Vässad klass 1-studsare från Savage

Klass 1-studsaren från Savage har fått ett nytt trycke som vässar konstruktionen betydligt. Bössan är, med det förbättrade trycket och den sansade kolven, lättskjuten. Trycket är kort och rent och ett helt dugligt jakttrycke. Det här är en intressant studsare till ett rimligt pris för den som funderar på att köpa ett fabriksnytt och vettigt bruksvapen.

Ursprunget till den här studsarkonstruktionen introducerades i slutet av 50-talet, som Savage modell 110. Designen har bestått under åren, med endast smärre modifikationer.

Bland annat har den tidigare fått ett modifierat trycke, utdragare och slutstyckshuvud samt ett löstagbart magasin som tillval, vilket även testvapnet är utrustat med. När modellen nu uppdateras igen döps den om till modell 111. Vapnet görs med två lådlängder, och modellen för korta patroner, typ .308 Winchester, heter modell 11.

Den viktiga förändringen på denna nya modell är ett helt nytt trycke, som förhoppningsvis skall åtgärda gamla 110:ans tristaste detalj.

Savagemekanismen

Savagestudsarens mekanism är både konventionell och ovanlig på samma gång. I grund och botten vilar den med sina två främre låsklackar på Mauser-bas, medan slutstyckshuvud med utdragare och utkastare lånar en del drag från Winchester efter 1964. Men bössan har några riktigt säregna drag också.

Pipan har inget anhåll, utan sitter monterad vid lådan med en låsmutter. Mellan denna och lådan sitter även på Remington-vis en lös rekylklack fastklämd. Det här sparar arbetsmoment, och förenklar injustering av låsmåttet en hel del.

Treläges-säkring

Som tidigare är Savagen trevligt nog försedd med en treläges avtryckarblockerande kolvhalssäkring. En ergonomiskt korrekt placering för snabb hantering. Med lite försiktighet är säkringen även ganska tyst att manövrera.

Slutstycket är inte gjort av en solid bit, och ej heller av två eller tre ihoplödda bitar som hos vissa amerikanska konkurrenter. Det består av, om jag räknat rätt, inte mindre än 22 olika bitar som, monterat och klart, hålls ihop i bakänden av en insexskruv. Slutstyckskroppen är egentligen bara en bit stålrör. Jämför gärna med slutstycket till en Mauser 98, vilket gör samma jobb med bara tolv delar.

Denna konstruktion har säkerligen kommit till för att förenkla och förbilliga produktionen, men är intressant ändå i all sin franska ingenjörsliknande prakt. Dock skall sägas att det fungerat bra.

Mycket att ta isär

Den egentliga invändningen mot konstruktionen är att den kan bli lite arbetsintensiv vid isärtagning och vård.

Vid första anblicken ser det ut som om slutstycket har dubbla låsklackar. Det bakre paret har dock inget med låsningen att göra, utan blockerar låsspåren i lådan för att förhindra att eventuellt gasläckage kan fortsätta bakåt mot skytten. De ger även en förbättrad styrning av slutstycket. Den ena klacken har dessutom en liten extra styrkant, som på Husqvarna 1900.

Längre bak, precis framför slutstyckshandtaget, sitter en annan avskärmning som utgör ett sista skydd mot krutgaser för skyttens ansikte. Dess vänstra kant har dessutom en avfasning. Med en motsvarande avfasning i handtagsroten utgör dessa spännytor vid uppspänning av slutstycket.

Vettigt placerade dräneringshål i det löstagbara slutstyckshuvudet och i pipmuttern innebär sammantaget att säkerheten för skytten får bedömas som god.

För demontering av slutstycket krävs en fjärdedels tum-insexnyckel för att lossa skruven i aktern. Sedan drar man ur den lilla knappen som sticker ut ur slutstyckskroppen. Detta är spänntanden som hakar upp slagstiftet.

Med det gjort kan man hälla ut innanmätet ur slutstycket. Egentligen behövs väl inte mer demontering än så för normal tillsyn.

Tändstiftet är också anpassat till massproduktion och är en gängad stålpinne egentligen. Regleringen mot stötbotten och upphak sker med en mutter och låsbricka i var ände.

Måste justeras in

Skall man separera fjädern från slagstiftet måste alltså den bakre muttern lossas. Vid återmontering måste den då justeras in, så att spänntanden får lite frigång i sitt spår. Det låter kanske krångligt, men tar mest bara lite tid.

Lossar man sedan den främre muttern måste även tändspetsens slag justeras in. Men de här två momenten är som sagt knappast nödvändiga vid normal vård.

Om slutstycket är lite pyssligt så har Savage kompenserat detta när man konstruerade avtryckarstången.

Avtryckarstång är kanske inte korrekt benämning på denna multifunktionsmanick, men jag kommer inte på något bättre ord. Det handlar om en avancerat bockad stålbit. Den löper från en tand uppe i valvet, där den hakar upp tändstiftet och även utgör slutstycksspärr, ner till avtryckaren där dess nedre tapp utgör upphak.

Även laddindikator

När man spänner upp mekanismen knuffar den upp slutstycksspärren, vilket gör att den även fungerar som laddindikator.

