Taigajägarens skiftnyckel
  • Elmia Game Fair
Baikal Taiga är ett tungt men välbalanserat paket. Det huvudsakliga användningsområdet är vak-, smyg- och drevjakt på pälsvilt eller sittande fågel. Kolven har en mycket enkel och lite grovhuggen utformning. Dock har den korrekta mått och fungerar och känns mycket bättre än den ser ut. Passningen mellan delarna är knappast perfekt. Baikal verkar i alla fall ha lagt större vikt vid inpassning där det har mer än estetiskt värde. Krysskruvar används flitigt. Även passningen mellan trä-metall lämnar en del att önska ur estetisk synpunkt men påverkar inte funktionen. Det kan inte vara samma person som gjort nätskärningspanelerna på pistolgrepp och förstock. Möjligtvis kan starkvaror under lunchen ha påverkat resultatet om det är samma person. Notera spåren efter fräsverktyg i baskylens botten. Men även tillverkare som CZ och Ruger är kända för att lägga minimalt med kraft på finish där det varken syns eller behövs. Bakre avtryckaren avfyrar kulpipan, vilket är helt rätt. Säkringen är automatisk. Notera den funktionella inpassningen av tången. Baskylen och förreglingen är av traditionell och robust modell. Inpassningen av förreglingen är dessutom mycket bättre än vad bössans yttre kan förleda att tro. Ventilerade bakkappor syns allt mer sällan på fabriksvapen. Bakkappan fungerar alldeles utmärkt, både som skräp- och rekylsamlare. Spången med det integrerade laxspåret är närmast fånigt kort. Små rödpunktsikten fungerar bäst om inte vissa modifikationer görs. Tre skott från kall pipa med järnsiktena mot den internationella pistoltavlan på 80 meters håll. Förmågan till precision hos kulpipan är lovande och järnsiktena fungerar bra. Sam­skjutningen mellan piporna är också bra. Bössan verkar dock vara lite känslig för valet av hagelammunition. Järnsiktena är robusta och användarvänliga. Det skulle dock vara bättre om kornet var avskuret för att minska reflexerna. Notera också den ”falska” kornfoten på den övre bilden. Det bakre pipbandet håller ett spänne som reglerar pipornas samskjutning. Pistolgreppet är kraftigt med en lång rak främre del. Detta ger lite speciella skjutegenskaper och kan användas nästan som en engelsk kolv. Tre choker och enkel nyckel medföljer – kvarts, trekvarts och full choke. Alla utom den sistnämnda är stålgodkända.
Nackdelen med flänslösa hylsor i brytvapen syns här. Prova den här manövern under stress och i tio minusgrader. Men utdragaren fungerar faktiskt riktigt bra. 
I likhet med en skiftnyckel kan man alltid räkna med att en Baikal Taiga klarar jobbet. 

Taigajägarens skiftnyckel

Vapen och utrustningPublicerad: 2009-01-30 12:11

Den här ryska kombin är verkligen taigajägarens skiftnyckel. Taiga-bössan visar att Baikal som vanligt lagt vikten vid att skapa en funktionell och driftsäker bössa. Den som vill ha flärd och prål får köpa något annat. Det här är en kombi med rå charm som klarar jobbet för ett lågt pris.

Izhevsky Mekhanichesky Zavod, eller Baikal som vi lite lättjefullt oftast säger här hemma, är en stor organisation med många olika produkter på programmet. Baikal jobbar med tung industrimateriel till finmekanik och mätutrustning – och så vapen naturligtvis. 
Mest kända för svenska jägare är förstås hagelbössorna i sidasida och bockformat, som importerats under en lång rad år. Men Baikal har mycket mer än så i modellfloran.
Jaguargruppen med Torsbo Handels i spetsen har på senare tid gjort en del insatser för att få hit ett lite större utbud av modeller. Således har vi tidigare tittat på den brutalcharmiga hagelautomaten MP-153. 

Baikal Taiga är ett tungt men välbalanserat paket. Det huvudsakliga användningsområdet är vak-, smyg- och drevjakt på pälsvilt eller sittande fågel.

