Det finns jägare som inte säger sig ha plats i garderoben för en klass 4-studsare. Eller så finns de jägare som säger att de aldrig använder sin .22-bössa. Det är riktigt synd.
.22:an – ett effektivt redskap
.22-studsare är ett synnerligen effektivt redskap för jakt på klass 4-vilt, matnyttigt såväl som skadegörare.
De olika jaktformerna som kan tillämpas skall heller inte i onödan förringas. Smygjakt i trädgården efter våldsverkare på fågelbon, gräsmattor och äppelodlingar kan vara riktigt givande, och nog så spännande, för att inte prata om lockjakt på järpe.
Vidare är 22:an förstås också mycket användbar vid utbildning av familjens unga skyttar och för den egna skjutskickligheten. De här vapnen ställer anspråkslösa krav på skjutbanor och målmaterial. Med ett minimum av fantasi och till en ringa kostnad kan skjutträningen bli både rolig och varierad.
Borde inte belasta vapengarderoben
Fanns det någon som helst gnutta av rim och reson i världen skulle varje jägarhem kunna äga ett 22-gevär utan att det belastade vapengarderoben med den förhatliga förvaringspoängen.
Förvisso kan man gå med i lämplig klubb och ta in bössan på målskjutningslicens, men då går tyvärr halva användningsområdet förlorat. Ännu ett exempel på de ibland alltför rigida och något trångsynta förvaringsreglerna vi har att leva med.
Utbudet av 22:or är stort. Det bör finnas något för alla smakriktningar.
Ingen halvauto, tack
På senare tid har ju som bekant halvautomatiska 22:or blivit möjliga att äga igen, vilket också syns på försäljningsstatistiken. Men i min lilla värld är de små cylinderstudsarna helt utan konkurrens.
Det finns billiga bössor att tillgå. De skjuter bra och de är lätta att handha, även för en nybörjare. För mig är målsättningen med allt skytte att träffa det man siktar på.
Att en halvautomat per automatik skulle vara roligare på grund av någon fördel i eldhastigheten köper jag inte. Smälla snabbt kan jag lika gärna göra med en knallpulverpistol.
Här tittar vi lite närmare på några av marknadens billigare 22:or för att se vad de har att erbjuda.
CZ 453 Lux – en fullvuxen .22:a
CZ 453 Lux är testens dyraste bössa, men köparen får också en hel del mer för pengarna. Eller vad sägs om en välgjord kolv i enkel men tät valnöt med bra nätskärning, rejäla justerbara öppna riktmedel, riktig bakkappa, en slutstycksmonterad säkring som blockerar slagstiftet och snälltryck?
Det är en fullvuxen bössa som lämpar sig mindre bra för juniorerna att skjuta med.
Klass 1-känsla
CZ 453:an är kanske mer för den som vill ha en småviltstudsare med klass 1-känsla. Med 62 centimeters-pipa och en kolvlängd på 36 centimeter känns den helt klart fullvuxen.
CZ:an är den bössan som visat sig mest okänslig för ammunitionsvalet och skjuter riktigt bra med det mesta.
Magasinet är testets bästa.
Standardtrycket är lite släpigt och faktiskt testets sämsta, men då har skytten å andra sidan snällspännaren att ta till. Negativt är pistolgreppet, som är orimligt stort och mer känns som en bandyklubba, samt det lite fula och trista bandjärnsunderbeslaget som hängt med från 452. Den bayerska kolven faller inte mig i smaken heller, men gillar man inte den har man två andra modeller att välja på – American och Varmint.
Remington Five – finputsad serb
Testets andra fullvuxna bössa är en Remington, tillverkad av Zastava i Serbien. Bössan är rakstockad med en mycket modern amerikainfluerad laminatkolv som känns riktigt gedigen. Överlag imponerar och överraskar det här vapnet med riktigt bra puts på både trä och metall. Det är något som Zastava annars inte har gjort sig kända för.
Bra blånering
Bra blånering och ett polerat stålunderbeslag med god form samt Williams-sikte kompletterar helheten.
Plåtmagasinet, som hålls på plats av en tryckknappsspärr, känns lite vasst vid påfyllning. Five har testets bästa trycke tillsammans med Toz och Savage.
Den som äger en amerikansk klass 1-studsare av modernt snitt kommer att känna sig hemma här.
Marlin 925 ger Diana-känsla
Det här är en småviltstudsare av den traditionella amerikanska budgetskolan. När man ser Marlin 925 på lite håll är det Diana-känsla över den. Den här typen av bössa har funnits på marknaden i årtionden och är ett bra val för den som vill ha en liten, billig allroundbössa, som skall passa både stora och små.
Slät bokkolv utan nätskärning
Bössan har en alldeles slät bokkolv utan distraktioner i form av nätskärning eller annat.
En bonus kan vara att bössan, förutom de sedvanliga kilspåren, faktiskt även är borrad och gängad för klackar.
Marlin 925 har ett riktigt bra trycke som missar topplistan bara på grund av avsaknaden av ett vettigt avtryckarstopp. Plastvarbygel och enkelt men fungerande magasin, magasinsspärr och trappsikte i plåt kompletterar bilden.
Savage lyfter med nytt trycke
Savage MkII Accutrigger delar många av grundegenskaperna med Marlin 925. Mekaniskt har den här .22:an mycket gemensamt med Savages egna storstudsare. Även lillbössan begåvats med det nya trycket Accutrigger.
Savages småviltbössor har funnits på den svenska marknaden i alla tider.
