Ett väntrum hos en veterinär är egentligen ett spännande och roligt ställe för en hund. Massor med dofter, andra hundar, katter, kaniner i burar, hur många nya upplevelser som helst.
– Första gången eller gångerna behöver du bara gå in och sätta dig en stund. Det räcker. Hunden blir tillräckligt stimulerad utan din hjälp, säger hundcoachen Johan Andersson.
Det handlar alltså om att vänja hunden, om att lära den hur enkelt, normalt och långt ifrån oroligt det är hos veterinären.
Johan Andersson ska till veterinären med labradoren Tosca. Tiken har problem med en framtass och det är dags för återbesök. Det är bråttom eftersom det tog tid att hitta parkeringsplats, men Johan stressar inte.
– Om jag går upp i stress och manar på hunden, kan den hetsen och stressen ramla över i oro hos hunden. Alla – Tosca, veterinären och jag – vinner på att vi tar det lugnt, säger Johan och stannar utanför klinikens port.
Han pratar lite med Tosca, plockar upp en godbit ur fickan och slipar lite på konster som sitt, ligg och följ mig. Hunden följer honom med viftande svans, hon trivs med att visa hur duktig hon är. Lika glad är hon när de två går in och fram till receptionen. Och vem kunde tro det, att alla andra också var aningen sena? Med marginal visas de in i ett rum och möter veterinär Susanne Åhman.
– Hundar som är oroliga har ofta oroliga ägare. Oro smittar. Är ägaren lugn och trygg när det är dags för veterinärbesök och i den här miljön, ja då är nästan alltid hunden också lugn, säger Susanne och hissar upp undersökningsbordet med en uppenbart vänligt inställd Tosca.
Trygg ägare ger trygg hund
Susanne lindar upp tassbandaget och koncentrerar sig på jobbet. Johan lutar händerna mot bordsskivan, så att Tosca inte kommer åt att störa veterinären.
– Det är samma sak här som överallt annars när du tar hunden till speciella eller nya miljöer. Hunden känner och litar på sin ägare. Om du är lika vänlig, trygg och tydlig som du brukar vara finns det ingen anledning för hunden att hetsa upp sig. Jag vill inte att Tosca ska slicka på sin tass när Susanne jobbar med den, och då visar jag det. Vänligt, men bestämt.
”Våra hundar läser av oss snabbare än vi läser av dem.”
Johan Andersson
Hunden slappnar av och suckar ungefär som om det är dags att vila en stund. Hon litar uppenbarligen på hundcoachen. Det finns ingen anledning till oro, så länge Johan beter sig precis som han brukar.
– Våra hundar läser av oss snabbare än vi läser av dem. Blir jag orolig så syns det direkt på mitt kroppsspråk, på sättet att prata, mitt röstläge, mitt sätt att hålla i kopplet, farten på mina steg och säkert på en massa andra saker. Det handlar om fysiska signaler som hunden ser, bedömer och förhåller sig till, säger Johan och berömmer Tosca som svarar med att slå svansen mot bordsskivan.
Tosca får ett nytt bandage och det är dags att åka hem. En av Johans döttrar, Matilda, tar kopplet och leder hunden ut genom korridoren, ut i väntrummet. Vid disken står en matte med en terrier. Den lilla hunden vill inte ha andra hundar alltför nära, det visar den med ett kort utfall i kopplets längd.
– Matilda, styr undan Tosca så sätter vi oss här ett tag, säger Johan och hjälper till.
Veterinärbesöket som miljöträning
Den lilla terriern blir lugn när Tosca sätter sig bredvid en av stolarna några meter bort. Johan sätter sig så att han finns mellan terriern vid disken och Tosca, utan att göra någon stor sak av sin placering.
– Båda hundarna blir snabbt lugna när det inte är helt öppet mellan dem. Nu kan jag vänligt och tydligt hindra Tosca med min kropp om det behövs, i stället för att det blir koppelryck och andra tråkigheter.
– Man kan faktiskt se på veterinärbesöket som en stunds aktivering och miljöträning för hunden. Då kan det bli riktigt roligt hos veterinären, säger Johan Andersson.
Han menar att ett av de tydligaste problemen vid veterinärbesök är att hundägaren inte riktigt vet vad som ska hända.
– Om du har ett inplanerat besök och inte vet hur din hund kommer att reagera, vinner du på att prata med personalen, med veterinären, utan att ha hunden med dig. Titta runt, kolla hur det ser ut, fråga hur lång tid besöket kommer att ta och vad veterinären kommer att göra.
Det där kan låta enkelt. Men att vilja få personalens tid och uppmärksamhet, och våga fråga, kan kännas svårt.
– Det gäller att våga. Men tänk på hur mycket du vinner genom att ta reda på så mycket som möjligt innan hunden blandas in. Om du vet i förväg kommer du att känna en större trygghet, och det i sin tur för alltid med sig att hunden blir tryggare, säger Johan.
Man kan tycka att det där med kommunikation gäller åt andra hållet också.
Borde inte veterinären, och annan personal på en klinik, göra samma sak. Alltså satsa på att informera så tydligt som möjligt?
– Jo, det är absolut ett krav hundägare ska kunna ställa. Glöm inte att det är du som är kunden, och kunder måste få ställa frågor och har all rätt att bli informerade.
