Mångsidig doldis

Voere från Österrike, som ännu är en doldis i den svenska vapenfloran, har ett antal olika studsare på menyn. Jakt & Jägare har granskat modulstudsaren LBW, som innebär utbytbara pipor, kolvar och kikarsikten till rimliga priser.

Modell LBW finns i tre grundutföranden. Standard, som synas här, har pipbytessystem och traditionell mekanism med sidosäkring. 
Luxus har utvalt trä och dessutom i likhet med till exempel Blaser R93 manuell uppspänning. Den tredje modellen, De Luxe, är i take-downmodell. Kolven kan snabbt och utan verktyg separeras från låda och pipa för kompakt transport eller byte till annan kolv.
Förutom ovanstående finns förstås ett antal tillval att göra, som uppgradering av trä, syntetkolv, sadelmontage för kikaren, snälltrycke och annat. Som sig bör för vapentypen är val- och kombinationsmöjligheterna stora.
De utbytbara slutstyckshuvudena finns i fyra storlekar: mini, standard, medium och magnum.

Rejäl låda
Vapnet är uppbyggt runt en rejält tilltagen och förstärkt låda. 
I princip består lådan av ett solitt stycke lättmetall som bearbetats underifrån. 
Pipan och lådan är inte gängade. Respektive delar, pipans kammarstycke och lådans pipmutter, är istället cylindriska och med glidpassning. Pipmuttern bildar ett klämförband som med två skruvar håller pipan på plats. Pipan har ett urtag i bakkant. I lådan finns en motsvarande tapp. Urtaget och tappen skall således styra in pipan till rätt läge vid hopsättning. 
Slutstycket är symmetriskt utformat. Det innebär att låsklackarnas ytterdiameter är den samma som slutstyckskroppens. På nysvenska kallas fenomenet ofta ”fat bolt”. Åtminstone i teorin skall det här ge ett antal fördelar, bland annat bättre slutstycksgång. 

Ovanliga detaljer
En ovanlig detalj är att själva slutstyckskroppen är tillverkad i lättmetall, medan de arbetande delarna är av stål. 
En annan ovanlig lösning är att låsklackarna låser i lådan istället för direkt i pipan. Det senare är ju fallet på de vanligaste pipbytarbössorna och påstås ge god repeterbarhet och obetydliga träfflägesförändringar vid pipbyten.  
Slutstycket har en kort öppningsvinkel på ungefär 60 grader. Det möjliggörs tack vare att slutstycket har tre låsklackar. Detta har förstås också sina avigsidor i form av trögare uppspänning och ibland lite märklig matning från magasinet. 
En av låsklackarna är urfräst för en liten utdragare av Sako-typ och den fjäderbelastade utkastaren sitter också i slutstycket. 
Lådan är förberedd för montage av kikarsikte, dels med skruvhål i Weaver-mönster, dels för Voeres eget sadelmontage. 

Justerbart trycke
Trycket är av boxkonstruktion och justerbart. Justermöjligheterna har jag inte provat eftersom det visade sig att trycket vid leverans var mycket bra. Trycket är kort, rent, distinkt och i allt fullgott för ett jaktvapen. 
Testvapnet är som sagt försett med en helt normal sidosäkring, till skillnad från de dyrare modellerna som då har spänntangent. 
Säkringen är lite trög och något odistinkt, men inte alltför allvarligt. 
Radmagasinet rymmer tre skott. Generöst nog medföljer, om jag förstått generalagenten rätt, även ett femskottsmagasin. 

Välgjorda magasin
Magasinen förefaller välgjorda och har fungerat klanderfritt. Femskottsvarianten sticker förstås ut en del nedanför bössan, vilket bidrar ytterligare till det kanske inte alldeles fördelaktiga utseendet. Magasinsspärren är dubbelsidig, tyst och förefaller också vara tämligen pålitlig. 
Faktum är att det medföljande femskottsmagasinet satt så bra att det var direkt svårt att få ut det. Irriterande kanske, men hellre att magasinet sitter för hårt än att det trillar ut för lätt.
Pipan är 60 centimeter lång för standardkalibrarna, och 65 centimeter för magnumkalibrarna. 
Voere har gjort bra, sansade val av piplängder. Det kan man gott kosta på sig då bössan, tack vare det rikliga användandet av lättmetall, är ganska lätt. Tillverkaren anger 2,7 kilo som startvikt för standardbössan i basutförande. 

Bra öppna riktmedel
Voere har även monterat riktiga, öppna riktmedel i form av ett expressikte med korrekt lutande blad och ett stolpkorn på fot. 
Här slipper alltså skytten råka ut för att siktbladet lutar åt fel håll, det vill säga bakåt mot skytten.
Kornet är ledat och därmed justerbart. Tyvärr finns ett, om än litet, glapp i leden.