Trycket – ett riktigt lyft
Den som har gjort tidigare bekantskap med Savage-vapen vet att de ofta skjuter bra men att precisionen är hart när omöjlig att utnyttja på grund av det löjligt dåliga trycket. Accutrigger är ett riktigt lyft för den här bössan, som numera är lätt i trycket som smekningen av en sommarbris mot kinden.
Savagebössan har, liksom Marlin, en enkel bokkolv, dock med nätskärning. Kolven får också titeln testens fulaste, på grund av den trista gråaktiga färgen.
Toz 78 – billigast och kinkigast
Toz 78 är provgruppens billigaste bössa och dessutom mest kinkig när det gäller valet av ammunition. Bössan har under testperioden presterat både de bästa och de sämsta träffbilderna. Valet av ammunition är här av yttersta vikt.
Bössan är liten och lätt. Detta kan förstås vara det som spökar. En sådan nätt bössa är förstås inte optimal för träffbildsskjutning.
Ryska armégeväret
Sedd från sidan talar Tozen med sitt försänkta underbeslag lite grann samma formspråk som det gamla ryska armégeväret Mosin Nagant. Huruvida man gillar det eller inte är en smaksak. Ett alldeles eget utseende har den i alla fall.
Den i underbeslagets sida monterade säkringen är också en säregen lösning. För att vara rysk överraskar Toz 78 också med magasin, varbygel och avtryckare i plast.
Fyra magasin medföljer
Generöst nog medföljer hela fyra magasin med bössan, två femskotts och två tioskotts.
På sedvanligt ryskt manér är kolven gjord i hårdbetsat enkelt trä med grovhuggen nätskärning. Pipan saknar helt öppna riktmedel, men är i gengäld försedd med mynningsgänga för pipvikt. Därmed går det också att ha ljuddämpare, om köparen nu råkar höra till de lyckliga få som lagligen får använda ljuddämpare på .22:an.
Toz 78:s moderata mått gör att den kan fungera även för de lite yngre skyttarna.
Winchester – lite hårt trycke
Liksom Remington är Winchester Wildcat ett gränsöverskridande samarbete. En Toz 78 i lite annan uniform och stämplad Winchester.
Kolven, som även här är mycket nätt i proportionerna, har rakare form. Men kolven är av betsning och nätskärning att döma gjord i Ryssland.
Slutstyckshandtaget är något bakåtsvept och pipan har öppna riktmedel (Williams) men ingen mynningsgänga.
Aningen för hårt ställt trycke
Winchester Wildcat har en bredare avtryckarsko och ett annorlunda ställt trycke än Toz 78. Medan den sistnämnda har ett fint direkttrycke är Winchestern utrustad med ett tryckpunktstrycke, där tryckpunkten enligt mitt förmenande är en aning för hårt ställd. Dock är trycket rent och bra och det är fullt användbart för välskjutning.
Med den raka kolven är Winchestern snyggare än Tozen tycker jag, men huruvida det tillsammans med Winchester-stämpeln är värt de extra pengarna överlåter jag åt läsaren att avgöra.
Vilken .22:a är bästa köpet?
Vilken bössa skall man då köpa?
Vi kan börja med att slå fast följande: Alla testvapnen skjuter tillräckligt bra för effektiv jakt och meningsfull träning.
Alla testvapnen har också riktigt bra trycken. Visst kan en avtryckarpetimeter hitta brister.
Lite av en revolution
Men för det genomsnittliga jägarfingret spelar det ingen roll. Och det här är förresten lite av en revolution. För något tiotal år sedan existerade inte bra trycken på prispressarna bland marknadens småviltstudsare. Det är en synnerligen positiv utveckling.
Alla klarar jobbet
Alla bössorna klarar således jobbet. Valet måste styras av egna preferenser, vilka aktiviteter som skall utföras och vilka som skall använda bössan. Vill man till exempel ha en bössa som liknar ens klass 1-bössa så mycket som möjligt faller valet kanske på en CZ. Men har man först och främst tänkt att använda vapnet för utbildning av familjens ungdomar väljer man nog helst inte en CZ.
Två prisvärda bössor
Men jag vill ändå utfärda köpflagg för Remington Five och Toz 78. Det är två ganska olika bössor men båda på sitt sätt trevliga och till synes synnerligen prisvärda.
Till sist, kära tillståndsgivande myndighet. När ni läser det här vill jag passa på att uttala en önskan. Nu är fullt möjligt att äga en enkelskotts .22:a (så kallat salongsgevär) för avfångning utan att det belastar vapengarderoben. Inte vore det väl orimligt att önska en ändring, som gör det möjligt att äga även ett manuellt repeterat gevär i .22 LR utan sagda belastning på garderoben?
En dylik ändring skulle verkligen vara till fromma både för jägarkåren, jägarkårens återväxt och för viltvården.
FAKTA
CZ 453 Lux. Pris: cirka 5 750 kronor. Normark Scandinavia www.normark.se Telefon: 0280-125 65.
Marlin 925. Pris: cirka 3 350 kronor. Remington Five. Pris: cirka 3 495 kronor. Toz 78. Pris: cirka 2 795 kronor. Jaguargruppen www.torsbohandels.com Telefon: 0321-740 40.
Winchester Wildcat. Pris: cirka 4 565 kronor. Savage MkIIG Accutrigger. Pris: cirka 4 300 kronor. Gyttorp www.gyttorp.se Telefon: 035-15 45 60.