Din oro blir hundens
Alla hundägare har varit med om följande:
Ena gången du tar på dig ytterkläderna för en långpromenad, visar hunden med stor tydlighet hur trevligt det ska bli. Den springer ett par varv, sätter sig vid ytterdörren, den kanske till och med hämtar kopplet själv med viftande svans.
Andra gången tar du på dig samma ytterkläder vid ungefär samma tid på dygnet. Du gör precis samma saker, men den här gången ska du till jobbet eller någon annanstans dit hunden inte ska följa med. Och nu ligger hunden slött kvar i sin bädd. Du får ingen svansviftning, inget sitta vid dörren med pigga ögon.
– Hundar läser av våra signaler och kopplar ihop dem med vad som händer. Händer inget kul, lär sig hunden det. Och tvärtom. Vi kanske tycker att vi gör samma saker varje gång vi till exempel ska gå ut. Men hunden vet bättre, den har läst av vad vi är på väg att göra, säger Johan Andersson.
Alltså läser hunden med stor tydlighet den oro (även om den är väldigt liten) som vi känner på väg in till veterinären.
– Din oro blir snabbt hundens oro och så är en trist spiral i gång. Du vinner på att vänja hunden vid hur det går till hos veterinären, men det blir ännu bättre om du också vänjer dig själv, förklarar Johan Andersson.
Träna hemma
Vänj hunden vid så mycket som möjligt av det som ska hända hos veterinären innan ni ska dit. Lyft upp hunden på ett bord, lägg den ner och gör en ”fysisk kontroll” av allt från öron till tassar. Beröm och belöna under tiden.
Ta hundens temp, gör rent öronen med bomullstoppar, kolla och borsta tänderna, lyft på ögonlocken och så vidare.
– Det kanske verkar onödigt eftersom hunden är så trygg tillsammans med dig. Men ju mer van den är vid att bli behandlad som om den vore hos veterinären, desto lugnare är den när det verkligen gäller, säger Johan Andersson.
Slipa bort problemet
Gör man rätt från början, med valpen eller allra första gången som hunden ska till veterinären, föds sällan framtida problem. Men hur gör den ägare vars hund har utvecklat en tydlig oro? Hur vänder man den lättstressade hundens inställning till lukter, ljud, vågar, undersökningsbord och allt det andra?
– Du gör samma sak som med valpen och unghunden, men i kortare steg. Risken är att du gör allt du kan för att undvika veterinär-
kliniken om din hund uppenbarligen inte gillar att vara där. Men det bara ökar problemet, säger Johan Andersson.
Är hunden direkt rädd är det läge att börja göra roliga saker med den på parkeringsplatsen utanför kliniken, eller i parken intill.
– Korta lekar, mycket beröm och belöningar som hunden gillar, och som steg för steg flyttas närmare det ställe som oroar. Du kan ta en avslappnad promenad runt huset där kliniken ligger, kanske en dag och en tid då det är lugnt, då få hundar besöker stället. Till slut har ni nått ända in i väntrummet som första gången är alldeles tomt.
Steg för steg, alltså. Men framför allt handlar det om att hundägaren måste agera lugnt och vara precis som på hemmaplan.
– Om du ändrar din inställning, ditt beteende, i närheten av och inne hos veterinären, är chansen stor att hunden också gör det. Är din oro och dina negativa förväntningar borta, ökar chansen att också hundens försvinner, säger Johan Andersson.
Veterinären: ”Ömka inte hunden”
Besök veterinären utan att det behövs för att vänja hunden vid miljön. Prova vågen, träna på bord, gör egna undersökningar hemma. Och framför allt, ömka aldrig en orolig hund.
Susanne Åhman är veterinär med lång erfarenhet. Hon har sett alla typer av hundar när det gäller humör, temperament, oro och stress. Precis som Johan Andersson menar Susanne Åhman att det mesta har att göra med hundägarens egna känslor som oro och stress.
– Om du ändrar ditt beteende genom att ömka, trösta och försöka lugna hunden mer än du brukar göra, kan inte hunden bli annat än fundersam och orolig. Du menar naturligtvis väl. Men signalerna till hunden blir tydliga, ditt tröstande betyder i hundens översättning att det måste finnas skäl att vara orolig. Att ömka förstärker helt enkelt hundens rädsla.
Susanne berättar att det utomlands är vanligt att veterinärkliniker arrangerar puppypartys.
– Man bjuder in valpar och deras ägare till kul aktiviteter. Det är ett slags prova-
på, där lekar och skoj blandas med träning i hur man beter sig i väntrummet, på vågen och på undersökningsbordet. Det här är inte så vanligt i Sverige. Men jag tror att den typen av arrangemang kommer att öka eftersom resultatet blir mindre oro, mindre stress och färre problem vid framtida veterinärbesök.
Men i väntan på en inbjudan till party hos veterinären, hur ska ägaren göra för att förbereda hunden på bästa sätt?
– Öva i förväg. Gå till kliniken, prata med personalen, sitt en stund i väntrummet, prova vågen. Det handlar om att vänja hunden vid miljön, vid lukter, ljud och situationer. Men öva bara när du själv känner dig lugn och trygg, det är absolut nyckeln till att få hunden trygg, säger Susanne Åhman.
