John Browning är världens genom tiderna störste vapenkonstruktör. Han har gjort ett stort antal konstruktioner som fortfarande finns i produktion, trots att han dog 1926.
John Brownings ena son, Val Browning, var också vapenkonstruktör med 48 patent bakom sig.
Men Val Browning skapade inte lika många och lyckade konstruktioner som sin far, men 48 är absolut inte illa ändå. Som jämförelse kan nämnas att John Browning fick igenom 128 patent.
Val Browning föddes 1895 och dog 1994.
Han deltog i Verdun 1918 där han använde ”pappas” vapen. Några år senare var han produktionschef på FN.
Slutförde FN-bocken
Efter pappans död 1926 var det vissa vapen som måste färdigutvecklas. Det gällde bland annat FN-bocken, som är ett av världens mest kopierade vapen, och FN High Power-pistolen.
Detta utvecklingsarbete gjorde Val ihop med Dieudonné Saive, som var chefsingenjör efter John Browning.
Dieudonné Saive var en anmärkningsvärd man, som bland annat är välkänd för utvecklandet av FN FAL (AK3) och MAG 58 (KSP58) samt mängder av andra vapen.
Val Browning stannade på FN-fabriken fram till 1935 när han återvände hem till USA och arbetade som chef på Browning Arms Co istället.
1955 blev han riddare av den belgiska Leopoldordern, en utmärkelse som hans far blev tilldelad 1914. Leopoldordern gavs i det här fallet för ”enastående insatser för vapenskapandet”.
FN:s dubbelautomat introducerades någon gång runt 1952-55.
Begreppet dubbelautomat innebär att vapnet saknar magasin och endast har en patron, som ligger i lådan ovanpå patronhissen.
Därmed rymmer vapnet bara två skott, inklusive det skott som finns i patronläget.
När vapnet introducerades var det som ”morgondagens automat idag”. Vapnet producerades fram till 1972, när det blev ersatt av FN 2000.
Den totala produktionen lär ha varit cirka 65 000 stycken.
Kort piprekyl
Dubbelautomaten har en konstruktion enligt principen kort piprekyl, vilket innebär att pipan följer med slutstycket ett kort stycke tillbaka innan slutstycket frigörs och gör resterande omladdningsrörelse ensam.
Fortfarande har dubbelautomaten hyggligt många fantaster. På sina håll utomlands kostar de en hel del.
Dubbelautomaten marknadsfördes på sin tid som världens snabbaste hagelhalvautomat.
Vapnen är rätt kända för att ha hyggligt hård rekyl, i synnerhet de lättaste modellerna.
Vapnet tillverkades endast i kaliber 12. Vapnet gjordes i tre undermodeller:
• Double Auto, som hade stållåda till en början och vägde 3,4 kilo.
• Twelvette hade aluminiumlåda från början och vägde strax under tre kilo.
• Twentyweight vägde 2,5 kilo.
Tävlingsmodeller
Utöver dessa undermodeller fanns det även ett antal tävlingsmodeller som Trap och Skeet. Dessa vapen hade naturligtvis speciella stockar.
Längre pipor och kunde fås med Cutts-kompensator.
Det gick även att få dessa tävlingspipor med Polychoke.
Polychoke är en amerikansk chokelösning som är justerbar och har under perioder haft en hygglig popularitet på automater och pumpar.
Piporna fanns att tillgå i en mängd olika längder och utföranden med olika typer av spänger och spångbredder.
Lättaste lådan
Lådorna fanns både i stål- och aluminium. Med sin aluminiumlåda blev vapnet sannolikt en av marknadens lättaste och mer välbalanserade automater och favoriserades av en del fågeljägare.
Stållådan utgick ur programmet 1961. Aluminiumlådorna fanns även eloxerade i en mängd olika färger.
Bruksvärdet för dubbelautomaten är högt. Det är ett mycket välgjort vapen. Det enda negativa man kan säga om dubbelautomaten är att den inte gillar för låga laddningar. Även tvåskottskapaciteten känns lite fel, nu när vi får ha treskottsautomater.
För jägaren håller dubbelautomaten dock i många år och är absolut ett kvalitetsvapen.Men eftersom flertalet jägare idag vill ha ”moderna” vapen har dubbelautomaterna ändå en tynande tillvaro i Sverige.
Den avbildade bössan, med sina totalt fyra pipor, har jag lånat av Jakt & Friluftsgården i Lund som har den till salu. Är någon intresserad av att köpa den är priset 6 500 kronor.