Riksdagen har tidigare beslutat att vargens förekomst i renskötselområdet i huvudsak ska begränsas till de områden där den gör minst skada.
Det har gjort att det hittills varit ganska lätt för renskötare att få skyddsjakt i renskötselområdet på skadegörande vargar som inte ses som ”genetiskt värdefulla” invandrare från öst.
Reaktion på kommentar i inledningen
Hon har reagerat på en passus i rapporten Rovdjur i Sverige, som handlar om förvaltningsplanerna för de stora rovdjuren i länen Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland.
I inledningen skrivs det så här:
”I diskussioner anförs ofta att vargen inte får finnas i renskötselområdet, men även i norra Sverige behöver vargen förekomma om arten ska ha gynnsam bevarandestatus i landet. Hur, var och i vilken omfattning vargen kan finnas i renskötselområdet så att ett genetiskt utbyte med öst garanteras samtidigt som skador och problem inom rennäringen minimeras är en av de stora rovdjursfrågorna som förvaltningen behöver besvara framöver.”
”Verklighetsfrämmande kommentar”
Victoria Kärrman ser det som en verklighetsfrämmande kommentar från rapportskrivarna i norrlandslänen.
– Jag har svårt att se hur man ska kunna förena renskötsel med etablerade vargrevir, kommenterar JRF-basen för Norrbotten.
Tidigare har det pratats om så kallade vargkorridorer för att vargar som vandrat in från öst ska kunna ta sig förbi renskötselområdet ner söder ut till ”vargbältet” i Sverige.
Fungerar inte i praktiken
– Men det fungerar inte i verkligheten, konstaterar Victoria Kärrman, som även sitter med i förbundsstyrelsen för Jägarnas Riksförbund.
– Myndigheterna tenderar att låsa sig fast vid forskarsiffror och lyssnar inte på lokalbefolkningens kunskaper. Det är en sak att sätta upp mål. Sedan måste man fråga sig om målet är rimligt att uppnå, om det är i samklang med verkligheten, säger Victoria Kärrman om passusen från norrlandslänen att kanske luckra upp synen på vargar i renskötselområdet.