Stort vapenutbud
I det stora utbudet av vapen finns nästan alla tänkbara typer representerade. 
Baikal har hagelvapen med eller utan utvändiga hanar, kombibössor, halvautomater och pumpar, enkel- och dubbelstudsare. Baikal har även enhands- och luftvapen samt vapenvarianter för tjänstebruk eller tävlingar av tjänstekaraktär.

Kolven har en mycket enkel och lite grovhuggen utformning. Dock har den korrekta mått och fungerar och känns mycket bättre än den ser ut.

Vidare driver Baikal även en utbildning för vapentekniker och gravörer.

Senast har Jaguargruppen tagit hem två intressanta modeller, dels en billig dubbelstudsare, dels månadens testobjekt, IZH-94 Taiga. 
Det här är en kombibock med ytterst tilltalande prislapp. IZH-94 finns förstås också i ett otal olika versioner och kaliberkombinationer, inklusive en dubbelstudsarvariant, och tillverkas även med åtminstone tre olika system för sammanfogning av piporna.
Testbössan är i kaliber 12/76 och .222 Remington.

Passningen mellan delarna är knappast perfekt. Baikal verkar i alla fall ha lagt större vikt vid inpassning där det har mer än estetiskt värde. Krysskruvar används flitigt.

”Rysk finish” 

När vapnet packa upp är omedelbart två saker slående. Dels att ryssarna nog är de enda som fortfarande packar in metalldelar i oljat kräppapper, omodernt men charmigt, och dels att begreppet ”rysk finish” lever och har hälsan i behåll.
Det inte är utanpåverket man lägger största vikten på vid tillverkningen där borta i Izhevsk. Stocken är ganska grovt utformad utan någon extravagans. Stocken är gjord av ganska hårt betsad bok, eller enkel valnöt. 

Även passningen mellan trä-metall lämnar en del att önska ur estetisk synpunkt men påverkar inte funktionen.

Studeras stocken lite närmare så kan man på grund av dess vågiga yta lätt förledas att tro att även slutfinishen görs i bandputs. 
Jämförs nätskärningen på pistolgrepp och förstock kan det omöjligt vara samma person som gjort jobbet på de två delarna. Medan pistolgreppet faktiskt har en vettigt utförd nätskärning är jobbet på förstocken betydligt sämre utfört.

Det kan inte vara samma person som gjort nätskärningspanelerna på pistolgrepp och förstock. Möjligtvis kan starkvaror under lunchen ha påverkat resultatet om det är samma person.

Notera spåren efter fräsverktyg i baskylens botten. Men även tillverkare som CZ och Ruger är kända för att lägga minimalt med kraft på finish där det varken syns eller behövs.

Samma fenomen syns inuti bössan. Alla ytor som inte är viktiga för funktionen har rå finish med rejäla verktygsmärken. Fast å andra sidan verkar faktiskt blåneringen hålla riktigt god klass, med den för ryska vapen så karaktäristiska lätt lila tonen. 
Passningen mellan trä-trä och trä-metall lämnar givetvis också en del att önska, dock även här mest ur estetisk synpunkt. De för funktionen viktiga toleranserna verkar vara rimligt väl utförda.

Bakre avtryckaren avfyrar kulpipan, vilket är helt rätt.

För oömt skogsbruk
Nu när jag har inlett med att gnälla över putsen måste jag också erkänna att det var väntat. Den typiske Baikal-köparen gör nog heller inte sitt val för att han vill ha en bössa att sitta hemma i biblioteket och titta på. Nej, det här är en bössa som skall vara i skogen.

Säkringen är automatisk. Notera den funktionella inpassningen av tången.

Således återstår alltså att konstatera hur bössan fungerar i praktiken. Det är till syvende och sidst vad det hela handlar om.
Jag ska börja med att rapportera det jag upplever som uppenbart negativt.
Först och främst har vi den integrerade spången med laxspår för kikarmontage. En bra idé naturligtvis, men jag kan inte riktigt begripa varför Baikal-folket, när de ändå gjort sig besväret, valt att göra spången så eländigt kort. 

