Det är nu som det är läge att skydda växande grödor genom skyddsjakt. Men den som verkligen vill hjälpa lantbrukaren med att minska skadetrycket från vildsvin vinner på att börja den jakten långt innan spannmålen är mjölkmogen. Då – när vete, havre och andra grödor står vajande höga – är jakten inte enkel. Är det en galt eller en kultingförande sugga? Svårt att avgöra när enbart de svarta, stora öronen syns.
Det kan alltså vara klokt att inventera så noga som möjligt tidigt på våren, när gräset börjar växa. Är det många svin ute i beten och på vallar då, är det enkelt att skjuta rätt svin och på så sätt decimera stammen för att dra ner på den kommande sommarens skadetryck.
Under praktisk skyddsjakt vinner man på att följa maten om jakten ska bli effektiv. Var och när ställer vildsvinet till det för bonden på just dina marker? Redan direkt efter sådd, då svinen bökar upp utsädet? Drar äldre vallars kvickrot till sig gris? Hur ser det ut i beteshagarna? Kommunikation med den som brukar jorden är, som jag ser det, avgörande för att skyddsjakt ska bli effektiv. Det är ju bonden som har koll.
Ibland är det mer effektivt att skrämma vildsvin ur mjölkmogen spannmål, än att försöka skjuta enstaka grisar. Om taktiken med avledande foderplatser gäller, kan man vinna mycket på att störa rejält i den gröda som ska skyddas.
Om du ska skjuta, satsa på årsgrisar. Undvik att fälla vuxna suggor. De unga svin som suggorna leder runt i världen kan annars, förvirrade, välja att stanna i spannmålen ända fram tills tröskan går. Det minskar inte skadorna.
Dela upp de mest riskfyllda nätterna i jaktlaget. Det är bättre att vara ute ett par stycken ofta, än hela laget vid få tillfällen. Ju mer och tätare störning, desto färre skador.
Jakt vid åtel
Locka vildsvin med egentligen vilket foder som helst, allt som växer fungerar. Men satsa helst på exempelvis majs och/eller ärter när en åtel ska etableras. Mycket tjära på träd i närheten, doftmedel på remsor av lakan upphängda på grenar och något som doftar sött utblandat i fodret, drar till sig svinen. Efter det, när platsen är ordentligt etablerad, brukar det räcka med betydligt billigare och enklare matgivor.
Läs hur vinden oftast drar när du har valt åtelplats, innan du bygger tornet eller kojan. Din vittring är det som framför allt avgör hur effektiv du blir vid åteljakt.
När bonden börjar märka skador där sådana ska undvikas, kan du sluta skjuta gris vid åteln. Gör den till en tillfällig ren foderplats. Klokt är att göra samma sak som när åteln etablerades, ös på med allt som lockar. Ju länge tid vildsvinen är vid foderplatsen, desto mindre tid hinner de lägga i bondens grödor.
Hund i augusti
Från den 1 augusti får vi jaga vildsvin med hund. Det kan bli knepigt, eftersom de flesta hundar som jagar gris också jagar annat vilt. Inte minst grävling, som numer inte får jagas med hund förrän den 21 augusti.
Var ute tidigt, helst före gryningen. Då kan temperaturen vara låg nog för att inte hunden ska fara illa av sommarvärmen. Dessutom är det klokt att jaga mot ljuset, i stället för mot mörkret.
Leta reda på vildsvin innan hundens släpps. Med tanke på små älgkalvar, och annat hundförbjudet vilt den årstiden, gäller det att veta vad man släpper hunden på. Ser du grisöron i bondens gröda? Stör ut grisen/grisarna först, innan hunden släpps i vind från flyktlöpan eller direkt på den markbundna vittringen. Då vet du vad hunden jagar.
Det är också klokt att avvakta en stund när du har hittat vildsvin på fälten. Lyssna noga. Är det kultingar i gruppen? I så fall ska inte skarpa hundar släppas, för säkerhets skull.
Från den 21 augusti gäller vildsvin, grävling och tillåtna träningssläpp på älg för ställande hundar. Då kan det förstås fungera med fria sök för hunden, om den är specialiserad på dessa vilt.
Förbered såtjakterna redan nu
Precis som inför alla typer av större jaktsammanhang vilar framgången tungt på planeringen. Var har vildsvinen med stor sannolikhet sina daglegor den här säsongen? Var ska hundförarna gå in, beroende på vindar och terräng? Och, inte minst viktigt, var ska passkyttarna stå?
Den sista frågan är inte lika enkel att svara på som när det jagas rådjur och älg. Dessutom kan svaret förvirra en del pass-
skyttar, eftersom de bästa och säkraste vildsvinspassen under drevjakt läggs antingen nära tänkta daglegor eller rejält långt ifrån dem. Bra chanser har den passkytt som ljudlöst ställs av inne i såten, nära en känd växel, när hunden drar i gång skallet mot vildsvin i lega. Lika bra chanser har en passkytt som ställts långt utanför såtens gränser.
Skälet är att vuxna vildsvin, och unga grisar som inte är hårt drivna, alltid har ett mål när de förflyttar sig. Reser ett vildsvin ur en lega, stött av människa eller hund, är den grisen redan från början på väg mot ett annat känt skydd. Det är sällan vuxna vildsvin springer planlöst.
Tänk alltså brett när nya pass ska sättas under sommaren, inför höstens jakter. Och dessutom, har alla de gamla passen fungerat bra? Om inte, flytta pass där det sällan eller aldrig fälls vildsvin. Vad brukar passkytten just där säga? Grisen sprang i skydd där borta. Ja, då kanske passet ska dit, i stället för att fortsätta hoppas att vildsvinen ska ändra sin väg.
På stubben
Det finns tillfällen, ofta handlar det om några få dagar, då det är relativt enkelt att decimera vildsvinstammen och då det verkligen behövs med tanke på det generella skadetrycket. Direkt efter skörd är ett sådant. När tröskan har gått och lämnat kortsnaggad stubbåker efter sig, brukar nästan alltid vildsvinen gå ut och visa sig. Dels för att plocka spillsäd, men också förmodligen av gammal vana.
Nu kan du säkert fälla rätt vildsvin. Men dröj inte, det tar inte många nätter förrän grisarna är någon annanstans under sina nattliga födosök.
