen två .22 Hornet), hagelgevär kaliber 12, kombi kal 12 Paradox-.470 NE.
Med detta vapenset klarar man all jakt världen över.
Inger Illums Simson har pipseten hagel kaliber 12, kombi kaliber 12 Paradox och .360 No2 samt dubbelstudsare 8x60 RS.
Dessa Simsonbössor visar hur duktiga och flexibla Simson var att bygga bössor på beställning. Speciellt att få nio pipset att passa i två baskyler fordrar mycket kunskap och erfarenhet.
Dessa vapen användes också som reklam i katalogerna åren framöver.
I en BSW-katalog finns ett av gevären på bild och beskrivs som en storviltstudsare i kaliber .470 NE. Vapnet kallas modell Bengt Berg, vilket också är inlagt i guld på spången.
Vidare nämns hela vapensetet som ”Parbössor med ejektorer beställda av en känd jägare för jakt i tropikerna, med nio pipset för allt vilt från storvilt till småvilt. Samtliga pipset passar till båda bössorna.”

Simson Jäger Verschluss sida-sida med Blitzsystem och dubbla pipset. Under står det Herold, vilket visar att den har sålts av Jäger. Tillverkaren är okänd.

Fällde en tiger
I BSW-katalogen finns också några jaktbilder med Simsonbössorna, bland annat en där Inger Illum sitter bredvid en tiger som hon har skjutit med en Simsondubbelstudsare med .470 NE-piporna. I texten kallas den för BSW-dubbelstudsare. Simson fanns inte längre officiellt.
På en annan bild ligger båda Simsonbössorna på en buffel som Bengt Berg skjutit i Burma. Även här kallas bössorna för BSW.
Den stora amerikanska auktionsfirman James D Julia sålde nyligen en BSW-dubbelstudsardrilling med intressant proveniens.
Drillingen är byggd på A&D-system med sidoplattor. Först beskrevs den i katalogen som en sidolås. Den har ejektorer på kulpiporna. Kalibrarna är 12-9,3x74R-9,3x74R.
Bössan är helgraverad med fin scroll i princip i nyskick. I katalogen beskrivs konditionen som ”Extreme fine plus”. Dubbelstudsardrillingen ligger i läderkassett med två kikarsikten från Zeiss.

Dyrgrip. Hermann Görings dubbelstudsardrilling från BSW klubbades för 430 000 kronor på auktionen hos James D Julia.

Gåva till Göring

På pistolgreppsplattan är graverat ”Herrn Generalfeldmarschall Göring zugeeignet von der Wilhelm-Gustloff Stiftung, Weimar 1938.” Det är alltså en gåva till Göring från Gustloffstiftelsen.
Göring var gift med svenskan Karin von Kantzow och vistades en del i Sverige under 1920-talet.
Senare kom han i kontakt med Hitler och nazistpartiet och blev fältmarskalk och chef för det tyska flygvapnet. Göring var mycket jaktintresserad och byggde upp en samling fina jaktvapen.
Denna BSW-drilling fanns förmodligen på Karin Hall, ett palats som Göring byggde till minne av sin döda fru Karin.
Här samlade Göring konstföremål i mängder. Med sin ställning hade han tillgång till många dyrbara krigsbyten.
Vid krigsslutet lastades dessa samlingar på ett tåg för att gömmas på ett säkrare ställe. Tåget togs emellertid av amerikanska trupper och BSW-drillingen hamnade hos en amerikansk general Heislip.
Ordern var egentligen att alla vapen, även civila jaktvapen, skulle förstöras.
Men många vapen togs om hand av engelska och amerikanska soldater. Sådana vapen kallades för ”liberated”, befriade.

Tävlingsvapen. Detta är en Simsonbock som användes av Gunnar F Lundgren på 1930- och 1940-talen. Han var en av Sveriges främsta lerduveskyttar och vann sju SM. På kassetten är klistrade lappar som visar att bössan var med på VM i Wien 1933 och Budapest 1934. Dessutom finns en etikett från ett finskt flygbolag.

Räddade jaktvapen

Det finns många sådana vapen i USA och jag har varit i kontakt med flera amerikaner som har berättat om ett ”liberated-vapen”, som deras far eller farfar tog med från Tyskland efter kriget.
Säga vad man vill, men alternativet var att lyda order och destruera vapnen. Många fina tyska jaktvapen räddades till eftervärlden på detta sätt.
Intresset för denna BSW-dubbelstudsardrilling var stort på auktionen. Dels är det ett extremt fint vapen, dels är proveniensen intressant för samlare av nazistföremål.
Utropspriset var 30 000-50 000 dollar. Slutpriset blev 58 000 dollar inklusive provisionen, vilket motsvarar 430 000 kronor med dagens dollarkurs.
Utan Göringproveniensen hade priset kanske stannat på hälften eller en tredjedel.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsGyttorp Norma