Baskylen och förreglingen är av traditionell och robust modell. Inpassningen av förreglingen är dessutom mycket bättre än vad bössans yttre kan förleda att tro.

Endast rödpunktsikte?
Det är få kikarsikten som med lätthet går att montera på den lilla spången. I praktiken får skytten kanske finna sig i att bli begränsad till korta och lätta rödpunktsikten. 
Från importörshåll bekräftas problemet. De säger också att man med ”visst merarbete” kan montera kikare på kundens bössa.

Ventilerade bakkappor syns allt mer sällan på fabriksvapen. Bakkappan fungerar alldeles utmärkt, både som skräp- och rekylsamlare.

Tryckena är också typiskt ryska, det vill säga tunga och orena. I viss mån slits trycket förstås in med användande av bössan. Men den som vill ha riktigt dugliga trycken får låta en vapensmed åtgärda dem. 
Den tredje och sista negativa punkten är mer av personlig karaktär. Jag har lite svårt för brytvapen avsedda för flänslösa patroner. Det beror på tidigare upplevelser med dylika i kombination med minusgrader och tomhylsor som glidit under utdragaren.

Spången med det integrerade laxspåret är närmast fånigt kort. Små rödpunktsikten fungerar bäst om inte vissa modifikationer görs.

Endast flänslöst
Bössan tillverkas förvisso för allehanda patroner, både med och utan fläns. Men i skrivande stund finns det tydligen bara flänslösa patroner att tillgå. 
Personligen skulle jag gärna se kombinationen 12/76 och 5,6x50R. 
I rättvisans namn måste jag dock erkänna att Baikalens flänslösa utdragare faktiskt fungerar lika bra eller bättre än motsvarande på betydligt dyrare vapen jag stött på. Normalt sett innebär det ju inget problem. Omladdningen blir bara lite pillrigare. 
Vet man med sig att man sällan eller aldrig har nytta av blixtsnabb omladdning med sin kombi spelar det hela nog ingen roll alls.

”Armstärkare”
Att bössan är av ryskt ursprung märks även på annat sätt vid omladdning. ”Armstärkare”, brukar det hatkärleksfulla uttrycket från Baikal-ägare lyda. Och visst är den här Taiga-kombin lite trög­öppnad. Detta brukar dock bli bättre efter en tids användning.
Bössan har neutral och bra balans, men upplevs som lite tung. 
Även om det går att pricka någon jägartrap- och jägarexamensduva med Taiga-bössan är det förstås inget flyktskyttevapen. 
Balans, vikt och riktmedel visar på en bössa först och främst avsedd för pälsvilt och sittande fågel.

Tre skott från kall pipa med järnsiktena mot den internationella pistoltavlan på 80 meters håll. Förmågan till precision hos kulpipan är lovande och järnsiktena fungerar bra. Sam­skjutningen mellan piporna är också bra. Bössan verkar dock vara lite känslig för valet av hagelammunition.

Bra, robusta riktmedel
De öppna riktmedlen är för övrigt riktigt bra och robusta. 
Kornet består dock av ett runt stift, vilket kan ge en del oönskade reflexer. 
Kornet hade gärna fått vara avskuret till en halvmåneform. Bortsett från det är de öppna riktmedlen som sagt dugliga och det går att skjuta riktigt bra med dem. En större skåra i siktet hade varit bra, men det är ju lätt åtgärdat. 
Tvärtemot vad folkmun ofta vill göra gällande är samskjutningen hos piporna riktigt bra. 
Kulpipan förefaller ha en helt duglig precisionspotential.

Järnsiktena är robusta och användarvänliga. Det skulle dock vara bättre om kornet var avskuret för att minska reflexerna. Notera också den ”falska” kornfoten på den övre bilden.