Kolven är en intressant historia. Voere har definitivt tagit en del designgrepp som jag personligen ställer mig lite frågande inför.
Förstocken är avsmalnande lång, rundat slank och avslutas med en avrundad snabel. 
Det hela känns faktiskt nästan lite mysigt klassiskt och förkrigsaktigt. Men så kommer man till akterpartiet, som har fått ta del av hela registret av nya världens postmodernism. 
Det börjar med en lagom avvägd och korrekt inpassad bakkappa. Så långt är allt väl. Men kolven är, förutom att yttermåtten är ganska rejält tilltagna, begåvad med både svinrygg och ett rejält kindstöd av amerikansk förebild. 
Pistolgreppet har lätt hästskoform och kraftig handutfyllnad och känns lite för trångt för mig. 
Den tidigare nämnda lättmetallådan har kraftfulla yttermått. Det innebär att övergången från kolvhalsen till lådan, där man har tummen och avtryckarfingret, blir mycket grov, nästan överdimensionerad. 

Obekväm kant
Voere har också valt att utstyra kolvens avslutning mot halsen med någon sorts antydan till panel, vilket skapar en obekväm kant just där avtryckarfingret ligger. 
Slutligen har Voere valt att förse kolven med en så kallad skotsk nätskärning. Helhetsintrycket blir som jag ser det inte bra, varken för ögat eller kroppen. 
Skall man uppnå någon sorts fulländning i ergonomin på en studsare skall kolv och förstock matcha varandra. Det gör de inte på det här vapnet, och bössan känns därför i mitt tycke lite ”konstig” vid anläggning. Höger och vänster hands grepp harmonierar helt enkelt inte.

Skenet bedrar
Skenet bedrar. Vad man tycker sig se framför sig är en lite illa designad och ganska klumpig och obalanserad bössa. Det är lite synd eftersom LBW varken är tung, obalanserad eller särskilt klumpig. Ja, med undantag för vad som sagts ovan angående disharmonin mellan kolv och förstock.
Dessutom är nätskärning och oljeboning relativt väl utförda. Även träbiten är vettig, om än inte anmärkningsvärd.
Pipan, och vid behov slutstyckshuvudet, är lätta att byta. Först lossas kolven från lådan. Den sitter på traditionellt vis med två skruvar, en i vardera änden av det tredelade underbeslaget. När kolven plockats bort lossar man bara på de två insexskruvarna framme vid pipmuttern. Därpå dras pipan ur lådan. 
Tyvärr har jag bara haft tillgång till en enda pipa till bössan och inget sadelmontage. Möjligheterna att prova hur skotthållfastheten påverkas av pip- och kikarbyten har alltså varit begränsade. 
Ur- och återmontering av en och samma pipa orsakade dock ingen anmärkningsvärd förändring av träffläget. De för dagen tillgängliga montagen var Millet och Weaver. Därmed var det förstås inte aktuellt att experimentera med på- och avmontering av kikaren. 
Anpassade klackar av Weaver-typ medföljer vapnet, så köparen är inte enbart hänvisad till dyra specialmontage. En eloge och ett extra plus i kanten för detta!

Täta träffbilder
Som bäst presterade jag och bössan träffbilder ner mot 20 millimeter. 
Jag upplever det som att åtminstone testexemplaret är lite ammunitionskräset, eftersom resultaten varierade en hel del med olika ammunitionsfabrikat.
Plus blir det för funktionen som har varit bra. Lite tvärs mot förväntningarna har matning, utkastning och avfyring fungerat utan problem. 
Visst är radmagasinen lite pillriga att fylla på, men det beror mest på konstruktionens natur. Man bör förstås se till att magasinet sitter ordentligt på plats. Ett rejält tryck eller en liten smäll är bra.
Bra kolvhöjd för skytte med kikare, fint trycke och god funktion parat med låg vikt och vettig balans ger ett rätt trivsamt ekipage. 
Inom parentes passade kolven mig lite illa, så jag fick nog lite onödigt mycket stryk av rekylen. Men alla är förstås inte byggda som undertecknad. 

Hög kvalitet
På det stora hela anser jag att Voere LBW har med något enstaka undantag god finish, puts och passning, både in- och utvändigt. 
Vill du absolut ha en studsare med pipbytessystem och goda utbyggnadsmöjligheter, och dessutom till ett vettigt pris, ska du ta en närmare titt på någon av varianterna av Voere LBW. 
Om jag var den som bestämde på Voere så skulle jag dock omgående anställa en ny kolvdesigner.

Voere LBW

Standard är basmodellen med pipbytessystem, utbytbart slutstyckshuvud och traditionell säkring. Luxus har utvalt trä och manuell uppspänningstangent. De Luxe är utrustad som Luxus, men av take-downmodell. Stocken kan separeras från låda och pipa utan verktyg för byte eller transport.
Priser: Standard: 9 450 kronor. Luxus: 12 950 kronor. De Luxe: 20 850 kronor. Slutstyckshuvud: 1195 kronor. Syntetkolv: 2 745 kronor. Sadelmontage: 3 240 kronor. Snälltrycke: 690 kronor.
Kalibrar: Från .222 Rem till .375 H&H Magnum
Piplängder: Standardkalibrar 60 centimeter. Magnumkalibrar: 65 centimeter. Vikt: från cirka 2,7 kilo beroende på utförande.
Magasin: Radmagasin för tre skott. Extramagasin för fem skott medföljer. 
Trycke: Justerbart direkttrycke. Snälltrycke finns som tillval. Montage: Borrad för Weaver-montage i medföljande klackar, dessutom förberedd för Voeres sadelmontage.
Importör: Staffans Vapen & Jakt AB, telefon 0243-23 05 04.
www.staffansvapen.se