Som en konsekvens av ökande björn- och vildsvinsstammar, och därpå utökade jaktmöjligheter på dessa villebråd, är dubbelstudsare och halvautomater just nu högsta mode. De två vapentyperna tangerar ju, om än inte ersätter, varandras primära användningsområden.
Ska man våga sig på generaliseringar kan man kanske gissa att den moderne urbane jägaren gärna väljer en av de nya strömlinjeformade halvautomaterna, medan den konservative traditionalisten med stark budget antagligen sneglar på en klassisk dubbelstudsare med piporna bredvid varandra, lödda spänger och expressikten.
Halvautomaterna får därmed sägas representera det nya och det plånboksvänliga, medan dubbelstudsarna kräver lite mer av köparen – inte bara på grund av den högre kostnaden. Ett lyckligt dubbelstudsarägande brukar också kräva ett visst praktiskt engagemang av köparen för att allt ska fungera optimalt.
Har man stram budget, men absolut inte kan tänka sig att leva utan dubbelstudsare, finns det inte alltför många alternativ. I alla fall inte om man vill ha lödda spänger och någonting producerat i väst.
Dubbelstudsaren Asper från Fabarm kan tänkas uppfylla ett antal av ovanstående kriterier.
Designen är dock allt annat än traditionell, så kanske kan den tänkas tilltala även andra grupper.
Fina inre egenskaper
Traditionalisten fnyser nog åt den ensamma förgyllda avtryckaren och den modernistiska utformningen. Men var inte för snar att döma. Aspers något vampiga yttre till trots finns här inre egenskaper värda att uppmärksamma.
Fabarm Asper är ett resultat av samarbete mellan Fabarm och Merkel. Hos Fabarm i Italien tillverkas baskyl och stock, medan pipsetet tillverkas hos Merkel, som även står för inpassning och slutmontering av bössan.
Asper är en bockdubbelstudsare med ett yttre som lindrigt uttryckt bryter med traditionerna för vapentypen. Första genomgången efter uppackning av testvapnet ger undertecknad omedelbara associationer till Mae West, eller kanske Victoria Silvstedt. Det finns många kurvor, radier och artificiellt glitter att titta på.
Bössan levereras för övrigt i en smidig och robust aluminiumkoffert, vars enda nackdel är att den inte rymmer ett kikarsikte.
Bläck på kolven
Om vi börjar med kolven har den en mycket trevlig struktur. I likhet med till exempel Beretta är detta dock inte på riktigt. Ådringen är förbättrad med en process där bläck appliceras på kolven. Denna är därefter behandlad med en högblank och glatt lack. Fabarm kallar processen för TriWood.
Kolven är nästan klassiskt rak, bara en liten antydan till svinrygg finns där. Vidare är den försedd med traditionellt kindstöd och en tunn gummibakkappa.
Pistolgreppet har en ganska brant utformning och passar i mitt tycke väl ihop med enkeltrycket. Avtryckaren är för övrigt ställbar i längsled, så viss möjlighet till justering mot handstorleken finns.
Förstocken är av futuristiskt snitt, avsmalnande både i djup och bredd framåt samt med en fingerhylla som sluttar framåt/nedåt. Det intressanta utseendet till trots passar den åtminstone min hand riktigt bra.
Runda toppar
Träbitarna är slutligen försedda med en laserskuren nätskärning med intressant mönsterform. Topparna i skärningen är inte på vanligt vis diamantformade, utan faktiskt helt runda. Detta innebär tyvärr att skärningen i princip inte alls bidrar till att ge ett bättre grepp om vapnet. Således har den bara en estetisk funktion. Huruvida man har lyckats med detta överlåter jag till betraktaren att avgöra.
Det 55 centimeter långa Merkel-tillverkade pipsetet är blånerat och har god finish.
De öppna, expressinspirerade riktmedlen sitter monterade på höga baser som ger en vettig balans mellan siktlinjerna med och utan kikare. Kornet har viss justermån i höjdled. Siktet kan justeras i sidled. Moderiktig fiberoptik är monterad och jag är lite kluven inför det fenomenet. Visst ger fiberoptiken en riktigt bra siktbild vid snabba skott i allehanda ljussituationer, men frågetecken finns. Framför allt gäller det fibertubens hållfasthet på kornet.
Kornet på testvapnet är dock välgjort och utan onödiga glapp i justeringen.
Pipsetet är uppbyggt på traditionellt vis, med lödda spänger och regulerat med kil vid mynningen. Även om detta kan innebära kostsamma problem vid eventuellt framtida ammunitionsbyte, och intressanta nya upplevelser med värmens påverkan på träffläget, föredrar jag personligen detta gammaldags-system framför nymodigheter med friliggande pipor och skuvregulering. Dels blir pipsetet nättare och snyggare på det här viset, dels är pipsetet med lödda spänger sannolikt tåligare mot yttre fysisk åverkan.
Bra sadelmontage
Pipsetet är förberett för kikarmontage och det är faktiskt Merkels sadelmontage som ska användas. Det är ingen nackdel. Detta montage är, som noterats i tidigare test, både skottfast och lättmanövrerat.
Piporna är också försedda med selektiva ejektorer.
Passningen metall-metall och trä-metall är helt i linje med modern produktionsteknik, det vill säga helt funktionellt, men inte perfekt.
Baskylen är lasergraverad med lite guldinläggningar i låsnyckel och övre tång.
Den intressant utformade varbygeln är gjuten i lättmetall.
