Foto: Petter Andersson

Udda, bra och billig dubbelstudsare

En svensk dubbelstudsare, tillverkad i Italien och kamrad för en helamerikansk patron. Kamoorange är den också! Hur skall detta gå?Faktum är att den udda Gyttorp-bössan är ett bra och billigt alternativ för hundföraren eller passkytten som vill klara snabba skott i trånga lägen med hjälp av en bockdubbelstudsare.

Men .444 Marlin är kanske lite väl udda patronval.

Gyttorp, med sin historia och sitt traditionella utbud, får faktiskt ses som ganska konservativa. Men när Gyttorp lanserar en ny bockdubbelstudsare i budgetklass är den allt annat än konservativ. Åtminstone vid första anblicken.
Det första som slår en, nästan bokstavligen, är förstås färgen. Kolv och förstock är lackade, eller belagda, med en gummiliknande behandling i signalorange kamouflagemönster.
Synnerligen modernt förstås, när jaktbranschen i övrigt formligen svämmar över av kläder och prylar i liknande utförande.
Inspirerad av tysk knallorange bössa?
På vapen har vi hittills varit ganska förskonade från dylika utsmyckningar. Kanske inspireras Gyttorp av de framgångar en viss tysk rakrepeterstudsartillverkare förefaller skörda med en likartat knallorange bössa.
Det må vara hur det vill med det. Faktum är att den här bössan lär man inte tappa bort i första taget, varken i skogen eller i handlarens hyllor.
Den här dubbelstudsaren är förstås även ett givet samtalsämne vid skjutbanan och vid kaffebrasan.
Gyttorps dubbelstudsare tillverkas av FAIR i Italien. FAIR tillverkar en hel del olika brytvapen. Om jag förstått rätt är det deras dubbelstudsare Safari som man utgått från när det gäller Gyttorp-bössan.
Udda kaliberval
Även kalibervalet är minst lika udda som färgen. I dagsläget finns två alternativ. 8x57IRS, vilket får betraktas som sansat. Men valet av .444 Marlin är oväntat.
Det är en helylleamerikansk patron ursprungligen framtagen som ersättning för gamla .45-70 och avsedd att användas i bygelrepetrar.
Tycker ni att det hela blir en märklig blandning? Det är i så fall en riktig iakttagelse. Det är också märkligt nog en tilltalande kulturkrock och ett friskt och vågat grepp av Gyttorp AB.
Under färgen visar sig bössan vara ganska traditionell.
FAIR har utgått från en kaliber 20-baskyl, som lånar sin grundkonstruktion främst från Browning. Således finns en beprövad konstruktion i dubbelstudsarens maskinrum.

Men inte ens världens bästa konstruktioner är värda mycket om de inte är ihopsatta på ett vettigt vis. Med en traditionellt konstruerad bockdubbelstudsare och ett nypris på dryga 20 000 kronor börjar man kanske ana oråd redan från start.

Nu visar det sig inte vara alls så illa som befarat efter en inspektion med sotlampa och andra tillhyggen
Inpassningar mellan trä och metall och metall mot metall är inte helt perfekt på en del ställen. Men vapnet är bättre i inpassningen än jag hade väntat mig.
Bössan har ett enkeltrycke med fånghak och riktigt bra puts på de invändiga delarna.
Trycket bättre än väntat
Trycket har växlat utan problem. Trycket känns, åtminstone på testvapnet, bättre än väntat.
Visst finns där ett släp, men det är lika på båda piporna och så pass distinkt att man med lite god vilja skulle kunna kalla det för förtryck.
Efter lite övning hade åtminstone inte jag några problem med att hantera trycket.
Trögmanövrerad säkring
Säkringen är distinkt och bra, men tyvärr omöjlig att osäkra ljudlöst. Säkringen är också ganska trögmanövrerad, i synnerhet med kalla eller blöta fingrar.
En högre profil på säkringstangenten eller skarpare näthuggning skulle göra säkringen mer lättmanövrerad.
Jag gillar distinkta säkringar och ser hellre en sådan lösning än pillande med säkringsfjädern, vilket kan sluta hur som helst. Åtminstone när Timell-aspiranterna har varit i farten.
Utkastare har valts bort, vilket förstås hjälper till att hålla priset nere. Dessutom blir det mindre prylar som kan krångla. Jag saknar inte utkastare på en dubbelstudsare. Det är bättre att kunna ladda om tyst än snabbt. Skillnaden i omladdningshastighet blir dessutom, efter lite övning, ytterst marginell.

Tacksamt nog har Gyttorp i stort valt bort artificiell utsmyckning i form av etsad eller laserskuren gravyr. Här finns endast Gyttorps logotyp på baskylens undersida samt några nästan omärkbara krusiduller på ledbult och längs tangen, som stör baskylens i övrigt trivsamma sidensvarta yta.