Begränsat skytte
Men då skall sägas att träffbildsskjutningarna har, på grund av den tidigare nämnda korta spången, gjorts endast med öppna riktmedel samt med ett litet Aimpoint-sikte. Det är knappast den bästa utrustningen för dylika tester. 
Dessutom verkar testvapnets hagelpipa vara en aning känsligt för ammunitionsvalet. Långt ifrån alla patroner presterade bra träffbildsmönster. Se där ännu en påminnelse om vikten av att även provskjuta hagelbössan då och då. 
Säkringen är automatisk. Eftersom bössan har dubbla avtryckare saknas förstås pipväljare. 

Det bakre pipbandet håller ett spänne som reglerar pipornas samskjutning.

Bakre avtryckaren
Baikal-medarbetarna har haft den ytterst goda smaken att lägga kulpipans avtryck på den bakre avtryckaren. Helt rätt på ett kombivapen, enligt mig. 
Det är något som tyvärr andra nutida tillverkare tydligen har glömt bort. 
Kolven, om än inte vacker, känns betydligt bättre vid axeln än vad den kanske gör för ögat.

Pistolgreppet är kraftigt med en lång rak främre del. Detta ger lite speciella skjutegenskaper och kan användas nästan som en engelsk kolv.

Kolven har en lagom avvägd längd och höjd för att vara ”allround”. 
Dock är pistolgreppet i mitt tycke lite märkligt utformat. Övre delen är lång och rak. Håller man ett korrekt grepp runt pistolgreppet är det långt till främre avtryckaren. 
För mig, med korta fingrar, blev det i praktiken så att greppet utnyttjades i det närmaste som ett engelskt grepp vid skott med hagelpipan, varpå handen fick glida ner på pistolgreppet för skott med kulpipan. 
Det fungerar faktiskt bättre än det kanske låter. Dock hamnar på det här viset långfingret onödigt nära varbygeln vid hagelskott.
Som tidigare nämnts tillverkas modellen i ett antal olika utföranden på piporna och dess infästning. 

Tre choker och enkel nyckel medföljer – kvarts, trekvarts och full choke. Alla utom den sistnämnda är stålgodkända.

Egen pipreglering
Testvapnet har dubbla pipband med friliggande kulpipa samt ett alldeles eget system för reglering av samskjutningen. 
Vid det bakre bandet sitter en bussning med ett genomgående stift, som sätter piporna i spänn. Genom justering av detta spänne kan alltså samskjutningen vid behov regleras. 
I teorin kan man göra detta själv hemma i garaget. I praktiken, om man inte vet vad man gör, är det förstås alltid bättre att lämna bort jobbet. Bössan är för övrigt ganska lättmekad. 
Kolven sitter med en genomgående bult. Mekanismen är modern med spiralfjädrar och fånghak. Dessutom är det relativt enkelt att ta isär. 

Driftsäker bössa
Det är således uppenbart att Baikal som vanligt lagt vikten vid att skapa en funktionell och driftsäker bössa. Vill man ha flärd och prål får man köpa något annat. 
Därav liknelsen med skiftnyckeln. I likhet med detta universalverktyg kan man räkna med att en Baikal Taiga klarar jobbet. 
Visst finns det alltid verktyg som är dyrare, vackrare och mer specialiserade. 
Skiftnyckels storhet ligger ju i att den utan att vara bäst på något ändå duger till det mesta.
Personligen har jag en viss svaghet för skiftnycklars råa charm.
Får man göra en liten önskelista skulle det i så fall först och främst vara en längre spång och gärna även några flänskalibrar.

I likhet med en skiftnyckel kan man alltid räkna med att en Baikal Taiga klarar jobbet. 

Baikal IZH-94 Taiga

Kaliber: 12/76, .222 Remington. Många kaliberalternativ finns att tillgå från fabrik. Utbytbara choker – tre medföljer vapnet.
Piplängd: 600 millimeter. 
Kolvlängd: 365 millimeter. 
Vikt: cirka 3,7 kilo. 
Pris: 5 900 kronor. 
Importör: Jaguargruppen, Torsbo Handels AB, 
telefon: 0321-740 40.
www.torsbohandels.com

SKRIV EN INSÄNDARE!

Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv så här

  • Annons Ardbeg Embassy
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsVästgårds Game Fair
  • AnnonsGyttorp Norma