Förgyllaren har även släppts loss på avtryckaren, som fått en full dos av denna ädla behandling. Personligen har jag viss allergi mot yttre förgyllningar på vapen. Det tillför i mitt tycke inget estetiskt värde.
Kostnaden kunde hellre läggas på något annat ställe på vapnet. Ska man nödvändigtvis lägga förgyllning på en bössa, så bör det göras där den gör någon nytta, det vill säga inuti vapnet. Men detta är min högst subjektiva åsikt.
Såsom varande aktiv traditionalist kan jag väl inte påstå att bössans utseende faller mig på läppen, vilket läsaren kanske redan har förstått.
Liv i svingen
Dock mjuknar attityden en hel del redan vid första anläggningen. Asper faller mycket väl på plats och känns välbalanserad med liv i svingen. Den korta och ganska neutrala kolven bör fungera relativt väl för ganska många kroppstyper.
Trycket har en del släp. På testvapnet var det dock så funtat att efter att man tagit upp släpet kommer ett kort stopp, nästan som en tryckpunkt. Med lite övning fungerar det således lite grann som ett tvåstegstryck. Huruvida man gillar det eller inte beror först och främst på vad man är van vid. Trycket är något lättare på överpipan än på underpipan.
Bössans vikt och balans har uppskattats av samtliga provskyttar. Den allmänna åsikten har varit att den är neutral i balansen, med viss livlighet.
Testvapnet balanserar precis bakom ledbulten. Med måttligt med vikt fram och bak ger det som sagt ett ganska livfullt paket, vilket känns bra.
Betyget blir gott. Möjligtvis skulle man ha önskat en smula mer vikt i pippaketet för lite mera stadga i svingande skott.
Inga rekylproblem
Kolven och bakkappan tar upp rekylen från testpatronen, 8x57IRS, mycket väl. Långa skjutpass känns inte som något problem ur rekylhänseende.
Det enda som inte drar ner några applådåskor i fråga om bössans hanterbarhet är kolvfinishen och nätskärningen.
Kolven är, som sagt, glatt och nätskärningen utan grepp. Med våta eller svettiga händer blir det faktiskt lite svårt att få ett fast grepp om bössan.
Som många brytvapen i de nedre och mellersta prisklasserna var Asper lite trög att hantera i början. Men efter en del torrbrytande och skjutande har den mjuknat så pass att snabb hantering vid omladdning inte är något problem.
De selektiva ejektorerna fungerar också väl. Timingen är väl inte helt perfekt men nöjaktig med tanke på bössans prisklass.
Gillar inte Oryx
Ett intressant problem har vi upplevt under testperioden. Bössan har fungerat mekaniskt mycket väl, med ett undantag – Norma Oryx. Med denna ammunition har bössan regelbundet envisats med att dubblera, vilket naturligtvis inte alls är bra.
Tyvärr har vi bara lyckats prova en tillverkningsserie av sagda ammunition och den uppvisade dessutom något höga hastigheter över kronografen. Det är därför möjligt att problemet ligger, åtminstone delvis, hos ammunitionen. Något uppenbart fel på bössan har inte hittats.
Lyckligt nog är Asper regulerad med RWS-ammunition, så problemet kunde till stor del ignoreras.
Tyvärr var den också regulerad för en patrontyp som inte RWS generalagent håller i lager, så för köparen gäller att ha en viss framförhållning, eller handladda.
Testvapnet sköt dock synnerligen väl med annan RWS-ammunition med samma kulvikt. Dock kan man inte dra några vidare slutsatser av detta, eftersom dubbelstudsare i högsta grad är individuella. För köparen gäller att prova vad som fungerar och vad som inte gör det.
När testvapnet sköt som bäst med lämplig ammunition presterade den riktigt bra.
Snusdosan på 80 meter
Två plus två skott inom den välkända snusdosan på 80 meter, innan värmestegringen satte in, visade sig vara möjligt.
Detta får för vapentypen betraktas som mycket väl godkänt.
Kikaren på- eller avmonterad hade på testvapnet heller ingen anmärkningsvärd inverkan på träffläget.
Så vad tycks då om Fabarm Asper?
Som tidigare noterats var testredaktören från början mycket avogt inställd, främst på grund av estetiska skäl.
Inre kvaliteter
Asper har dock inre kvaliteter som gör den värd en extra tanke, i synnerhet för den konservative med begränsad budget.
Byggkvaliteten får betraktas som nöjaktig och skjutegenskaperna, både de praktiska och de tekniska, får betraktas som mycket goda.
Det enda frågetecknet är egentligen angående beteendet med Norma Oryx.
Är man i behov av en dubbelstudsare kan Fabarm Asper mycket väl vara ett intressant alternativ, i synnerhet med tanke på priset.
Asper finns även i ett mer påkostat utförande, Asper Prestige. För den extra kostnaden får man bland annat en oljebonad kolv i utvald valnöt.
Fabarm Asper
Priser: Fabarm Asper standard: cirka 22 500 kronor. Prestige: cirka 31 500 kronor. Merkel sadelmontage: cirka: 3 300 kronor.
Kalibrar: .30-06, 30R Blaser, 8x57IRS och 9,3x74R.
Vikt: (utan kikare och montage) cirka 3,2 kilo.
Piplängd: 550 millimeter.
Kolvlängd: 365 millimeter med avtryckaren i mittläge, justerbar i tre lägen.
Levereras med aluminiumväska för delad transport.
Generalagent: Classic Vapen, telefon: 033-28 47 90.
www.classicvapen.com