Jakt

Edin Husic, Bosnien:

”Höga krav på jägare i Bosnien”

Edin Husic har jagat i hela sitt liv. Under uppväxten i dåvarande Jugoslavien introducerades han av sin pappa, morfar och morbröder, som alla var erfarna jägare. De jagade främst räv, hare, vildsvin och fälthöns som rapphöna och fasan.

Regelverket kring jakten var, och är, mycket strikt i Bosnien. För att ta jägarexamen måste man gå parallellt med en erfaren jägare – som fungerar som en slags mentor – i ett år innan man kan avlägga examen. Den är både muntlig och skriftlig. Därtill krävs läkarintyg och godkännande av polis.

– Det ställs höga krav. Jaktmarkerna är kommunala och man tillåts bara jaga på helger från mitten av oktober till mitten av februari. Man får alltså jaktlicens för de dagar som man jagar, sedan återlämnas licensen, säger Edin.

Han berättar också att kommunerna är indelade i sektioner om 5–6 byar. I hans kommun fanns det 15 sektioner och varje sektion hade minst 60 jägare, som i någon mån delades in i vad som kan liknas vid jaktlag. Dit kunde även stadsbor söka sig.

– Kommunen har även jaktvakter ute för tillsyn av markerna, för att stoppa eventuella tjuvjägare. Kostnadsmässigt har alla råd att delta i jakt och det räcker med att skjuta en räv så har man ”betalat” sitt jaktkort med rävskinnet.

Tillgången till kulammunition är begränsad till max 20 patroner per person och år.

1994 kom Edin från Bosnien till Boden, 22 år gammal. I början fiskade han mest, men efter att ha blivit svensk medborgare tog han jägarexamen 2002. En jagande kompis bjöd in Edin till jakt och på den vägen är det. Han började med småvilt och senare också älgjakt.

”Kanske var gemenskapen mellan jägarna större i Bosnien. Fast här har jag också ett stort kontaktnät med jägare från norr till söder och jag har fått många nya vänner genom jakten.”

Edin Husic, Bosnien

I dag föder han upp drever i Middagsbergets kennel, är auktoriserad jaktprovsdomare och har under 2022 flyttat till Tibro i Västergötland.

Den största skillnaden mellan jakt i Norrland och Bosnien tycker Edin är friheten som han har här. Att bara kunna gå ut och jaga småvilt när andan faller på.

– Kanske var gemenskapen mellan jägarna större i Bosnien. Fast här har jag också ett stort kontaktnät med jägare från norr till söder och jag har fått många nya vänner genom jakten. Tack vare hundarna har jag verkligen fått en stark gemenskap. Jag känner också många bosniensvenskar som jagar, säger han.

Flera jakthundraser från Balkan har introducerats i Sverige sedan inbördeskriget. Edin nämner bland annat bosnisk stövare, bosanski ostrodlaki gonič-barak. Rasen såldes in som vildsvinshund, men är, enligt Edin, i själva verket en drivande hund.

Som 50-åring känner sig Edin ganska mätt på jakt. Han jagar bara i Sverige, men avstår numera oftast från att skjuta. I Bosnien kan han hänga med ut som sällskap. Det räcker, tycker han.