Savage har som sagt uppdaterat trycket på den nya modellen och kallar den följdriktigt för Accutrigger. Vad man egentligen har gjort är att skapa ett bra direkttryck och sedan försett det med en säkringsanordning.

Trycket är kort och rent och ett helt dugligt jakttrycke av europeisk standard, skulle man kunna säga. Dessutom är vikten ställbar. Men eftersom den huvudsakliga marknaden för studsaren torde vara stämningsglada USA, så kan man ju inte utan vidare släppa ut en studsare med kort, lätt och rent trycke på marknaden. Folk kan ju skada sig!

Därför har Savage installerat en avtryckarsäkring i form av ett blad i avtryckaren som trycks in samtidigt med själva avtryckaren. Dess övre förlängning är en liten tapp som sticker upp bakom upphaket, mitt i banan för avtryckarstången. Denna tapp fälls således ner när säkringen/avtryckaren trycks in.

Om säkringen inte är intryckt när avtryckarstången frigörs fastnar denna på säkringstappen och hindrar således tändstiftet att slå ända fram. Om förnyad avfyring skall kunna göras måste nu slutstycket spännas upp på nytt.

Det här är en finurlig anordning, men troligen nödvändig bara i USA. Det är ju, nu som förr, så att inte ens all världens så kallade idiotsäkra säkringsanordningar kan förhindra olyckor att ske genom slarv, dårskap och undermålig vapenhantering.

Tänker inte på bladet

Hur som helst gillar jag trycket. Efter några skott tänker man inte ens på att det lilla säkringbladet finns där.

Savagens underbeslag är tvådelat som på Winchester M70 och Ruger M77. Fast här är det främre och mittersta skruven som tar den huvudsakliga belastningen.

I kolven vilar mekanismen på pelare. Skruven i varbygelns bakkant är tyvärr en träskruv som fäster i kolven. Troligtvis behöver det skruvhålet renoveras efter flitigt isärtagande och ihopplockande av kolv och mekanism.

Kolven är framtagen ur en ganska trist träbit, som förvisso motsvarar studsarens prisklass.

Kolven förefaller vara betsad och lackad. Den har pressad nätskärning, som varken är särskilt inspirerande eller ger något särskilt bra grepp.

Ergonomiskt är kolven desto mer lyckad. Vad man än tycker om amerikanska massproducerade studsare får man erkänna att de begriper hur en studsarkolv skall vara skapt för att både vara estetiskt tilltalande i formerna och ergonomiskt funktionell.

Det är värre med diverse betydligt dyrare och exklusivare kontinentala vapenproducenter, som aldrig verkar lära sig.

Bra, rak kolv

Kolven är rak och utan kindstöd, med ett obetydligt fall och med kolvnäsan ungefär en centimeter under slutstycket.

Parat med ett kort halvöppet pistolgrepp utan handutfyllnad och en kolvlängd på cirka 345 millimeter ger detta sammantaget en neutral och rekylätande kolv. Det här är bra, eftersom bakkappan är tunn och tämligen hård.

Bössan är, med det förbättrade trycket och den sansade kolven, lättskjuten.

Matning och annat fungerar, trots bössans bitvis mekanoliknande konstruktion, bra.

Det löstagbara magasinet av krysstyp tar fyra patroner. Magasinet är lätt att fylla på och släpper ifrån sig patronerna utan protester. Spärren är distinkt och tyst och hela paketet i princip skrammelfritt. Dock tycker jag att spärren är lite väl lättåtkomlig.

I hemlandet har Savage 111 rykte om sig att ofta vara en tätskjutare direkt från fabrik. Tyvärr kan jag inte visa några fina treklövrar. Mest på grund av otur med vädret vid provskjutningarna, men bössan visar i alla fall inga tecken på att något inte skulle stå rätt till.

Savages fullvuxna cylinderstudsare är inte så vanliga i Sverige, men det kanske blir ändring på det, nu när Gyttorp tagit hand om importen.

Mera kända är Savages småviltstudsare och deras lustiga lilla kombi, modell 24.

Savage har, lite på grund av bristande kvalitetskontroll på småbössorna, fått ett i vissa kretsar lite oförtjänt dåligt kvalitetsrykte. Åtminstone i hemlandet åtnjuter modell 110 och dess efterföljare en viss status som pålitliga och välskjutande soveljärn. Man får väl hoppas att de gamla ryktena inte ligger 111:an i fatet.

Det här är en intressant studsare till ett rimligt pris för den som funderar på att köpa ett fabriksnytt och vettigt bruksvapen.

Savage 11/111 Accutrigger

Priser: med träkolv cirka 7 395 kronor. Med syntetkolv: cirka 6 995 kronor.

Kalibrar: Tas hem i två lådlängder och två kalibrar. Modell 11, med kort låda i .308 win, och modell 111 med lång låda i .30-06. Alla har Accutrigger och löstagbart magasin.

Kolvlängd: (träkolv) cirka 345 millimeter.

Piplängd: cirka 560 millimeter (.30-06).

Räffelstigning: 1/10”.

Magasinskapacitet: Fyra patroner.

Vikt: (utan montage) cirka 3,2 kilo (med träkolv).

Tryckesvikt: justerbar från cirka 1,1 till 2,7 kilo.

Generalagent: HDF Gyttorp AB,

tel: 035-15 45 60.

www.gyttorp.se