Det lödda pipsetet är krönt med en sex millimeter bred spång med integrerad kornfot och kvarts-spång.
Siktet av drevjaktsmodell
Den sistnämnda huserar siktet, som sitter på laxfot och är av drev­jaktsmodell. Siktet är försett med den numera tydligen obligatoriska fiberoptiken. Kornet har också fiberoptik och är justerbart i höjdled, vilket uppskattas.
Däremot uppskattas inte det system som används för justeringen och inte heller sättet på vilket kornet är inpassat i kornfoten. Det hela känns onödigt svajigt. En dubbelstudsare skall ha robusta riktmedel, så är det bara.
Kvartsspången är förberedd för skenmontage, vilket finns att tillgå både som original- och eftermarknadsdel.
På testvapnet monterades ett Aimpoint Micro på en skena från Recknagel.
Litet rödpunktsikte perfekt
Ett litet rödpunktsikte är kanske inte optimalt för träffbildsskjutningar, men perfekt för det troligen tilltänkta användningsområdet, snabba skott på korta håll i trånga lägen.
Skenan sitter så pass lågt på bössan att de öppna riktmedlen fortfarande är användbara även med skenan monterad.
Kolv och förstock är faktiskt gjorda av trä, även om det varken ser ut eller känns så vid första kontakten. Men det finns trä därunder!
Kolven har en neutral längd på 365 millimeter.
Dess­utom finns ett slankt men distinkt pistolgrepp, som ger bra avtryckarkontroll. Den tunna förstocken ger ett gott omslutande grepp för den förande handen. Allt det här innebär att bössan passar alldeles utmärkt ihop med undertecknad.

Kolvkammen är dock i mitt tycke något för låg. När jag lägger an med hård kindkontakt hamnar jag strax under de öppna riktmedlens siktlinje, vilket kanske känns lite onödigt lågt. Då har jag ändå stort huvud och mulliga kinder.

Även om en enkel plastbakkappa, och till och med krysskruvar, nästan känns rätt på den här bössan skulle jag nog ändå föredra en gummibakkappa där bak. Inte för att testvapnets .444 Marlin är något rekylmonster, men ändå…
Väger närmare tre kilo
Bössan väger närmare tre kilo utan optiken och skenan monterad. Det är välfördelade kilon. Balanspunkten ligger under ledbulten. Sammantaget gör detta att dubbelstudsarbocken har en förig och neutral balans. Bössan är lättmanövrerad utan att för den skull kännas vispig.
Jag har inte lyckats få reda på vilken ammunitionssort vapnet är reglerat med. Jag kan dock konstatera att det inte var någon av de sorter jag först fick fatt i.
Provskjutningarna gjordes på 50 och 80 meter. Remingtons 240 grains-laddning gick inte alls. En 250 grains-kula från Rhino gick bättre.
Bra med 265 grains-kula från Hornady
Men acceptabelt blev det inte förrän jag hittade en ask Remington av okänd årgång med den 265 grains-kula från Hornady som en gång i tiden togs fram just för 444:an. Då krympte träffbilderna för två och fyra skott ner till fullt acceptabla 10-15 centimeter på 80 meters avstånd. Detta får betraktas som fullt godkänt.
Var för sig skjuter båda piporna mer än acceptabelt bra med all den testade ammunitionen, så det handlar bara om att hitta rätt kombination.
Jag har blandade känslor inför den här bössan. Priset är inget att säga om. 23 000 kronor för en ny och traditionellt byggd dubbelstudsare är inte dyrt.
Får mycket för pengarna
Jag tycker att köparen dessutom får ganska mycket kvalitet för pengarna. Det återstår förstås att se hur länge bössan håller ihop vid hård och omild användning. Det är en egenskap som det knappast finns utrymme att testa här.
Det estetiska utförandet är förstås en sak för sig och likaså kalibervalet. Om 8x57IRS är ett konservativt och klokt val, så är .444 Marlin dess raka motsats. Patronen har numera, oavsett vad dess stolta och styvnackade tillskyndare än säger, en högst marginell tillvaro. Utbudet på ammunition är åtminstone i Sverige ganska skralt.

Ett argument som brukar framhållas är den rika tillgången på kulor för handladdaren. Visst finns det billiga 240 grains-kulor i mängd.

Men värt att tänka på är att merparten av dessa är avsedda att skjutas med revolver och i revolverfart. Dessa kulor är för mjuka och har för klen tvärsnittsbelastning för att kunna anses som lämpliga för storviltjakt med .444 Marlin.
Till sin rätt med tyngre kulor
I en dubbelstudsare är det ju förstås heller inte så enkelt att bara byta kula hur som helst med tanke på samskjutningen.
.444:an kommer bäst till sin rätt med de tyngre kulor, från 250 och upp till 320 grains, som är avsedda för just den här patronen. Då plötsligt blir .444:an potent och allra minst jämförbar med .45-70.
Vore det här min bössa skulle jag nog se till att få den reglerad för en tung kula, åtminstone om klass 1-vilt står på programmet.
8x57IRS är absolut ett förnuftigare val, men hur kul är det att vara förnuftig hela tiden?
Bössa för yngre jägare?
Vad har Gyttorp tänkt sig för kundkrets för denna globala och konservativa avantgardebössa då? Antagligen siktar man in sig på den yngre delen av jägarkåren, de som faktiskt har växt upp med grälla kamouflagemönster.
En varningsorange bössa för snabba skott vid drevjakter i trånga och folktäta såter, vid ståndskall eller eftersök. Till det duger den här dubbelstudsaren alldeles utmärkt.
Till sist skulle jag vilja önska att Aimpoint presenterade en Micro H1 i samma mönster och färg. Det skulle sitta pricken över i:et på den här bössan!

Gyttorp dubbelstudsare

Tillverkare: FAIR, Italien

Kalibrar: .444 Marlin och 8x57IRS
Piplängd: 555 millimeter.
Kolvlängd: 365 millimeter.
Vikt: cirka 3 150 gram (med Aimpoint Micro H1 och skena monterade.)
Pris: cirka 23 500 kronor.
Öppna fiberoptiska riktmedel. Förberedd för skenmontage. Enkeltrycke och manuell säkring, ingen utkastare.
Leverantör: Gyttorp AB, telefon: 0470-73 01 00.
www.gyttorp.se